Hej Fransson. Jag lider med dig, verkligen!! Förfärligt att höra sitt barn skrika så länge såå högt och så mycket. Men det är dig (er?) hon skriker åt tror jag, hon är jättearg och ledsen och förvirrad och frustrerad av era dubbla budskap.
Ni ska till henne meddela följande: "Det är tryggt och säkert här, du kan lugnt lägga dig ner och sova för vi håller vakt här utanför så vargen inte kommer in till dig."
Utöver det ska ni också förmedla följande: "Det är natt nu, på natten sover man lugnt och då händer absolut ingenting".
Eftersom hon är för liten för att förstå talad argumentation så visar ni istället med handling vad som gäller.
I HANDLING har ni hittills sagt: "Du är inte trygg i din säng, vi måste komma IN till dig och titta till dig och ta i dig för att vara säkra, kanske gunga sängen lite också eller buffa eller solfjädra, annars är du inte säker. " I handling säger ni också: "Det är på natten det verkligen händer, då är det rock'nroll med mamma och pappa som pringer runt dig som getingar runt en läskfläck och ramsar och hojtar hela tiden samt lägger ner dig så fort du ställer dig upp". - hon tolkar säkert tillrättaläggningen numera som en uppmaning till att ställa sig upp.
I handling säger ni också: "Du kan inte lugna ner dig själv och absolut inte komma till ro på egen hand, vi vågar inte betro dig med det."
Inte underligt att hon frågar, dvs skriker, både förtvivlat och ledset, hon är ju helt förvirrad!
Det här blev nästan ett brutalt inlägg ser jag just, men det är på intet sätt menat så, jag försöker bara förtydliga de dubbla budskap ni gett som hittills lett er fel. Kanske blir det lättare i ömma fadershjärtat att stå ut med det hemska (ja, det är förfärligt hemskt!!!) skriklyssnandet om du vet vad du måste undvika. Du måste nu undvika allt som kan tänkas bekräfta de ovan nämnda budskap ni tidigare gett i handling.
Jag är helt och fullt övertygad om att hon INTE tar skada av att skrika så mycket några dagar, däremot är förvirring och dubbla budskap inte nyttigt för vare sig barn eller vuxna, det om något ger otrygghet.
Tänk på att hon är en mycket liten människa ännu som saknar förmågan att argumentera verbalt, föstå orsak och verkan etc. Hon använder de uttrycksmedel hon har och behärskar, dvs skrik och gråt, gnäll och gnöl, att stå upp etc, det är inte farligt att utrycka sig, det måste man tvärtom tillåtas göra.
Följ Mammuts råd, hon ger dig handlingmanualen här ovan. Det är omöjligt för dig att inte må dåligt när ditt älskade barn skriker så mycket, men försök att inte låta det påverka HUR DU AGERAR MOT HENNE. Det är inte förbjudet att må dåligt som förälder, kuren handlar huvudsakligen om att lära oss parenteser att handskas med våra egna känslor och våga lita på våra barn.
Glöm inte glädje och skratt OCH bekräftelseramsan som är som balsam på de sår du tror att hon har fått (som inte finns förståss, annat än i ditt ömma hjärta).
Jag tycker du är en fantastisk pappa som inte ger upp fast det här är ett sånt h-vete för dig, ALL HEDER =D>
Ge inte upp, du står för det goda i sovvärlden, glöm inte det! och lycka till!
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Man måste ge tilltron till att ramsan och aktivitet utanför rummet är lika betryggande som att vara i rummet eller att lägga ner. Det innebär att ni måste sluta att gå in. Som ni har det nu så tror (vet) hon att nattning innebär att ni ska ramsa en stund och sedan kommer ni in - för att sedan göra om denna procedur tills hon stupar. DET är vad ni har lärt henne och så länge ni bekräftar det vareviga gång så kommer det att förbli så. Så är det bara!
! Undertiden pratar ni högt och glatt med varandra. Nästa ramsa ger ni när ni känner att "nej, nu skulle jag vilja gå in och lägga tillrätta". Då ramsar ni högt och ljudligt från det ställe ni befinner er - dock så att hon verkligen hör. Då ramsar ni på tills hon går ner i varv. Fortsätt med aktiviteten under tiden. Ramsa tills hon lugnar sej en tonart och avvakta igen. Kör detta scenariot tills hon tystnat och då bekräftar ni. Går hon igång på bekräftelsen så är det en runda till på ovanstående scenario. 
Detta är de råd jag ger er för det är enda sättet att få rätt på det hela. Om ni inte tror mej så se till resultatet ni har nu - funkar det?
Detta ar verkligen en lite jobbig period i sovandet, jag haller med Fransson om det. Man kan inte lugna liten utanfor rummet, men att plocka upp och forsoka lugna i famnen gar dom inte med pa heller! Och alternativet - att barnet forr eller senare stupar av eget bevag i soffan framfor teven - ar ju inte acceptabelt heller..
Vi busar men inte anda fram till sangen. Det verkar bli for mycket for henne. Istallet busar vi vid blojbytet och sen blir det bok och amning (ja, jag ammar fortfarande pa kvallen - ar fortfarande mysigt) eller valling. Och sen laggdags av en da trott och avslappnad tjej.
Bra gjort Fransson! 
vilket gör mig både ledsen, förbannad och sur 