Två töser

[Kalaskakan]

Hej Oskar!

underbart ju!
Jag svarar i egenskap av mamma som har en son som har upptäckt att jag inte har en snopp, och i egenskap av mamma till en dotter som har upptäckt att pappa har en snopp.

Lite konstigt känns det allt när Klimp stoooorögt tittar och gärna vill ta för att liksom undersöka. Lite skumt känns det för barnens pappa när Smulan ser den där roliga hängande saken där och anfaller med ett grepp.

Vi låter dem undersöka. (För utomstående - nej inte på ett gynekolgiskt vis). De får undersöka, titta, fråga (Klimp frågar, Smulan pratar inte ännu) tills de har undersökt klart. Det är så nyfikenhetens stillas; bara att föreställa dig själv tänker jag. De kommer inte att fascineras och undersöka för evigt, men att inte låta dem göra det tycker jag omedvetet/utan ord förmedlar "Tabu, oj oj stor sak av det" osv osv. Du har ju trots allt, ofrånkomligt, något som hon inte har, vem hade då inte varit nyfiken liksom?

Så, mitt tips: Låt henne undersöka KLART, sen kommer saken att vara ur världen 8)

[Luvisen]

Samma här , låter undersöka klart, alltså.

Kan säga att han inte längre bryr sig, nu finns det annat spännande! Hålla duschen SJÄLV. Tjhooo!

/Luvisen

PS. Ja, det kändes lite jobbigt för mig fast min hjärna sa mig: det är verkligen HELT naturligt. Och måste få förbli så.DS.

[Susanne*]

Hej
Klart man är nyfiken. Det är vi ju alla.

Och känns det ok för dig så kan hon undersöka. Känns det inte ok för dig så måste hon inte undersöka. Jag tycker nog att man kan sätta sina egna personliga gränser utan att skam, skuldbelägga och skapa tabu.

Hon kan vinka till den. Du kan berätta att den är lite ömtålig och att man därför kan titta och viska lite. Du kan busa med henne om den, utan att hon måste ta och dra. Du kan också helt enkelt ta på dig badbyxor en period om du så vill. Valet är helt enkelt ditt men gör det du gör sakligt, kontkret, men humor och utan skam och skuld.

Kram

[Acnaib]

Hej alla forumister!

Nu har Freja och jag kört fast lite. Min glada unge är inte alls särskillt glad längre.

Freja har nu hunnit bli 19,5 månader! Stora tjejen. Hon sover middagsvilan (2 timmar) och 12 timmars natt utan problem. Hon äter, fast inte lika glupskt som tidigare. Det uppstår dock daligen olika situationer i vår vardag som jag inte alls vet hur jag ska hantera. Jag har 101 frågor som jag klurat på den sista tiden, men såklart kan jag inte komma på alla nu, och tur är väl det

Jag vet inte riktigt vad som hänt med min gulliga alltid glada lilla bebis. Nu är hon inte alls glad, mer än enstaka tillfällen varje dag Hon gnäller konstant! Så fort det inte blir exakt som hon vill, när hon vill så bryter hon ihop. Det kan vara allt ifrån att legogubben inte vill böjja benen, att man inte får se på tv, att man inte får ett kex, att strumpan vikt sig eller nåt annat "problem" som hon inte lyckas lösa på stört. Hon verkar såå övertrött, om jag ska försöka analysera lite själv. Men hon får redan 30 min "för mycket" sömn. Kan hon behöva mer? Hon är pigg och glad på morgonen, ensamlek vilken går fin fint, frukost och liten promenad. Men sen, framåt 9:30-tiden börjar gnället. Hon blir som förbytt. Allt går henne emot. Hon vill bara sitta i knäet eller bli buren. Om hon inte får det hon vill när hon vill (exempelvis kaka, eller tv) så kastar hon det närmsta hon kan komma åt i golvet. Frustrerad! Det kan vara vad som helst bara det går att kasta. Sen tittar hon surt och sen kastar hon ytterligare nåt och därefter börjar hon gråta, eller gnälla. Stora krokodiltårar och hööögt tjut! Jag vet inte hur jag ska hantera kastandet, men hittills har jag låtsas inte se. Kanske inte bästa sättet, men jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Jag vet inte heller hur jag ska hantera frustrationerna. Hon verkar så olycklig min lilla älskling! Jag vill ju hjälpa henne på bästa sätt, men vet inte hur riktigt. Jag är inte van vid att se henne så ledsen och gnällig. Hon sover middag mellan 12:30 och 14:30 och därefter är hon glad ett tag till, men frustrationerna och kastandet kvarstår om nåt blir "fel".

