Månadens krönika - "Dunka huvudet i väggen"...

[cissii]

Jag antar att något liknande hade pojken som föräldrarna tydligen slog ( vilket måste vara den märkligaste omskrivningen i världen, eftersom det är en ren lögn - eller borde göra Marina till en demagog kanske? - ett ord som jag lärt mig idag ), något liknande hade nog pojken beskrivet om han bara kunde prata.

Inget märkligt alls alltså. Sådeså.

[cissii]

Ps: Så enligt vissa människors logik, så SLÅR 66% av alla spädbarnsföräldrar sina barn, och jag antar att AW står brevid och ser på i samtliga fall, det blir himla många att polisanmäla ser jag. 8)

[Luvisen]

och ingen förklaring...förstås. Den kan man bara få av Anna- logiskt och enkelt.

[annawahlgren]

--- likväl får jag en klump i magen när jag läser hur denna Marina E reducerar föräldrarnas tålmodiga arbete till en enda mening som är en fullkomlig lögn.

Det är riktigt, riktigt fult. Riktigt elakt. Riktigt vidrigt. Riktigt avskyvärt. Djupt omoraliskt dessutom.

Tack, Luvisen

Marina Einarsson, hur tänkte du Du har öppet anklagat två föräldrar, som desperat vände sig hit för att få hjälp med att ge sin lille D hans äntliga, goda sömn, för att SLÅ sitt barn, medan jag stod bredvid och tittade på, under 26 dagars tid. FORTSÄTTA slå

Önskar jag kunde förklara för dig varför denna Marina gör som hon gör men jag förstår inte heller. Alls. Seriös kritik är ju i alla fall konstruktivt men detta??? --- Det är ju bara osanning, helt makalöst. Bara elakt.

Jag förstår verkligen inte heller.

Ingen Marina som lyssnat på det här? Jan-Erik är ju trots allt sömnFORSKARE. Där är det ingen som höjer ögonbrynen för någon som dunkar huvudet.

http://sverigesradio.se/sida/default.as ... ramid=4131

Tack, Cissii Mycket hörvärt

Lyssna, Marina Einarsson [-o< Psst - jag var inte där.

---pojken som föräldrarna tydligen slog (vilket måste vara den märkligaste omskrivningen i världen, eftersom det är en ren lögn ---)

Marina, Marina, varför säger du ingenting?

Otaliga gånger har Marina Einarsson varnats av ordföranden för aw.com, TorsMamma . Papperskorgen krälar av kackerlackor av hennes märke Nu inbjuder vi till ett öppet samtal. Nu diskuterar vi näthat och mobbingstrategi. Nu talar vi barnaförebilder.

Kom igen, Marina. Jag ger dig ordet per mailcitat så länge:

--- Den film på Annas hemsida som heter tryckpressen är en ny (mjukare??) variant som lades upp efter att hon blivit hårt kritiserad för den första, jag har den första på min dator, dock kan man säga att det finns vissa tveksamheter ang. copyrighten på det klippet, men du får det gärna om du vill, men jag vill att du ska veta att det är en "olaglig" kopia.

"Blivit hårt kritiserad" Ja, hur och av vem

Marina Einarsson har erbjudit, och erbjuder, Gud och halva världen en "olaglig" kopia av den s k tryckpressen, som finns som ett litet filmklipp under SHN-fliken här.

Och världen har nappat.

Polisen hörde dock aldrig av sig till mig, trots x antal polisanmälningar från Marina Einarsson et consortes. BRIS inte heller, trots hennes anmälningar dit. BRIS fick sedan start 5 kr per försåld Internationella Sova hela natten-bok, så det kanske var därför de inte agerade - alltså drog jag bort de fem kronorna för att befria dem från alla misstankar om korruption. Men BRIS sa fortfarande ingenting.

Det gjorde däremot Barnombudsmannen, (då) Margareta Blennow. Hon gick ut i pressen och kallade mig LIVSFARLIG.

Tryckpress 1 visade ett skrikande barn, som lät sig lugnas. Tryckpress 2 visar ett icke skrikande barn (dessutom vagnat av en karl, vilket ju alltid är - något annat, om man säger ), som var lugnt från början. Tekniken är exakt densamma, även om poängen med det hela gick lite förlorad. Ett redan lugnt barn behöver ju inte lugnas.

