Mammas lilla, stora tjej

[Bellan]

Tack Clara!
Vi ska komma på ett eget åtgärdsprogram

ska fundera lite men det kommer nog innehålla
- gå ut samma tid varje dag
- göra på samma sätt varje gång
- stänga dörren till hallen så att det inte går att springa iväg
- prata för mig själv hur man klär på sig (inte vänta på att få ett svar tillbaka) attityd av själklarhet
- ... får se vad mer jag kan komma på...

(En lite sak som jag kom på förmodligen trasslar till det hela är helgerna när vi är två vuxna hemma. Det blir liksom inte samma då, dels för att jag är trött på samma samma och i och med det släpper vissa rutiner när sambon är hemma (ihop om att han ska ta vid #-o ) och dels att sambon inte är med på banan för att han är så urbota trött när han är hemma från jobbet på helgen ... det är väl en annan punkt till åtgärdsprogrammet )

Tack för länken... ska se till att vi får ordning på det här.
För hon är ju jätte bra på att klä på sig och hon vill ju helst göra allt själv också

Igår eftermiddag kom vi inte ut Jag orkade inte ta fajten. Men imorse kom vi iväg till Öppna förskolan utan några problem. Jag kanske måste komma på vad det är som lockar med att gå ut och vad som gör att hon vill vara inne... :-k
/Bellan

[Bellan]

Åtgärdsprogram "Påklädning"
- Se till att allt är fixat innan jag börjar nämna att vi ska gå ut. (Lampor, väskor eller det som ska med, tagit fram alla kläder, satt på mig en del av ytterkläderna och resten ska ligga klara i hallen. Allt ska vara färdigt!)
-Glatt säga vad vi ska göra och avsluta det hon gör på ett roligt sätt, gå till hallen tillsammans.
-Stänga dörren till hallen.
-Prata högt för mig själv när vi klär på. "Hmm.. först sätter jag på strumpan (viktigt att jag använder ordet "jag" tror jag), hur gör jag då? Jo, på foten ska den vara. (Sätt på strumpan på barnet). Ok, nu är strumpan på vad är det då jag ska ta på, hm... sockan. Vart är sockan? Där!" osv...
-High five och ev tittut med mössan när vi är klara.
-Gå ut och ha kul!

Har kört så här två gånger och hon hänger på. När jag funderar på vart strumpan ska vara sträcker hon fram foten. Och när jag undrar för mig själv vad man ska ha på handen pekar hon på vanten. Smart unge det där I mitt huvud gör jag så här \:D/

Tack för hjälpen alla!
/Bellan

[Bellan]

Hej igen!

Det har gått jätte bra med årgärdsprogrammet. Bara efter någon dag började hon klä på sig mer än hon gjort tidigare. Och jag har även blivit bättre på att hitta en rolig motivering till att gå ut.

Jag har en lite fundering. När jag ber Lillan hjälpa till med tex att duka bordet får jag ett "Nä. Mamma" med en mycket trevlig röst (hon menar "nej, mamma kan göra det"). Och det är det vanliga svart från henne när jag ber om något. Jag har gått med på det svaret hittils men har börjat undra om jag egentligen borde få henne att hjälpa till när jag faktiskt ber. Det är ju inte så ofta jag ber om nått. För det som hänt är att hon mer och mer sällan hjälper till.
Så min fråga är: Är hennes svar "nä, mamma" egentligen trots som jag borde hantera på något annat sätt än att låta det vara?

/Bellan

[Bellan]

Hej!
Puffar min tråd lite för att se om det är någon som har ett tips på frågan i förra inlägget...

Jag har en lite fundering. När jag ber Lillan hjälpa till med tex att duka bordet får jag ett "Nä. Mamma" med en mycket trevlig röst (hon menar "nej, mamma kan göra det"). Och det är det vanliga svart från henne när jag ber om något. Jag har gått med på det svaret hittills men har börjat undra om jag egentligen borde få henne att hjälpa till när jag faktiskt ber. Det är ju inte så ofta jag ber om nått. För det som hänt är att hon mer och mer sällan hjälper till.
Så min fråga är: Är hennes svar "nä, mamma" egentligen trots som jag borde hantera på något annat sätt än att låta det vara?

