Mat för snart 3-månaders

[Ylvispylvis]

Hej igen!

Jättebra tänkt att inte ge upp!!! Nya friska tag och du ska se att mer mat kan göra underverk! =D>

En tråd per barn går utmärkt!

Ok, tack för förtydligandet och jag har full förståelse för att du inte kan få till 12 h natt just nu. Men då har du alltså 30 min över till dagsömnen, det var därför jag undrade.

Jag tycker ibland att BVC ska ta och hålla tyst... Förr i tiden klagade de på mödrar som inte lyckats få i sina 3-4 månaders bebisar puré och en 70+are jag känner sa att hon mådde såå dåligt för typ 40 år sedan över att hennes son vägrade puré fast han var snart 4 mån. Detta eviga skuldbeläggande liksom... Så gör som DU vill. Att riktig mat skulle vara sämre än ersättning tror jag inte alls på, börja lite mjukt bara och vräk för allt i världen INTE på med en massa gluten för då tror jag att små magar blir ledsna (ny forskning visar dessutom att risken för glutenintolerans ökar vid tidig debut och inte tvärtom som BVC säger). Men även detta bestämmer du förstås själv! Jag ger inte mina barn gluten/välling alls, men alla gör ju som de vill som sagt.

Vikten säger inget om hur mätt lilla magen känner sig så mata på tills hon är nöjd (proppmätt), tycker jag! Kolla bara att magen hänger med i svängarna.

Kör på med din nya "promenadtaktik" så hon lär sig sova på rätt tider så hoppas vi att det och maten ska göra susen!

Kram så länge och superbra jobbat! =D>

/Ylva

[HR mamma]

Hej igen!

En kort avrapportering bara: helgen har varit super! Jag började i fredags att ge henne puré (majs och potatis) och hon mumsar på bra. Jag har gått lugnt fram, hon äter kanske 1 tsk per tillfälle två ggr per dag. Jag matar så länge hon är koncentrerad och smaskar och slutar när hon börjar åma sig lite och verkar tappa intresse, då blir det ersättning så hon blir mätt. Jag har även börjat ge kokosolja, ca 1 tsk per flaska, några gånger per dag. Hon verkar gilla det och en positiv sidoeffekt är att magen funkar bättre! Nu bajsas det i princip varje dag jämfört med ca. var tredje dag som det var innan.

Lördags och söndags natt sov hon 19:30 - 07:30 med ett uppvak kl. 4. Vi har varit helt yra av så mycket sömn Vi har också hållit dagslurarna noga, det har blivit en hel del promenader. I natt vaknade hon vid 3 och åt, vaknade sen kl. 06:20 och ville upp. Jag buffade då i intervaller fram till kl. 07, då var det dags för mig att väcka storasyster så det fick bli morgon då. När hon var tyst och hyfsat stilla tände jag lampan och gjorde glad god morgon och sen kör jag på schemat som vanligt i dag under dagen. Hoppas hon återgår till sina bra vanor från helgen, jag kämpar på

Det är knepigt med BVC, jag tycker det är mycket "allt är normalt!" från deras sida och man blir sällan klokare av råden man får. Min amning har inte funkat med någon av tjejerna, mjölken har inte varit tillräcklig och nu senast ammade jag tills bröstvårtorna blev två variga och blodiga sår så det var ren ångest att mata henne. Men ändå är det - "ersättning är bra men inte lika bra som bröstmjölk". Ska jag bara ha lite dåligt samvete över att ge upp amningen då eller? Eller ska jag härda ut och prompt amma sex månaders trots att jag har enorm smärta, bebisen inte blir mätt och nöjd, och min äldre dotter får en sur, trött och uppgiven mamma? Det är inte lätt och som mamma är man så otroligt sårbar och mån om att ge sitt barn det allra bästa...

Tack igen för bra pepp och svar!

Kramar

[mamaA]

Hej!
Bvc är ju vad det är, man får ta det de säger med en nypa salt . Jag ammade min äldsta helt i två månader innan han började vägra bröstet. Jag hade så mycket mjölk så jag fick använda bh dygnet runt och sova på rygg(svårt att sova då). Jag ville verkligen amma och pumpade lite mjölk varje dag i två månader till.

