Orkar inte mer?Fått nog av gnäll och skrik? Små betraktelser

[Luvisen]

Sö: Farföräldrar. Möte med dessa två figurer är att likställas med att bestiga Mount Everest för mig. Möte med dem har alltid gjort mig emotionellt urlakad. Farföräldrar är ”old school”. Barn är antingen söta/duktiga eller ”stygga”(uttalas med bebisspråk). De har uppfostrats att HEDRA sina högaktningsfulla föräldrar. De är GRÄNSLÖST IVIRIGA. Jag tycker att deras hantering av bebis är minst sagt unken, dvs jag tycker det ser ut som att de uppfattar bebis som en docka med vilken man kan konka och gosa med när man helst behagar. Detta har jag satt P för genom olika taktiker som varit allt annat än kärleksfulla: surat, blängt, morrat, suckat eller helt sonika sagt ”nej, han vill inte att ni gör så.” eller ”nu tar jag honom!”. Störst besvikelse kom när farföräldrar försökte väcka bebis när han äntligen sov så gott. Blev så arg att jag väste ”Nej! Du väcker honom INTE!”. Farföräldrar blev djupt sårade. Farföräldrar visade starka tecken på nervositet när vi skulle ses. Farföräldrar har surat tillbaka och slutat prata med mig. Låtsades ett tag att jag inte fanns. Idag kommer de för att ”titta in”, dvs stanna ett ganska bra tag och stirra på bebis. Saboterande partner känner att hans föräldrar MÅSTE få se bebis. STOR klump i magen. Ingen gemensam strategi. Känner mig låg. Farföräldrar kommer. Nytt förhållningssätt: Jag ska inte bli FÖRFÄRAD över farföräldrars agerande. Funkar över förväntan! Jag säger HEEEEJ! Faffa o farmor, bebis! Roooligt! Bebis ler. Farföräldrar glatt överraskade över mottagande. De vill genast ta bebis. Det går inte. Bebis har bajsat och måste bytas. De måste vänta. Deras iver tas ned några snäpp. Skönt! Klump minskar. Sätter bebis på matta. Titta bebis! Faffa o farmooor! Bebis ler brett. Farföräldrar blir väldigt glada. Farmor kan inte längre hålla sig. Hon tar bebis i sitt knä. Känns beklämmande men bebis är nollställd och väntar på att få jobba. Farfar frestar bebis med nycklar men ger dem inte till bebis. Klump växer. Bebis är tålmodig. Jag tar nycklar, spritar och ger till bebis. Bebis mkt nöjd, börjar genast forska. Bebis bryr sig inte om farföräldrars pockande efter kontakt. Vuxna blir tvungna att prata med varandra - HUA! Inte mkt att säga. Väder och vind. Bebis suckar. Saboterande partner säger: om du sätter ner bebis så kan ni få se när han kryper, mamma. Farmor sätter ner bebis ngt motstridigt. Hon tror inte bebis kan krypa. Bebis kryper. Bebis tar sikte på kontakt. Farfar säger Neeej! Åh, nej! Bebis vädrar i luften, fara? Jag parerar direkt. Jag sätter mig så min rygg täcker farfars oro och nogsamt observerar bebis. Den lilla handen hänger i luften. Bebis ångrar sig och byter riktning. Farfar är fortfarande nervös. Jag säger Den var trååååkig bebis! Ja, jättetrååkig. Detta säger jag mest till farfar egentligen. Farfar slappnar av. Känner mig stolt. Frågor om bebis sover. Känner irritation, säger inget. Bebis är så duuktig som sover! Säger farmor. STOR klump i magen. Farmor säger: Han är väl tröttare nu när han RÖR på sig. Jag säger att SHN inte baseras på utmattning av de små liven i NEUTRAL ton. Jaha! Säger farmor irriterad. Bebis sköter sig själv. Vuxna blir tvungna att prata mer goja. Samtal klart. Farmor kan ändå inte låta bli, tar bebis. Bebis börjar gråta. Saboterande partner tar bebis genast. Bebis mkt nöjd. Från sin pappa kan bebis nu beskåda farföräldrar med förtjusning. De gillar de MKT! Han är så söt! Det gjorde ni bra! Säger båda. Farfar pussar bebis lite lätt på kinden. Bebis myser. Vad myyyysigt! säger jag. Farfar kramar mig. Jag blir förvånad! Farmor stryker bebis på kind. Bebis ler. Hääärligt! Säger jag. Farföräldrar går med gott humör. Jag känner mig nöjd.