Sen har jag ytterligare en fundering. Hur ska jag göra och tänka kring maten. Om Freja exempelvis får korv och potatismos och sedan bara äter korven, inget potatismos och sedan ber om mer korv - hur ska jag göra då? Ge henne mer korv? Macka med smör och ost - äter upp osten och smöret, inte brödet och ber om mer smör - ge mer eller inte? Får mat och mjölk - dricker mjölken men äter inte maten och ber om mer mjölk - mer mjölk eller inte? Jag tvingar henne aldrig att äta det hon inte vill. Jag ställer fram det som serveras men Freja får pilla i sig det hon vill ha. Men hur gör jag när hon vill ha mer av nåt men inte vill ha det andra?

Ja, jag har väl egentligen 99 frågor kvar men... Vore väldigt tacksam om någon hjälpsam själ ville ge mig lite råd om dessa "problem" jag skildrat nu.


Bianca

[TorsMamma]

Hej, jag svarar lite på lite av frågorna.

Jag tror du har FULL förtrots just nu, gå gärna in på "våra favoriter" under barnafostran och läs om förtrots.

Vissa barn behöver mera sömn (typ min) under dessa tider, andra mera paktande osv....

Min son behövde också MYCKET ensamlek, ensamtid, och sängdumpning INNAN humöret blev för mycket. SÄngdumpningen var en PAUS för alla i hushållet, man sätts i sängen GLAD inte som straff!

Förtrotsen kan vara tuff så läs i BB om detta ingående så kommer du se saken bättre.

Ang. mat. du verkar ha en naturlig LCHF unge, var glad säger jag. Jag uppmuntrar just mitt barn att äta kött, fett och mycket proteiner. MEN, sen är jag av stor tro att barn lär sig äta det som deras kroppar behöver för stunden, en dag korv, andra dagen pasta osv.... MIn son är sparris av stora mått, han äter väldigt som han vill, men allt serveras och erbjud. Visst vi är noga med sockret kan jag säga, för jag anser att socker och snabba kolisar är INTE vad kroppen behöver mest, men vill han äta bara pålägg så gärna för mig. Ostrullar med smör, mumma.

Lägg inte så stor värdering i maten är mitt råd, säg att man kan smaka på mycket och erbjud men lägg inga tvång osv. i det, det ger mer problem än det löser tycker jag. Äta är lika naturlig som att gå på toa, springa, gå och leka. Inga krav bara njutning. (inom vissa gränser)

Lycka till!

[Acnaib]

Hej TorsMamma!
Tack för svar tidigare Jag läste det med svarade aldrig Tack iaf!

Ja vet inte riktigt om jag håller med ang. maten, om man får säga så. Alltså, om jag alltid ger Freja bara det hon vill ha, kommer inte det bädda för att hon senare i livet kräver att få precis det hon vill ha? Jag menar. Freja får väldigt gärna bara äta just det hon vill. Serverasdet köttsoppa får hon gärna bara äta potatis-bitarna eller köttbitarna eller vad hon nu vill ha. Men det känns lite knasigt att ge henne mer av det hon vill ha, när hon inte vill äta det andra. Förstår du/ni? Nu blir hon helt hysteriskt arg om det inte finns mer, eller om hon inte får mer av exempelvis smör. Jag vet inte om det känns så smart att hon förväntar sig att man kan få hur mycket som helst av något.
Men - jag kanske är helt ute och cyklar!
Hjälp mig gärna förstå hur jag ska tänka kring detta. :-k

