Hur kommer jag i mål med kuren - är nu inne på natt 49...

[Tin]

Hej,
har kommer pepp. Det ar klart du klarar detta. Sjalvklart.
Vagen ar slingrig bara, det var den for oss ocksa.

Lyssna lyhort pa vara rad, las pa om lugnet, sakerheten i SHN boken sa du har all teori, om det blir fel sa tank: "aha nu larde jag mig det"och"en gang fel ar ingen gang, tva ganger ar en vana"

Iband kravs det att mamma/pappa gor kryptraningen lite rolig, lagg favorit saken precis utom rackhall, stall undan gastolen en stund sa den gloms bort sa det ar mer motiverande att trana. Gor aktiviteter med storebroderna pa golvet och lagg lillebror en liten bit bort, han kommer vilja ta sig till er. Uppmuntra, visa osv.

Ma kan ju sitta ute trots daligt vader, eller sta mot en sten, halla i ett trad och kanna pa barken. En vattensvstotande filt att sitta pa t ex. Att forsoka klattra over en stor sten med overall ar kampigt men oj vad skont trott man blir.

Kniper man ihop munnen kanske man inte ar hungrig, inte hela varlden pa ett mal. Fortsatt truga under alla malen men visar man tydligt att man inte vill ha kanske man helt enkelt ar matt.

kram Tin "heart:

[EnvisaMamman]

Hej,

jag tänkte bara meddela att nu har jag kört med den "nya" ramstekniken. Det fungerade mycket bättre! Inatt gick jag aldrig in. Som "vanligt" vaknade han mellan 02-03 ungefär och frågade. Jag ramsade utanför hans dörr. Som längst x20, men det behövdes bara så mycket en gång. Han blev aldrig sådär tvärförbannad, kanske han fick de svar han ville ha? Ändå höll han på och frågade 1 timme och 20 minuter innan han somnade. Det jag upplevde den här gången var att det blev mer av en dialog mellan oss.
Efter det sov han till 06.15 då jag väckte honom. Då låg han med öppna ögon och log!

Den här ramsdialogen tror jag aldrig att jag fick till med de andra barnen. De tystnade mycket fortare, redan på 4e natten. Det räckte för dem med en ramsa x4 efter det. Det blev lite knepigare nu med en gosse som hade mycket mera frågor. En anledning också som jag kommit på är att han var mycket mer beroende av sin napp än de övriga barnen. Jag tog bort nappen i samband med att vi startade kuren. (Gosse nr. 1 hade faktiskt kvar sin napp även efter kuren, vilket jag inte ville göra om då man fick gå in och stoppa i nappen upp till 8 gånger på en natt!) Så det var mycket nytt för gossen och kanske inte så konstigt att han hade många frågor.

Nu har jag nytt hopp om att detta ska gå bra!

[TorsMamma]

Hej,

Tänk hur alla barn är så olika?!
Det är ju liksom just den där dialogen ramsdiskussionen man behöver hitta och få till, så superbra jobbat!! :thumbsup:

Du har ju fått tips av Tin att se till att han är mera på golvet, personligen tycker jag (som då arbetar professionellt med just kroppen och dess utveckling m.m.) att dessa gåstolar är det i särklass dummaste påhittet man hittat på. Kroppen är gjord för att följa "evolutionen" om man får uttrycka sig så. Man skall lära sig åla sen krypa och sen gå i den takt kroppen och knoppen klarar detta. Det har inte bara med motorisk utveckling och göra utan även hjärnans utveckling och samsynen för man ser ju med hjärnan inte med ögat.
Så ålträning, krypträning borde verkligen stå på schemat tycker jag. Syskonen kanske kan hjälpa till lite här och motivera och locka lite.

Lägger in en länk här från en blogg av Hege vi har här på forum, hon skriver verkligen bra om just ålning och hjärnan. Läs gärna andra av hennes inlägg med. De är bra!

http://barnhjarnan.blogspot.se/search/label/samsyn

[EnvisaMamman]

Tack för alla tips!

Vi har ställt undan gåstolen nu, och tränar lite mer aktivt med att åla och krypa. Han har inte så mycket tålamod, så det får bli många korta stunder.
Jag tror att han inte är hungrig om målen hamnar för tätt, vilket det kan bli när eftermiddagsmellis hamnar så sent som 14.30, sedan kanske han dessutom får något litet att fika på som en majskrok eller två när vi fikar lite senare. Ibland sätter han i sig sådana ofantliga mängder mat att jag inte tycker det är så konstigt att han inte är hungrig vid nästa mål...
Jag ska försöka hålla mattiderna lite bättre, särskilt mellis vid 14 eller strax därefter, så han hinner bli lite hungrig till kvällsmaten.

Inatt höll han igång två pass, vardera på ca. en timme. Jag klarade igen att inte gå in, utan ramsade utanför, en ramsdiskussion. Hur länge bör jag räkna med att det tar innan han slutar fråga nu när jag slutat gå in till honom? De senaste 3-4 nätterna har varit rätt så mycket skrik och gnäll men innan det var det mycket bättre under några nätter när han sov hela eller nästan hela natten. Det är de senaste två nätterna som jag bara ramsat.

[TorsMamma]

Hej igen,

Jag tänker att du hann ju få till et helt nytt mönster på dina 50+ nätter och nu när du gör annorlunda blir lite som att du trycker på "reset" knappen. Så ge det sina modiga 2v att övertyga honom om att du VET vad du gör och han behöver inte fråga mera.
Men komihåg, det är inte alltid "smooth sailing" efter det med små envisa typer, de gillar att ställa saker på sin spets lite då och då så håll ramsan vid liv upp till i alla fall 9 år gammal är mitt tips och 12 tim nätter.

