Lillfis är här-SM från start-lite hjälp tack!

miar70 · Inlägg av **miar70** » tis 21 apr 2009, 20:09

Bra strategi

och ta absolut hjälp av hela tjocka släkten! Sköt om er och ta det lugnt nu

ha som mål att få i lillfisen så mycket mat som möjligt när hon äter!

Kram Mia

Pepparkakan · Inlägg av **Pepparkakan** » tor 23 apr 2009, 20:46

kan visst inte hålla mig härifrån

Vill bara ha lite stöd med tanke på lillfis lååång nattamningar. Förra dygnet vaken 4 h i raken på fm och från 2100-01. AMNINAG AMMNING AMNING+ tillägg på kväll och natt vilket gjorde att mycket kom upp igen vid midnatt, hela min vä-sida blev dyblöt av kräk och det stod ut som en fontän. all dena vakentid har inneburit en rejält trött liten herre idag. Knappt orkat vara vaken 1,5 h något pass

Jag grät av trötthet och kände mig uppgiven för alla proklamerar mer met, mer mat mer mat men nu har detta hänt flera ggr, spec nattetid. Han äter bra, jag har mycket mjölk men han vill inte somna.

Lägger honom i vagnen och han vrålar upp sig . VAGNA REDAN?
Får ligga och snutta sig till söms och han sover gott med ett par uppvak för amning.

Född 7 dagar för tidigt........skall man förlänga smekmånaden då? Han verkar ju ändå vara den PIGGA typen så det kanske är onödigt.

Anammar Nancys excellenta råd om att inte förtvivla där i nattmörkret utan härda ut,8 fast vill han vakna nu kl 21 får han allt "se" på Criminal Minds" för nåt vill jag ha "själv" annars går jag i biter (höll på att göra det på riktigt förra gången) fast jag tycket jag förtvivlar en hel del ändå. Känns inte som jag gör rätt liksom. Men ser jag på lillfis verkar han rätt nöjd förutom under natten.

Lite råd/stöd alt backning tack!

ElinN · Inlägg av **ElinN** » tor 23 apr 2009, 21:18

hej!

Skriv gärna i din profil datumet som din lille föddes och till vilken vecka du bar. Det underlättar för oss som vill hjälpa!

Smekmånaden är enligt barnaboken 3 veckor, men Standardmodellen är olika för alla och en del har lite längre smekmånad -det är helt OK faktiskt!

Under smekmånaden lär man känna varandra och din uppgift förutom att njuta är att stilla den lillas överlevnadsångest -man ger mat vid minsta pip. Man brukar märka av den egentliga födelsen någon gång runt 3 veckors ålder -barnet blir mer vaket och med. Under smekmånaden är det helt okej att somna i famnen, men under andra levnadsmånaden lär du bebisen att somna själv, och lägger alltid i vaket tillstånd.

Jag har alltid behövt rapa min lilla noga noga för att undvika kräkfontän! Missades raparna slutade det alltid så. Dr Browns nappflaska hjälpte oss också -de får i sig mycket mindre luft och både kräkningar och gaser minskas. Rekommenderar starkt! Den är värd dom extra kronorna.

Inga tända lampor på natten! Om du måste ha tänt så skaffa en lampa med rött sken, eller låt rullgardinen glipa pyttelite. Vill du lära lillen att på natten händer INGENTING för då SOVER man, så får du ha mörkt och tyst helt enkelt. Snart är nattpassen nere på 20 minuter och då har du glömt dom här jobbiga nätterna!

KRAM

chokladkaninen · Inlägg av **chokladkaninen** » lör 25 apr 2009, 15:57

Hej Pepparkakan och grattis till lille pojken!

Jag tycker att du har fått bra råd av Mia och Elin, och stödjer dig i idén om att tagga ner lite ett par veckor till.

Det är så vackert att du har Standardmodellen i bakhuvudet redan, så låt den inte bli ett stressmoment. Den var det lite för mig med mitt andra barn, och jag ångrar det.

Mitt råd till dig är därför att acceptera att livet är lite knasigt just nu och försöka göra det bästa av situationen så som den nu ser ut

; du vet ju att det inte kommer att vara så här kämpigt för evigt. Liten blir större och övervinner sin överlevnadsångest, och rätt vad det är har ni satt 12-timmarsnätterna. Så ladda upp med energitillskott för nattamningarna (innan jag lade mig på kvällen ställde jag fram vattenkaraff, nötter och torkad frukt, nån muta förtjänar man ju och lite energi måste man ha för att orka med maratonamning!

) och jag fegade inte heller för att titta på TV (med ljudet avstängt). Det kanske inte alla här skulle rekommendera, men när bebisen väl är koncentrerad på att äta störs den ju inte. Inte min i alla fall...

Så ta emot all hjälp du kan få med det jordiska, håll ut och försök njuta av din pyttelilla bebis ett tag till. Snart blir det dags att styra upp skutan!

Lycka till!'

Pepparkakan · Inlägg av **Pepparkakan** » mån 27 apr 2009, 11:43

chokladkaninen TACK! Stressen minskar.