Marina Einarsson klippte bort det före detta skrikande barnets frammanade lugn, la ut klippet på YouTube och skrek: TITTA SÅ ANNA WAHLGREN MISSHANDLAR BARN

I min naiva godtro hade jag inte en tanke på att denna demonstration av den lugnande s k tryckpressen, som filmades under en SHN-kurs i Gastsjön för några år sedan, skulle kunna förvändas till barnmisshandel. Sådana djur fanns inte, och finns inte, i min värld. Såg vi inte på filmen ett anspänt, övertrött litet barn? Som behövde akut hjälp att komma i ro och som fick det, på mindre än tre minuter?

Nej, "vi" såg hur AW MISSHANDLADE ett barn.

Marina Einarsson gnuggade händerna och uppvaktade pressen, framgångsrikt.

Barnläkaren och BVC-gurun Lars H Gustafsson skrev i sin blogg 2009:

--- Aftonbladet ringde mig idag för att höra min åsikt om detta. Tydligen hade flera upprörda föräldrar vänt sig dit. Jag har nu konfererat med barnläkarna Marie Köhler och Tor Lindberg. --- Marie, Tor och jag är överens om att det är hög tid för en reaktion, och vi kommer att be Barnläkarföreningen att agera.

Och Barnläkareföreningen agerade, sannerligen. I Gustafsson regi satte man sig på ett s k sömnsymposium i Malmö och dömde ut AW som barnmisshandlare med den anklagades bänk - min - tom. Tillsammans med Barnsjuksköterskeföreningen enades man där och då om en veritabel bannbulla, som sändes ut till samtliga BVC-centraler i landet och till alla media (!), ackompanjerade av stora artiklar i DN och SvD av Gustafssons handgångna (två kvinnliga läkare).

Så fick jag min skylt om halsen: BARNMISSHANDLARE.

Man behöver bara trycka lite mer på barnet än vad Anna W gör så finns risk för andningsproblem och revbensfrakturer. Och man behöver bara rycka lite mer i vagnen än vad Anna W gör så finns risk för det vi kallar ”shaken baby syndrome”, alltså de mikroblödningar som kan uppkomma i hjärnan om man skakar ett barn.

Vad sedan BARNET uppvisar för reaktioner är ju irrelevant Särskilt om man klipper bort dem. (Det fanns dock en barnläkare som ifrågasatte att min lugnande "tryckpress" skulle kunna åstadkomma SBS. Heder åt honom =D> Det är nämligen omöjligt med barnet på mage och huvudet stilla. Shaken Baby Syndrom-misshandel av ett spädbarn förutsätter att huvudet dinglar löst medan barnet - hållet på rygg - skakas av och an i luften.)

Men här kommer själva synen på ondsinta föräldrar, som jag INTE delar med Gustafsson:

Eftersom vi vet att föräldrar ibland kan bli irriterade när ett barn inte somnar bedömer jag risken som ganska stor att åtminstone någon ibland gör just så, alltså trycker eller rycker för hårt.

"Irriterade" Det handlar om att HJÄLPA små barn att komma i ro så att de faktiskt kan somna, omsider (avslappnade, lugna, vilket är en förutsättning för vem som helst att kunna sova). Brukar Gustafsson "irritera" sig? (Eller är det bara andra, usla föräldrar som gör ) Jag har aldrig irriterat mig. Jag vet hur man lugnar oroliga små barn. Det är inte särskilt svårt, och jag visade ett exempel på hur.

Jag säger det igen:

Jag gör inte det jag gör för att behaga etablissemanget. Jag gör det för att hjälpa de små barnen. Och DERAS kritik lyser med sin frånvaro.

Visst kan "irriterade föräldrar" hantera sina barn med allt annat än silkesvantar. Det ser jag varenda dag. Och hör på gator och torg
Det är förfärligt. Fruktansvärt. Skrikande barn är vardag i Stockholm. Ingen böjer sig ner över de frånvända barnvagnarna och håller om lilla barnet, frågar, lyssnar, upprättar kontakt; man hastar vidare till dagis eller vad man nu har för mål där man ska slippa ungen. "Ingen" ska jag inte säga, men den känslokalla attityden är legio. Och den är SANKTIONERAD av Gustafssons, och Einarssons m fl, stadfästande av "irritation" och negativism.

Som gör MIG, av alla människor, till barnmisshandlare.

Ägnar sig dessa föräldrar till skrikande barn på sin hetsjakt till dagis - jag har ett i varje hörn om gatan - åt barnmisshandel? Nej, det gör de inte. För de gör INGENTING. De försöker inte lugna, de tiger och ignorerar. Jag lugnar. Jag GÖR något; alltså är det jag som misshandlar.

