Mer sånt...Ingenting förvånar mig längre när det kommer till önskan att synas och att återsynas - tydligen.
Det är bara att beklaga landets media-kåthet... med rätt efternamn och med en tillräckligt tragisk ingång kan man komma huuuur långt som helst.
Frågan är bara - hur bitter är eftersmaken? ... när gamarna är borta, när kamerorna slocknat, när telefonen inte ringer längre... då man tvingas se på det man åstadkommit med lite perspektiv...
Hu... där vill man aldrig hamna, för det kommer att slå en - ingen kan fly på lång sikt. Hur stridsbenägen man än kan känna sig över en sak så lägger sig alltid de känslorna hos alla, i alla fall de flesta.
Kärlek till dig Anna!!!
=D> 
Jag sitter här hemma i soffan och skrattar högt och hjärtligt över att du gick och lyssnade på Felicia.