Jo lillfis är tre veckor på onsdag! Standardmodellen i bakhuvudet men bara där än så länge. Behöver nog lite mera tid, ffa på natten. sover som en stock 22-07, vaknar tiil lite och vill ammam men inget nattramlande längre men vägrar sova i vagnen, men det struntar jag i för tillfället. Både han och JAG sover ju MÅNGA TIMMAR.

Tar tag i vagnandet sedan, när det är dags liksom, för jag gillar inte och är INTE för samsovning egentligen.
Sover helst på sidan, försökt introducera magläge-går sådär. Andningslarm införskaffat-funkar det i sidoläge eg?

Otroligt segrapad är han, kan ta en timme i bland, trots alla finfina tips och trix här ifrån forumrt. Det ställer ju till det nattetid emellanår med kaskadkräk och orolig sömn dagtid. Misstänker att det rättar till sig det med?

Jo nu strax innan 3 v dagen äter han som besatt!! ÖKNING? vaknar oftare, sover definitivt inte 1,5-2 h som hAN GJORT HITILLS. MEN JAG GISSAR ATT DÅ ÄR DET MAT MAT MAT SOM GÄLLER? OCH OM HAN SOMNAR DIREKT IGEN? LÅTER JAG HONOM SOVA DÅ IGEN? SM är ju som sagt i bakhuvudet. (':oops:')

chokladkaninen · Inlägg av **chokladkaninen** » mån 27 apr 2009, 13:00

Hej igen,
vad bra det verkar gå för er!

Under smekmånaden är ju lite allt möjligt tillåtet, bara ni ser till att mata och vila så mycket det går.

Huvudregeln med mat/sov med en så liten är att man tar upp och matar mer om den lille vaknar inom en halvtimme efter att han lagts. För egentligen får man inte mer mjölk av att amma oftare, utan det man ska satsa på är mer inom varje mål, kanske suga längre och fler omgångar. Men fortfarande inom 1,5 timme, med 2,5 timmar till nästa mål, så att brösten hinner vila sig lite.

Men när detta är sagt så kan man betänka att lillen bara är jätteliten (jag vet att jag påminner om det varje gång jag skriver, kan bara inte låta bli!

) och att ökningsperioden bara varar ett par dagar, kanske 3 eller 4. Så även om det skulle råka bli en del snuttande är det ingen katastrof skedd. Bestäm dig t ex för att utvärdera nästa måndag då ökningsperioden garanterat är förbi och jämför med det inlägg du skrev idag. Så får du lite perspektiv.

Lycka till!

Pepparkakan · Inlägg av **Pepparkakan** » tis 28 apr 2009, 09:29

tack för alla fin fina tips. _Känner mig tryggare nu.

Största stressen är storfis under dessa lååånga amningar, spec kvällstrasseltid 19-22 (':?')

en fråga: nu när smekmånaden snart är slut är SM fortfarande ett mål att sträva efter , om ni förstår vad ja menar

Alltså det skkall inte sitta som en smäck redan?

Det är ju först efter 2 mån man spikar schema efter barnets signaler??

Pepparkakan · Inlägg av **Pepparkakan** » tis 28 apr 2009, 11:35

glömde en fråga. nu precis runt 3 v dagen äter lillfis som besatt. Sover sällan mer än 1,5 h om jag inte är ute och går. ibland bara 30-45 min. Vaknar och är hungrig och ÄTER-snuttar INTE!

Är detta ok? Fortfarande smekmånad ju*??

miar70 · Inlägg av **miar70** » tis 28 apr 2009, 11:42

Hej igen

Ni är inne i andra ökningsperioden, den infaller oftast under tredje levnadsveckan, och då måste det ätas ofta så att produktionen stämmer överens med efterfrågan! Så ja, det är mycket äta då. En del behöver en vecka på sig, andra tre-fyra dagar. Vila mycket, drick mycket, ät fet mat!

Och till din förra fråga - inget schema före två månaders ålder. Bara lite mer styrning och lära somna själv

Kram!

Pepparkakan · Inlägg av **Pepparkakan** » tis 28 apr 2009, 11:56

Miar70: Familjen tackar. NU har poletten trillat ner. Känns skönt att Äntligen begripa!. Körde ju inte regelrätt SM med första.

tack tack

miar70 · Inlägg av **miar70** » tis 28 apr 2009, 12:00

:thumbsup:

Pepparkakan · Inlägg av **Pepparkakan** » tis 28 apr 2009, 20:04

måste bara skriva av mig efetrsom det känns som jag går sönder snart.

Kör familjen so ett projekt. NJUTER INTE!!. Maken konfronterade mig idag och skärper jag mig inte så stannar han inte kvar ('

')

Jag älskar min familj och rädslan att må lika kass som jag gjorde när stora kom gör att ALLT MÅSTE BARA FUNGERA ENLIGT PLANEN, om ni förstår.

Jag är tydligen på maken hela tiden om ALLT från uppfostran av stora till plötsliga ljud mm. INGEN GLÄDJE. Tar inga risker för jag vet /tror att det blir jobbigt.
Vågar inget sponant längre (vilket maken tycker är super trist), med familjen alltså. Bäst hemma för då kan inget hända.

