Inga fler barn, någon som har ett??

[Ninapn]

Hej! Ser att detta är en gammal tråd, men kunde inte låta bli. Jag är själv ensam-barn. ALDRIG i mitt liv har jag saknat eller längtat efter syskon!!! ALDRIG! Inte en enda gång!!! Och nu när jag själv har små barn, så har vi ständig och underbar tillgång till mina föräldrar, som bara har mig och min familj att planera efter 8) . När jag ser mina egna barn så ser jag ju att det är härligt med syskon. Men jag är samtidigt övertygad om att ensambarn kan ha en precis lika lycklig uppväxt, och att de kan åtnjuta vissa fördelar som barn i en större syskonskara går miste om. Och vice verca, givetvis.

[/LO]

Åh vad jag förstår sorgen. Nu fick vi ett andra barn, han kom till oss helt oväntat och jag är jättelycklig över honom.
Men vi var helt inställda på att Vera skulle bli själv. Vi gjorde två försök med IVF (efter henne) och gav sedan upp. Eller snarare bestämde oss för att nu är det nog. Nu låter vi det vara.

Att den dagen man tar det beslutet så får man sluta älta. Visst kan man få sörja ibland, vara besviken och fundera på hur det kunde ha varit istället. Men inte fastna i det. (jag säger inte att ni har gjort det, jag bara försöker lufta hur jag tänker)

Om jag får säga en sak om ensambarn, som jag tror att ensambarn ofta får höra. Det är att de är bortskämda. Det är en nackdel att folk har såna förutfattade meningar. Själv kan jag inte se att det skulle finnas fler bortskämda ensambarn än syskon...

Kram och lycka till med hur det än blir!

/LO

[Fanny_carlsson]

Tack Ninapn, precis vad jag ville höra.

Jag har börjat smälta det hela och inser att vi har det underbart bra just nu. Det är många fördelar med ett barn också. Vi behöver inte bygga ut huset, byta husvagn mm. Vi hinner hitta på fler saker som hon tycker är roliga. Bortskämd kommer hon bli men inte av saker utan tid. Vi hinner baka, pärla, sy, måla mm. Vi bor bra med mycket djur i vår närhet. Katterna får bli hennes syskon.

Jag tror inte det är hon som saknar syskon utan vi som vill ha fler. Hon har fått en kusin och hon har väntat på att han skulle komma ur magen. När vi äntligen fick åka och hälsa på tyckte hon det var roligt. Men när vi åkte hem sa hon. " Han får inte komma hem till mig, inte låna mina saker" Sedan efter det har hon inte pratat om honom. Kände att det var vi som ville att hon skulle tycka det var roligt. Hon såg honom bara som en konkurent.

Vi kommer göra våra försök till våren för att inte ångra oss när vi är gamla. Sedan tror inte jag att det kommer vara svårt att gå vidare.

Just nu är livet underbart. Varför deppa för det vi inte har när vi har så mycket bra saker att njuta av. Vi har försökt få barn i 7 år nu. Nu får det räcka. Vi får hitta på saker som man inte kan eller vill med en liten. Åka skidor, legoland och en resa till värmen hade inte varit fel.

Tack för att ni läser och kommer med lite info.

[allakantralla]

Hej på dig!

Beklagar vad du måst gå igenom och förstår att det tar sitt tag att acceptera situationen och försöka komma underfund med dina egna känslor inför denna.

Jag är själv inget ensambarn, däremot har min äldsta dotter varit det tills hon blev 13, och jag vill gärna dela med mig av den erfarenheten eftersom den har varit så otroligt positiv för oss. Vi har haft möjlighet att tillsammans skapa vårt eget liv, utifrån våra förutsättningar och inkluderat människor som vi vill ha i vår lilla "familj". Katter skaffade vi, och framförallt den första har nästan varit som ett syskon för henne. Eftersom det bara har funnits vi två, har vi kunnat fokusera på VÅR relation och på att få den att bli så bra som möjligt, något jag är glad för idag, eftersom jag var så ung när jag fick henne. Jag behövde tid på mig med henne.

