Hej igen,
Nu är lilla M 7 veckor och sista tiden har tydligt följt ett spår mot mer och mer stabil tillvaro. Visst, fortfarande är han en pyttis och det kan svaja och strulas. Men det blir så tydligt bättre och bättre på alla plan. Härligt! Bara sista dagarna nu så tycker jag att han har blivit mycket mer "med" och orkar vara vaken mycket mer. Han ler och skrattar när man sjunger och pratar med honom och även när man pussar eller stryker munnen mot hans mungipor. Han är så go!
Schema är det inte dags för än, vi behöver mer tid att hitta rytmen som funkar för alla, men dagarna blir ändå redan väldigt lika. I alla fall om vi är hemma och kan ta sakerna i rätt ordning utan stök. Dagarna ser ut så här, typ:
07.00 morgon
(amning)
8.30-11 sova
(amning)
13-15 sova
(amning)
17-18 sova
(amning + flaska)
20 natt
22 flaska i sömnen
04 amning
Rytmen är ganska stabil och det är tydligt att han mår bra av att den hålls. I dag hamnade ett bvc besök mitt i första sovet och då blev hela dagen lite rubbad och inte lika smidig och nöjd kille som annars. Att säga att något krånglar känns egentligen lite taskigt mot en sån här liten, men såklart är det lång väg kvar innan vi är i mål (kommer man någonsin i mål).
De två långa sömnpassen på dagarna skarvas alltid efter 45 min och det tar lång tid (10-30 min) för honom att somna. Oftast klarar han sig galant utan att någon lägger sig i, ibland får vi vagna och ibland sätts nappen in. Ofta räcker den skarven 10-15 minuter med bök och knorrande, men sen sover han vidare tills jag väcker då jag ser att sömnen blir bräckligare och bräckligare efter 2-2.5 timma. Trots skarven känns det som att vi är på rätt väg där och jag känner mig än så länge lugn även när det skarvas hårt och behövs mycket hjälp. Han kommer att fixa detta snart, bara man låter honom vara så mycket som möjligt.
Sista sovpasset är stökigt. Det tar lång tid för honom att somna och han vaknar alltid efter 45 min. Här har vi inte försökt få honom att sova längre eftersom vi vill göra natt vid 20.
Efter sista sovpasset är vaken tiden fram till natten rikigt trasslig. I bland kan han vara nöjd långa stunder, men att ligga själv är inte poppis och amningen är katastrofalt dålig. Ikväll gick det inte alls och han blev till slut skogstokig bara jag antydde att jag ville lägga honom till bröstet. Lösningen i kväll blev sömn i sjalen i 20 min och amningen direkt innan han riktigt vaknat (sen tog det 1 h för honom att somna för natten, gissar att det är powernapen som spökade
). Vi tror ju att kvällarna kommer att lösa sig i takt med att resten av dygnet blir bättre och bättre, men som det är nu är det tufft och väldigt frustrerande.
Amningen. Suck. I dag har han ratat höger bröst vid varje amning. Det är som att det inte går att suga, eller att han inte gillar hur mjölken kommer...eller jag vet inte vad. Men det räcker inte med mat från bara det vänstra, så jag envisas med höger så gott jag kan. Mest blir han vansinnig då.
Nappen. Jag gillar den verkligen inte och det bar emot när vi gav honom en första gången, men jag måste erkänna att i bland verkar han verkligen behöva den. Vissa gånger kommer han inte till ro och han försöker suga på sina händer utan att de verkar kunna ge honom det lugn han behöver för att somna. Än kan han inte kontrollera fingrarna så de kan inte ersätta nappen än. På natten användes den inte alls, så min tanke är att han bara behöver hjälp när han inte är "perfekt trött". På dagarna är det ju svårt att tajma den där precis rätta sömnigheten och hamnar säkert ofta lite för tidigt eller för sent eftersom vi mest kollar klockan och att han inte skriker. Är det att lura sig själv att det är bra med napp tills rytmen eller schemat sitter och han själv vet mer vad som gäller
Långt inlägg med många frågor. Hoppas någon orkar läsa och komma med synpunkter om de ser något som är riktigt galet och där vi är helt fel ute.
Jag känner mig själv rätt lugn och nöjd med hur vi har det, förutom amningen. Tror ni att sådana här amningsproblem ger sig med tiden?
Tack tack för världens viktigaste forum, hur gör man om man inte läser här?
Hur mâr han nu? Ta det lugnt med ambitionerna i sjukdomstider, ni kommer tillbaka pâ banan när han blir frisk igen. Sova extra mycket brukar vara uppskattat av smâ sjuklingar.
). Har du läst TorpSaras vagningstips?
Försök att inte lyssna så mycket på det, speciellt om han inte behöver hjälp. Satsa i stället på den vakna tiden ( som du vet är vaken) och mata på och ha trevlig tycker jag så du kan undvika överkoncentration. förresten på morgonen, har ni helt kolmörkt?
Jag vet inte om han är mätt eller för trött eller inte gillar hur jag serverar käket. Under hela dagen är det samma visa (och har varit de senaste dagarna) fast värre och värre blir det framåt kvällen- han börjar skrika när han ligger för amning och känner bröstet.