Maken tror inte heller att jag är intresserad av honom loch vad han gör längre efetrsom vi knappt hinner prata med varandra. och jag känner att alla bara tjatar på MIG! Mamma, mamma mamma mamma 200000 ggr per dag. Hur räcker man till?

AW iall ära men detta håller på att ta knäcken på mig. Schema tänk och SM och allt som jag vet fungerar så bra så JAG får sova hela natten så småningom.

Hör ni hur snett jag hamnat.

Hur komma ur??

Kalaskakan · Inlägg av **Kalaskakan** » tis 28 apr 2009, 20:14

Hej PepparK!

Jag skriver lite snabbt eftersom jag är på väg i säng.
Men du gumman... skall du inte släppa allt vad tider heter nu? Jag menar att du enbart skall eftersträva 2+2. Eller 1,5+2. Med betoning på att eftersträva, inte stånga dig blodig, vilket verkar vara det du gör nu.

Helt ärligt, det säger jag bara för att det är vad jag hade gjort om inte omständigheterna hade tvingat mig att kapitulera, så jag menar inget illa med det jag kommer att säga nu:
-Det verkar som om du trots att du vet att du enbart skall eftersträva och inte spika ändå försöker spika. Har jag fel?
Vi kan inte spika ett smack nu bejb, vi får finna oss i att det är 2 barn som sliter i oss, det ÄR kaos. Så ÄR det bara.

Vad vi gör nu är att vi lägger grunden. Sova kommer vi att få göra, inte nu bara... men sen. Sen får vi det.
Du måste ta dig en funderare, är det värt att inte känna dig som en bra mamma och kanske loosa din make på kuppen för att du inte kan släppa lite på dina egna satta stenhårda regler?

Åter igen, jag säger så för att jag hade nog befunnit mig i ett "måste"-träsk om inte mina omständigheter hade tvingat mig att kapitulera oc nu enbart eftersträva.
Som Chokokaningen skrev till mig, jag får ta att nätterna ser ut som de gör. Och som TorsMamma beskrev, de första 2 månaderna skall vi stilla bebisen överlevnadsångest. Resten tar vi sen!

Jag vet inte vart i landet du bor men jag är mest hemma om dagarna nu. Vill du komma över med din Storfis så blir jag glad för sällskapet och det blir nog Klimp med. En polare liksom (med en lika hispig mamma som sin

). Nävars, jag säger det med omtanke och glimten i ögat!

Du är inte ensam, gör det inte omständigare än vad du behöver bejb. Eftersträva nu bara, resten KOMMER sen. Det är jag SÄKER på!

Kram!!

Inlägg av **TorsMamma** » tis 28 apr 2009, 20:53

Hej Peppark,

Tro mig när jag säger... Våra 2 första månader var minst sagt HajChaparall, för att sen bli lite lugnare vid 3 och lite lugnare vid 4 mån osv...

Jag hade även en förlossningsdepression samtidigt och detta visste vi om så det är bara att odla det där obefintliga.... Tålamodet och be om detsamma från maken. De 1-2 första åren är JÄTTEJOBBIGA för småbarnsföräldrar, det är inget att stoppa under stolen.

För mig är det jättetufft fortfarande men det blir hela tiden bättre och bättre. Så har du inte tålamod odla målmedvetenheten och ha mål att jobba mot, då är du i alla fall inte vilse.

Har du läst Lucine tråden? Den är verkligen super för pepping.

”Lucine och SM -behöver lite vägledning”
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=12654

En stor blöt skärgårdskram till dig!

Johanna w. · Inlägg av **Johanna w.** » tis 28 apr 2009, 21:16

Hej

Jadu. Hur räcker man till? Jag gör det inte iaf. Jag prioriterar. Vem behöver vad mest..just nu--? Så gör jag det.

I allra första början sådär så svajade det rejält här. Jag var som en diktator som beordrade min sambo att göra si och säga så. Vi var som ett litet företag som bara skulle överleva.
Jag var jätte rädd, rädd för att jag hade en SM- prestationsångest och ville så gärna göra rätt. Dvs inte "fel".

Så var det hos oss ett tag. Nu är det bra. Vi har landat alla fyra och kan njuta desto mer.

Min sambo gör inte alltid som jag vill eller önskar- men han måste också få vara förälder och pappa på sitt sätt. Vem är jag och säga att mitt är bättre eller sämre än hans? Tänker jag...
Ja, vi gör inte alltid likadant och han är tvärkass på att inte säga NEJ eller följa tider. Men barnen lider inte. De får mat ändå, även om det blir jätte stressigt för honom för att de gnäller som tusan och han står där och kommer på att de kaaaanske är hungriga?

En dag kanske han inser? Eller inte, det är hans val och inte mitt. Jag är världens bästa mamma åt mina tjejer på mitt sätt och hans den bästa pappan på sitt sätt. Och jag är helt övertygad om att ni båda är de absolut bästa på ert sätt för just era barn!

Hur komma ur? Landa. Lär känna- er själva i er nya roll eller (förnyade) och lilla livet

Kram Johanna