Kura 4,5 månaders SM-bebis

[videunge]

Hej

Jag tycker att du slår huvudet på spiken. MAT MAT MAT Om du inte har "riktig" mat till mellis och frukost så är det definitivt dags. Rejält med tex gröt med lite frukt och en klick smör till frukost och riktigt mellis. Små 6 månaders kan förvåna en i hur mycket dom kan äta. Mata på bara och se om det inte blir skillnad. men det är ett rätt märkligt matschema.

varför inte ta mellis vid typ 14.15 eller så? banan avocado eller något? amma efteråt om ni vill som måltidsdryck mer. och sen skippar du amningen efter sista luren.

Sen har du ett schema för en 3-4 månaders vad gäller sömnen. Dra antingen ner middagsluren till 1,5h ELLER dra ner sista luren till 20 min så skall du se att det blir bättre. Lillan säger "HALLÅ! jag är stor nu! Sen tar det en v innan ett nytt schema satt sig så utvärdera inte efter en dag utan vänta.

Kram

[Trisen]

Tack för snabb respons! Idag gav vi gröt till frukost och visst var hon hungrig, stackaren. Hon åt en hel tallrik. Att man kan vara så trögtänkt Du har helt rätt i att lillan behöver mat, mat och mat. Jag ska ta till mig alla bra förslag och styra upp det hela så att det blir bättre ordning.

Tusen tack!

[duggan]

Mer mat åt småfolket! =D>

Hejja på er därhemma!

//Malin

[Trisen]

Så, nu har vi styrt upp det hela och fått det nya schemat på plats. Allt funkar bra förutom den sena luren då det är jättesvårt att få Moa att somna. I vagnen tar det ca 20 min att få henne att somna och inomhus brukar det bara bli 30 min gnäll och klagan och ingen sömn. Schemat ser nu ut så här, se nedan. Är det något som ni tror behövs justeras?

07:00 vakna, amma
07:45 grötfrukost (är så tidigt för att hinna innan syrran ska lämnas på dagis)
08:45 sova 45 min
10:40 Lunch, amning
11:30 sova 2 timmar
14:15 mellis, amning
16:00 sova 20 min
17:30 middag
18:30 bad
18:45 extraslurk i form av amning
19:00 Sova natt

Tack för hjälpen!

[Sigyn]

Sista luren brukar vara svår att få till. När min yngsta blev ca 6 månader började jag gå ut med vagnen varje em lur, i tre månader, tills hon blev 9 månader och då tog vi bort den. Hade aldrig "vågat" göra det med storebror då man va rädd att "sabba allt" men allt går om man har attityden, så om du inte tycker det funkar hemma så gå ut å gå. Och jag gick och klockade 20 minuter från det att hon somnade, även om det tog en halvtimme för henne att somna, därför att jag visste att hon behövde sömnen. Storebror klarade sig fint utan em luren från 7 månader men alla barn är ju olika. Så bedöm vad din lilla behöver och agera därefter skulle jag rekommendera dig

[Trisen]

Okej, tack för feedback. Vi kommer satsa på att gå ut med henne i barnvagnen - det blir bäst för alla parter tror jag.

Nu är det två månader sedan vi kurade lilla Moa (ca 6,5 månader nu) och det är fortfarande en hel del som strular tycker jag. I två fall av tre vaknar Moa minst en halvtimme - gärna 45 min för tidigt på middagsluren och sedan är det skrik och klagan fram tills hon tas upp. Jag är där direkt vid första pip, ramsar, lyssnar av och ramsar igen o.s.v, men det har väl hänt någon enstaka gånga att hon somnat om annars har det oftast slutat i oändlig klagan och ibland riktigt hulkande gråt. Det är då oundvikligt att plocka upp en skrikande bebis ur sängen. Vad jag minns från då vi kurade storasyster (vid 11 månaders ålder) hade det blivit betydligt bättre än så här efter två månader. Det är ju en process men till sist borde det ju vara mer regel än undantag att schemat sitter, eller? Jag börjar fundera på om det finns något vi kan förbättra. Schemat är korrigerat och hon får så mycket mat det bara går att få ner. Idag fick jag gå in och solfjädra henne på middagsluren till sist men det gav bara lugn för stunden. Vid första steget ut satte hon igång direkt. Det tog henne totalt 30 min att somna och sedan sov hon 45 min för att avsluta med 45 min skrik. Blöjan var i och för sig full med bajs upptäckte jag efter jag tagit upp henne så eventuellt kan det ha varit det som störde. Det är också ganska ofta bajs i blöjan på morgonen, vilket också kan vara en förklaring till strulet där.

