Frågor om standardmodellen med 4-veckors Irma

[SaraMilana]

Hej!

Ja, ibland är det bra att inte få svar direkt och lita på sin magkänsla istället! 8) Vilken härlig natt ni fick, fint jobbat!! =D> Fastnar man inte i detaljerna utan ser till helheten istället blir man själv lugn som en filbunke och får en nöjd och glad bebis som vet att mamma har koll. Någonstans där träder den fantastiska NJUTNINGEN in....

1. Mjölkproduktionen ska ju i teorin ställa in sig så att det finns mjölk när bebisen efterfrågar det. Men jag helammade inte, så hur det fungerar i praktiken vet jag inte. Så om du borde mjölka ur eller inte nu när det är dags för ökningsperiod vet jag inte. Någon annan kanske vet? Pump är i alla fall rätt trevligt att ha, handmjölkning är rätt jobbigt och kladdigt tycker jag.

2. Jag har också funderat över det där, men vår lilla har inte haft mössa på sig inne mer än första dagarna på BB. Jag brukar tänka hur jag själv skulle vilja ha det och jag skulle definitivt inte vilja ha mössa inne så då sätter jag inte på det på dottern heller.

3. När du buffar kan du ha ena handen spridd över nacken så att några fingrar ligger över huvudet. Men när nacken börjar bli så stark att man skulle vara tvungen att ta i för att lägga huvudet på plats har jag låtit huvudet vara och haft handen över skulderbladen istället. När jag vagnade så tog jag det lite försiktigare tills liten la ner huvudet själv, för att undvika knycken i nacken. Buffningen upplever inte jag som lika "knyckig", så där tror jag det spelar mindre roll.

4. Tryckpressen är som du skriver ett sätt att hjälpa barnet att lägga ner huvudet, men jag tycker precis som du att det är rätt jobbigt, främst för ryggen. Vagna utan tryckpress du om det fungerar lika bra!

5. Någon barnaboksmammagrupp tror jag inte det finns, men om någon startar en i närheten av mig är jag på direkt! Jag håller med om att tematräffarna på bvc känns rätt sömniga. Jag har gått på dessa träffar ändå, berättat om barnaboksfilosofin och hur vi har gjort (kanske är det någon trött mamma som får inspiration), men annars hållt en ganska låg profil. Det är ju om inte annat kul att lära känna lite fler mammalediga i närheten att träffa utanför bvc!

Ja, visst är forumet fantastiskt!! Jag är också överlycklig över att ha hittat hit och tackar min lyckliga stjärna för att jag råkade köpa Barnaboken av en slump. Tills du har blivit diplomat får du gärna hänga kvar på forumet och dela med dig av dina egna erfarenheter till andra som vill ha hjälp!

[Irmasmamma]

Tack SaraMilana för ditt svar!

Kanske man skulle starta en mammagrupp?! Jag bor på Söder, såg att du bor i Huddinge Lär ju finnas fler som är på!? Hur ska man göra för att sprida budskapet?

Vore kul att höra från nån med erfarenhet av helamning när det blir längre och längre nattsovning för småttingarna. Brukar ni pumpa för att behålla produktionen?

Det här med vagningen igen, jag får verkligen inte till det nu när pluttan ligger på mage (vi hade henne på sidan i vagnen tills andningslarmet kom för några dagar sen). Ju mer uppjagad hon är och ju mer hon skriker desto mer viftar hon på huvudet och jag vågar ju absolut inte vagna då såklart. Att vänta tills hon lägger ner huvudet själv finns inte, det kommer aldrig att ske så länge hon är arg. Tryckpressen får jag som sagt superont i ryggen av, och jag får heller inte till knycken i vagningen på samma sätt när jag ska kombinera.

Min fråga är, kan man köra buffning över den stora skarven vid det okristliga målet istället?! (Om det nu kommer behövas.)
På AWs beskrivning i boken så verkar ju det vara väldigt specifikt vagning som gäller vid just den trenätterskuren, så det gör mig lite osäker.... Vill inte skapa nåt trauma här i natt! Men buffningen i allmänhet har funkat väldigt bra på lillan vid den vanliga läggningen. En halv till en minut och sen är hon lugn och så somnar hon själv, och när hon vaknar till mitt i sömnpasset somnar hon nästan alltid om själv.

