Då förstår jag! (Det var på tiden, säg
)
Antingen hemsöks han verkligen av oro, och det kan man göra. Då tycker jag du ska ta till solfjädern som det krisverktyg den är, direkt du känner vart det barkar (igen) - och verkligen hålla den stark och statisk ända tills han är på vippen att somna eller faktiskt till och med somnar. Det gör absolut ingenting på det här krisstadiet, det är tvärtom bara bra, för det bryter den onda cirkeln ("när vi ramsar oss ut börjar han skrika/gråta direkt!"). Ge en gullig, förstående men inte tröstande bekräftelseramsa på väg ut och utanför. Sover han, går den in bakvägen.
Denna dunderkur får bara sättas in en gång under natten, som ett väldigt tydligt och uthålligt besked om att på natten ligger man ner, är tyst och sover. Ska det vaknas och skrikas igen, är det obönhörligen ramsan som gäller, men eftersom den tycks ha förlorat sin kraft (eller du din
) skulle jag överväga Mozart eller Strauss efter den, att "följa upp". Musiken hjälper också dig att inte ligga olycklig och överkoncentrerad efteråt
Eller också har han bara hakat upp sig i största allmänhet, som en annan gammal raspig grammofonskiva, och då behövs en liten minikur. Då måste du beväpna dig med Attityden av Självklarhet och sluta tycka synd om honom. För vad vi människor än har för problem här i världen, måste vi fortfarande sova om nätterna om vi ska kunna fngera någorlunda som folk. Det gäller även svårt olyckliga, svårt sjuka, svårt eländiga
"INGENTING blir bättre av att du inte sover", får du försöka tänka. "Så SOV. Vad du än har för bekymmer tar vi hand om dem i morgon. Men PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING."
Minikuren tar du alltså till enligt Lathundens natt 2 och 3. Och ger fyra nätter - mer ska inte behövas, men då får du inte darra på manschetten
!