Med lillebror hade jag lika mycket mjölk och han ville bara amma i tre veckor innan han började krångla. Bvc körde samma snack, minsta lilla bröstmjöl är bra etc. Jag lät honom amma ett bröst med amningsnapp tills han började skrika och fyllde på med flaska. Det var en stor påfrestning för oss båda vilket kombinerat med att inte kunna sova ordentligt ( eftersom jag inte sover bra på rygg)och bröstinfektion med antibiotika som gjorde att jag hade jätteont av såren vid amning som ledde till en rejäl förlossningsdepression för mig.

Gör det du och din familj mår bäst av. Amning är inte bäst för alla. Mina pojkar är betydligt friskare än många av mina vänners barn som blivit ammade i 1-2 år, så bättre immunförsvar köper jag inte.Om jag skulle skaffa ett barn till skulle jag inte amma överhuvudtaget för det får mig att må dåligt. Det är bättre med en mamma som mår bra för barnen än en som ska amma till varje pris.

Kram

[Ylvispylvis]

Hej!

Underbar rapport som jag missat!! =D>

Hoppas att det har fortsatt i samma stil?!

Vad jag förstår har du redan slutat amma och mår bättre av det beslutet? Då är det väl inget att orda om, tänker jag. Dåligt samvete sysslar vi inte med på det här forumet! Det får man så bra på bvc!

Åt föräldrarna – råg i ryggen! Åt barnen – frihet från skuld! Det är ett finfint motto tycker jag :thumbsup:

Kram!

/Ylva

[HR mamma]

Hej!

Tack för era bådas engagemang, det är så mycket värt att få tips och råd samt ventilera tankar!!

Just nu är det lite två steg fram och ett steg tillbaka faktiskt. Jag kämpar fortfarande på med dagsömnen, hon sover bäst och längst när jag går med vagnen men jag varken hinner med eller orkar gå ca. 4 timmars promenad varje dag. Så det har blivit en del vagnande här hemma också när hon vaknat för tidigt. Ibland somnar hon om och ibland inte.

Läggningarna funkar fortfarande fint, vi har samma rutin varje kväll och hon somnar oftast 19:30 (storasyster sover som en klocka 19-07, det är underbart! Hon är som en liten solstråle varje morgon som slår upp ögonen och börjar prata högt och glatt med en gång när jag väcker henne ). Däremot så har lillasyster börjat vakna vid 12 några nätter, jag fortsätter att buffa i den mån det behövs. Oftast börjar jag med att avvakta för att se om hon somnar om av sig själv, nästa steg är tillrättaläggning och så håller jag mjukt men bestämt fast hennes armar som "bågar" bredvid huvudet. Det blir hon ibland lugn av och somnar till slut men några kvällar har jag behövt buffa i intervaller också. Det tar dock fortfarande lång tid att få henne att slappna av och somna när hon väl kommit igång, 30-45 minuter är inte ovanligt. Hon skriker/gråter inte utan ligger och grymtar, tuggar på pyjamasärmarna och sparkar omkring. I natt vaknade hon 12 igen och jag kände bara att jag orkar inte ta fighten så hon fick mat som hon ivrigt åt och sen somnade om för att vakna kl. 4 igen för mer mat som hon åt upp allt av igen. Sen sov hon till 07:30.

Lillan blir 4 månader om ca. 2 veckor, är det för tidigt att flytta in i eget rum och helt sluta med nattmål då? Jag tänker att eftersom hon börjat vakna 2 ggr per natt och äter all mat hon erbjuds vid båda tillfällena så är hon ändå hungrig? Jag trugar i så mycket mat det bara går dagtid, hon får puré 2 ggr per dag (potatis/majs är hittills favorit), samt kokosolja i ca. 3 av dagens flaskor så jag tror inte jag får i mer mat faktiskt. Hon är för det mesta en glad och gosig liten människa förutom när hon blir övertrött vilket sker vissa kvällar, jag försöker undvika detta så mycket det går men ibland kan jag inte lägga den tid det tar för att söva om om hon vaknar för tidigt från den sista luren pga. middagslagning etc.

