!Hittills har det gått över förväntan. Det som från båda femåringarna först var ett unisont NEJ har nu blivit spännande. Sonen har behållit några NEJ till vad han inte vill vara med om, men brutit dem lika snabbt och velat äta lunch där, godkänt vilan och fnissat med de andra stora barnen osv.
En sådan skillnad det är att se barnen komma i storgrupper när de har behov av det och vill komma över problemen med det - mot tidigare när vi ägnade kraft åt att peppa och övertala och försöka...
Kanske är våra barn lite senare i utvecklingen än andra bara... De flesta fyraåringar stolpar säkert in på dagis med glädje. Våra är fem och nu har de kommit dit.
Men än så länge är någon av oss andra med. Vi får se när barnen vill att vi ska försvinna.