Sen har jag en till liten fundering. På kvällarna, eller ibland oxå på dagarna när jag lagt Freja för att sova så får hon för sig att kasta ut täcke, kudde och Gosan (Hennes "sov-snutte") ur sängen. Tidigare har hon bara kastat ut Gosan när hon velat att vi skulle komma in. Men vi gick sällan in och av henne Gosan igen. Hon fick sova utan vilket resulterade i att hon slutade kasta ut den. Men nu har hon som sagt börjat kasta ut allt.
Hon behöver ju ha iaf täcket för att inte frysa när hon ska sova.
Hur ska vi göra? Nu gör jag som så att jag går in, snabbt, säger inget. Lägger tillbaka allt i sängen. Freja lägger sig då själv ner (hon står upp när jag kommer in). Sen går jag ut, säger inget då heller. Sen brukar hon somna. Hon har hittils aldrig kastat ut allt två gånger under samma sov-period.


Bianca

[Clara Cecilia]

Hej Bianca,
rörande maten är jag helt ense med TorsMamma,
ni är mitt i förtrotsen och Freja är ännu för liten för fostran.

Om du ger henne mer smör nu så leder det inte till att hon senare kommer kräva att få det precis som hon vill ha det. Ger du henne mer smör nu så blir hon mätt. Så tänker jag. Att delta i middagen (och gärna vara med och laga den och provsmaka - mer salt kanske ?) äta det man vill och orkar, dricka ett glas mjölk och en liten knäckemacka med massor av smör räcker långt.

Vi lagar aldrig "barnmat" utan det som vi är sugna på eller just då har råd med. Om jag misstänker att Vidar ev kommer vara skeptisk så ställer jag fram några oliver, nån morotsstav och just en liten knäckemacka som tillbehör som Alla vid bordet kan förse sig av och jag vet att han blir mätt.

Jag tror på att smaka och att måltiden har en viss tid, dvs inget småätande eller servera macka 20 min efter avslutad måltid. Och just som TorsMamma säger - lägg inte stor värdering på själva ätandet utan snarare på att familjen sitter ner tillsammans, att äta är njutning och samvaro.

Förtrotsen utmaning (förstår jag efteråt) är just att låta bli själva Uppfostrandet men vi att föräldrar får öva oss i paktning och i att välja striderna och sist men inte minst i att hålla huvudet kallt. För vi behöver öva innan trotsen brakar igång...
Vårt bästa vapen var Arbete Arbete Arbete. Och han har faktiskt inte slutat kräva den delaktigheten, lite påfrestande ibland men mest ger det stor glädje och en stark känsla av samhörighet - vi fixar det ihop!

Känns dom här tankarna som nån hjälp?

Vad gäller utkastande av täcken och dyl så skulle jag låta det vara tills hon sov och sen smyga in och lägga på det. Så man inte startar en cirkus av det liksom!

Många varma hälsningar
Clara

[Acnaib]

Hej Clara!
Tack för ditt svar! Jag börjar förstå lite mer, men lite komplicerat blir det ju när det gäller glass eller nåt annat "inte bra" som hon hittat och vill ha obegränsade mängder av.
Jag funderar på: är det fel att sätta "lås" på stafferiet och frysen? Jag menar. Nu tar hon ju vad hon vill, när hon vill, fast jag inte vill Det resulterar ju såklart i att hon äter sämre vid måltiderna. Det går ju itne riktigt att få henne att förstå att man inte kan äta när som helst och vad som helst. Eller är "låset" att begränsa?

Freja får inte heller "barnmat". Hon får det vi äter (minus ägg).

Arbetar gör vi redan, massor. Men vi kanske ska arbeta ltie till
När är det sedan dags att lära att man inte bara kan äta det man vill? Eller, det kan man ju klart, men då får man vara lite hungrig ett tag.


Bianca

[Clara Cecilia]

Hej Bianca!

Ja här är skafferiet stängt kan jag säga utom en liten hylla där det finns majskrokar och smörgåsrån, det funkar fortfarande att knapra på utan att aptiten förstörs - för oss!
Som jag skrev - måltiden har en tid och plats och däremellan inget ätande.
(Om man inte behöver muta akut och då sockerfri skorpa eller lite lite äpple)

Anna har skrivit så klokt i BB - efterätt i proportion till hur mycket middag man ätit. Det praktiseras friskt här. Alla får efterätt (dvs inte använda det som straff!) men har man petat i sig 1 liten köttbulle så får man en Mycket liten portion glass. Och ingen glass står på schemat i övrigt.