Gällande amning så jobbar jag på att skjuta undan eventuella negativa tankar, jag vet att det är kontraproduktivt och inte tjänar till något. Men det blossar ibland upp tankar som att jag borde kämpat på mer/längre eller att hon får sämre förutsättningar än barn som ammas. Samtidigt vet jag att det var en ren plåga att amma henne, hon fick inte i sig tillräckligt och jag hade så ont så att själva luften smärtade om jag gick med brösten bara (hade enorma variga/blodiga sår). Jag tänker på mantrat "En mätt mage och en lugn mamma är det viktigaste för små barn"

Kram

[HR mamma]

Ett tillägg: dagsömnen borde vara 45 - 2 - 45 men är snarare 30 - 30 - 30. Att hon ska sova 2 timmar mitt på dagen har aldrig skett hittills och känns i dag som att det aldrig skulle hända, ofta sover hon ca. 25 min, sen vaknar, vagnas, vaknar etc. tills det gått ca. 1,5 timme då jag inte står ut längre. Innan hon läggs har hon aktiverats i minst 2 timmar, ätit tills jag inte får i henne mer (hon vrider huvudet bort från flaskan och blir riktigt sur om jag försöker lirka in den i munnen igen), har rapats, har ny blöja, lagom ljus och temperatur i rummet etc. Sista luren blir oftast i samband med promenad hem från förskolan men den varar som sagt oftast i ca. 30 minuter. När vi kommit hem vid 16 kan jag inte lägga mer tid på att söva om henne mer utan måste få på middagen för att alla ska komma i säng i tid.

Jag känner mig rätt uppgiven faktiskt, trots att det känns som att jag gör allt som man "ska" så funkar det ändå inte. Det är också riktigt jobbigt att inte få en enda lugn stund för mig själv på dagarna utan antingen ägnar jag mig åt henne när hon är vaken eller så går jag promenad för att hon ska sova eller går fram och tillbaka till vagnen för att söva om henne.

[mamaA]

Hej!
En snabb tanke bara: kan det vara så att hon blir övertrött på fm i och med strul på natten och sen bara 30 min lur? :-k Övertrötta barn har ju en tendens att vakna tidigare…jag tycker att det låter som ni är inne i en övertrötthets spiral

Kram

[HR mamma]

Hej igen.

Japp, övertrötthet helt klart. Jag satte mig igår kväll och pluggade på i Sova Hela Natten-boken igen, särskilt kapitlet om "Säkerheten". Jag tror att jag helt enkelt blivit osäker, dvs. släppt in "vargar" och hon har känt av det. Jag har varit orolig att hon inte fått i sig ordentligt med mat och liksom gått och bävat för att hon ska vakna igen redan när jag lagt henne - och så lite allmän utmattning från min sida vilket gjort att tålamodet inte varit på topp. Men nu känner jag mig stärkt igen. I går började jag med ramsan, har förstått att det varit för tidigt innan 4 månader. Och med ramsan igår gick läggningen ännu snabbare än tidigare! Hon vaknade 03:30 för att äta och sov sen till 7:30 för egen maskin.

Jag följer schemat ordentligt i dag, la henne för första luren kl. 9. Först var det lite förvirrig och protest men jag ramsade och vagnade tills hon blivit lugn men innan hon somnat. Cirka 20 minuter tog det sen sov hon sina 45 minuter (det blev lite marginalkvart i dag eftersom läggningen tog sin lilla tid). Sen somnade hon redan 11:45 (jag hade henne i bärsele när vi var i mataffären och hon orkade inte hålla sig vaken, inte idealt men hade inte mycket val). När vi kom hem la jag henne i vagnen och hon vaknade till men har nu somnat om. Så jag har fått upp hoppet igen!

Återkommer med rapport när jag förhoppningsvis fått in henne på rätt bana igen.

Kramar från mig

[Ylvispylvis]

Så ska det låta! Attityden är A och O!

Tror också att hon varit övertrött och säkerligen inte orkat äta så mycket som hon kanske velat heller, det blir ju en ond cirkel. Bra jobbat och fortsätt mata på så ska det säkert gå att ta bort nattmålet vid 4 mån!

/Ylva

[HR mamma]

Nu har det gått ytterligare ett tag och jag kämpar verkligen som ett djur för att få till sovtiderna men det blir inte bra hur jag än gör! Jag läser på i boken, tänker "attityd av självklarhet", håller tiderna etc. etc. Hon har nu börjat vaknat två ggr per natt (ibland mer). I natt somnade hon vid 20-tiden, vaknade sen 22 och var vaken till 23:45. Somnade sen om efter buffning, ramsning, tillrättalägganden och tider av gnöl och gnäll däremellan. Vaknade igen 01:30 då hon fick mat. Vaknade sen 06:00 då hon fick mat (som jag trodde hon skulle somna om av men icke). Var sen vaken till 09 innan hon somnade i vagnen, jag måste gå upp kl. 7 och få iväg storasyster till förskolan så det fanns inget utrymme att lägga lillan tidigare än så. Sen vaknade hon 09:30 och vägrar somna om. Jag vagnar i intervaller och tänker på att göra allt man "ska". Men hon bara eskalerar och ligger till slut och gallskriker.