/Bellan

[chokladkaninen]

Hej Bellan!

Visst är det en förtrotsare vi pratar om? I så fall tror jag att du kan använda ditt eget åtgärdsprogram från påklädningssituationen! :thumbsup: Du vet inte hur man gör, kan inte själv, och det blir tokigt om du försöker själv (tallrikarna hamnar bland ytterkläderna istället för på bordet 8)).

Du borde inte behöva hålla på sådär så värst länge, tvååringar är ju världsbäst på att hjälpa till och ni är snart där. Men visst kan man behöva bli överbevisad om att man behövs innan man kommer till tvåårssäkerheten.

Tar mig också friheten att svara på detta:

(En lite sak som jag kom på förmodligen trasslar till det hela är helgerna när vi är två vuxna hemma. Det blir liksom inte samma då, dels för att jag är trött på samma samma och i och med det släpper vissa rutiner när sambon är hemma (ihop om att han ska ta vid #-o ) och dels att sambon inte är med på banan för att han är så urbota trött när han är hemma från jobbet på helgen ... det är väl en annan punkt till åtgärdsprogrammet )

Vi har (haft) lite samma situation hemma hos oss, men det har blivit bättre i o m att vi delar lika på tiden hemma (nu har dessutom barnen börjat på dagis så ingen är hemma på heltid och åker på det repetitiva ansvaret för att gå ut). Dock har vi fortfarande olika förväntningar på helgerna - han vill gå på utflykt och vara med familjen, jag vill uträtta saker och förbereda veckan för att slippa stressa då. Vi jobbar på det genom att sitta ned under trevliga former på fredagskvällen efter att vi lagt barnen och prata (inte bara) om vad vi vill med helgen, så att vi kan enas om vilka delar som ska vara med. Tex han vill packa matsäck och gå ut i skogen, jag vill tvätta och städa och hinna gå och träna, han vill se på störtlopp på TV och jag vill att vi ska välja nya tapeter till sovrummet. Om vi båda är överens om att dessa saker ska få plats brukar ordningen kunna improviseras.

[Bellan]

Tack för svaret, det är klart du har rätt
Jag har inte hunnit med att börja med någon plan Lillan har varit/är
sjuk. Vi har varit till både Bvc och akuten. Och nu vet jaghur andra familjer har det som inte ar nått schema, vänta och se vad som händer hela dagarna är jätte jobbigt, inte en stund för sig själv och mat när man kan/är vrålhungrig . Men vi får ta dagarna som dom kommer och hoppa p tåget när hon är lite friskare. Till helgen är vi i alla fall två vuxna hemma på dagarna.
/Bellan

[Bellan]

Hej igen!

I helgen var vi tvugna att åka till akuten igen. Lillan hade så himla hög feber, igen . Den här gången fick vi pencillin och vips så var hon sig själv igen på bara några timmar, ja fast i en extremt trotsig version . Herre gud säger jag bara . Men vi satte igång ett åtgärdsprogram igår och det funkar ju klockrent .

- Jag vet ju inte vart tallrikarna ska stå! Oj oj oj! Hjälp mamma, jag vet inte hur man gör, snyft snyft .
Lillan kollar på mig som om jag misst förståndet helt men inser efter några minuter att mamma nog faktiskt inte vet vart dom ska stå, så det är väl bäst att Lillan själv fixar det här helt enkelt.

-Vad gör man med dom gamla blöjorna? Jag har en påsen men oj vad ska jag göra nu? Snyft snyft , kan du hjälpa mig Lillan?
Och Lillan hjälper så gärna till och när man ändå är igång så kan man väl lika gärna kasta ut påsen med blöjor också tycker hon.