Ja när är det dags? Jag vet inte helt ärligt. Jag växte upp i en familj där det lagades mycket god mat men där det också användes en massa maktkamp runt ätandet så jag är faktiskt lite allergisk mot själva tanken. Har man suttit tillräckligt många gånger ensam kvar i köket och stirrat på kokt torsk som stelnar medans diskmaskinen surrar så vill man liksom inte vara med om det igen. Och inte funkade det heller!

Kanske nån annan har tankar om det?

Kram Clara

[miniz]

Vad bra svar du fàtt av Clara Cecilia.

Som hon skrev är det viktigt att det inte blir nàgon maktkamp runt bordet. Men vi har smaka pà allt som prinsip. Man behöver inte äta upp, men man ska smaka pà allt som serveras.

Om barnen fàr välja vad de ska äta sà borde man hjälpa dem vidare, tycker jag. Jag känner tre (killar) som inte äter nàgra grönsaker alls. En av dem var jag tillsammans med när jag var 18 àr, sà det är inga smàpojkar det är prat om. Det här är ju inte aktuellt ännu för din del, hon är ju bara i förtrotsen. Men bara att ha i tankarna, sà att det inte blir akseptabelt i längden, menar jag.

Nu väntar tre barn pà datamaskinen sà jag màste avsluta.
Kram.

[Kalaskakan]

Ett JÄTTE snabbt och kort svar Bianca

Jag har märkt att både Smulan och Klimp i perioder bara äter endera kolhydraterna; potatis, pasta, ris eller proteinerna; kött, fågel, fisk från sina tallrikar.
Ber de då mer av det "de bara har ätit av" så får de det.

Min högst personliga tolkning av det är att de ser till att tillgodogöra sig det bränslet de mest behöver för perioden/dagen. Väldigt klokt tycker jag också! (Ungefär som när vi gravida har cravings på än det ena än det andra beroende på hur långt i graviditeten vi har kommit).

Ha en toppenlördag!

[Acnaib]

Hej alla, igen!
Tack för alla fina mat-svar. Jag klistrar även in ett svar jag fått från Anna i ett mail.

Anna, får jag vara så fräck och be Dig om en åsikt ang. mat och Freja? Jag förstår verkligen om Du inte hinner det! Men, om Du hinner skulle jag bli så tacksam!
Jag har skrivit om det i min "Freja & Ronja" tråd på barnafostran och jag har fått svar där. Men, jag får det ändå inte att gå ihop riktigt.
När vi äter så vill Freja oftast bara äta det ena eller det andra, det kan vara vad som helst, men exempelvis vill hon bara äta pålägget på mackan. Det är ju helt okej för mig, men när det är uppätet vill hon ha mer kaviar eller vad det nu kan vara. Hon skulle kunna äta upp hela kaviartuben om hon finge. Och ärligt talat, det skulle bli väldigt dyrt om hon bara skulle äta exempelvis kaviar till frukost. Och det är nog inte så bra heller. Är det okej att säga exempelvis "det blir inte mer kaviar nu, du får äta brödet om du är hungrig"? Eller hur ska jag hantera situationen? Jag tvingar henne verkligen inte att äta någon hon inte vill äta. Jag serverar mat och hon äter det hon vill, men är det okej att säga "nej" när hon vill ha mer av något hon ätit upp, när hon inte vill ha det andra? Förstår Du?

Lilla Freja och hennes mat, ja! Tips: "Bekymmer? Mat" i BB. Har du säkert läst men kanske inte...? Eller kunde läsa med nya ögon, Freja-ögon om man säger!

Risken, om du börjar säga NEJ, är att du säger nej till BARNET, inte kaviaren eller vad det är. Lär henne SLUT och BORTA i stället! (Dem hittar du i registret till BB, om du nu har den nya, 2008, "min". Saker tar slut och det kan barn begripa. Men du kan aldrig förklara för henne att HON inte får ta mer, enda resultatet är att hon känner sig icke förstådd utan avvisad som HON. Förstår du?