Jag försvarar mig inte. Jag bryr mig inte längre; det är lönlöst. Jag jobbar på med mitt. Det är barnen, de små (och inte så små) barnen, som är mina vapendragare - i all lättad enkelhet.

Men visst kan man resonera som Gustafsson. Går folk för långt i vad det än är, kan det gå illa. Även och inte minst för folk i vita rockar.

Till barnamörderska blev jag utnämnd av "framstående barnläkare" redan 2005. Därför att jag efter snart 50 års arbete med späda barn visste och vet att de sover bäst på mage. "Vi vet att magläge ökar risken för PSD", sa Gustafsson och resten av etablissemanget (som ju alla själva sov på mage).

DET VET VI INTE ALLS. Vetenskapligt underbyggda fakta i målet saknas.

Vad vi VET är att ger man tre- och femmånadersbebisar trippelvaccin (eller som i USA två- och fyramånaders) kan det, enligt bipacksedeln, leda till "plötslig spädbarnsdöd". Och vi vet att ger man Ritalina till bokstavsdiagnosticerade barn kan det, enligt bipacksedeln, leda till "plötslig död".

Vad vi också vet är att små för tidigt födda barn på neonatalen läggs att sova på mage så fort de kan syresätta sig själva.

Varför

"Det underlättar andningen", blir svaret.

"Men varför ska då barnen ligga på rygg så fort de kommer hem?" frågar sig då en och annan nybliven mamma / pappa. "Ja, vi ger lite dubbla budskap här", får de höra av hembesökande bvc-sköterska. Och så är det inte mer med det.

Mig dömer samma magläge till BARNAMÖRDERSKA. "Vad ska du säga, Anna Wahlgren", skrev Läkartidningen i en ledare (!) 2005, "till alla de föräldrar som efter att ha följt dina råd kommer till dig med sina döda barn i famnen?"

Marina Einarsson firade en magnifik triumf - måste ha firat - när hon fick barnläkarna och barnsjuksköterskorna (och Åsa Bexelius, som hon rekommenderar ProfylaxGruppen att anlita i stället för mig) att svartlista mig över hela landet.

Jag överdriver inte. Tidningarna hade - och lydde - order om att aldrig någonsin nämna mitt namn utan att vidhäfta "framstående barnläkares kritik". Alla BVC i hela landet skulle varna för AW:s "livsfarliga metoder" och gjorde det, toppstyrda som de var och är. Jag har skrivit 29 böcker, TRE av dem handlar om barn - men om mina nyutgivna två böcker, novellsamlingen "Var inte rädd för att dö, min älskade, var rädd för att inte leva" och "Burken" har inte sagts ett ord, någonstans, trots presseraleaser till 27 kulturredaktioner och böcker till hur många kulturjournalister som helst. Jag blev persona non grata. Jag var / är inte en författare att ta på allvar, föremål för "framstående barnläkares kritik" och svartlistad som jag ju var / är. Rickard Olsson kunde obesvärat stå i TV på en välsedd frågesport och slafsa ur sig: "Anna Wahlgren ja, det är ju hon som har FÖRSTÖRT SÅ MÅNGA BARN." Malin Alvfén kunde sitta i Rapport och hånskratta: "Man ska i alla fall INTE göra som Anna Wahlgren!" Det kostar ingenting. Det kostar bara mig ett skändat namn. Även som skönlitterär författare.

Varför nöjde du dig inte, Marina Einarsson? Var allt detta inte fullkomligt strålande resultat av din förtalskampanj? Kunde du inte vara nöjd så? Varför måste du fortsätta?

Det finns en tjej, Åsa Bexelius, i Stockholm som är fd "kurare" åt Anna men som hoppade av då hon inte kände igen "sin" barnabok längre, hon jobbar också som föreläsare, kanske något ni också kan utvärdera, tillsammans med Lars H då - en kurs med honom skulle jag lätt kunna resa 50 mil för!

ProfylaxGruppen var det senaste. Det är färskt. Jag hade kunnat förefinnas i ett sammanhang, till nytta och glädje för så många, hela hösten, mer ändå. Men kackerlackorna krälade genast. Nödvändiga kursledare hotade att hoppa av, om nu AW skulle komma i närheten av verksamheten. Och gjorde det. Som jag har ångrat att jag tackade ja från början! Jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha sagt nej direkt. Jag borde ha känt lukten av Marina Einarsson.

