Sigrids tråd

[SaraMilana]

Irmasmamma! Ja, det är nyttigt och oerhört frustrerande att veta precis HUR man ska göra men ändå inte få till det. ](*,) Sen är det ju helt omöjligt, på gott och ont, att göra helt enligt boken alltid. Det är ju inte bara ett barn som ska få sina behov tillfredställda denna gång.

Jag ska prova och se om en liten minilur gör att det går i mer mat. Ammande bebisar slumrar ju till lite vid bröstet ibland, Sigrid är verkligen vaken hela vakenpasset. Kanske hon också behöver slumra lite. Tycker bebisar borde levereras med nivåmätare i magen, det kan väl inte vara för mycket begärt!?

Pågående projekt är att lära Sigrid att somna själv, jag tänker att om hon kan somna på egen hand kan hon ta sig över skarvarna själv också. Jag tycker verkligen inte att det är kul att stå och vagna eller buffa en massa, men jag vågar inte backa för mycket heller, hon är ju bara en ynka månad gammal. Hon har ju större delen av hennes liv somnat med bröstet/flaskan i munnen i famnen. Jag försöker jobba lugnt och fint och varken ha bråttom eller höga krav på mig själv, men det är svårt när man vet var man är på väg och vill vara där NU!

[Sigyn]

Vill bara säga att allt blir bättre, till och med för mig som var helt säker på att jag inte ens praktiserade sm på min lilla eftersom "ingenting fungerade". Men tydligen så gjorde jag det eftersom jag nu ramsar henne och hon sover på schema och allt
Det bästa tipset är verkligen att släppa ALLA krav, speciellt när båda barnen är hemma, som jag har hela tiden. Paddan och teven är frekvent använda och sen anstränger man sig att göra nåt nytti när man känner att man har tid.
Diska flaskor är en bra uppgift för de stora små att vara med på.

[SaraMilana]

Tack empinane för pepp! Det är ju just det, att jag vet att det blir bättre, jag har ju gjort samma resa förut (även om den påbörjades då stora tjejen var lite större). Och jag vill gärna ha det där fina schemat som sitter som en smäck med bara ramsa som verktyg NU. Det här vinglandet på vägen dit är inte lika kul.

[Dumlekolan]

Hej hej,

jag håller med, det där vinglandet är inte så skoj, jag ville bara att den där transportsträckan skulle ta slut, attans fort, det skreks, det vägrades äta, storasyskonen skulle ha sitt osv osv...man svettades en aning, men sen efteråt, när man fått lite koll på läget, kunde man le åt det hela, o känna - vad fasen, det gick ju vägen ändå!

När mina killar var små, det är bara 10.5 mån emellan, då var det fullt ös medvetslös nästan varje dag. Så här i efterhand, förstår jag inte hur jag fixade det, att det gick så bra ändå. Och de växte upp o blev fina prinsar, trots kaos o virr-varr. På nåt vis, så fixar man det. Och det är okej att känna, att man längtar tills tösabiten ska bli större o få schema, det ÄR okej!

Glöm inte bort dej själv under tiden, unna dej nåt fint, köp hem fina blommor att fälla ögat på, drick gott te, bläddra i fina tidningar, kramas mycket, och var snäll mot dej själv!

Varm kram Linda

[SaraMilana]

Tack Dumle!! Ja, det är lätt att glömma bort sig själv i cirkusen. Jag försöker tänka på mig själv och hinna göra sånt som jag tycker är roligt, men det är faktiskt svårt just nu. Jag känner mig dock nöjd varje kväll när alla sover och faktiskt är hela, rena och mätta och huset är befriat från dagens bombnedslag. Det är min tid då jag samlar kraft inför nästa dag.

Sigrid verkar ha fattat galoppen med hur man somnar själv. Jag kan lägga ner henne, vagna lite bara för att markera och sen gå därifrån. Blir lite förvånad när hon sover efter en stund, men det var väl det där att barn både vill och kan sova.

Men jag blir helt tokig på skarvandet! Man kan ställa klockan efter henne - prick 45 minuter vaknar hon efter, varenda gång (inte nattetid dock, aldrig en skarv efter 20.00). Utom igår eftermiddag, när vi mitt i spöregnet skulle hämta upp storasyster på förskolan. Då sov hon två timmar i babyskyddet; in och ut ur bilen, springandes i regnet och glatt petad på av storasyster med jämna mellanrum. Jag förstår ingenting. Nåja, jag tyckte vi fick till en fin "vagningsdiskussion" ett tag i förmiddags, kanske hon har förstått att vagningen betyder sova i alla fall. Man får väl försöka se det positiva!

