Efter de senaste dagarna kan jag säga att jag slits mellan hopp och förtvivlan.
Jag petar i Z så mycket mat jag kan varje mål, och hon kräks upp rätt mycket också efter varje rap. Har också börjat extramata lite inför lurarna.
Igår på lunchpasset så vaknade hon som vanligt i skarven efter ca 40 minuter (hon sov i spjälsängen) och jag fick inte till ramsningen utan hon blev bara surare och surare och mer ledsen. Till slut stod inte jag ut utan lyfte över henne till vagnen och fick henne lugn. Dock fick jag hjälpa henne att sova resten av passet.
Sedan hade vi gäster igår em med fullt hus hemma och då blev det nog många intryck och ljud för henne och hon började med att protestera direkt efter läggningen till natten, men somnade dock med en-två ramsor av en rätt nervig mamma.
Och i natt när hon vaknade vid halv fyra lyckades jag först få henne att nästan somna om med ramsa men bara för att vakna igen vid halv fem och då var hon otröstlig. Tog då till vagnen igen och lyckades hyfsat med vagningstekniken så att hon blev lugn och klarade insomning efter avslutad vagning två gånger.
Helt slut efter detta tog jag mig an dagen idag. Och under av alla under nu har hon själv klarat av skarven på lunchpasset och sover fortfarande.
Vad säger ni? Hur kan jag tänka - är vi på rätt väg eller helt fel ute...?
/en förvirrad diva-j
Det är svååårt att hålla attityden uppe tycker jag, när folk sitter och iakttar och tycker man är konstig som "låter sitt barn ligga och skrika". Alla lurar förläggs på en annan våning när vi har gäster för att undvika publik. Och så kan man ju alltid vrida på lite musik eller något... 
Det är ju därför det känns så bra att bolla lite med er. 