(Åsa Bexelius, utbildad f d SHN-kurare, haussades av Gustafsson på nätet 2009, i bloggen och på Growingpeople.se., där han smekte hennes förslag om en "Sömnhjälpen", som hon skulle kunna bedriva under avståndstagande från AW och SHN. Growingpeople.se är av numera borta från nätet.)

Jag blev tillfrågad om en stor föreläsningsturne i Västerbotten, som skulle äga rum nu i höst. Jag tackade ja med glädje och svarade på frågor om lämplig tid och pris (det gängse, minus mängdrabatt). Sedan - inte ett ord. Kackerlackorna hade återigen gjort sitt jobb, snabbt som ögat. Jag förödmjukade mig och frågade till slut: "Blir det något? Jag har inte hört något..." Nej, fick jag veta. De hade omprövat saker och ting. De hade kommit på andra tankar. Jag behövdes inte.

Ett tv-produktionsbolag bjöd in mig i våras att delta i ett pilotprogram om små barns sömn, tillsammans med en fd tv-nanny (vars dotter hade misslyckats med SHN-kuren, och föralldel, det går ju att misslyckas med att ta körkort också). Jag tillbringade åtta timmar ute i någon tjusig vischa och fick 500 kronor för besväret. Inspelningarna skulle börja "snart", i juni. Sedan dess har jag inte hört någonting. Jag behöver inte höra - igen - att Marina Einarsson et consortes släppt lös sina kackerlackor på den redaktionen också, så att jag inte är önskvärd längre.

Jag borde ha känt lukten.

Jag har så mycket att ge, Marina Einarsson. Det är sant, faktiskt. Du är välkommen. Ta med dig Lars. Och Rickard. Och Malin. Och hemskt gärna ett antal barn också.


O:)

PS Och nej, Marina, jag är inte scientolog. Var snäll och tjata inte om det på Wikipedia Jag orkar inte ta bort det längre, eftersom du fyller på i samma takt (fast fortare). Jag tror inte att du är religiös bara för att du använder dig av Öppna förskolan, som (med mycket få kommunala undantag) drivs av Svenska kyrkan. Kanske visste du inte om att du förmodas vara troende kristen, om du går till Öppna förskolan med ditt barn? Kommittén för mänskliga rättigheter, KMR, är en världsomspännande organisation som tagit till sin uppgift att granska psykiatrins skadeverkningar på små (och inte så små) barn. KMR är fullständigt fristående. De ägnar sig världen över åt undersökande journalistik. De rotar fram FAKTA som psykiatrin mörkar. Fakta är vad jag vill åt.

Och du får hemskt gärna sluta påstå att jag inte fostrat mina barn själv, att mina barn blivit omhändertagna för samhällsvård, att jag anser att alla män som arbetar med barn är pedofiler, att jag säger att ADHD inte finns, att Shaken Baby Syndrom beror på vacciner, etc etc etc etc etc (minns inte allt just nu).

Tack.

[AMAMA]

Men hva er dette!!? Jeg får visst ikke med meg noen ting, jeg. Igjen og igjen, verre og verre, år etter år. Jeg blir så oppgitt. Visst kan man ha andre meninger, men man bør jo ville undersøke fakta med åpent sinn ? Å dra noe så til de grader ned i skitten...

Hva skulle vi gjort uten deg, Anna?!! Jeg forstår det må være vanskelig å heve seg over dette. Du står ikke alene! (men det visste du jo - !)

Klem klem

[Sarisparis]

Jag blir lika stum som Marina Einarsson tydligen är, även om inte av samma anledning. Helt sanslöst hur nâgon kan välja att lägga sin energi pâ att förgöra nâgon som bara vill gott. Och pâ ett sânt nedrigt och fult sätt.

Hva skulle vi gjort uten deg, Anna?!! Jeg forstår det må være vanskelig å heve seg over dette. Du står ikke alene! (men det visste du jo - !)

Nej, du stâr inte ensam, Anna, och det hoppas jag att du vet och aldrig nânsin tvivlar pâ.

Mitt liv skulle ha sett helt annorlunda ut om det inte vore för dig. För att inte tala om mina barns.

TACK FÖR ALLT.