Vi har alltid kört med stängd dörr för vi tolkade SHN-boken så då storasyster kurades och på henne har det funkat bra. Men nu när jag har läst igen verkar det som att dörren alltid ska stå på glänt. Stämmer det och ska den i så fall även göra det på natten?

Det står också att det är lagom att flytta ut bebisen från föräldrarnas rum vid sex månaders ålder och om det finns syskon är det då bra att flytta ihop dem i samma rum. För mig känns det som en omöjlighet att ha dem i samma rum. Lillan vaknar för det mesta 30 min till en timma för tidigt på morgonen och storasyster (drygt 2,5 år) ställer en massa frågor från det att hon lagts tills vi lyckats ramsa henne till tystnad och sömn. ”Vi har glömt kissa”, ”Amelie vill ha trosor på sig”, ”jag behöver snyta mig” etc. Sedan blir det oftast ett uppvaknande med mardröm mitt i natten också. Hur gör ni andra som har flera barn i samma rum då någon vaknar och skriker/strular vid läggning?

[annawahlgren]

Hej kära Trisen

Får jag börja med din sista fråga - man ramsar båda (eller alla) barnen över en kam, helt radikalt

För storasyster funkar då ramsan som ett "Goddag-yxskaft", vilket är det bästa, och nog faktiskt enda, sättet att få slut på annars tämligen ändlösa resonemang kring allt mellan himmel och jord. Att avhandlas lämpligen på dagarna men inte på källskulan, för PÅ NATTEN SOVER MAN. Punkt.

Läs i Internationella Sova hel natten om 12-åringen (i "Barnet och kuren", tror jag det står) eller i Barnaboken om den lille tricksaren, som inte kan soooova... på grund av tusen och en orsaker. Men det kan de ju, om de vuxna bara inte ger sig in på en massa resonemang med dem, för BARNET slutar inte. Underhållning på källskvisten av klass

Vad gäller lilla Moa, som inte är så liten längre, föreligger ett klart fall av överkoncentration här, är jag rädd. Du ska inte vara "där direkt vid första pip" - sådant kan, och bör man, syssla med under smekmånaden, de första tre veckorna - och om man kurar, under de första två nätterna på kuren. Du ska inte bli hängande över barnet medan du "ramsar, lyssnar av och ramsar igen o s v" vilket, helt logiskt, "oftast slutat i oändlig klagan och ibland riktigt hulkande gråt. Det är då oundvikligt att plocka upp en skrikande bebis ur sängen."

Fortsätter du så, fortsätter DET så Du befäster status quo och kommer INTE vidare; inte lilla Moa heller, tyvärr. Små barn gör som vi lär dem.

Tänk dig om du själv skulle sova och din man kom störtande så fort du vände dig i sängen och sa GODNATT tusen gånger och SOV NU medan han stirrade på dig och lyssnade av vartenda ickesovande eller nästansovande andetag du tog och raskt började tjata igen så fort du rörde en fena, GODNATT NU och SOOOV NU DÅ Och till slut drog upp dig ur sängen, uppgivet suckandes...

Ta inte illa upp, snälla du! Men du måste lära dig att låta lilla barnet vara i fred. Och det är en konst, en stor och svår konst ofta nog, att lära sig låta ett litet barn vara i fred. Men det är en tacksam konst, tro mig. Du som är vuxen och stor skulle kunna gapa åt din man: GÅ, LÅT MIG VARA I FRED, JAG VILL SOVA! Det kan inte lilla Moa, inte så du förstår det i alla fall Fast jag skulle säga hon gör tappra försök, hela tiden. Det är det hennes "klagan" betyder. Du STÖR. Hemskt att höra, hemskt att tänka sig, jag vet - som älskande moder vill man ju gärna vara lösningen på allt, trösten för allt, svaret på allt genom sin blotta närvaro. Men det är man inte. Man är faktiskt inte det. Det är bara att inse.