Så vill hon ha mer kaviar så ge henne en sista rejäl klick på en pytteliten smörgåsbit och deklarera sedan lagom beklagande SLUT! Och lägg tillbaks in i kylen. Hojtas det så slå ut med armarna och beklaga storögt, själv förvånad: BORTA!

Se till att hon har tre "rena" saker till varje måltid att plocka med och välja mellan och äta sig mätt på, och sedan ska hon tacka för maten (gör det å hennes vägnar) väldigt ordentligt, och så är måltiden slut. Glatt slut utan NEJ! Är du skicklig undviker du att någonsin neja henne fram tills åtminstone trotsåldern då hon kommer att kräva det av dig... Så varning för en massa prat och förklaringar nu, som ska vädja till hennes s k förnuft - det är alldeles för tidigt.

Matstrutet har löst sig.

Så till en helt annan fråga ang. blöja och sluta med blöja.
När man väljer att sluta med blöja så har jag förstått det som så att blöjan försvinner och sen inte kommer åter, mer än till natten. Har ja förstått det hela rätt då? Hur gör man med middagssömnen, och med bilfärder, och när man går ut med overall och allt?
Freja har tyvärr fått svamp i underlivet, stackars liten! Blödande små svidande och kliande sår BVC säger att hon helst ska gå naken (ned till) så myckte som möjligt och jag funderar på om det inte vore ett bra tillfälle att sluta med blöja?! Eller?! :-k


Bianca

[SusanD]

Vad det gäller blöjfrågan så har vi helt enkelt tagit bort den när barnen varit 1,5 år gamla. De har varit för små för att fråga efter den eller sakna den. Emil hade redan gjort sina behov på pottan medans Sigge fick lära sig det när det var dags för blöjavtagning och då valde han pottan. Vi har haft extrakläder och blöta servetter med oss på alla utflyckter, dessutom försökt hålla oss lite mer hemmavid när det är nytt. Plast i bilstolen och så har de haft blöja på middagsluren och till natten. Inga konstigheter, det har gått hur bra som helst även om det hänt en hel del olyckor.

För Mikas del är det också strax dags för blöjborttagning, hon sitter redan på toaletten men det har inte kommit något där än. Hon sitter nog mest där för att alla andra i familjen gör så.

Men som sagt extrakläder i mängd och parti och sen har vi aldrig sagt mer än OJ DÅ när kisset har kommit i kläderna och sen har vi bytt där vi befunnit oss. Vi har också varit noga med att aldrig tjata om att det ska gås på toaletten i tid och otid, däremot har vi alltid gjort ett toabesök innan bilåkning och utgång så det blir en vana.

Kram Susan

[Acnaib]

Hej Susan och tack för svar!

Tyvärr tror jag att Freja kommer sakna sina blöjor. Vi har tygblöjor och dessa i olika färger. Det har alltid varit en social delaktighet att tvätta och vika, lägga i lådor och välja färg när det väl är dags. Ronja och Freja har samma typ av tygblöjor men de är knäppta till två olika storlekar. (De är one-size, och knäppt olika till olika åldrar) Freja vet vilka som är hennes och vilka som är Ronjas. Nu har jag köpt trosor till Freja i olika färger för jag tänkte att de kanske kunde ersätta blöjorna, men jag tror iaf att hon kommer sakna dem, just för att de ju finns kvar - till Ronja.
Freja har både potta och toaring och hon vill gärna sitta där, men mest är det nog för att mamma och pappa gör så. Råkar det komma en fis när hon väl sitter där så blir hon överlycklig

:-k


Bianca

[SusanD]

Ta inte ut något i förskott, det är ju inte alls säkert att hon saknar sina blöjor. Hon kan ju vara med och vika Ronjas blöjor. Roliga trosor kan också vara skoj att tvätta och vika.

Vad man än väljer att göra och hur man än gör det så gäller det att bestämma sig och sen kör man som om inga problem fanns. Då brukar det mesta funka fint. Men har man själv en massa "tror" och "misstänker att det inte fungerar" med sig i beslutet så ska man nog skjuta på det ett tag till.

Kram Susan