[inger]

Beklagansvärt
Om jag inte minns fel var den här människan väldigt ung också.
En ung människa som på ett stalkerartat vis bestämt sig för att förfölja en annan människa(med skillnaden att riktiga stalkers brukar vara beundrande) och förstöra den människans livsverk.

Funderar över vilka drivkrafter som ligger bakom. För mig är det obegripligt.

Din enda tröst nu är att det här aldrig skulle ha hänt om inte du hade gjort så betydelsefulla saker för så många barn och familjer runt omkring i Sverige.

[videunge]

Jag tycker att det mer än synd att någon är så låst i sitt hat att man inte kan se all den kärleken som du har till dessa små, Anna. Att man inte kan se hur familj efter familj får trygga glada barn som för det mesta sover som små grisar och detta tack vare dig och det du skriver i dina böcker och här på forumet. Jag förstår bara inte hur man kan missa det. Det är ju egentligen inget konstigt eller? 8-[

STOR TACKKRAM från oss

[annica72]

Jag som in min enfald undrat varför du inte synts mer i media - budskapet du har är ju så nödvändigt. Nu vet jag. Att en person kan sniffa reda på produktioner som bara påbörjats är förbluffande. Men i TV4:s helgmorgon syntes du några gånger - hur kunde det tillåtas, månntro?

Personligen är jag bara så besviken. Tänk - jag och min man skulle få gå på kurs med dig som kursledare. Kunde det bli bättre? Min man skulle få lyssna till något annat än mina pekpinnar och jag skulle lite rodnande få träffa en förebild, få en autograf och fördjupad kunskap. Såklart att det var för bra för att vara sant. (Alternativet kurs med endast två familjer kändes fel för oss.)

Vem vet - kanske en SHN-kurs i Gastsjön i sommar?

[Hege]

Jag är så arg och så ledsen , och skulle gärna göra något!!

Men jag vet inte vad det skulle vara. Så jeg skriver brev. Snabbt skrev jeg detta til någon jag tror är en klok kvinna. Och tryckte på "skicka".

Andra får gärna hänga sig på. Jag använde denna adress: red@m-magasin.se
när jag skrev såhär:

Mappie i nöd!!

Bästa Amelia Adamo

Jag läser din tidning M, även om jag just har hamnat i åldergruppen för Tara… Jag får den av min svärmor, och jag tycker varje månad att det är en utomordentlig välskriven tidning med vettiga värderingar. Tillräckligt mycket mode och roligt ”trams”, fruktansvärt mycket nyttiga saker vedrörande justis, kost och allmänna saker som är viktiga i livet, och orädda, varma artiklar om det svåra i livet som t.ex. cancer.

En så bra tidning måste ha en klok redaktör. Och det är denna kloka kvinna jag vänder mig till, nu när min mappie-vänninna är i nöd!

Min goda vänninna, intressant att prata med, för hon har LEVD sitt liv, och har erfarenheter som jag både häpnar och ryser av. Hon är som du också klok och orädd. Och varm.

Jag har sett henne med ögon som rinner över av varme och kärlek för små barn, och jag har sett henne med ögon som brinner av engagement och ibland ilska när det kommer till hur små barn behandlas.

Jag tackar min lyckostjärna för den dagen jag upptäckte henne, mitt första barn var 3 månader. Nu är bebisen 13 år, och en lycklig, självständig och god ungdom. Jag hittade styrkan att vara den mamma hon behövde, så hon kunde växa och slå ut i den vackraste blomma.

Jag har vänner som säger likadan. Hur deras liv har ändrats, och hur roligt det är att vara förälder när man kan vägleda sina barn med en säker hand. För att man själv har fått vägledning i sitt föraldraskap.
Min vänninna har hundratals, säkert också tusentals av tacksamma brev där hemma, från föräldrar som hon har hjälpt genom åren.

Men hon har något mer. Något hemskt.

Hon har en nätstalker.

En som förföljer henne vart än hon går på nätet, vart än hon kommer på tal i samband med föreläsningar och kurser, och sprider lögner och förtal. Nätstalkeren vänder sin till tidningar, till BRIS, till polisen, till BVC och barnläkare och givetvis till de många föräldraforum som finns på nätet.

Med det resultat at kurser och föreläsningar ställs in, barnläkare bannlysar, hat växer på föräldraforum, och min vänninna sitter makteslös och kan inget göra. Att svara på tilltal till en stalker? Som till råga på allt finns på nätet och inte som en hotande person utanför dörren?