Jag håller på att bryta ihop faktiskt, är så slut av att jobba med hennes sömn och mat-tider (sen hon var 2 månader ungefär, dvs. 2 månader har jag aktivt hållit på med mer eller mindre motstånd hela tiden).

Är det en regelrätt kurning som behövs? Och hur ska det funka när jag inte gjort annat än att följa standardmodellen och hennes sovschema men som uppenbarligen inte fungerar?

Jag är helt mentalt och fysiskt slutkörd av månader av upphackad sömn och frustration över att bokstavligen inte få en enda lugn stund dagtid (igår sov hon 20 minuter för egen maskin, övrig tid stod jag och vagnade i intervaller och så sov hon ca. 1 timme i vagnen när jag hämtade från förskolan).

Kram från en minst sagt ledsen mamma

[HR mamma]

Ett tillägg:

vi körde på med mini-kur direkt igår. Lillan fick flytta in i eget rum och ingen mer mat på natten. Hon somnade av sig själv efter lite sparkar (men inget gnöl) i sängen vid 20. Sov sen till 04:20 då hon vaknade. Jag ramsade främst och tillrättalade samt buffade två ggr, till slut verkade hon lyssna på ramsan och blev tyst när hon hörde den. Inga skrik utan mest korta små "raaa!" samt grymtningar. Kl. 06 somnade hon, vaknade sen 06:40, samma visa igen. Jag körde på med ramsa samt en buffning och tillrättaläggning. Kl. 07:15 när hon var tyst och förhållandevis lugn blev det glad god morgon!

Sen håller jag schemat minutiöst i dag, hon sov 45 minuter på förmiddagen (ett uppvak så det blev marginalkvart). Somnade efter 30 minuter på mittenluren och sover än. Har goda förhoppningar inför natten! Generellt har jag dragit ner rejält på vagning och buffning samt kör mer ramsa.

Hej från mig!

[mamaA]

Hej!
Mitt råd är att gå över till ramsan helt och hållet. Våra problem med dagslurarna blev mycket bättre när jag gick över helt till ramsan. Varierar man mellan att gå in och buffa så får man i alla fall inte ramsa innan för då betyder ju ramsan att mamma kommer snart och då blir det förvirring i lilla bebishjärnan .

Kram

[HR mamma]

Igår somnade lillan kl. 20 efter att ha mojsat runt lite i sängen. Jag gav endast godnattramsa x 4 på väg ut efter att jag lagt henne och sen somnade hon av sig själv utan att ha grymtat något alls. Vaknade 5:30 då det blev ramsa främst samt buffning vid två tillfällen. Hon somnade sen 6:30 och sov till 7:30 då jag väckte. Jag börjar känna mig försiktigt hoppfull!

Mittenluren är fortfarande knepig, hon ska sova 2 timmar men har inte vad jag kan minnas gjort det någon gång ännu. Hon somnar oftast hyfsat fort men vaknar efter ca. 1 timme. Och då gallskriker hon verkligen, alltså inget "gnöl" som på nätterna. Så enbart ramsa känns inte som att det går fram utan jag måste vagna för att få henne lugn nog så att hon ens kan höra själva ramsan. Eller rekommenderar du att ändå helt skippa vagning och bara ramsa? Det känns som att hon bara kommer hetsa upp sig mer och mer då, eller har jag fel? Nu är vi ju bara inne på dag 2 av kuren så det kanske tar lite mer tid?

Jag separerar vagning/buffning och ramsa, alltså ramsa x 4,6 eller 8 först, avvakta, sen om det verkligen känns som att det behövs går jag in och vagnar/buffar/tillrättalägger, sen ramsa på utvägen och en sista i dörröppningen. Vid dagsluren känns det som att ramsan bara väcker henne igen och gallskriket är igång igen. Ska jag fortsätta ut då och vänta tills hon skrikit ett tag, eller direkt gå tillbaka och vagna några drag så hon lugnar sig?