Vi ska gå ut och på en gång lägger hon sig på golvet och trotsar.
-Hmmm. Här är tröjan och då..hm (tänker tänker) jo, den ska sitta på armen, men hur då? Vart är armen? Nä, jag kan nog inte....
Lillan sträcker fram armarna och sen flyter det mesta på, men lite "konstiga" frågor från mig om vart saker ska stitta på kroppen och hur man gör, så vips så har hon kläderna på sig

Och när vi ska lägga henne för kvällen...(ska väl berätta att vi två kvällar i rad hade värsta utbrotten vid läggning, fy skjutton vad förbannd hon var för nu vet hon ju vad vi gör när hon går och lägger sig #-o , sitter och myser i soffan utan henne!!!)...men med samma rutiner som alltid, massa skratt och gos och pussar så funkar läggningen och vilan

Med massa av sånt här och social delaktighet så funkar det igen bara på två dagar Fast det krävs en massa tankeverksamhet från mig och tålamod. Jag får kvickt planera ut hur jag ska hantera en situation som uppkommer för att få den åt rätt håll. Det märks att hon känner att vi har en balans igen och att jag styr båten och vet vart den ska (och det är ju lite konstigt egentligen med tanke att jag inte ens vet vart man ska ställa tallrikarna när vi ska äta ).

Ja, det var en lite uppdatering bara
/Bellan

[chokladkaninen]

Bra jobbat! :thumbsup:

Det ÄR ju jobbigt att hela tiden förhålla sig till en trotsare.... 8) Men se det som övning inför den riktiga trotsåldern och kom ihåg att det bara är ett kort tag nu. Snart är hon två och kan och vet precis allt!

Vad skönt att hon mådde bättre av medicinen! Hoppas hon snart blir helt bra nu.

[Hege]

Jag tänker lite högt...

... att barn är så himla mycket smartare än vi tror. Frågor om hur man tar på sin tröja till en två-åring, nja. Jag tror de frustreras till tåror av sån tråkighet.

Men din lilla läser väl? Eller?

Gör en tävling. Säg att nu sätter vi klockan och Skynda! Skynda! Vad ska vi ta på först? Håll upp en skylt med mössa och en med blöja. Vart ska stumporna? Håll upp med skylt med huvud och fötter.
Jo tokigare ju bättre.

Vid dukningen: Jag vill att du ska hämta: Håll upp skylt med tallrik. Och hur många ska du hämta? Lämna öppet och se vad du får för förslag.

Använd fantasin, på det här sättet kan det ju bli hur roligt som helst.

[Bellan]

Tack Hege för ditt svar!
Nja, jag har börjat lite med läsningen (mer om det på andra tråden) men jag har lagt ner allt nu när hon varit sjuk. Känns som jag behöver kolla över allt innan jag börjar igen så jag har koll på saker.
Men du har ju så rätt du med . Hon är smartare än vad alla tror . Jag tycker själv att släkten beter sig som om hon är en 7 månaders bebis fortfarande (gulli gull, sitta knä, "ojojoj kan hon äta med gaffel helt själv", tur att dom inte är här så ofta ) men jag ska även själv fundera på var jag har för tankar om vad hon kan och inte kan

Det jag är lite osäker på är hur jag ska hantera situationerna när hon bli så där frustrerad tex. när hon ska klä på sig utekläderna, dom fleecefodrade galonbyxorna är praktiska men stretar ju emot nått hemskt mycket när hon ska klä sig, hon blir arg, kastar sig på golvet och slänger av sig strumpor, mössa och allt annat hon redan tagit på sig. Jag kör med "ojoj, vad byxorna var svåra att ta på, ska vi försökta tillsammans" eller "oj, jag ser att du blev jätte arg på byxorna, ska vi försöka tillsammans". Än så länge har det inte funkat. Bästa skulle ju vara om hon kunde få kläder som är funkar för henne att klä på sig, jag vet . Men det är ju även andra situationer när saker inte går hennes väg, när saker trillskas och bara är dumma helt enklet. Hon blir så frustrerad.

Tror jag har frågat förut, men vart går gränser för vad jag ska be henne hjälpa till med? Ska hon alltid duka bordet? Eller gör det något att hon bara dukar vid lunch? Blir det fel om hon ser att jag dukar någon gång ibland? Jag vet att hon ska vara med och göra så mycket hon kan tex. egen trasa när vi dammtorkar, egen sopkvast/snöspade ute men vad kan jag ställa för krav att hon gör när jag ber om det? Tex. Lillan duka fram tallrikarna och hon har annat för sig (väldigt upptagen ung dam). Kan jag "kräva" att hon gör det bara för att jag ber om det?