Hur ska man göra i en sådan situastion? Min vänninna mår dåligt, ser sitt livsverk hålla på att grusas, medan vi vännorna försöker så gott vi förmår att hålla spiriten uppe, och påminna om alla som trots allt har fått hjälp, och är henne evigt tacknämliga.

Pappaen, t.ex, som säger : ”Hur kommer det sig att det finns en människa i dagens stressiga vardag, som oförtröttlig orkar att hjälpa andra? För oss är Anna barnens ängel på jorden!”

Denna pappa hade i förtvivlan ringt Anna Wahlgren, min vänninna, för att få hjälp till sonen som inte hade sovit en natt i sitt åtta månaders långa liv. Mindre än en vecka senare åkte mamma och son till Anna i Jämtland för att få hjälp. Och hjälp fick de, jag antar att det även var utan att behöva betala något för det. Och sonen har sovit på nätterna sedan dess, och pappan började kalla Anna för barnens ängel på jorden.

Kära Amelia, vi är många som denna pappan. Många är vi som skulle ställa oss bakom Anna Wahlgren och säga att det är lögn att hon är en barnamisshandlerska, barnamörderska och vad man nu kallar henne för. Det är lögn att hon med kyla låter barnen skrika sig till sömn, dunka huvudet i förtvivlan och ligga i spyor och bajs, som denna nätstalkaren envisas med att sprida ut till alla som lånar ett öra.

Vi kan skriva under på att vår vänninna, vår hjälpare i nöden har gett röst åt våra barn, tolkat där vi inte förstod, och hjälpt oss hjälpa våra barn till sömn, till glädje och livsnjutning. Orädd har hon aldrig gjort annat än att tala barnens sak, barnens, barnens, inte de vuxnas, inte vad som är bekvämt och lätt för vuxna, men barnens sak. Oavsett om det blev obekvämt för de vuxna.

Anna är som pappan säger, barnens ängel på jorden.

Och hon är i nöd!! Vem ska hjälpa Anna?

Kära Amelia, vem säger nej tack till en present för att man inte gillar inslagningen?

Annas vägledning när det gäller att ta hand om små barn är den vackraste present man kan ge föräldrar, och indirekt deras barn. Men inslagningen är inte så politisk korrekt, kan man kanske säga.

Men gör det något? Är det inte plats och rum för att gå utanför mainstreamen? Jag hade aldrig fastnat för Anna om hon var vanlig. Eller om hon hade sagt att man ska lyssna på bebisen. Vaddå lyssna? Jag gjorde ju inte annat!! Anna översatte vad min bebis sa, och vägledde mig hur jag skulle svara. Med handfasta råd och gör-si-och-så, istället för det evinnerliga lyssna på barnet. Punkt, och inget mer. Vad ska man göra då, när man har lyssnat?

Kära Amelia, skriv något om Anna Wahlgren och nätstalkaren, så ska jag hjälpa till att få ihop en hel flock föräldrar och deras barn som kan stå bakom. Vi är många, många som inget annat vill än att stå bakom denna underbara människa.

Bästa hälsningar
Hege, bekymrad vänninna med ont i hjärtat

[Sarisparis]

Först, Hege, lyckliga alla de som har vänner som du. Vilket otroligt bra initiativ. :thumbsup: (När jag var som argast satt jag och funderade pâ om det inte vore läge att kontakta Uppdrag Granskning )

Jag tog mig i dag tid att lyssna pâ radioklippet som Cissii länkade till tidigare:

http://sverigesradio.se/sida/default.as ... ramid=4131

Klicka pâ "Det allra konstigaste med Karin"

Ingen Marina som lyssnat på det här? Jan-Erik är ju trots allt sömnFORSKARE. Där är det ingen som höjer ögonbrynen för någon som dunkar huvudet.

Om det är fler än mig som inte alltid tar sig tid att kika pâ länkar i inlägg sâ kommer här ett litet utdrag ur detta fantastiska radioklipp:

Detta inslag handlar om Karin (programledare i radioprogrammet Institutet som klippet kommer ifrân) som dunkade huvudet i kudden tills hon somnade upp till cirka tolv ârs âlder.

Jan-Erik Broman (sömnforskare): Sâna här rytmiska rörelser i samband med sömnen är inte alls ovanliga.

...

Ett samlingsnamn är RMD Rythmic Movement Disorder kan yttra sig pâ olika sätt : tex huvuddunkning, eller ligga pâ rygg och rulla huvudet frân sida till sida. Detta sker vid själva insomnandet eller medans man sover.

