Varför slår hon sig själv???

[Luvisen]

Mkt intressant tråd!! Och mkt intressanta RÅD, Anna!

Säger tack härifrån, för här fanns som bekant en DRAKE (hua!) i mig så den behövde definitivt motas bort! Och jag visste hela tiden varför men nu blev det grumliga än mer GLASKLART. I like!

Tack för att du finns Anna!!

Kram Luvisen

[Mian71]

Hej igen! Känner att jag åter behöver råd i detta då det tagit sig en annan form.
Lilla E har varit sjuk, legat på barnkliniken ( influensan från helvettet) där hon fick inhahlera ventoline 1gång i timmen. Detta satte skräck i henne. DÅ vi var där.
På det vattkoppor som hon piggat på sig rätt bra ifrån.
( förklarar detta - för det här har kommit 2-3 dagar tillbaka).

Nu smackar hon till sig själv över ansiktet vid minsta lilla motgång.
Om köttbullen är för varm, glassen för kall , när mamma vi ha sina saker och fint säger " nämen.. Taaaack.. har du hittat den" då slår hon sig själv. När vinden blåser i ansiktet , när snön inte går att skotta med.. .. INte alla gånger så att hon blir ledsen.
HOn kan sitta och titta på film en stund alldeles för sig själv i godan ro och plötsligt så slår hon sig själv i ansiktet.

" Dutten" funkar när hon faktiskt gör illa sig själv. Eller jag menar.. jag duttar ( som jag kallar det) . Men detta sker flera flera gånger per dag. Som ett Nej på nå vis.
Känslan är ett Nej mot denna MASK som hon fick ha över ansiktet när hon inhalerade då hon tappert med hela kroppen försökte få bort den. ( det var hemskt )
Jag vet inte.. får ingen kläm på det här .

det är alltså inte som sisst. När jag sa ÅT henne om saker. Utan detta sker mer när hon blir sur på nå vis. Upplever det så.

kramar
Mian

[Susanne*]

Hej
Fy vilken hemsk upplevelse för den lilla, och vilken hemsk upplevelse för er. Då har ni haft en hel hoper med vargar och en röra som en liten 2-åring i den bästa av världar inte alls kan förstå. Vad jag skulle gissa att raringen behöver är en sakta lunk men fasta rutiner och ramar samt mycket kärlek, gos och humor. Social delaktighet. Hon behöver återfinna sin trygghet och ro i kroppen. Hon är fortfarande en liten skrutta men du kan på ett litet sakligt vis prata om att det nu är borta och ni inte ska tillbaka. Ovan i kombination med Annas svar tidigare med duttande skulle jag kört på. Även avledande och humor i sådana stunder. Tycka synd om tycker jag alltid ställer till det men medkänsla och omtanke är något annat.

Varm kram
Susanne