Det där med helgerna och att komma fram till hur den ska vara tillsammans. Puh! Vi gör vårt bästa för att tilsammans bestämma, men eftersom han inte är med i dom dagliga rutinerna så har han inte koll och då blir det jag som tar det liksom. Men vi har kommit fram till att han faktiskt måste läsa BB, i alla fall vissa delar. Nu när Lillan var sjuk höll jag på att bli tokig på att han hela tiden ställde frågor till Lillan. "Vill du äta mat nu?", "Ska vi gå ut nu?", "Ska du sitta på stolen?", klart hon inte vill! För nu är det mat, nu ska vi gå ut och när vi äter sitter man på stolen! Jag förstår att det bara är av omtanke, han vill det bästa för henne men det blir lite förvirrande för henne #-o .

Ja, det blev lite fler frågor
/Bellan

[miniz]

Hej Bellan.

Hon är ännu ganska liten, fast hon är stor. Sà nu kan du inte riktigt kräva nàgot av henne. Men du kan bjuda in, locka fram, leka till och spela upp.

Min lille som är född februari 2010 dukar av frukostbordet med mig. Ibland tar han allt, mens andra gànger tar han ett mjölkpaket. Om han inte är sugen pà att duka av, brukar jag ändà leka till det sà han är med, t.ex bär vi honungsburken tillsammans till köket, för den är ju sà tuuuuuung och sà är det färdigt med det. Men dà har han iallafall dukat av (lite).

Ofta jobbar han väldigt mycket med att diska eller tvätta grönsaker. Pà ren svenska kan vi säga att han leker för det är inget som blir rent (eller jo av att bli flyttat fràn en bunke till en annan och badat i det vattnet sedan i det, sà blir det ju rent). Och vad han njuter och jag kan göra potatissalladen i fred och ro!

Han tömmer ocksà tvättmaskinen, ibland till hälft ibland hela, dukar pà bestick, en eller 14 skedar. Sà bjud med henne, men vänta inte att hon ska fullföra arbetet.
Men tvà gànger tjugominuter gàr att fylla med roligt arbete.
Duka bordet är inte det enklaste arbetet, för ofta är man hungrig innan maten och dà är kanske inte humöret helt pà topp.

Kanske du fàr skriva en lista till din man, grundtankar runt hur man gör det. Eller hàlla en liten föreläsning och sedan diskutera. Min man har aldrig läst barnaboken, sà när det dyker upp nàgon ny grej, berättar jag vad AW skriver om saken, sà pratar vi om det och bestämmer hur vi ska göra.

Det var sà bra här om dagen. Lille minsteplutten hade en vattenpistol och sprutade inne i sitt rum. Det är ju nej, sà pappan gick in och sa: nej, inte spruta här. Lillen blev helt tyst och tittade ner i golvet och började darra pà underläppen. Jag sa till min man, kolla här, exempel fràn barnaboken, säg inte (bara) nej, visa en väg. Jag sa till lillen, kom se här, här kan du spruta och visade honom badkaret. Dà blev han glad och sprutade nöjt och glatt i tre minuter till han var klar och la vapnet ifràn sig.

Om du har SHN kan han, din man, läsa om attityden av säkerhet. Det stàr nog i BB ocksà, men den är pà utlàn för tiden, sà jag kan inte kolla.

Kram.

[Bellan]

Tack för ditt svar!

Jag vet inte varför, men jag känner mig lite förvirrad . Tror det kan vara så att jag har läst någonstans att jag inte får "visa" att jag kan tex duka bordet? Undera vart och under vilken ålder jag läst det
Men jag ska alltså be henne hjälpa till (social delaktighet) när jag gör nått viktigt hushållsarbete men att hon inte behöver göra så mycket, bara en lite lek med tex ta fram en gaffel eller bara trycka på knappen på tvättmaskinen. På hennes villkor alltså? Men hur gör jag med "nä, mamma" som hon oftast säger? Ska jag leka så att hon gör lite och sen be tacksamt för hjälpen eller ska jag bemöta det på annat sätt när hon uppriktigt menar att "mamma får göra det, jag tänker inte"?