...

Jättevanligt hos spädbarn: 66% av alla spädbarn. 8% av fyraâringar

J-E Broman: Det kan vara sâ att det finns en njutning av det hela. Sâna här rytmiska rörelser tycker vi ju gärna om. Det är ganska bekvämt att sitta i en gungstol och gunga fram och tillbaka.

Karin: Man kan säga att jag vaggade mig själv till sömns.

Jesper (andre programledaren): Fast det var ju inte som att du vaggade dig pâ ett stillsamt sätt. Du dunkade ditt huvudet i sängen tills du somnade!

Karin: Men min syster som sov i samma vâningssäng till mig, henne vaggade jag till sömns. True story!

Klippet förtjänar att lyssnas pâ i sin helhet, men jag ville ändâ vâga mig pâ en liten vulgarisering dâ jag tycker att detta var synnerligen intressant. Alla citat kanske inte är alldeles ordagranna och det är som sagt bara utdrag. Lyssna pâ hela klippet!

Att buffa eller vagna ett litet barn handlar ju egentligen om precis samma sak, alltsâ att med hjälp av rytmiska rörelser hjälpa till ro. Anna bevisar igen att hon verkligen förstâr de smâ barnen och kan dessutom rent konkret hjälpa dem.

Även om den officiella upprättelsen kanske inte ligger för dörren (men jag hoppas [-o< och med hjälp av Heges fantastiska engagemang sâ kanske det inte ligger sâ lângt borta ) sâ är det ju uppenbart om man bara surfar runt lite här pâ forumet att Barnaboken och SHN inte är nânting annat än rena instruktioner om hur man tar sig till paradiset redan när man gâr och trampar omkring här pâ jorden.

[Sarisparis]

När jag läste det jag just skrev sâ lâter det som att jag tycker att det var jättebra att lille D dunkade huvudet i sängen , det var ju inte riktigt sâ jag menade. Men att somna när man är full av spänningar är omöjligt, det vet nog vi alla, och lille D gjorde tydligen sitt bästa för att lugna sig själv. Precis som Karin frân radioprogrammet gjorde när hon var liten, även om det i hennes fall övergick till en mysig vana.

Det jag tycker är sâ fantastiskt med SHN är att man lyckas bryta mönster, genom att i en övergângsperiod använda verktyg (buffa/vagna) som löser spänningar, och i och med det fâ barnet att vâga lita pâ att allt är bra och därmed vâga somna och dessutom njuta av sömnen. Sâ att man därefter kan somna utan att ligga och dunka huvudet i kudden.

Det Anna satt pâ pränt och dessutom praktiserat i âratal förtjänar uppskattning och kärlek. Inte hat. Inte förföljelse.

[Nimrah]

Men Hege!!!
Vilket fantastiskt brev Marina surtant (puss på dig lilla Marina och hoppas du får ngn hjälp med dig snart, ngn har nog gjort dig väldigt illa ngn gång) kanske får lära sig till slut att kärleken alltid alltid kommar att vinna över hatet.

Anna W, vad vore jag för förälder och fru utan dig? All kärlek och igen och igen och igen, stora styrkekramar till dig! Glöm det inte, KÄRLEKEN VINNER!

Kram på er alla hjärtans kära människor

Nimrah

[annawahlgren]

Hege Kära, kära Hege TACK

Vi kan skriva under på att vår vänninna, vår hjälpare i nöden har gett röst åt våra barn, tolkat där vi inte förstod, och hjälpt oss hjälpa våra barn till sömn, till glädje och livsnjutning. Orädd har hon aldrig gjort annat än att tala barnens sak, barnens, barnens, inte de vuxnas, inte vad som är bekvämt och lätt för vuxna, men barnens sak. Oavsett om det blev obekvämt för de vuxna. Anna är som pappan säger, barnens ängel på jorden.

Jag är rörd bortom ord. Underbara du. Vilket underbart brev. Så vackert, så starkt. Jag har gråtit sedan jag läste det. Av lycka, rörelse, tacksamhet, förundran. Vilken vän du är

Hege, lyckliga alla de som har vänner som du. Vilket otroligt bra initiativ.

Jag är lycklig, så lycklig :-({|=

Även om den officiella upprättelsen kanske inte ligger för dörren (men jag hoppas och med hjälp av Heges fantastiska engagemang sâ kanske det inte ligger sâ lângt borta) sâ är det ju uppenbart om man bara surfar runt lite här pâ forumet att Barnaboken och SHN inte är nânting annat än rena instruktioner om hur man tar sig till paradiset redan när man gâr och trampar omkring här pâ jorden.