Jag tror inte alls att det varit dåligt för henne att inte ha några syskon. Jag märker nu, när vi har fått ett till barn, att det är svårt med alla relationerna i familjen. Ett till barn betyder liksom inte bara ett till barn, utan kanske tre eller fyra nya relationer i en och samma familj som skall underhållas. När man har ett barn kan man liksom fokusera på att utveckla den relationen.

Och det finns många plus med att ha 1 barn:
- Man kan lättare åka på semester
- Det där livspusslet blir inte lika komplicerat
- Man har mer tid
- Man kan göra "på-tu-man-hand-saker" utan att behöva kompromissa med fler än EN person
- Man kan vara mer flexibel, man har inte lika många människor att ta hänsyn till
- Man kan överkoncentera sig på barnet , så att barnet till slut blir skittrött på en och tycker att Mamma måste LÄGGA AV = bra för barnets självständighetsutveckling! (eller hur var det nu...).

Jag vet ju nu inte vad som biter på dig, men jag kan bara säga att jag ÄLSKADE att vara mamma till ett barn. ÄLSKADE det.

Hoppas du finner något sätt att sörja/komma förbi eller vad du nu behöver, och komma ut på andra sidan där du kan njuta av ditt barn i lugn och ro. Utan eventuella skuldkänslor, tveksamheter eller funderingar på hur livet hade kunnat se ut om allt var annorlunda.

Kram

[Fanny_carlsson]

Tack allakantralla!
Det är precis detta jag vill höra. Vi lever i en grupp av människor där alla har två barn och de flesta tätt. Det har varit så självklart för mig att det skall vara så fram tills nu. Man måste inte ha två barn.

Jag njuter varje dag av att vara MAMMA. Vi har roligt tillsammans och till och med städningen blir rolig när man får hjälp av dottern. Vi hittar på massa saker, kanske små men ändå saker som vi gör tillsammans. Inser att detta skulle jag aldrig ha tid till och jag hade haft två. Jag har kommit ut på andra sidan och för mig är det inte så viktigt längre att få en till.

För sambons skull kommer vi göra de sista försöker i vår.

[Fanny_carlsson]

Jag som trodde att jag hade kommit vidare...

I dag när jag lämnade hos dagmamman sa dagmamman att även Isak hade fått en syster. Nu har alla utan vår tjej syskon. Ni har inga planer frågade dagmamman. Detta vill jag inte ta med henne utan sa. " det är ganska skönt att bara ha en nu när det trotsas en del" Fick svaret: " det är kanske därför hon trotsar" Vad skall man säja, pust!!! Dagmamman sa att vår tjej säjer " Jag har två katter" Det är gjorde ont i mitt hjärta. Hon får redan som 2,5 åring försvara att jag inte kan ge henne något syskon. De är vi vuxna som får henne att känna att det är något som inte är rätt.

Måste bara få gnälla lite.

[kiki]

De är vi vuxna som får henne att känna att det är något som inte är rätt.

Hej Fanny_carlsson

Jag tror att vi känner åt dom vi lägger vuxna värderingar i det som barnen säger och tolkar det åt dem.

Ska försöka förklara vad jag menar...

Jag har två ensambarn
Den första som föddes 1992 var inte bara ensambarn utan också utan pappa. Samhället försökte få mig att känna "stackars barn han kommer att bli värsting, det finns det ju statistik på" men jag vägrade. Jag hade attityden av självklarhet i det sättet vi levde, jag och sonen, så ser vår familj ut och det är ingenting konstigt med det. Jag har aldrig upplevt att han har behövt försvara sig eller känt sig underlägsen pga detta och nu när han nästan är vuxen har vi ju pratat om det. Han säger att han inte upplevt nåt utanförskap eller känt sig annorlunda alls, någonsin.

Det är samma med mitt nya ensambarn även om hon har förmånen att ha en otroligt aktiv och närvarande pappa så är det ingenting konstigt med att hon inte har syskon (hon har ju sin stora storebror förstås som är en stor tillgång för henne) men jag tror att så länge jag inte gör ett problem av saken så är det inget problem för barnen.

Så vad jag vill säga är att när du inte har nåt problem med att hon är ensambarn kommer hon inte heller att ha det, så är det.

Man pratar om att släppa taget, vilket är nog så svårt, men när man accepterar tillvaron så som den är så blir livet mycket enklare att leva.