Nattmålen håller på och glesas ut och har blivit mer oregelbundna. Tre nattmål har i princip blivit två. Det gör att morgnarna blir lite hipp som happ. Jag är inte jättesugen på att ställa klockan mitt i natten för käk eller att stå och vagna när det vaknas fel - på natten sover man ju. Jag ger det några nätter så får vi se.

[Tutan]

Jag läser igenom lilla Sigrids tråd här och blir stum av vilken klok mamma hon har =D> . Du stöter på problem med lite av varje - amning, kvällstrassel, skarvar, insomning. Men du bemöter det med lugn och hittar en lösning som gör lilla Sigrid nöjd eller kämpar vidare med målet i sikte. =D> =D> Underbart!

Självklart förstår jag att du också har det upp och ner, orken tryter och tålamod prövas men det känns som om du har läget under kontroll, eller hur? :thumbsup:

Jag tänkte allt på er i söndags när våra små tjejer hade namnsdag!

Ha det gott!

[SaraMilana]

Tutan jag är mållös! Tack! Jag känner mig inte så klok alltid med det här suger jag åt mig av. Jo, jag känner nog att jag har hyfsad koll ändå. Vi börjar lära känna varandra rätt så bra och jag kommer på vilka misstag jag gjorde sist när jag är på väg att göra dem igen.

[SaraMilana]

Två nygamla lärdomar:

Korta svar på barnets frågor
Det hjälper inte att bli långrandig genom att stå och vagna och vagna och vagna i tid och evighet. Inte med den här bebisen heller. ](*,) Korta svar ska det vara - ett par effektiva vagntag, skaka i handtaget och gå därifrån! Och då fungerar vagningen! Tadaa!

Sömn föder sömn
Sigrid firade sin enmånadersdag med att sova 20-07 med ett nattmål! Jag tror att hon vaknade en gång till innan det var morgon, men både hon och jag somnade tydligen om rätt snabbt. Efter denna härliga natt har vi haft en härlig dag. I skarven på förmiddagsluren somnade hon nästan om med min nya, korta vagnteknik. Men bara nästan. Nästa lur småvagnade jag lite lite i skarven och Sigrid sov 2 h. Tredje luren sov hon själv 1,5 h utan min inblandning (även om det kliar i fingrarna när hon bökar och stånkar). Den här dagen har jag fått kämpa för att hålla henne vaken istället för tvärt om och hon liknar den där trötta, nöjda geleklumpen som hon var de första två veckorna.

Jag ska inte ropa hej än, men det känns som att vi har tagit ett steg i rätt riktning! \:D/

[Dumlekolan]

Hej!

Vad härligt det låter! :thumbsup: Och skönt att få sova gott! För er alla!

Gotlandskramar Linda

[SaraMilana]

Men hörrni alla kloka, det här med skarvar... beror det verkligen BARA på mängden mat?

Efter kl 19-20 nångång, när Sigrid läggs för natten, fram till morgonen, skarvas det aldrig. Fram tills att vi går och lägger oss står hon mitt i vardagsrummet med belysning och ljud som vanligt. Dagtid skarvas det i regel alltid, med något enstaka undantag.

Hon äter med 3-4 timmar mellan målen; 4 mål och en nattslurk. Sedan nattmål vid ca 22 och 04 utan andra uppvak. Mängden mat över dygnet kan det ju alltså inte vara något större fel på?

Jag har läst någonstans att ca 170 ml per kilo kroppsvikt per dygn är lagom och ungefär det satte stora tjejen hela nätter på vid 3,5 månad. Uppskattningsvis äter Sigrid nu (minst) 180 ml per kilo kroppsvikt per dygn. Å andra sidan satte stora tjejen hela nätter innan hon slutade skarva dagtid (med henne började vi standardmodella mycket senare).

Somnar gör Sigrid själv i stillastående vagn. En eller två lurar per dag blir dock i bärsele eller bilstol för att få vardagen att gå runt. Men det ska väl inte behöva spela någon roll? Jag har provat några gånger att ställa vagnen mörkt men det verkar inte göra någon skillnad.

Alla tankar och teorier är väldigt välkomna här! Hjälp mig att knäcka koden!

[Sarisparis]

Vilket härligt liv lilla Sigrid redan har =D>

Men dessa Skarvar #-o

Visst har du läst Skarvar? Checklista?

Just det där med husljud tyckte jag hjälpte. Min strategi var att se till att det inte blev nâgra plötsliga avbrott i ljudmattan kring själva skarven. Alltsâ om det var tvättmaskinen som var igâng sâ var det inte bra om den blev klar precis vid skarven, den skulle brumma pâ en bra bit över. Eller sâ satte jag igâng nâgot en kvart innan.