Present: Badar bebis och lägger hans ”öron i blöt” . Änglar far genom rummet. Jag NJUUUTER. Mkt värme från forum- jag blir glad! Tack o bock.

[Stilla]

Änglar far genom rummet. Jag NJUUUTER.

Jag med. Av dina berättelser. Och jag tror minsann änglarna flög förbi här med.

[Luvisen]

Tycks din bebis sakna humor, vara svårflörtad? Detta är vad man kallar på modernt språk: THE SHIT

Må: Skrattet. Lite bakgrund först. När bebis var nyfödd skrek han som en hel karl. Jag kände mig väldigt stolt. Barnmorska sa: Har sett många barn. Du har fött en CHEF. Låter bra, tänkte jag. En dag så skrattade jag hjärtligt. Nyfödd började genast gråta, stora krokodiltårar rullade ner för de små kinderna. Jag blev paff. Jag trodde nyfödd saknade humor. Jag gillar inte vuxna som SKRATTAR när bebisar GRÅTER. Finner det HÅNFULLT. Även nyfödds känslor måste respekteras. Jag kunde inte skratta åt bebis. Så mkt gråt gjorde mig ledsen. Jag blev tillsist bitter. Bitter har suddiga glasögon. Bitter kan inte se vad som händer. Alla sa, bebis vill VARA med dig. Bitter tyckte det var JOBBIGT. Bitter fick SHN-bok av farfar. Farfar hade bråttom. Tog bara en bok och gav i julklapp. Farfar vet inte vad han gav mig. Bitter började läsa bok. Bitter blev full i skratt och tyckte saken var biff. Bitter följde allt in i minsta detalj. Bitter gjorde allt själv. Bitter orkade inte med Saboterande partner. Bitter gav sig fan på att det skulle gå. Bitter väntade på rosorna på bebis kinder, på att bebis skulle sluta gråta, på explosionsartad utveckling, på en perfekt nattning och morgon. Men de kom inte. Bebis blev väldigt nöjd ett tag. Men bebis började gnälla IGEN. Bitter läser BB. Bitter vill införa socialdelaktighet och ensamlek. Bebis tjuter, vill inte leka ensam. Bebis leker finfint själv, bara han får ha fot på Bitters fot. Socialdelaktighet tycker bebis är spännande men bebis vill vara med HELA tiden. Bitter känner sig trängd. Bitter ser bebis komma. Gråt inte SNÄLLA. Kom inte hit! Lek själv, det är verkligen BRA för DIG. Bebis hänger på Bitter. Jag ORKAR inte, tänker jag. Bitter går på promenad. Bitter möter okänd. Samtal. Okänd säger: Det är bra att DU får sova men JAG skulle aldrig misshandla mitt barn! Bitter sjunker genom marken. Bitter försöker göra ngt bra men VÄRLDEN tycker hon gör FEL. Bitter får nog. Bitter blir irriterad. Bitter måste fimpa forum en dag. Bitter frågar AW. Ska jag skratta när bebis gråter? AW svarar nyanserat. Bitter kan inte se nyanser med suddiga glasögon. Bitter vill ha JA eller NEJ. Bitter förstår inte. Bitter måste fråga igen. AW säger att Bitter måste envisas med skrattet. Bitter tänker. Bitter trött. Bitter stiger upp och gör teater. HEEEJ Bebis! Bebis gråter. Hi hi, ho ho, ha ha! Rooooligt bebis! Bebis gråter. Ha ha, fy fan vad kul det var här! Bitter ger upp. Bitter gör välling. Bebis vill inte ha. Bitter försöker igen. Bitter ler. Bebis gnäller. Bitter ger upp. Bitter går och diskar med bebis. Bebis tar borste och diskar skärbräda. Bitter förbluffad! Nytt förhållningssätt: Jag MÅSTE GE skrattet TILL bebis! Humorlös bebis FINNS INTE! Bitter lägger gråtande bebis på matta. Hi hi, ho ho , ha ha! Bebis slutar gråta. Dock skeptisk. Bitter blåser på magen. Bebis undrar vad som står på. Bitter ger sig inte. Bitter fejkskrattar 20 min! Bitter tycker det hela är bizzarro och börjar skratta på riktigt. Bebis skrattar lite. Bitter skrattar mer. Vi skrattar tillsammans! Bitter tar av sig suddiga glasögon. Bitter tar på AWs glasögon. Tar 7 dgr för Bitter att vänja sig.