Varma kramar
Kristina
(och det är helt OK att gnälla )

[Jannika]

Men jösses! Snacka om att lägga skulden på de mest fantastiska ställen! Finns det nån som får gå fri från de amatörmässiga "proffstyckarna"?

Så lilla pluttan skulle trotsa för att hon inga syskon har? Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Annars är ju det mest populära att de är svaaaaartsjuka på sina småsyskon och att de utåtagerar för att deras föräldrar inte ger dem tillräckligt med egen kvaaaaaalitetstid.

Jag tror att du bara har en ovanligt korkad dagmamma till ditt barn som pratar innan hon tänker. Såklart att det svider i ditt knappt ihopläkta sår men ta inte åt dig!

Här trotsas det i alla varianter också med tre syskon, höns och hamster.

Barn bryr sig inte om inte vi vuxna gör det.

Det är INTE synd om din tjej. Lägg inte tyck-synd-om på henne, hon har inte bett om det och det är ingen idé att fixera sig vid saker som man inte kan styra. Fokus på det bra! Alla är friska, ni älskar varandra, ni har tid, ork och cash att strössla över varandra, ungen har kul hos dagmamman (även om hon är oförsvarligt korkad )och där har hon vänner, hon har TVÅ katter att gosa med hemma!

Familjer ser olika ut och det är väl bra?

Ni gör det BRA Fanny!

Kram Jannika

[Stilla]

Ojojoj... Vet du, om jag var du skulle jag säga till dagmamman "Nej, vi kan inte få fler barn" Med "attityden av självklarhet" . Och sen börja prata om något annat. Då får hon sig en tankeställare. En del människor måste helt enkelt lära sig att man INTE SÄGER SÅ!!! Jag blir tokig! Alla KAN inte få barn precis på beställning, att det ska vara så svårt att fatta! Att de inte kan fatta att man blir världsledsen av såna kommentarer när man helt enkelt inte KAN.
Och det är INTE synd om ensambarn. De vet ju inget annat. Och vi med syskon vet inte heller nåt annat. Om livet är bra eller inte beror inte på det.

VOV! så arg jag blev.
Många kramar från en som varit där.
/Stilla

[Fanny_carlsson]

Tack!!! för era svar.

Vi vill inte berätta att vi har svårt att få barn. Vill slippa alla goda råd. Du äter för lite, tränar för mycket, stessar och mycket mer. Vi vill även att Ida skall få veta att hon är ett provrörsbarn när hon är mogen nog att förstå. Jag har fått höra så många konstiga saker. Vi har en på jobbet som att hans kompis har ett provrörsbarn och när barnet fick astma sa han " kanske inte konstigt när han är ett provrörsbarn" Vi kommer göra våra sista försök under våren och om de inte lyckas kommer vi gå ut med att det inte blir några fler barn så slipper vi alla frågor. Skall bli skönt.

Jag samlar på saker som vi kan göra eftersom vi "bara" har Ida. Vi var i badhuset hon och jag. Vi badade i stora basängen. De som hade syskon fick vara i den lilla. Vi bastade tillsammans medan de med syskon fick basta själva medan mammorna ammade. Jag känner att detta stärker mig i mitt arbeta att inte tycka synd om Ida. Pappa och Ida kan pärla, handla och ha en underbar dag helt utan att bli störda. Jag njuter av att se dem. Jag vet att det inte är synd om henne men dessa kommentarer blir som salt i mina sår och får mig att trilla tillbaka lite. Det finns en massa barn som har det värre Hon har mamma, pappa och två katter. Bor på landet och har en stor familj och många vänner. Kan inte bli så mycket bättre.

Vi har ett underbart liv. Min sambo har friat och i vår kommer vi gifta oss. Jag njuter av livet och nu skall det planeras vigsel och en stor fest. Vi kommer även göra några sista försök och sedan kommer vi gå vidare. Det skall bli skönt att veta. Längtar till jul och sedan till våren.

Tack än en gång för att för att ni finns.

[Jannika]

[TorpSara]

Vi vill inte berätta att vi har svårt att få barn. Vill slippa alla goda råd. Du äter för lite, tränar för mycket, stessar och mycket mer.

