Jag hade en gång en fråga på det gamla forumet om svärmor.
Jag vet - svärmor är inte samma som mormor, inte i mitt fall i alla fall...
Med mormor går allt lugnt tillväga, barnen är góa och glada.
Med svärmor som är en turbo-människa, går det mindre bra
Frågan handlade i korta drag om att Clara trotsade farmor, drev på mer och mer för varje gång, för att se hur långt man kunde gå med farmor.
Och hon fick aldrig någonsin några bra besked där inte...
Farmor står ut med att ständigt leka, att Clara säger "Du får inte titta på mig" o.s.v.
Farmor säger aldrig ifrån någonsin, hur absurt det än blir...
Och river upp mina beslut inför Clara.
Varje gång vi träffades slutade det med att svärmor sprang, sprang i hysteriskt tempo runt och servade Clara med allt hon ville ha, och dessutom 100 gånger mer. Till slut satt bara Clara och skrek i ett berg av leksaker svärmor dragit fram.
Detta är något bättre nu, men långt ifrån bra, för jag har inte kurage och mod att säga ifrån,
och när jag gör det, vid enstaka tillfällen, river svärmor upp mina beslut ändå Jag rådfrågade AW, och hon gav mig råd.
Jag skriver här ett sammandrag av vad hon svarade, och jag tror du kan ha hjälp av det, eftersom det är din mamma det är frågan om, och hon kanske kan tänka sig att genomföra följande:
"Hon skulle då utsätta sig för en bestämd liten kur i konsten att stå tillbaka, vänta och hämta andan, i en helt annan respekt för barnet.
Här är verktygen:
1. Komma, hänga av sig, tvätta händerna, le och gå raka vägen till soffan.Sitta still. Vara tyst. Le.
2. Öppna famnen för barnet när BARNET kommer, men inte hålla fast.
Le, krama och pussa, men vara tyst, dvs hejda tungan och speciellt när den tänker komma med uppmaningar.
3. Sitta kvar i soffan tills hon kommer på något att göra som INTE har med barnet att göra. Göra det. Le. Prata med andra under tiden.
4. Invänta barnets initiativ: barnet kommer och tar henne i handen och vill visa något. Le, hänga med, vara intresserad men inte lösa problemet, tala om, visa själv, förhålla sig passiv, le, möjligen ställa en fråga, invänta svaret och kommentera med JAHA, inget annat.
5. Avsluta varje "möte" med att a) låta barnet få sista ordet, b) pussa eller smeka henne på kinden avslutningsvis, under tystnad, c) resa sig och GÅ, Antingen tillbaks till soffan, tills - se punkt 3! - eller till annan syssla som har med "flocken" och dess verksamhet att göra men inte specifikt med detta barn.
Köra så konsekvent under minst tre fulla besök hos er. Ungen skulle antagligen brista i gråt av pur lättnad...först."
Hoppas detta kan ge nya vinklar av ditt problem, och att du har en mor som kan leva sig in i detta!
kram anna
Du har fått fantastiska svar. Läs och begrunda 
är världens sämsta lekkamrater, vågar jag påstå, för de - vi - kan inte koderna. 