Det var väl det vackraste. Jag kan inte säga hur dina ord värmde mig och hur lycklig jag blev. Kramen väntar! Bara tala om när du kan ha vägarna förbi Stockholm (070-687 04 55). Du gav mig oändligt mycket tröst nu och styrka. Tack, du kära. Tack :-({|= Tack, kära TorsMamma
Jag känner alltid din kärlek. Tack för att du finns för mig.Tack, kära Stilla
JAAA 
Tack, kära inger
Du har så rätt. Inget barn vill i sitt hjärta mista någon av sina föräldar. Och sannerligen, ingen förälder vill mista något av sina barn 
Det är hårt, detta. Jag kallade detta barn "för god för denna världen". Hon var verkligen en ängel på jorden. Men pendeln slår tillbaka. Som Bibban sa, helt krasst, om barn som frigör sig: "Köper de bananer på ICA och får en som är rutten, är det mammas fel." En smärtsam tröst i bedrövelsen 
Kära Bellan
Jag är så glad att du hittade hit, förbi boken som du hade i hyllan 
Och jag är så innerligt glad för lilla stora barnets och hela familjens skull. Att du är tacksam för mitt livsverk... det är ord som drar ur mig tårar. Varma tårar som inte gör ont. Tack, du kära! * * * * *
Rättelsen i Aftonbladet kom in i dag, som utlovat. Jag fick leta länge (det gör knappast folk som läst den braskande ledaren). RÄTT OM FEMMINUTERSMETODEN stod det i liten stil bland alla andra små rättelser i en smal högerspalt. "På ledarsidan skrev Karin Pettersson att Anna Wahlgren står bakom den så kallade femminutersmetodenför att få barn att somna. Det stämmer inte. Upphovsman till metoden är barnläkaren Berndt Eckerberg." (Vilket inte heller är sant. Som jag skrev i mitt mail till Karin P introducerade han Controlled Crying Method från 1940-talets USA i Sverige. Han gjorde den till sin, eller ännu mer rättare sagt, till sin frus, men någon upphovsman var han inte.)
* * * * *
Jag har mailat sommarkrönikan för kännedom till både Lars H Gustafsson och Margareta Blennow, överdjävulen inom barnhälsovärd och Barnläkarföreningens ordförande, hon som anmälde mig för BO och kallade mig livsfarlig. Jag inbillar mig inte att jag ska få något svar av dem eller ens att de ska läsa, men jag ville i alla fall ge dem chansen att se det här och kanske sova lite dåligt en natt, som de små barnen får göra alltsomoftast:
*Det ruskiga, riktigt skrämmande är ju att barnläkarna och barnsjuksköterskorna med sina hätska angrepp avslöjar en likgiltighet för de små barnens välbefinnande som man - även jag - i det längsta trodde skulle vara främmande för dem. Jag trodde de ville de små barnens väl, även om de inte alltid kunde. Jag trodde de höll de små barnen HELIGA, så som jag alltid har gjort. Men hade det varit så - hade de verkligen sett till de små barnens bästa - så hade de naturligtvis sökt samarbete med mig, när de förstått att jag, i motsats till dem själva, knäckt koden, det vill säga förstått VARFÖR små barn vaknar ideligen på nätterna och vad som måste till för att späda barn ska få det lugn och den säkerhet som hjälper dem till den sammanhängande, livsviktiga, utvecklingsbefrämjande, immunförsvarsstärkande, sköna och trygga sömn de så innerligt väl behöver (vilket ju också alla vet, innerst inne). Men de har valt att motarbeta mig och fördöma min beprövade erfarenhet och kunskap, som de små barnen själva gett mig under snart fem decennier. Det talar sitt bedrövligt tydliga språk. Det inger inte förtroende. Det inger häpnad, bestörtning och beklämning.*Sov så gott, alla ni kära
Vad vore jag utan er 
Platt intet 