Hoppas nån hinner svara innan läggningen ikväll så jag vet om jag ska lägga henne i sängen eller vagnen!!!

[SaraMilana]

Buffning och vagning är egentligen samma sak, eller de har åtminstone samma effekt. Anledningen till att AW rekommenderar vagning för små pluttar är nog för att det oftast är lättare, men tycker du att det fungerar bättre att buffa ska du självklart göra det istället!!

[Sarisparis]

Hej Irmasmamma

Vore kul att höra från nån med erfarenhet av helamning när det blir längre och längre nattsovning för småttingarna. Brukar ni pumpa för att behålla produktionen?

Jag helammade min lille Nils tills han var drygt fyra månader och han började sova cirka tolv timmar per natt strax innan tre månader. De första nätterna då han inte åt så vaknade jag av spända bröst och blött nattlinne men det gick till sig på bara någon natt. Jag upplevde aldrig att det fattades mjölk dagtid.
Så oroa dig inte, kvinnokroppen är fantastisk och skulle det mot förmodan kännas skralt dagtid så kan du ju alltid ta till TorsMammas superknep för att öka mjölken.
- Vila extra mycket (så mycket det går när man kan med barn
- Dricker mycket (vatten, mjölk, lättöl och amningste - INGET coffein)
- Äta mycket fett och ofta (äter gärna direkt efter amning när barnet sover. Typ 5 ggr/dag)
- Pumpar direkt efter varje amning några min samt pumpar extra på kvällen när Tor lagt sig. Gärna länge och 2 gånger om jag orkar.
- Dricka LuzernTe i några dagar - 1 vecka. Sedan amningste"

Om du ska pumpa så gör det efter att du ammat klart ett helt mål. Då hinner brösten vila i ca 2h innan nästa amning

Och jag instämmer helt med SaraMilana, buffning och vagning har samma syfte. Jag har aldrig vagnat, utan förlitat mig på buffning och faktiskt ännu mer på solfjädern. Just angående verktygen så tycker jag att Yazz har en väldigt fin poäng om vikten av att inte vara långrandig:
Etter denne laaaange erfaringen har det dukket opp et bilde på "verktygen" som jeg har lyst til å dele:

Vi voksne har en tendens til å svare barn (i alle aldre) med alt for lange svar. Dette frustrerer barn og gjør dem "arga". Jeg har jo også en 10 åring og en 4 åring og ser dette veldig klart.

Verktygen er derimot KORTE svar med KORTE og ENKLE forklaringer: "nei, nå skal du sove, FORDI du er trett/det er natt!" og END OF STORY! Etter ditt svar skal barnet få lov til å reagere og få tid til å lugne ned seg uten mer inngripen!

Men svarer vi slik: "nei, nå skal du sove, fordi, bla, bla, bla, bla og mamma synes at bla, bla bla, bla...., får vi et barn (stort som lite) som blir ARGT og fortvilet over alt pjattet! Dette gjelder både i ord som i handling!

ALTSÅ verktygen, er enkle og magiske i sin effekt når de brukes på denne måten, som KORTE svar til barnet. Barnet må få svare tilbake og ha tid til å lugne ned seg i sitt tempo! Når du lar dette være et utgangspunkt, hører man fort forskjell på virkelig skrik (på hjelp til å lugne ned seg) og protest skrik/nedvervningsskrik som svar!

Min dialog med mitt lille barn er som forvandlet fra og med i går kveld, når jeg forsto dette! Han er idag våken ved brystet HELE tiden, kan derfor også legges våken med sang og skratt, og våkner glad og fornøyd.

[Irmasmamma]

Tack för era svar!!

Nu har jag kört buffning över skarven de två senaste nätterna och det har funkat bra! (Hon har alltså inte sovit över av sig själv igen, men känner mig nöjd ändå!) Första natten tog det tio minuter och i natt bara två Och det har räckt med en omgång båda nätterna!

