Usch, nu är det tungt
Dottern har gått ner i vikt nu i ett par veckor, vägde henne igår med förhoppningar om att hon gått upp i vikt eftersom hon ätit bättre under kuren men hon hade gått ner mer. Vi fick en läkartid idag 15.30. Nu är jag på väg att ge upp med dagslurarna också. Nu somnar hon inte ens i vagnen längre utan ligger bara och gråter hela promenaden. Så igår var hon vaken från 13.30, när hon sovit 20 minuter på dagsluren och gråtit resterande 1h 10 min, till vi la henne 19.45. Hon sov, tack gode Gud, gott i natt, bara ett par ramsor. Men förmiddagsluren idag gick inte alls, grät och ville inte somna. Jag tänkte göra om långluren till 45 min för jag tror inte hon KAN sova 1,5 h på dagen, men jag fick henne inte att somna om efter att hon vaknade efter 25 minuter. Nu är jag beredd att amma/bära henne till sömns igen, hon får ju ingen sömn annars
Det känns extra jobbigt nu när det kanske är något fel på henne
Vet inte om hon har 8-månadersångest också, hon är extremt mammig och klängig! Får panik när jag ska lägga/sätta ner henne någonstans. Usch, jag önskar att jag vore starkare och hade mer attityd men jag orkar inte, har ingen som stöttar mig heller, inte ens pappan faktiskt
Kan man lägga henne enligt SHN på natten men köra sin egen sövning på dagarna? Trodde mardrömmen med bärande osv var över..)