[EnvisaMamman]

Ok, tack, jag ska förbereda mig på att det kan ta lite tid... Jag förstår att han behöver tid på sig nu för att få in detta "nya".

Inatt (natt 57) sov han iallafall hela (HELA) natten, helt utan gnäll, fram till 06.12 då jag hörde honom ligga och prata. Jag väckte honom 06.15, enligt schemat!

[TorsMamma]

:thumbsup:

[Tin]

Hej igen,
ja precis, alla barn ar olika, spannande och svart. Det galler att hitta nyklarna till varje individ, och att ga tillbaka till grunderna med strikt schema och en ramsa som tar ar grunden till allt.

Njut av att natten gick sa bra =D> =D> =D> och bryt inte ihop om det blir baksteg, det blir det med sma envisingar. Jag har tva. Men oj vad ljuvligt det ar att ha barn som vet vad de vill i andra sammanhang, som kan saga ifran, som kan be om nat de behover och som har ett starkt nej. Det ar vart det.

Min 5 aring sa till mig haromdagen nar jag muttrade "varfor gor du aldrig som jag sager": Men mamma. varfor gor du aldrig som JAG sager.
Sen brast vi ut i gapskratt bada tva. Gjorde highfive och fortsatte med vara sysslor pa var sin kant och kande oss valdigt nara varandra. Karlek.

Sa njut ocksa av att veta att du har en stark liten individ som behover en varsam (och lika envis) hand for att hitta till den goda somnen. Du provas visserligen for det ar sa annorlunda men det ar en gava och ni bada kommer vaxa av det.

kram Tin

[Tin]

Oj, dubbel svar.

[EnvisaMamman]

Tack för pepp!

Jo, jag misstänkte att jag inte kunde ta ut något i förskott på den bra natten. Inatt var det sämre. Jag var vaken mellan 02 och 04, men lilleman frågade inte lika länge. Först 20 minuter, varpå han tystnade i nästan 25 minuter, jag trodde att han somnat, kanske han sov lite, sedan frågade han i 8 minuter till. Efter det måste han ha sovit, jag tror att även jag slumrade till. Sedan frågade han pånytt efter 40 minuter, men då bara i 2 minuter. Så jag tycker att det går åt rätt håll när frågestunderna kortas hela tiden.

Hahaha, jodå, de där envisa känner jag till, min 6-åring är också en sådan med mycket egen vilja, eller egna initiativ kanske jag ska säga. Passar det honom inte så hör han inte vad man säger. Men visst hör han om man börjar prata om något annat, han bara ignorerar det han inte VILL höra...
Hans initiativrikedom ledde bland annat till att när han var bara 2 år gammal (om ens det...) klättrade upp på köksbänken och lyckades nå en burk med vitaminer som vi hade på en ganska hög hylla i överskåpet. Jag hittade honom tuggandes på en C-vitamintablett...
Jag tänker att det är en mycket bra egenskap när man blir vuxen om inte annat, då man inte väntar på att någon annan ska lösa ens problem, utan man tar tag i saker själv. Det gäller att balansera och inte kväsa för mycket, men ibland blir det för mycket och man ryter i....

[Tin]

Hej,
ja det gar verkligen at ratt hall. Du avvaktade vid lillens uppvak eller? Och stannade utanfor rummet?

Ja, ibland ryter man i (jag med), och da blir det oftast varre, . Men det kan inte hjalpas, ibland kokar man over. Vi gor alla sa gott vi kan - hela tiden.

Jag brukar daremot med mina (stora barn) ta tillfallet i akt nar jag rytigt och prata om det, att foraldrar ocksa gor fel och misstag. Vem vill ha en perfekt mamma liksom, utan istallet en som ocksa gor misstag och som kan aga det, reflektera, be om ursakt och prata om det. Precis som jag vill att dom skall gora, "own it, and fix it".
Svarare med en bebis daremot, ibland ar det viktigast att inom sig sjalv ha samma forlatande attityd mot sig sjalv, nastan som man sager till sig sjalv, det ar ok. Det blev fel, du kokade over. Nu gor vi om det pa ett battre satt. Medkansla.

kram Tin

[EnvisaMamman]

Inatt var det bakslag. Han höll låda länge, visserligen bara ett pass, men det höll på 1 timme och 20 minuter. Jag klarade att hålla mig utanför rummet hela tiden och bara använda mig av ramsan i olika tonlägen. I början vid 02.50 gnällde han bara lite och tystnade av ramsan. Efter nån kvart blev det mer ihållande. Sedan var han riktigt arg en period, ibland för mycket för att man skulle kunna nå fram med ramsan. Inatt avvaktade jag bara då, jag körde inga husljud. Det blev en del långa ramsor. Många påminnelser. Först vid 04 var han såpass lugn att jag kunde börja dra ihop ramsan med bekräftelsen. Sista bekräftelsen 04.10.

Hoppas att det ändå går åt rätt håll, men det är tungt...

[TorsMamma]

=D> Det kan vara tungt, men som jag förstår det har du ju nu en dialog, det är ju hela grejen! =D>

Så jobba nu målmedvetet framåt och ge dig inte med mindre än att han accepterar läget. Lugn och Trygg!

[EnvisaMamman]

Jaha, nu har han fått feber... Kanske därför det var lite extra gnälligt inatt?

Jag valde att inte ge alvedon innan han skulle sova, då febern inte var så hög och det ändå är kroppens naturliga försvar mot sjukdomen.
Hur gör jag om han får högre feber? Är det ok att gå in och ge alvedon och vatten?

[TorsMamma]

Hej, ja det är ok att ge en alvedon om så krävs och även vatten i sängen.