Stor sannolikhet att bli den "elaka" sonhustrun...

[lill]

Usch vad trist och jobbigt for dig! Just nar min lilltjej var bebis var relationen till svarmor extra jobbig aven fast den i vanliga fall ar riktigt bra. Min egen mamma bor sa langt borta och jag ville inte kanna mig hunsad utav min svarmor.. Istallet for att sitta och vara social nar dom kom och jag kande att jag inte klarade det, sa brukade jag och min man aka ivag nagonstans och lamna farmor och hennes anda alskade barnbarn till deras ode . Aven om det bara var en timma for att kopa lite blommor sa gav det min svarmor en chans att fa "aga" ("a" med tva prickar dar sa klart.. ) hennes barnbarn utan inblandning fran mig. Kanske ni kan gora nagot sadant. "Oh kommer ni hit imorgon, da kanske ni kan passa lilltjejen medans vi sticker till affaren. Det ar sa mycket lattare utan bebisen."

Da blir det ju ingen kamp mellan er, och har hon inte riktigt atit ordentligt med farmor kan du ju alltid fixa det nar du kommer hem och farmor har akt.

[Mindy]

Hej Anna!
Herregud, jag visste inte ens att det FANNS kaffeservetter.

Mitt tips till dig gnillis är att din man pratar med sin mamma och tydligt tar parti för era dagars struktur/ert schema. Han kan inte nog poängtera hur underbart det är att tjejen sover hela natten etc. Så att det inte bara är du som står för bolinerna utan att det här är en gemensam filosofi i ert hem som ni verkligen trivs med.
Min erfarenhet är att män kan vara rätt flata mot sina mödrar och köra låt-gå-principen och därmed så blir signalen (oftast omedvetet) att det är svärdottern som är besvärlig.

Mina svärföräldrar har en kopia av Simons schema. Jag levererade det glatt med DEN SJÄLVKLARA ATTITYDEN och sa "Här har ni Simons schema, det kan ju vara bra att ha så att ni vet när ni kan träffa honom i vaket tillstånd" 8)
Det har funkat utmärkt men min svärmor är inte alls av den besvärliga sorten.

[Kit]

Besynnerligt är det. Att folk som HAR barnbarn inte ger plats för dem i sina liv?

Tipset om att överlämna schema är bra, tycker jag! Då är det solklart vad som gäller och lätt att hänvisa till det utan att ge sig in i gräliga diskussioner.

[tallo]

Hej igen! Kan ni inte prata med dem både du och din man Så blir det inte att de kanske tänker: "nu har hon skickat honom och vågar inte säga till själv o.s.v o.s.v" Och att de säger det till dig vid ett senare tillfälle.....Med negativ attityd från dem, och sen har ni kanske ett nytt problem.....
Tycker att det bästa är att ni BÅDA säger IFRÅN som den enade "front" ni faktiskt är!

/tallo

[/LO]

Hej på er.
Lite funderingar och tankar kring ämnet.

Man väljer - i rätt stor utsträckning - hur man går med på att bli bemött

Att man ger efter för att hålla en god ton tycker jag känns lite som "curling". Det är det enklaste att göra för stunden men det troliga är bara att problemet bli ännu större nästa gång av två anledningar. För det första att du bygger upp en ilska inom dig, som resulterar i att du retar dig på varje liten detalj. Och för det andra för att jag tror faktiskt - troligen omedvetet - att svärmor testar hur långt hon kan gå. Om inte du bestämmer och säger ifrån hur det ska vara (och står för det ) så måste ju någon (svärmor) göra det.

Annars har ju Anna W en universlalösning på lite av det ni pratar om. Att hålla med, le och säga att det ligger ju något i det du säger. Och sedan göra precis som man själv tycker i alla fall. Det viktiga här är ju bara att verkligen tycka att kaffeservetterna eller de uteblivna kakorna är SVÄRMORS problem INTE ditt. Hon kan få gråta sig till sömns över dem, men du får inte bry dig i tre sekunder.