Pröva alltså en ny taktik. Spela musik för henne i stället, till exempel. Musik som får dig att vilja dansa själv, glad musik, högt och härligt! Gå inte dit, du kan någon gång spionera men låt henne på inga villkors vis märka det. Pracka inte på henne din närvaro under luren! Ramsa inte mer än när du lägger henne och då glatt, och medan du vänder dig BORT från henne och går därifrån, omedelbart. Låt henne sedan vara i fred. Gör andra ljud i huset, tänk på annat själv.

Jag vet att det är lätt sagt, men det här måste få ett slut Du stressar henne svårt som det är nu. Och som det riskerar att förbli, om du inte gör något radikalt åt saken. Jag förstår om du inte blir glad över att jag säger det, men stress är mycket farliga saker - inte minst för små barn. Bort det

Lugn och fin. Glad och säker. Du KAN =D>

Vi får komma ihåg - och påminna oss om med jämna mellanrum - att

* små barn är gjorda av detsamma som vi vuxna
* små barn växer och utvecklas - de förblir inte nyfödda, hjälplösa eller ens särskilt små i evighet (även om de är minst i syskonskaran)
* små barn ska ges förtroende för sin förmåga och få känna tilltro.

=D>

[Trisen]

Kära Anna!
Först av allt - du har säkert fått höra det förut men jag vill ändå säga det; tack för dina böcker och det här forumet och för ditt mod och din styrka att driva dina idéer och dela med dig utav dem!

Nu till dina kommentarer. Jag har tagit till mig varenda ord och har ändrat strategi utifrån dina råd. Det som har hänt är att den upprörda gråten försvunnit och i stället ägnar sig Moa åt gnäll då och då. Ibland tar det uppåt halvtimmen innan hon somnar på middagsluren mitt på dagen och i undantagsfall vaknar hon för tidigt på densamma och gnäller, men jag tycker att trenden ändå går åt rätt håll.

Två funderingar kring lillan återstår:
-Ska dörren stå på glänt?
-Har du något tips för att få den sena eftermiddagsluren att funka bättre? I dagsläget somnar hon knappt ens om man är ute och kör med vagnen, men det är uppenbart att hon behöver de där 20 minutrarna.

En fråga kring storasyster har också kommit upp:
- Amelie fyller tre om tre månader. Vi har problem med att få henne att sova på dagis där hon ligger i ett vindkydd tillsammans med några andra barn. Hon lyckas somna ungefär varannan dag och de dagar hon inte sover blir kvällarna en tragisk historia som oftast slutar i gråt. Hon sover 19-07 och läggs för middagslur ca 12. Sedan får hon sova tills hon vaknar, oftast 1-1,5 h. Vad ska vi ändra på för att få det att funka tror du?

Allt gott!

[Sigyn]

Hej! Angående sista luren för lillasyster. Om du upplever att det verkligen inte går att söva henne skulle jag ta bort luren. För hon har blivit sju månader nu va? Jag tog bort den luren vid sju månader för min äldsta och vid 9 månader för yngsta, så det kan variera lite. Hon kommer säkert vara lite trött på kvällen men det kommer att gå över efter ett tag. Man kan utnyttja marginalhalvtimme vid kvällsläggningen och lägga lite tidigare om man vill, samt skjuta fram lunchluren en halvtimme. Då kanske hon är tröttare tills hon ska sova den oxå?

Lite samma sak skulle jag rekommendera till storasyster. Om det inte ör något problem för henne att somna på kvällen och sova tolv timmar nör hon sovit 1,5 timme på dagen så kan hon ju få sova så länge dom dagar hon sover. Annars kan luren på dagen kortas till 45 minuter. Dom dagar hon inte sover skulle jag lägga tidigare för natten, en halvtimme. Min son ör tre år och två månader nu och slutade sova för ca 2-3 månader sedan. Han var JÄTTETRÖTT till en början men nu har det gått över.

Kram

[Sigyn]

Angående dörren, jag skulle stänga den om jag var du, om du inte upplever det bättre att den är öppen. Jag har alltid dörren på glänt för storebror vill det. Sen drar jag till den när dom somnat. Men jag hade den alltid stängd förut. så gör som du upplever bäst

[Trisen]

Hej!
Jag vill bara berätta att lilla Moa äntligen funnit den goda sömnen fullt ut och det tack vare era tips goda råd . Schemaändringen passade klockrent för henne och hon är väldigt nöjd över att slippa min överkoncentration. Nu njuter vi allihopa av livets glada dagar och det fullt ut. TACK!