Nu vill jag ha kloka råd igen 8)

Nu har vi de senaste dagarna kört ganska exakt på schemat

Vaken 8-9
Sova 9-11.30
Vaken 11.30-13
Sova 13-15.30
Vaken 15.30-17.30
Sova 17.30-19.30
Vaken 19.30-22.30
Sova natt 22.30-8 (nattmål 4.30)

Det har funkat förvånansvärt bra med tanke på att hon bara är dryga sex veckor, hon verkar gilla fasta rutiner redan
Det jag funderar på är att förlänga morgonvakenstunden till 1,5 h, eftersom det känns som hon skulle klara det (förut totaldäckade hon efter en timme). Då blir ett sovpass under dagen bara 2 h och sen tänkte jag att natten får bli 22-8 istället, så att vi jobbar mot längre natt.
Frågan är om det är bra eller onödigt att modifiera nåt som egentligen funkar, bara för att jag vill börja jobba mot hennes tvåmånadersschema!?
Eller är det bästa att vänta och sen försöka byta tvärt vid två månader? Vad har ni andra för erfarenhet? Har era småttingar kunnat anamma ett nytt schema med 8 h i sträck på natten bara sådär, eller har ni "trappat upp"?

Sen undrar jag också om ni tycker det verkar ok att hon nästan alltid behöver buffas en stund i början av varje sovpass? Allt från en halv till fem minuter brukar behövas. Sen när hon vaknar till brukar hon nästan alltid klara sig själv, men jag är ändå orolig att jag hamnat i buffningsträsket. Försöker alltid sluta innan hon stillat sig helt och somnat, och som sagt går det ju rätt fort, men det känns ändå lite knas att hon alltid blir ledsen/arg förr eller senare när jag lagt henne i sängen. Men det kanske är helt normalt när de fortfarande är så här pass små!?

Sen vill jag önska er alla en riktigt god och supermysig jul med era små godingar!

[blivandemamma]

Hej!

Så fint det går! Jag satte också fast schema till min Alfred när han var 6 veckor och han älskade det! Jätteskönt för hela familjen tyckte vi.

Jag tycker visst att du kan utöka till 1,5 timmes vakentid, det borde hon klara. Det är bra att ta ledningen där tycker jag, och inte invänta någon slags reaktion. Du som mamma vet ju rätt bra vad hon behöver, så då inför man det med glad attityd. Likadant med nätterna. Med en standardmodell-bebis kan man göra vilket som! Jobbar ni för längre natt kan man ju införa detta gradvis eller allt på en gång. Det är en smaksak. Allt sitter i attityden. Ett helt förändrat schema kräver såklart lite tid innan det sitter.

Jag tycker inte att du skall oroa dig för ett buffningsträsk! Som du själv säger, hon är så liten. Men man kan ju prova att backa för att ge henne möjlighet att klara det själv... Alltså att man när man vet att hon är mätt och nöjd och det är sömn hon behöver, att man överlåter det mer till henne. Framförallt skall du inte buffa henne till SÖMNS! Bara lugn. Själva insomningen skall hon sköta själv.

God jul

Anna

[Irmasmamma]

Hej igen!

Blivandemamma, tack för ditt svar! Buffningen funkar mkt bättre nu! Vi vågar backa tidigare och kör ofta solfjäder istället, och det brukar räcka!

Det nyaste problemet är att hon de senaste dagarna varit hopplös vid bröstet. Jag håller på att bli tokig. Enda gången hon äter bra är direkt när hon vaknat, när hon fortfarande blundar och är sömndrucken. Efter några minuter (max fem) är det som att hon upptäcker att hon äter och börjar skrika hysteriskt. Emellanåt tar hon några tag på bröstet men sen skriker hon igen.
Eftersom hon oftast sover bra så verkar hon ju ändå få i sig tillräckligt, men det är så fruktansvärt jobbigt att ha det så här, både för mig o antagligen för henne!
Vissa amningsstunder tar skriket aldrig slut, utan jag tvingas ge upp, andra gånger blir hon så trött på slutet att det är svårt att få i henne mer pga av det istället.
Det känns som om det bara finns två lägen vid bröstet; skrika eller sova.
Jag har provat allt, ömma järngreppet, titta bort för att undvika överkoncentration, lugna henne med buff i rumpan/gunga vid bröstet, sitta i lugnt mörkt rum, sitta bland folk i ljust rum med liv o rörelse, olika amningsställningar, att pausa och "rapa", att pausa och göra nåt annat en stund m.m. Men så fort jag lägger henne till bröstet igen så är det som att hon får panik. Hon verkar avsky att ligga där.

Vad ska jag göra?? Flaska tar hon inte heller, har försökt många gånger.