Trotsen som kom efter sjukveckan tror jag hade helt med rutinerna att göra. Hon fick ju sova i mitt knä på dagarna för att avlasta bihålorna, äta lite då och då (för att överhuvutaget få i sig något), gå och lägga sig senare eftersom hon sov många gånger på dagarna och jag sprang in till henne på nätterna med vatten. Klart det kommer en reaktion på det när hon väl orkade. Men vi är tillbaka på banan igen. Det vara bara att köra på som förut och då fattade hon vinkel väääldigt fort. Tur att man har attityden på plast . Fast frågorna som jag ställde innan hon blev sjuk funderar jag ju alltså fortfarande på Ja, jag är lite snurrig

Det vi gör varje dag: hon lagar alltid mat (lunch och middag) tillsammans med mig, vi skär korv/gurka eller liknande tillsammans och ibland provar hon själv. Lägger i mat i kastruller och så, kryddar, rör såser... Hjälper till med tvätten på något sätt (trycka på knapp, lägga i kläder i maskinen, lägga kläder i garderober, springa omkring med galgar). Slänga ut sopor, trycka på knappen till damsugaren, diska, städa badrummet, dammtorka, hämta ved, vattna blommor, byta glödlampor- det är några saker som vi göra fast inte varje dag. Räcker det tro? Är det ok att hon tycker att jag ska "göra" det andra jag ber om? Ska jag ta med henne på mer? Eller ska jag förhålla mig på något annan sätt? :-s

/Bellan

[Bellan]

Hej igen Miniz,
missade helt att svara på det där andra du skrev. Det var bra tips. Han har ju inte orken att läsa allt. Jag får ta och skriva ihop en kortfattad lista och ge honom.
SHN har jag lånat ut men jag ska be honom kolla kapitlet när vi får tillbaka den. Tack för tipset!

Hmmm... nu har jag läst det du skrev en gång till och det jag skrev en gång till... Ska jag tänka att vi ska göra tillsammans och att hon hänger på så läge som hon tycker det är intressant? Är det så enkelt?

/Bellan

[miniz]

När det gäller att fà med henne, fràga inte.
Säg med riktig wow-attityd, Nu ska vi duka bordet!
Vänta inte in nàgot svar. Ta fram ett glas och säg se här, den här är till pappa och den här till dig.
Bjud in henne med liv och lust.
Det är som med leksakerna, om de ligger huller till buller är det inte sà inbjudande att börja leka. Om du ber om hjälp till att duka bordet är det kanske inte heller sà inbjudande, men om du är entusiastisk och tycker att det verkligen är kul att duka pà och förmedlar detta till henne, följer hon nog med. Man kan ju ocksà skoja till det som att säga att haklappen är till pappa, hihihi. Lite roar smà barn.

Kram.

[Bellan]

Tack miniz!
Jag är nog lite trög ibland men nu tror jag att jag fattar. "Tillsammans" har jag läst eller förstått på ett annat sätt än det du beskriver. Min tolkning har varit att Lillan ska följa med i det jag gör och jag frågar om hon vill tex trycka på knappen till tvättmaskinen. Inte att hela projektet ska göras tillsammans, om du förstår vad jag menar? Mitt tillsammans har varit mer "hjälpa till" och "ta del av" det jag redan håller på med. Nu uppfattar jag det du skriver som att hon ska vara med från allra första steg "Nu ska vi gå till tvättstugan och tvätta ".
Det är egentligen bara vid matlagningen som jag har gjort på "rätt" sätt och då är hon ju alltid sugen på att vara med (eller så kanske hon bara är hungrig ). Och ibland har hon själv hittat på saker som hon tycker att vi ska göra, tex städa badrummet, och då har hon varit med från början

Sen kanske hon har känt av vad jag tycker om hushållsarbete (bläää ). Men det är ju roligare när man är två

Tack för all hjälp allihop!
/Bellan