[TorsMamma]

=D>

[Trisen]

Jag har en schemafråga. Moa som sovit perfekt den senaste tiden har nu börjat vakna 1 till 1,5 h för tidigt på morgonen och vi tänker att det är dags att minska dagssönmen. Vi skulle bara vilja ha lite respons på följande schema:

07:00 Vakna, amma
07:45 grötfukost
08:50 sova 20 min
11:00 lunch
12:00 sova 2 h
14:15 mellanmål: gröt, amning
17:30 middag
18:45 amning
19:oo sova natt

Innan sov hon 45 min på förmiddagen. Vi har gärna kvar 2-timmara-luren mitt på dagen för hon sover så bra då och har en tendens att bli lite trött på kvällen. Det tar väl några dygn innan det nya schemat sätter sig? I går började vi med det här och i morse vaknade hon 1,5 h för tidigt.

Tack för hjälpen!

[annawahlgren]

Kära Anna - du har säkert fått höra det förut men jag vill ändå säga det; tack för dina böcker och det här forumet och för ditt mod och din styrka att driva dina idéer och dela med dig utav dem!

Kära Trisen - jag kom alldeles av mig för ditt vackra beröm och stora stöd här Ett varmt och innerligt TACK ska jag säga och inte tiga \:D/

Nu har du fått så fina svar här, och för egen del kan jag bara säga att jag är så stolt över dig, där du susar fram över de snöfria vidderna på din kälke av Självklarhet Liggande på Attitydens pigga mage, förstås

Schemat ser bra ut, tycker jag. Och ja, det tar några dygn innan det sätter sig. Nu går hon väl in så smått i åttamånadersångesten också (MÅSTE inte bli genast meddetsamma, och MÅSTE inte bli jättebesvärligt), vilket kan innebära en del gnällighet - som alltså inte i så fall är schemats "fel". Så trampa på i ullstrumporna bara För gärna anteckningar som minnesstolpar och utvärdera INTE förrän efter sådär en vecka!

När den inre världen vinglar är det extra viktigt att den yttre är stabil.

Skulle hon bli så stuptrött någon gång nu att hon just stupar - i maten, på mattan, på stolen, i någons famn - så lägg ner henne och ge henne fem minuter exakt. På sekunden! (Nåja. Men på minuten.) Väck henne glatt. Inte populärt första gången men i fortsättningen, faktiskt Oftast.

Ett kort i rockärmen, om lilla älsklingen skulle envisas med att vakna rejält tidigt om morgnarna och inte somna om, är att lägga henne upp till en halvtimme tidigare på kvällen ett tag. Det tipset har du fått. Sömn föder sömn :-({|=

LYCKA TILL :thumbsup: och förlåt min tystnad så lääänge!


O:)

[Trisen]

Nu var det ett tag sedan jag var inne här på forumet. Tack för alla bra tips! Vi kör på med vårt schema här men vi har ändå svårt att få morgnarna att funka. Lillan vill gärna (i hälften av fallen den senaste månaden) vakna kl 6 i stället för 7. Detta trots att vi testat att lägga ca 20 min tidigare. Oftast är hon till en början glad i ca 10 min och sedan blir det gnäll, då ramsar vi, och så övergår det till gråt så småningom. Vi ramsar högst vid tre tillfällen på en timme så jag tror inte det kan vara frågan om överkoncentartion, men det känns knappast som att ramsan tar över huvud taget. Frågan är om det kan vara hunger? Vi har lite svårt att få i henne mat ibland. Igår började vi med att ge ett grötmål (gillar inte välling) extra precis innan amningen och läggningen för att se om det kan hjälpa. Mina frågor är:

Finns det något annat vi kan göra för att stävja de här tidiga morgnarna förutom att försöka proppa i ännu mera mat och lägga lite tidigare?

Kan vi göra mer än att försöka vara glada och snabbt gå på nästa programpunkt när vi måste ta upp en ledsen och slemmig bebis efter en timmes klagan? (Trots marginalkvart går det inte att få henne tyst tills det är dags att väcka).

En tanke är att kanske korta ner natten något för att hinna få i henne mer mat under dagen. Kan det vara en idé eller är 12-timmarsnatten för helig för att skära i?