Vore så tacksam för råd och stöd! Det här tar så otroligt mycket på krafterna!!

[blivandemamma]

Där har jag varit kan jag säga. Big time. Kanske är det så att andra här har andra erfarenheter än min, MEN strax innan 2 månader har jag haft jättestrul med amningen. En massa skrik och bök, mer skrik än matning. Med tvåan gav jag upp och började med flaska. Den här gången hade jag samma insikt som du, det blir inte bättre av flaskan i det här. Det blir bara ytterligare ett moment som knökar. Så jag stod helt enkelt bara ut. Inte råd jag brukar ge här precis, men när det gäller den knökperioden så jo. En vecka eller två efter detta var det över. Han åt som vanligt och amningen har varit gnisselfri sedan dess.

Jag slutade truga, alltså backade lite. En unge som skriker vid bröstet och bara bökar runt är inte hungrig. Så tolkade jag det. Alltså barnet är inte nyfött längre. Vet hur man suger, vet vart maten kommer och vad som krävs för att överleva (i det stora hela). För mig blev ömma järngreppet, trugande mm bara motsatt effekt. Så jag tog det som att han var mätt. Och glad i hågen började jag rapa, byta och greja. Erbjöd igen men struntade i det om det blev samma resultat som tidigare. Så åt han oftast bättre nästa gång eller inte. Jag satsade på att ERBJUDA. Äta får han göra själv. Och så mycket instinkt om överlevnad har dem, ungarna, att de äter om de är hungriga.

En annan sak att tänka på är att i takt med att barnet växer, äter de också mycket snabbare. De suger ur mjölken blixtsnabbt. Jag kunde amma en timme, ibland mer, första tiden. Nu är han färdig på max 15 minuter, blöjbyte och 5 min påfyllning. Och då har han iaf tömt ett bröst och halvtömt nästa (Här snackar vi en 3 månaders på nästan 7 kilo.) Och det räcker för honom.

Om du själv tänker att du skall halsa 1½ liter vatten. Hur lång tid tar det? Tänk så, så får du lite perspektiv på det hela.

Kram!

[Irmasmamma]

Tack!! Det var lugnande ord!
Har själv funderat på det där med halsandet...men det som oroat mig har varit att brösten aldrig känns tömda. Det gör att jag dessutom är rädd att produktionen ska gå ner!
Och det som föranledde inlägget igår var en hel dag av nästan bara skrik (vid brösten alltså) och inget ätande alls, och sen skarvade hon rejält under gårdagkvällens sömnpass. När hon sen fortfarande inte ville äta innan nattsömnen så kom min man på att jag skulle prova att gå omkring och amma. Då åt hon! Hon kollade vaket på alla saker runtomkring samtidigt som hon sög i sej en hel del! Det var som att hon inte fattade att hon åt och därför var det ok. Samma modell funkade idag, så antagligen är hon ju inte helt mätt....
Men det känns ju onekligen lite fel att gå omkring. För det första får jag ju otroligt ont i kroppen, för det andra känns det som om jag "räddar" henne från den vanliga amningssituationen, och för det tredje kanske jag vänjer henne vid detta och kan aldrig sluta sen!?!
Vad tror du/ni? Är det kanske ett bra alternativ nu tillfälligt, över tvåmånadersgränsen, för att få i henne mat, eller borde jag bara strunta i att mata om hon skriker, som du säger, blivandemamma? Det jag befarar då är skrikiga nätter, och jag blir så otroligt nedstämd och uppgiven efter en enda! (Hur pallar alla icke-barnabokspäron??)

Hursomhelst hoppas jag att det här är en tvåmånadersgrej som snart ska gå över! Dock har hon alltid varit lite stökig vid bröstet (men bara sista veckan har det börjat kännas så här hopplöst), så kanske får jag stå ut med det. Bara hon får i sej det hon ska... Ujuj...önskar man kunde ha en mätare på tutten!

Är det fler som har funderingar över detta så får ni mer än gärna dela med er!!
Gott nytt år på er!

Kram från Maria

[blivandemamma]

Tänker förstås inte att du skall låta bli att mata men att inte truga så hon skriker upp sig utan då hellre vara "nöjd" fast hon kanske inte ätit så mycket som hon "brukar".