Du går då inte av för hackor du heller \:D/ Tack, du kära för det stöd du ständigt visar.

Jag kan bara hoppas att Amelia svarar. Låt oss veta, käraste Hege

Hva skulle vi gjort uten deg, Anna?!! Jeg forstår det må være vanskelig å heve seg over dette. Du står ikke alene! (men det visste du jo - !)

Ja - och om jag inte visste det förut vet jag det nu. Starkare än någonsin.
Tack, du kära

Din enda tröst nu är att det här aldrig skulle ha hänt om inte du hade gjort så betydelsefulla saker för så många barn och familjer

Tack, inger Uttrycket tröst för ett tigerhjärta får sitt kött och blod.

Nu har Marina Einarsson (född 86) också blivit en frontfigur.

Ja, vilka drivkrafter ligger bakom

Tänk om du kunde berätta, Marina. Ville. Förmådde.

Att man inte kan se hur familj efter familj får trygga glada barn --- Jag förstår bara inte hur man kan missa det. Det är ju egentligen inget konstigt eller?

Tack, kära videunge Du sätter fingret på hela problemkomplexet.

Tänk om du kunde berätta, Marina. Ville. Vågade. Förmådde

Personligen är jag bara så besviken. Tänk - jag och min man skulle få gå på kurs med dig som kursledare. Kunde det bli bättre? Min man skulle få lyssna till något annat än mina pekpinnar och jag skulle lite rodnande få träffa en förebild, få en autograf och fördjupad kunskap. Såklart att det var för bra för att vara sant.

Tack, du kära Det hade varit så roligt.

Min besvikelse har möjligen också framgått

Kanske dyker det upp en modigare arrangör så småningom Som Profylaxgruppens grundare skrev till mig, när hon efter Marina Einarssons giftiga uppvaktning "lyft ut" mig från kursprogrammet: "Kanske är jag fegare än jag trodde."

Det går att förstå. Hon ville inte se sin verksamhet skadad. Hon hade inte råd att förlora kursledare. Så fick jag lägga ännu en offentlig förödmjukelse till handlingarna.

Vad ska jag lära mig, är meningen?

Marina --- kanske får lära sig till slut att kärleken alltid alltid kommer att vinna över hatet. --- Anna W, vad vore jag för förälder och fru utan dig? All kärlek och igen och igen och igen --- Glöm det inte, KÄRLEKEN VINNER!

Tack, du kära Jag VET ju det, måste veta det och tro det, och barnen, som föds med ett trollspö i handen, bekräftar det hela tiden.("Kärlekens gåva").

O:)

[annawahlgren]

PS

Precis nu kom följande ljuvliga "rapport" i Gästboken - i söndags påbörjade jag alltså DE FÖRSTA LJUVA ÅREN, kursen jag skulle hållit i ProfylaxGruppens regi och dit många hade anmält sig, som jag nu försöker ta hand om själv. Två systrar utgjorde premiärpubliken, hitresta från Örebro respektive Göteborg:

*Hej Anna och stort tack för senast! Så lärorikt att få i lugn och ro sitta ner och prata igenom en massa funderingar som man haft. Gissa om vi var supertaggade inför kurningen av Julias son. Och resultatet? Tja, läggningen natt 3 tog typ 10 sekunder. Julia kom ut från rummet och trodde inte sina öron när det var knäpptyst. Sedan var det stor glädjedans utanför dörren, borde ha spelats in och lagts ut på YouTube... . Mkt få uppvak har det varit och natt 3 löstes de två uppvaken med ramsa. Läggningen nu natt 4 tog också 10 sekunder, underbart!

Själv har jag även övat på min Ojdå läxa och den börjar sitta ganska bra, när jag rannsakar minnet tror jag inte vi haft en enda maktkamp den senaste veckan. Däremot har jag haft många härliga dialoger med min dotter som visat sig ge ganska intressanta lösningsförslag på en del intressekonflikter - så mkt roligare än mina tråkpedagogiska styra&ställa svar.

Tack för all hjälp och inte minst tack från två små barn, ett som har fått lugn och ro på natten och ett som har fått roligare och en mamma som det går att snacka med

STOR KRAM från glada systrar och barn!*


O:) O:)