Present: Idag, efter 7 dgrs skratt-terapi skrattar bebis. Han skrattar så fort han ser mig. Han skrattar när han ser Saboterande partner och han skrattar när VI larvar oss. Han piper (ingen förtvivlad gråt eller tjut.) när jag ska lägga honom. Men då låtsasbiter jag bebis i benet med kärlek och då skrattar han och lägger sig tyst tillrätta. Jag är tacksam att AW tillverkade glasögonen och jag tackar mig själv för att jag satte på dem.
Bitter: You CAN do it!

[cissii]

Jag tycker (inteså-)Bitter är bäst. Det är stort att förändra sig själv och sitt perspektiv. Hejja dig.

[TorsMamma]

Hej Luvisen,

Jag vill bara säga att jag tycker du skriver SÅÅÅ himla bra och hoppas att många med dig har samma upplevelser. Jag har kännt så här och haft det så här sen min son var 2 mån och det blir bara bättre.

Med dessa nya glasögon och förhållningssätt är trotsen sååååå himla ball kan jag säga. Det har hitintills varit den härligaste perioden sen Tor föddes.

Lycka till med ditt nya fantasktiska liv!

[MamMalin]

Vill bara sälla mig till skaran som TACKAR för superhärlig läsning och fantastisk inspiration för mig som "ligger steget efter"...
Får man hoppas på mer av denna läsning?
Kram Malin

[Nancy]

Du har verkligen en helt underbart egen stil. Jag kan erkänna att jag först fick lite skrämselhicka av de massiva textstyckena men så började jag läsa... och läste... och läste.

Jag blev helt fast.

Suveränt bra :thumbsup: =D>

[Ewa]

Ljuvligt. Och Bitter får skaffa sig ett annat nick nu 8)

[Luvisen]

Tack för vänliga ord! Blir glad! Tur för er är att jag har en massa sk ISSUES. Så det kommer mer…

