Tack, Luvisen 
Känner mig så smickrad 
Skulle jättegärna läsa sagor resten av livet. (Typ.) Jag har läst in mycket förr i världen, för blindbiblioteket eller vad det heter, hela Barnaboken bland annat. Men det var före Internet och den tjusidga cd-ekniken, det blev en miljon (nåja) kassettband. Jag läste in flera böcker. Allt har väl drunknat någonstans. Det var hur som helst en fantastisk upplevelse. Alla som arbetade där och skötte tekniken var helblinda. Och det kunde man inte se om man inte visste det. Otroligt skickliga människor. En gång satt jag i soffan i entréhallen med en kopp kaffe på bordet när en kille närmade sig med sin kaffekopp och tänkte slå sig ner där jag satt - i mitt knä, i princip... fattade jag sekunden innan och flyttade mig som blixten. Alla var blinda, det var normen - och jag fick känna mig som ett ufo som såg. Ingen dålig erfarenhet 
På den tiden jag var efterfrågad som föreläsare / föredragshållare avslutade jag ofta med en av mina egna sagor, "Den lille skräddaren" (finns i Barnaboken). Den var alltid uppskattad, inte minst av barn. Barn i alla åldrar förstod budskapet intuitivt, även riktigt små barn. Som de bekymrade sig
O:)
O:) En vacker kommentar från min översättare till engelska (bosatt i Kanada), som sett inslaget i Efter tio med Malou:
*I watched the interview. I thought you came across very well. I also thought that your half-brother made an excellent point when he drew attention to the fact that not only do all your kids have high status jobs, they are also nice people. Logic dictates that you must have done something right. I hope you get the credit you deserve some day.*Lägger sig som bomull kring mitt hjärta.
:-({|= Sarisparis
Tack för strålande vacker idé... Skulle gärna vilja.
För han visste på allvar inte om folk - alla kvinnorna - möjligen var mer intresserade av hans pengar och stiliga boende och bilar och motorcyklar och segelbåtar än av honom själv. Han var snyggare än Cary Grant 