Desperat! Jag låter mig provoceras!!! Har börjat "vråla

[mf]

Han vaknade nyss från siestan, vrålar, vrålar mamma som i en mardröm, helt i en annan värld. Jag talat lugnande, hämtar nyponsoppa, sitter intill, vrålet fortsätter, jag säger vänligt att jag går ut en stund så han kan vara ifred, vrålen fortsätter på kräknivå, nu börjar lillan gråta, jag går in till honom och det bara stegrar.. då vrålar jag SLUTA SKRIKA med alla lungors kraft. Bra va?! Det här barnet mår uppenbarligen toppen. Och jag beter mig finfint. Börjar jag tappa vett och sans? Jag har uppenbarligen gjort någonting hemskt fel. Finns nån tråd om den där avprogrammeringen?

[TorsMamma]

Tor stoppar ALLT i munnen, och då menar jag ALLT.

Jag försöker mera styra vart vi är, typ gräset, buskar, asfalt, osv. Vi har inte varit i parken eller sandlådan för jag vill inte att han äter sand med kattbajs i. Men däremot äter han gärna de stora stenarna som omger huset som dränering. Det mesta kräks han upp igen, så jag brukar inte oroa mig i onödan.

När jag tycker att det är väldigt jobbigt och något han ABSOLUT inte skall äta så är det distrahering och mutor på högsa nivå som gäller. Just nu är det så bra för han får vinbär, smultron, bigarråer, krusbär.

Han stoppar ett krusbär i munnen och bär runt det som en hund ganska länge faktiskt. Visst skulle han kunna sätta detta i halsen, men har inte gjort än så länge, men jag är glad att jag då är första hjälpen utbildad

Nåja, så gör vi och jag fyar, nejar och ajabajar INTE! Mycket finger kännande och klappa försiktigt är det.

[lillith]

Hej igen

Du behöver AVLASTNING, du kör på fälgarna. Att ditt barn drömmer mardrömmar och behöver gråta av sig en bra stund är inget fel - att hindra honom från att göra sig själv eller andra illa är det enda du behöver göra, sedan är det bara att låta honom rida ut stormen. Det är inte fel för honom att vara upprörd eller ledsen, han ska inte bannas för det. Ditt vrålande kan du väl göra till väggen i badrummet? Jag brukar låsa in mig och lillen i badrummet i ett par minuter och grina in i en handduk när det var som värst för att lätta på trycket på ett icke-skadligt sätt. Att lilleman såg mig gråta lite var det minst skadliga för alla i den stunden.
Kan du ordna avlastning till dig själv? Släktingar? Barnafadern som kan komma på besök innan flytten? Socialjouren (vet ej om de prioriterar utbrända mammor)? Har du råd att anlita barnvakt som kan komma medan du är hemma? Du behöver ett avbrott! Nu!
lillith

[mf]

Tack för goda råd om lillans gräsrafsande! TorpSara du är rolig! Klockrent!
Jo jag är storstadsbo (tyvärr utan balkong!) och ensam med barnen så jag kan inte kolla henne så mycket, det blir nog lite mer TorpSaras melodi för mig!!!
Men lilith, vad hemskt med salmonellan. Fy vilken otur.
Tänk så många barn som ålar omkring och vräker i sig sand, grus och diverse partiklar utan att drabbas! Min son t.ex...
Idag satt stora damen och svajade i sandlådan för första gången, helt överlycklig! Man får väl hoppas att hon inte blir alltför förtjust i smaken.

Ni som läser tycker nog jag verkar vara en fruktansvärd mamma efter det jag skrivit om mitt humör. Men det är en jobbig period just nu och jag har visst skrivit av mig på fel forum. Jag upptäckte nyss att det fanns en "Klagomur", kanske skulle jag ha skrivit där istället.

[mf]

Oj jag såg inte ditt inlägg lilith, vi skrev nog precis om varandra. Jag blir så glad av det du skriver att jag blir rörd!
Jo du har ju rätt i det där om drömmen förstås, helt klart. Jag inser att jag överdramatiserade. Jag är så rädd att han farit illa av tiden på dagis att jag övertolkar det mesta. Alla tecken på svartsjuka gentemot lillsyrran och ilska ser jag som bevis för att han mår väldigt dåligt. Samtidigt har jag ju sett att det inte är ovanligt tack vare de svar jag har fått!
Fälgarna - japp. Det är dom det körs på. Jag känner liksom inte igen mig själv. Jag är egentligen väldigt glad och positiv!
Tyvärr har jag ingen direkt släkt och vännerna har ju egna barn, men, man kanske måste våga fråga någon ändå. Jag tycker det kan vara så svårt!
Min mamma ska faktiskt ta hand om lillan imorgon eftermiddag så ska jag och Anton göra något roligt ihop på tu man hand. Det kommer att bli jätteskönt för båda två! Åttamånaderstjejen är inne i en oerhört gnällig period just nu och det tär ju mycket på storebror också förstås.
Jag tycker att Active Parenting verkar väldigt intressant och ska läsa mera.Tips om var? Tusen tack för ditt inlägg, jag fick mig en omruskning.

[miar70]

Hej igen!

Du har fått så mycket bra tips, men jag undrar om du läst lilliths "gamla" tråd, den är SÅ bra - heter iofs "syskonbråk" men jag tror du kommer att ha mycket nytta av den!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... sc&start=0

Och du, vi vuxna måste också få pausa ibland, backa bandet och ta oss tid att bara vara... t o m vi mammor

[lillith]

Hej igen

Mammut Maria som är här på forumet är lärare i "Active Parenting". Hon kan lotsa dig rätt.

lillith

[annawahlgren]

Det känns så förfärligt att vara nervös för hur det ska gå. Den känslan är ett sånt underkännande av mig själv som mamma.

Men det är ju två helt olika saker Varför ser du hela tiden till dig själv Jag menar inget illa med detta men det handlar ju om BARNET Varför inte anlägga lite saklighet, lite observation, lite faktisk ledning, lite avdramatiserad, enkel framförhållning

Kan du inte frikoppla dig själv och ditt känsloliv här, ungefär som du skulle göra som chef på en arbetsplats med x antal anställda

Klart man är - vore - nervörs som chef också, om man nu skulle ta över Volvo från den ena dagen till den andra Men hur får man bukt med den nervositeten

Med förberedelse och saklig tankeverksamhet, antar jag

Lilla älsklingen är inte hälften så känslomässigt insyltad som du. Försök se det som tröst för ett tigerhjärta

[Linnéa med två barn]

Hej! Javisst är det ultimata kanske att vara hemma hela tiden och inte på dagis, men föräldrar plågas av så mycket dåligt samvete ändå så jag tycker inte man ska klandra sig själv för att man vill tillbaka till arbetslivet. Utan lön går familjen under helt enkelt och dagbarnvårdare är utrotade här (att få en är som att vinna på triss) . Så hur löser man det praktiskt? Mat på bordet och tak över huvudet är också viktgt för ett barn. Hoppas jag inte provocerar någon, jag bara undrar över hur man löser vardagen utan barnomsorg. (Mycket rik man....)

[annawahlgren]

:jag bara undrar över hur man löser vardagen utan barnomsorg. (Mycket rik man....)

Det finns en kolossal massa inspirerande, klok och intressant läsning på forumet I stället för dagis - tankar och idéer