Ti. Kladd. Jag är uppfostrad av Pedant Pappa och Öm Moder. Lärde mig att vara REN, mkt REN. När jag var 11 fick jag utmärkelse: Kollots Ordentligaste. Tre syskonbarn torkade Prydlig Skojmoster nogsamt rena efter varje måltid som hon gav mkt försiktigt. Inget spill. Smutsig bebis är tecken på VÅRDSLÖSHET. Turligt hade dessa barn Brysk Syster som mor. Hon brydde sig inte om kladd. Jag tycker Brysk Syster mest är uppgiven. Tar dagen som den kommer. Prydlig Skojmoster tänkte INTE bli sådan mamma! När det var dags för bebis att äta gröt åt han så sött. Jag hämtar kamera och gör video. Så stolt! Nästa gg bebis ska äta vill bebis ha sked. MAMMA matar, säger jag. Bebis viftar kraftfullt. Sked flyger. Grötklickar hamnar på min hand! AAugh! Jag tycker det är ÄCKLIGT. Jag säger inget till bebis. Försöker vara Moder Teresa. Torkar nogsamt bort gröt. Försöker igen. Bebis viftar och gröt hamnar i soffa och på min rena pyjamas! Faaan! Vill ha torkhjälp omgående av Saboterande partner. Lugna ner dig! Säger han. Torka! Säger jag. Tar DJUPT andetag. Ler och ger bebis ny sked. Bebis äter. Lättnad. Ger ny sked. Bebis spottar ut gröt på mitt ansikte! Jag slutar mata. Jag tittar bort fr bebis. Jag var inte beredd på att jag skulle tycka det var så äckligt. Försöker torka bebis. Bebis vrider bort ansikte. Typiskt att just JAG får ett barn som kladdar och INTE vill bli torkad! Tycker det är jobbigt att mata bebis. Försöker ANTRÄNGA MIG. Jag älskar att laga god mat. Bebisar MÅSTE kunnas ges riktigt FIN mat. Lagar finfin gourmetfrukost åt bebis. Bebis vill inte ha. Har även vanlig bebisgröt. Bebis äter lite. Vill helst ha smörgåsar. Provar igen med gourmetfrukost. Bebis vill inte ha. Kastar bort sked. Ger bebis en klick med gourmetfrukost. Bebis borstar bort den. Vill INTE HA! Känner mig låg. Tittar ut genom fönster. Tankar vandrar bort…Tittar på bebis. Bebis tar försiktigt gourmetfrukost i sin lilla hand och nogsamt smetar det på kinder. Jag tycker det är läbbigt…Bebis forts med att smeta in sina små armar. Mkt mkt noggrant och försiktigt. Jag blir fascinerad! Lånar förhållningssätt från Brysk Syster: Det är ett PRIVILEGIUM för små att smutsa ner sig. Funkar väldigt bra! Bebis forts tills överkropp är helt inpackad. Gourmetfrukost slut. Bebis klappar lite på sin mage. Bebis ser ut att vara på spa. Jag måste skratta till. Bebis var i sin egen värld. Bebis rycker till. Tittar på mig. Ler BRETT. Bebis mkt NÖJD med sig själv. Jag tar försiktigt av inpackad body. Bebis och jag sätter oss i badet tillsammans. Bebis skrattar och MYYYYSER. Jag med. Tittar på klocka. Bara 10 min kvar till dagslur…! Ingen stress. Vi har det bra, Du och Jag...Känner mig LUGN. Lägger bebis för dagslur 5 min försent. Bebis somnar DJUPT. 45 min går. Väcker bebis. Bebis har riktigt FIIIN hy! Vilka ROSOR!

Present: Bebis sover när jag är ute på ärenden! Bebis skrattar i armar på nervös barnlösvän! Wow! Vilda planer på barnvakt!

[Luvisen]