Kram på er.

/LO

[mammamy]

Hej.
Mellanmänskliga relationer är sällan enkla och relationerna blir än mer besvärliga när de kompliceras av hierarkier. I er relation befinner du dig i underläge såtillvida att din svärmor är äldre, din mans mamma, "gammal i gemet" och "vet bäst". Det du kan försöka göra är att sätta dig över hennes reaktioner, intala dig själv att du inte alls befinner dig i underläge: ni ÄR faktiskt jämbördiga och du har TOLKNINGSFÖRETRÄDE när det gäller DITT barn, i ALLA lägen.
Försök att agera överseende och VÄNLIGT när hon kommer med idiotier i stil med kaffeservetterna (maken till dumheter har jag sällan behövt höra, jag måste ju skratta en smula) och säg med glad överslätande röst att "jag tycker det går lika bra med dessa servetter". Din svärmor kan inte säga emot att du TYCKER det, det enda hon kan hävda i det läget är att hon tycker annorledes och det har ju redan framgått, med all önskvärd tydlighet . 8) Det får henne dessutom att framstå som den stockkonservativa gammeltant hon uppenbarligen är ibland (och givetvis FÅR vara, men hon måste också förstå att vi lite yngre, modernare förmågor under 40, kanske inte är likadana).

Som rabiat feminist anser jag att det är din mans jobb att styra upp sina föräldrar, alltså ta det ALLVARLIGA snacket med dem, som du beskriver det lyssnar hon ju tydligen då ibland. Du däremot bör vara tydlig i din respekt både för dem och för dig själv, för att bevara en fungerande relation till dem, vilket ju är viktigt för hela din familj. Utgångsläget måste givetvis vara barnets bästa och där är schemat bara att respektera, även för dem.

Men jag håller också med tidigare inlägg om att din svärmors agerande nog är ett uttryck för osäkerhet. Hur mycket har du/ni "bjudit in" dem när det gäller deras barnbarn? En väg till en bättre relation är nog att erbjuda dem lite gammal hederlig social delaktighet , de behöver nog känna sig behövda helt enkelt. Förklara att du tycker att er dotters relation till dem är jätteviktig och att du gärna skulle se att de blev MER engagerade än de är idag, på flickans villkor givetivis. Förklara iden med schemat och hur det underlättar för barnet (och er) genom att ge tydlighet och förutsägbarhet. Skriv ner tiderna och vad som händer vid olika klockslag, lämna över gullstumpan till dem och tag din man med på bio eller en fläskig trerätters middag på dyr restaurang och TÄNK INTE på hur det går, låt dem lösa det själv (dom lyckades ju hålla liv i din make när han var spädbarn, eller hur?). En gång är ingen gång och flickan tar knappast skada eller rubbas ur sina rutiner av enstaka tillfällen hos sin farmor och farfar. Dotterns relation till sina farföräldrar måste du lämna till de tre att utforma, men du kan försöka påverka FORMERNA under vilken utformningen sker. Varför inte FRÅGA svärpäronen själva hur DE skulle vilja ha det förresten?

Jag hade nog försökt något liknande iallafall, men jag förstår att det är jättesvårt att följa någon annans koncept. Det viktigaste är att du inte är nöjd med hur er relation fungerar idag och att du dräneras på energi genom att gå omkring och må dåligt över detta och det är det inte värt. Prata igenom det hela med maken och bestäm gemensamt hur ni skall försöka lösa det, så gör ni säkert det på ett bra sätt!
Lycka till!

[br]

blev full i skratt av vad mammamy skrev "dom lyckades ju hålla liv i din make när han var spädbarn, eller hur?" jag undrar faktiskt ibland hur mina svärisar lyckats hålla alla sina tre barn vid liv plus att de har växt upp till tre välartade exemplar