Fast tror du att den oron är befogad? Vi var rätt öppna med att det var svårt, och fick aldrig någonsin "goda" råd. Snarare väldigt mycket medkänsla och förståelse och en hel drös med människor som hade liknande historier, alla med lyckliga slut oavsett syskon eller inte. Är man utredd så är man ju, och då är det få som ordar vidare om dumheter, i allafall är det den erfarenhet jag har.

[Fanny_carlsson]

Gjorde som ni sa. När dagmamman fortsatte att tjata om syskon till Johanna sa jag: " Vi kan inte få fler barn". Kan ni tänka er vad jag fick för svar.
" Ja, det går ju att adoptera. Det är ju inte roligt att inte ha några syskon som vuxen" Mer salt i mina sår. Vi är precis uppe i vårt sista IVF försök och hormonerna gör att jag gråter och deppar en hel del. Detta var inte vad jag behövde höra. Det skall bli skönt när detta är över och jag kan ta nästa kliv framåt. När jag kom hem och gnälde sa sambon" Du vet att vi har det bra "

Om en vecka vet vi om det blir några fler eller inte och då kan jag satsa på framtiden när jag vet vad som väntar oss. Vi skall gifta oss i vår men jag har inte känt att jag orkt planera den dagen när det är så många andra tankar i huvudet.

Vill bara gnälla lite.

[Susanne*]

Hej Fanny
Förstår att du vill gnälla lite. Vilken dagmamma Tycker det var bra sagt av dig och du kan gott lugnt och vänligt säga ifrån om hennes kommentarer och hur det känns.

Fast fokusera också på att bortse från allas kommentarer. Att det tar så hårt är för att du och ni vill så gärna. Alla säger kommentarer om allt annars. Hade du haft en liten nu skulle då fått höra att det var för tätt och att det var sorgligt att din dotter inte fick egentid. Många här på forumet har pratat om alla typer av kommentarer som de kan få och hur det kan såra.

Vi har också ett första barn som var ensambarn i sju år. Av olika anledningar så var det inte läge för barn, trots att vi ville ha syskon och fler barn egentligen. Det var tungt och allas kommentarer var tunga. Men jag lärde mig en del på det. Jag lärde mig att lyssna på de som jag respekterar och att inte lyssna (i alla fall mindre ) på de som jag inte respekterade. När jag var ledsen för något sa en klok person - respekterar du henne? nä, inte alls svarade jag. Men varför lyssnar du då? Ja det kan man undra...

Och är då vår första flicka bortskämd och odräglig? Nä inte alls. Tror ingen som träffat henne skulle säga det, varken då eller nu. En superraring som istället fick andra möjligheter och stort utbyte med både vuxna och barn i andra familjer. Nu fick hon ju två syskon till vad det led, vilket naturligtvis är en stor glädje för oss alla. Men jag tror inte det förändrade hennes personlighet och hon hade inte varit mindre "lycklig" i annat fall. Det hade bara varit annorlunda.

Och hur ofta tror du vi får kommentarer om vår "annorlunda" åldersfördelning av barnen? Jag ser hur folk tänker "är det samma pappa" så det brukar jag säga lite ironiskt direkt... Sedan tror jag det framgår av deras gemenskap att ålder inte spelar någon roll, utan det är attytider och samhörighet som avgör.

Så för hennes del så tänk bort tyck synd om för det skapar en attityd och behandling av henne som inte är till nytta. Tvärt om. Sedan förstår jag mer än väl er längtan men det handlar inte om henne i första hand.

Varmt lycka till och många kramar
Susanne

[Fanny_carlsson]

TACK!! Ni är så underbara. Skönt att någon förstår och orkar höra.
Jag vet att det inte är synd om henne utan att det vi (jag) som älskar henne så mycket att jag skulle vilja ha en hel drös med barn hemma.

Hon är inte bortskämd och odräglig.

Vi har kompisar som har två yrväder. De var hemma i helgen. Pojken är 1,5 år och han kastade ut allt på golvet och förstörde för tjejerna hela tiden. Mamman plockade undan allt till högre höjder och ropade hela tiden nej!. De har alla lådor låsta och dörrarna på skåpen också. Klart det var kul och riva och öppna allt. Jag visade honom hur man plockade tillbaka och stängde lådor och dörrar. Vi blev kompisar direkt.