Ons: Träff på stan. Träffar kändes ju käckt i början av mammaledighet. Men vilken vånda. Vart skulle man träffas? Fanns det skötbord? Skulle bebis kunna sova i stimmet? Är det ok att amma var som helst? VILL jag verkligen amma var som? Ut gick jag, men det slutade alltid med kallsvett i nacken. Och lika kallsvettig var väninna med egen sur bebis. Det var INTE trevligt. Jag försökte ha ngn slags dialog med vännen samt försöka tala om annat än bebisar. Ändå var huvudet fullt att pockande stress. Måste nog mata bebis nu…Måste nog byta på bebis nu… Måste nog gå nu så att bebis får sova… Oftast körde jag omkring bebis i marschtakt 2 tim innan besök så den lille skulle klara iaf 40 min av umgänge utan gallskrik. Det funkade ganska bra, så till vida att vän inte märkte ngt utan fann bebis ypperligt sällskap. När jag skulle gå iväg började sirenen och jag svor varje gg att det skulle bli den sista träffen på stan! Tillsist blev det inga mer träffar. Jag fann det helt sonika, för PLÅGSAMT. Nytt förhållningssätt: Jag VET när min bebis behöver VAD. Underbart skönt! Stämmer träff med vän. Vän säger käckt att för hennes del spelar tiden INGEN roll. Jag tar tid som passar BEBIS bäst, när bebis är vaken. Vän vill gå till plats för bebisar. Jättebra, säger jag. Känner mig nöjd. Äter lunch i lugn och ro och bebis sover ute. Byggjobbare knackar på. Är det din vagn? Ja. Är det en bebis i den? Ja, hurså? Oj, oj! Jag måste skotta! Ingen fara, jag flyttar min bebis. Säger jag glatt. Ja, gör det! Vem vet vad som kan hända? Kanske ngt faller ner på bebisen! Bild av krossad bebis rusar in i mitt huvud på oförklarligt sätt. Spända axlar! Argh! Bebis börjar gråta. Oj oj! Nu är det ngn som vaknar! Nähä, du! Tänker jag. Tar vagn och STEGAR bort fr byggjobbare. Byggjobbare sneglar oroligt på vagn. Jag vagnar tre tag. Tyst. Byggjobbare säger: Då börjar jag då…att skotta alltså… Skotta på! Säger jag glatt. Fast jag tänker: Sätt i gång människa! Bry dig inte om vad jag gör! Bebis gråter. Skak, skak. Tyst. Jag STEGAR bort fr vagn. Väntar. Det är kallt. Brrr! Bebis sover. Jag SKAKAR av mig byggjobbarens oro. Skönt! Jag strosar ner på stan. Jag har tom samtal m annan vän över mobil när jag går. Bebis snarkar. Kommer till plats. Måste väcka bebis. HEEEJ! Vad roooligt att se dig! Bebis trött men överlycklig. Genast nyfiken. Vi åker upp till bebisplats. Vän med Alltid-glad-bebis ser mkt bekymrad ut. Hon brukar alltid tala högt och glatt, men hon hälsar inte. Jag blir förvirrad. Vad har hänt? Vännen lyfter fram Alltid-glad-bebis, han har tårar på kinderna. Vän vet inte vad som är FEL. Jag vill inget säga. Hon gillar inte SHN- hon tror bebisar MÅSTE sova på mage… Hon går iväg med Alltid-glad-bebis som ser jättetrött ut. Hon ger honom mat. Jag får ont i magen av att se tröttis matas. Han brukar ALLTID sova mkt senare! Jag fattar inte vad som är med honom? Säger vän uppgivet. Vän ber om ursäkt att hennes bebis inte orkar leka. Jag säger att hon GÄRNA får gå hem. Jag tar inte alls illa upp. Vilket jag verkligen menar. Hon packar ner sin bebis. Hon hastar iväg mkt bekymrad och irriterad. Jag och bebis slår oss ned bland andra bebisar. Men vad nu? Jag tycker bebisplats liknar jämmerdal. Överallt mammor som frågar, är hon inte hungrig kanske? Kanske jag måste byta på honom? Nä, jag vet inte vad det är med min bebis?! Bebis och jag tittar på varandra. Vi går och äter mellis. Okänd avundas min bebis härliga aptit. Vi går hem i lugn och ro. Bebis är glad och nöjd på buss, HELA vägen hem. Tanter finner honom SYNNERLIGEN rar!

Present: Bebis observerade nogsamt bebisar som satt upp och bebisar som reste sig. Han tränar idogt, länge. Såå rart!

[lilla mia]

Wow!

Jag undrar så vem saboterande parter är? Varför saboterar han? Är han inte med i din aw-filosofi eller är det annat det handlar om? Hade jag varit honom hade jag älskat dig! En sån fantastisk kvinna som du verkar vara!

Du har här med tilldelats delad första plats av läsvärda trådar här på forumet.

Nancy du har fått en konkurrent!

Kram lilla mia.

[Kalaskakan]

Vet du Luvisen, jag önskar att du hade varit före din och min tid. För på så vis hade jag läst om detta då det begav sig med Klimp och funnit glädje, tilltro och insikter.