De upptäcker ju världen runt omkring ännu mer runt 2 månader. Man kan även prova att lägga en liten filt över lilla huvudet när hon skall äta, för att minska synintrycken.

Men släpp inte in vargen nu [-X att hon skall börja skrika nattetid eller att hon inte ätit tillräckligt. Hur MYCKET hon får i sig, kan vi inte alltid råda över. Mest erbjuda och ha ATTITYDEN under matningen. Glöm inte att det är DU som skall svara på hennes frågor, inte tvärtom. Tveklös attityd när du matar, annars ber man om problem!



Anna

[Irmasmamma]

Hehe, såg nu hur min formulering lät! "Strunta i att mata" lät ju lite drastiskt... Menar förstås att jag ska erbjuda gång på gång men låta bli att truga när hon skriker.

Nu ska jag ta och mota bort vargen! Just nu verkar det faktiskt bäst göras med att dansa runt när jag ammar. Jag får se det som en liten tvåmånaderskris! Dansa runt med ett nöjt, ätande barn hjälper ju iallafall till att ge mig en tveklös attityd och jag ska låtsas att det är JAG som bestämmer att vi ska dansa!
Jag känner mig ju också såklart tryggare själv när jag vet att hon fått i sej ordentligt när jag lägger henne sen! Annars blir jag bara nervigare och nervigare...och då flåsar vargen i nacken!

Tack för påminnelsen om attityden!! Trots att jag har skådisutbildning är det inte alltid så lätt att hålla skenet uppe! Men nu ska det bli andra bullar

Kram!

[Irmasmamma]

Hallå igen go'vänner och gott slut på det gamla året!

Ett kort råd behöver jag! Är det för tidigt att börja med tvåmånadersschema imorgon? Irma blir åtta veckor nu på tisdag och två månader på söndag.
Varför jag känner att jag vill tjuvstarta är för att allt är lite upp och ner just nu, lillpluttan vill sova när hon ska vara vaken/äta och vara vaken (skarvar supermycket) när hon ska sova. Behövs helt klart en förändring.
Tänkte mig:

07.30 Godmorgon!
09.00 Sova 1,5 h
10.30 Andra frukosten/ut i friska luften 2 h
12.30 Sova 2 h utomhus
14.30 Mat/social delaktighet 2 h
16.30 Sova 1,5 h
18.00 Kvällsmat/mys/bad (nattslurk 20.00)
20.30 Godnatt!
04.00 Nattmål

Frågan är ju bara om det ännu är lite tidigt att sova 7,5 h utan mat eller om jag kan betrakta henne som två månader nu?! Hon har själv en gång för en vecka sedan sovit 8 h i sträck när min väckarklocka inte ringde...

Vad tycker ni? Kommentarer till schemat?

[Tetz]

Hej! Det är helt ok att styra upp när allt trasslar, men det kan du göra utan regelrätt spika ett schema. Det schema du beskriver låter annars som en bra rytm att satsa på Skillnaden är att du siktar på rytmen, men inte följer tiderna slaviskt.

Det är inte tvunget att spika ett schema just på tvåmånadersdagen, utan RUNT två månaders ålder är det som gäller. En del små liv är redo för det vid åtta veckor, andra närmre tio veckor.

Vad tror du om det istället?

[Irmasmamma]

Tack Tetz!

Det låter ju väldigt vettigt... Dock känner jag mig oftast personligen säkrare av att försöka följa ett schema "slaviskt" Fast det kanske är feghet!? Att jag inte litar på mig själv tillräckligt? Jag vet inte. Men nåt måste göras nu iallafall! Bra att veta att hon inte tar skada av 7,5 h utan mat.
Jag satsar nog på mitt föreslagna schema och får se hur det går!

[Irmasmamma]

Ja, just det! Jag undrar en grej till! När Irma ska somna och gruffar i sängen/vagnen så brukar hon ofta snutta väldigt intensivt på sina fingrar och sen bli arg och skrika när hon själv drar bort dem (antar att hon inte vet att det är hon själv som gör det ). Tror inte hon är mera hungrig. Borde vi ge henne napp i insomningsögonblicket? Eller är det för sent att börja med det vid 8 veckor? Tänker att avsaknaden av napp kanske bidrar till den allmänna förvirringen i rytmen just nu?!

Tankar om det?