Samma princip som skarvtipset (som nog inte finns med i skarvchecklistan ) att mysvagna lite innan och under skarven sâ att barnet knappt vaknar/fâr lite hjälp att somna om. Detta ska dock ses som en kur, inte som en lângvarig vana. Alltsâ tre dagar med proaktiv skarvvagning 8) och sen mer och mer avvaktande.



PS

Korta svar på barnets frågor
Det hjälper inte att bli långrandig genom att stå och vagna och vagna och vagna i tid och evighet. Inte med den här bebisen heller. ](*,) Korta svar ska det vara - ett par effektiva vagntag, skaka i handtaget och gå därifrån! Och då fungerar vagningen! Tadaa!

Detta är nog nâgot som mâste upplevas. Jag hade läst om de arton korna men det var inte förrän jag faktiskt tvingades till att korta ner mitt verktygande (ringande telefoner; folk som knackade pâ dörren...) som jag i praktiken fattade vad som menades. Sâ viktigt!! Kloka norska Yazz uttrycker det fantastiskt i denna fina favorittrâd, den kan du väl utantill? Hur man undviker vagningsträsk

[SaraMilana]

Tack Saris!

Båda trådarna är jättebra, jag kan dem nog utantill vid det här laget. Men inte hjälper det alltid... ](*,)

Detta är nog nâgot som mâste upplevas. Jag hade läst om de arton korna men det var inte förrän jag faktiskt tvingades till att korta ner mitt verktygande (ringande telefoner; folk som knackade pâ dörren...) som jag i praktiken fattade vad som menades. Sâ viktigt!!

Jag håller med, det är nog ganska mycket som måste upplevas, som är svårt att läsa sig till. Jag önskar att jag haft den erfarenheten jag har nu när Stella var liten, så mycket lättare det hade varit då. För det ÄR en stor skillnad! Livet med Sigrid är plättlätt i jämförelse. Jag måste påminna mig om det ganska ofta.

Jag börjar mer och mer tro att Sigrids skarvar faktiskt inte beror på maten. Det handlar kanske mer om att hon ska känna sig trygg i att sova vidare. De gånger jag lite geschwint lyckas hjälpa henne över skarven kan hon sova en bra stund till. Och det skulle hon väl ändå inte gjort om hon var hungrig tänker jag. Kanske att en "proaktiv vagningskur" skulle hjälpa henne att känna sig trygg. :-k

Mycket handlar nog om min egen otålighet. Det är lätt att glömma att det inte var så himla länge sen som vi vaggade Sigrid till sömns i famnen. Mindre än två veckor sen. Nu somnar hon så lugnt och fint på egen hand, inte en svordom i sikte. Och det är lätt att glömma att vi kom hem från BB för bara fem veckor sen.

[Irmasmamma]

Mycket handlar nog om min egen otålighet. Det är lätt att glömma att det inte var så himla länge sen som vi vaggade Sigrid till sömns i famnen. Mindre än två veckor sen. Nu somnar hon så lugnt och fint på egen hand, inte en svordom i sikte. Och det är lätt att glömma att vi kom hem från BB för bara fem veckor sen.

Hihi, I feel again myself.....
Hoppas på lite mer perspektiv den här gången, men det lär väl vara förgäves...

Hurra för er, tycker det verkar flyta hur bra som helst med tanke på hennes ringa ålder! \:D/

[lgh140]

Vill bara säga att jag lär mig så mkt av din tråd. Har ju läst den länge men du påminde mig om att pepp alltid är bra, även om jag inte har några råd att komma med Avundas era nätter men har själv (ännu) inte problem med skarvar på dagtid. Har ingen aning om varför. Våra flickor sover utomhus i vagn. Kanske är därför - vi hör liksom inte när de skarvar så då kan de lika gärna somna om På natten vaknar jag dock av minsta pip och har mkt svårt att låta bli att ingripa

[SaraMilana]

Irmasmamma och lgh140

Hoppas på lite mer perspektiv den här gången, men det lär väl vara förgäves... /

Jag har nog mindre perspektiv på tillvaron den här gången, just för att jag vet att det går och det kommer att gå vägen. Jag måste bara ha tålamodet att komma dit. Det ska bli så kul att följa dig igen och den nya plutten!

Avundas era nätter men har själv (ännu) inte problem med skarvar på dagtid. Har ingen aning om varför. Våra flickor sover utomhus i vagn. Kanske är därför - vi hör liksom inte när de skarvar så då kan de lika gärna somna om På natten vaknar jag dock av minsta pip och har mkt svårt att låta bli att ingripa

Vi kanske är nåt på spåren här! På nätterna sover jag och Sigrid i skilda rum, jag orkar inte höra allt stånkande och småpipande hon har för sig. Även när stora klagomålen drar igång, som jag vaknar av, avvaktar jag gärna lite. Hon kan ju somna om så att jag slipper gå upp. Tål att tänkas på.