(Sen undrar jag också över Saboterande Partner men det är en petitess )

[Luvisen]

Tors: Olycka. När jag var glad Skojmoster fick jag ont i magen när mina syskonbarn gjorde sig illa. Ajaj! Usch! Gick genom mitt huvud då, men jag sa inget till barnen. Istället brukade jag när jag hann, kasta mig fram som en rugbyspelare och fånga dem i fallet. Detta hade jag lärt mig av Handfast pappa. Kände mig trygg med det. Men Nyförlöst hade Vakande mor omkring sig i tid och otid. Vakande mor sufflerade ideligen vad Nyförlöst skulle göra och tillika inte skulle göra. Det gjorde mig till ett fullkomligt NERVVRAK. Dessa nerver började sedan oförklarligt att producera bilder i mitt huvud av det jag kallar FREAK ACCIDENTS. Dvs div olyckor som bebis KAN råka utför men som turligt nog är MKT OVANLIGA. Tillsist kom olyckan till oss. Jag var avmagrad och kunde knappt bära min bebis men jag är vad man kallar PSYKISKT STARK, dvs ENVIS. Jag bar honom med vilja av STÅL. Bebis och jag var ute och gick i backe. Jag kände hur jag tippade framåt utan ngn som helst anledning. Det fanns inget jag kunde ta tag i. Jag insåg att jag skulle falla platt framåt med bebis som satt med ansiktet utåt. Tiden gick mkt sakta medans vi föll. Min SJÄL skrek NEEEEEJ! Min röst mumlade Nej, nej, nej, det får inte hända…nej. Det svartnade och sedan såg jag asfalt. Bebis var tyst. Jag krafsade mig upp på fötter. Okänd kommer springande. Han är ok. Han tittar! Gå till BVC! Jag fattar ingenting. Bebis börjar skrika. Han skriker så att hjärtat rämnar. Jag stammar att jag måste gå. Han är ok! Upprepar okänd. Jag går snabbt hem. PANIKEN väller fram och när jag kommer till min dörr är jag förlamad av skräck. Jag ser blod som kommer från bebis. Jag sliter i dörr. Saboterande partner öppnar men fattar inget. Han blir också förlamad. Jag säger , Ta bebis. LÅNGSAMT så Saboterande partner hänger med. Ringer 112. Kan inte prata. Får fram att jag behöver hjälp. Bebis skriker. Jag kan inte tänka. Saboterande partner håller fram bebis. Jag kan inte, stammar han. Jag tar bebis och går fram och tillbaka samtidigt som jag ber till Gud att han ska vara ok. Hela tiden kommer bilder av krossat bebishuvud i min hjärna. Bebis skriker och skriker. Han är RÄDD. Jag med. Ambulans kommer. Liten bebis ska sitta själv på STOR bår. Jag skärper mig och låtsas att jag är på jobbet. Bebis måste kunna åka ambulans. Måste få hjälp. Bebis slutar gråta och är mkt lugn under resten av denna tragiska dag. Nytt förhållningssätt: Använd jobbidentitet OMEDELBART vid olycka. Ny olycka. Bebis faller illa och börjar gråta. Jag går snabbt och målmedvetet fram till bebis. Lyfter upp honom. Jag TILLVERKAR inga bilder, jag undersöker hur det FAKTISKT ser ut. Bebis blöder. Jag tar bebis intill mig som han vore av bomull. MJUKT håller jag honom. Jag går fram och tillbaka en kort stund. BLOCKERAR alla Freak Accidents. Förnimmer känsla av egen gammal olycka. BULTANDE smärta…måste kyla så det inte BRÄNNS. Går till badrum. Tar kall blöt handduk och håller statiskt mot bebis läpp. Bebis slutar gråta. Bebis känner efter. Bebis är ok. Saboterande partner är upprörd. Varför SÄGER du inget till honom!? Har man inget vettigt att säga, så säger man heller INGET. Säger jag bestämt. Saboterande partner vet inte vad han ska ta sig till. Går och gör kattlåda. Han är fortf upprörd. Måste vi inte till AKUTEN?! Bebis börjar gråta. Du SKRÄMMER honom, säger jag LÅNGSAMT så Saboterande partner hänger med. Bebis tystnar. Jag ringer vårdguiden. Samtal. Ingen fara. Känner mig stolt över mig själv. Tittar på bebis. Det gick ok, säger jag. Bebis skrattar till. Jag blir förvånad men håller så klart med! Livsglädjen är intakt! Puh!
Present: Bebis sover helnatt! Vad skönt att få sova när lilla kroppen måste repareras!
Tack för fina kommentarer. Det värmer.