Kram

[mamaA]

Nä nu blir jag tokig, har skrivit långa svar två gånger senaste tiden som bara försvinner när jag trycker på skicka .

Hur går det för er?

Kram

[HR mamma]

Hej!

Jag har också försökt svara och så raderas allt när jag försöker skicka, frustrerande!

Vi har gjort en hel del framsteg sen sist, dagsömnen är nu super och det känns som att många polletter har trillat ner både för henne och för mig. Vi håller tiderna benhårt och nu lägger jag henne bara i vagnen, rättar till ben och armar, ramsar och går ut. Hon jollrar lite eller ligger och mojsar med filten och somnar sen helt själv utan skrik eller gnäll. Sen får jag väcka henne och då är hon en rosig och glad liten goskorv ☺

Nätterna är bättre men inte helt bra skulle jag säga. Hon somnar oftast inom 15-30 minuter efter lite gnöl och några omgångar ramsor. De senaste nätterna har hon börjat vakna vid 02-03-tiden och är sen vaken mellan 45 minuter – 2 timmar. Sen sover hon till 7:30 då jag väcker. När hon vaknar på natten kör jag ramsa, vid några tillfällen har jag dock gått in och tillrättalagt (och vid något tillfälle buffat då hon varit på väg att jaga upp sig rejält). Ett misstag jag gjort några gånger är att gå in efter att hon somnat för att rätta till täcket, hon har då vaknat och dragit igång hela paketet igen. I går natt bestämde jag att det enbart är ramsa i dörren som gäller och då gick det faktiskt fortare för henne att somna om. Hon låg på tvären i sängen utan täcke i morse när jag väckte men hon har pyjamas och det är ca. 22 grader varmt i rummet så jag tror hon gott och väl klarar sig utan täcke. Det är mest jag som vill kolla så att allt är bra med henne innan jag kan somna om själv…

Nu ser schemat ut såhär:
07:30 god morgon! 2,4 dl mat
09:00 sova
09:45 vakna, 2 dl mat, ca 1/3 liten burk puré (potatis/majs) samt plommonpuré till efterrätt
12:00 sova
14:00 vakna, 2 dl mat
15:45 sova
16:30 vakna, ½ portion gröt (Semper 4 månader), 90 ml mat
19:00 kvällsslurk, 1,6 dl (1 dl välling 6 månader + 60 ml ersättning)
19:30 god natt!

Med ”mat” menar jag Babysemp 1. Vad tycker du om schemat och matmängd? Ska jag öka på välling tex? Vill inte gå för fort fram så att magen hänger med, hon verkar inte trög än så länge och bajsar ungefär varannan dag. Jag trugar så mycket det går och det är inte alltid hon får i sig hela flaskan. Hur länge ska hon hålla denna sömn innan jag börjar trappa ned på dagsömnen, jag minns inte hur det var med storasyster (man glömmer fort!). Hon blir 5 månader om två veckor.

I övrigt har jag märkt att jag ofta hamnar i försvarsställning när jag berättar för någon annan mamma att lillan inte längre äter på natten och att jag har glädje av både Barnaboken och Sova Hela Natten. Det verkar som att många på förhand bestämt sig för att Anna Wahlgrens ”metoder” är barbariska och hemska för barnen vilket jag tycker är så konstigt! De kan ju inte ha läst böckerna eller fattat någonting tänker jag. Numera säger jag inte så mycket när någon frågar hur det går med sömnen. Man blir lite ledsen bara av att höra folk med 8-månaders som tycker att de aldrig får sova eller måste gå på toaletten med barnet i famnen eftersom barnet börja gallskrika så fort de försöker lägga ifrån sig det (trött och hungrig! vet jag nu att orsaken högst troligtvis är). Ja, ja ingen mening med att försöka ”frälsa” folk som inte vill. Jag tycker det är toppen och märker att både vi föräldrar och båda barnen mår jättebra av fasta tider och tillräckligt med sömn. Lillan börjar redan blomma ut tycker jag och man märker av hennes personlighet mer och mer för varje dag! Storasyster sover som en klocka minst 12 timmar varje natt, jag har nu över julen börjat väcka henne samtidigt som lillasyster 07:30 (vilket ger 12,5 timmar per natt) och så sover hon middag 45 minuter i vagnen på eftermiddagspromenaden, något hon till vardags slutat med. Skönt med lite extra tid för återhämtning och vila nu under jullovet tänker jag.

Kram ☺