Det känns... läskigt, spännande, fantastiskt på en gång! Jag är mest fascinerad hur vi lyckades pricka in ännu en gång utan någon som helst regelbundenhet i ägglossning. Ju mer jag tänker på det så känner jag att det faktiskt är rätt bra tajmat; man får vara hemma i början med sitt illamående vilket gjort det mindre svårt att stå ut med, det blir nu ännu mer självklart att Emil kan vara hemma en lång tid med oss och de kommer ju ha så kul med varann även om jag är förberedd på att första tiden kommer bli tuff. Nu har man ju mycket bättre koll också så denna lilla groda kommer få en bättre start än Emil fick.
Nu är det mest förlossning jag är lite skakig inför, men som jag skrev så har vi ju fått världens bästa BM så utgångsläget är ett annat. På något sätt har jag gått händelserna i förväg mycket mer med denna bebis, vågade inte tänka på någon förlossning så här tidigt sist. Nu är det bara en lång transportsträcka fram till the real stuff om man säger!
Hoppas det blir en miniKalaskaka till
Ja, tänk! Lille Emil som storebror, känns som den finaste gåvan vi kan ge honom