[Luvisen]

Fre: Barnrummet. Som gravid drömde jag fram det mest gudomliga barnrummet. Det skulle matcha den dyrgrip som fanns i min mage. Hade dock ingen egen lgh. Vi fick flytta till ny lgh. Barnrummet måste först befrias fr unken tidigare inredning. Fram kom bitar av betonggolv, hål och skavanker. Jag blev matt av att bara se det hela. Envisheten gjorde att jag iaf målade allt in i minsta detalj, fr golv till tak medans bebis grät, sov eller beskådade febril aktivitet fr mormors famn. Med stockade bröst, grym foglossning, minimal nattsömn och tårar framhärdade jag. Tillsist kom prioriteringslistan fram. Det fick bli en spjällsäng och några pappers fåglar i taket. Där försökte vi sedan gg på gg att natta bebis. Bebis grät och skrek. Han ville inte vara i ngns famn, han ville inte att det skulle vara mörkt och inte heller ljust. Bebis ville inte ha napp, jag ville inte insistera. Saboterande partner gav upp. Du får amma. Jag måste jobba! Saboterande partner hämtade tältsäng och ställde in bredvid spjällsäng. Bebis och jag stängde in oss i barnrummet. Bebis var fortf ledsen. Surt begärde Saboterande partner lösning fr BVC. 5 min metoden. Funkade en vecka. Saboterande partner slängde papper fr BVC och sa: Vaddå varför det funkar? Det funkar INTE! Bebis klagosång tilltog. Morföräldrar bleknade när de hörde bebis. De köpte lampa med musik och bilder som skulle få bebis att somna av utmattning. Den slängde jag ut efter 5 min. Nu inträdde otäcka känslor av VANMAKT. Jag kände mig värdelös och bebis kunde börja gråta bara han såg spjällsängen. Svarthumor var det enda som fanns kvar. Barnrummet fick smeknamn: Guantanamo. Dit in gick inte Saboterande partner frivilligt. Många nätter stod jag och stirrade rakt in i väggen medans jag önskade att jag kunde skjuta mig själv i huvudet. Jag formulerade min förtvivlan: Det kan inte vara meningen att naturen har fixat det så att bebisar är olyckliga och mammorna totalt utmattade. Livet sedan bebis kom har blivit PLÅGSAMT. Trots SHN och skratt-terapi grät bebis iaf vid morgon och kväll. Inte mkt men han grät. Bebis var bekymrad och yrade om vargar. Vanmakten ville smyga sig på. Saboterande partner och Vacklande hade djupt samtal. Talade om hemska minnen. Vi ERKÄNDE att rummet var laddat med dåliga minnen. I ivrigheten att göra kurningen rätt sattes fokus på att nattning måste gå FORT. Inte STÖRA bebis. Vi ERKÄNDE att nattning nu kändes som ”Kasta in bebis- ut FORT!”. Sanning utlöste lättnad. Nytt förhållningssätt: Vi kastar dåliga minnen i SOPORNA. Vi TILLVERKAR NYA minnen i rummet. Köper GLAD matta. Sätter oss i rum och pratar om FRAMTIDEN, INTE bebis och kurning. Tramsar oss i rummet. Bebis skrattar. Bebis utforskar alla hörn. Sätter bebis i spjällsäng. Bebis tveksam. Bäddar fint. Bebis ser nöjd ut. Tar upp bebis. Har treeevlig kväll. Myyyysigt. Nattar bebis. Ingen gråt. Inget skrik.

Bonuspresent: Bebis tycker det är dags att börja gå och tränar på att resa sig, själv! Wow! Bebis vill också läsa. Jisses!

[ÅsaT]

Måste också få instämma, vilket underbar läsning! Jag kämpar också på med SHN och det har inte gått så felfritt och snabbt som vi trodde, men är positiv ändå och har precis börjat "min resa" mot ett nytt förhållningssätt. Detta var PRECIS vad jag behövde läsa för en extra skjuts i rätt riktning! Tack så himla mycket!!