Nu ligger han där hulkandes igen....

Gäst · Inlägg av **Gäst** » lör 13 jan 2007, 13:08

Mammut Maria skrev:Du ska inte se en natts strul som ett misslyckande - se det som en tillgång . För det är nämligen vad det är. Att det blir sämre behöver inte i detta fallet betyda att det blir värrre. Ofta blir det nämligen helt kort sömre för att strax bli bättre! Utveckling kräver sitt motstånd och då kan det se ut så här. Jag vågar lova att natten som kommer blir rätt mycket bättre efter nattens tillfälle att övertyga med ramsan.

Jag väljer att citera mig själv, inte för att visa att "jag hade rätt"

, utan för att du ska få tillfälle att lägga detta till erfarenhetsbanken! Det som skedde är inget "mirakel" - det är resultatet av att du backat, använt ramsan på ett bra sätt och fått honom trygg. Det är NU du kan se resultatet så låt dig inte luras av slump eller mirakel - detta har du och barnet fixat tillsammans

.

Sov gott i natt!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » lör 13 jan 2007, 13:31

8) Vill också säga att natten i natt kan komma att bli lite tjorvig. Så då bör du ha övat på ramsan idag på dagen och snappat upp principen. Och se tjorvet som den tillgång det är - att återigen få bekräfta och lugna. Därefter ska du se att det är lugna gatan framöver

!

Tänk också på att det inte handlar om att kura barnet till att sova hela natten. Att barnet sover hela natten utan oroliga uppvak (lugna uppvak på natten har alla människor) beror istället på att man som förälder lärt sig ge barnet det lugn det behöver för att sova gott och somna om själv på natten. Hjälp till självhjälp - kan man kanske säga

!

Så när det strular igen på natten (det kommer det att göra då och då - jag brukar säga var tredje månad 8) ...) så vet du vad du ska göra. Det ger lugn till både dig och barnet - det lugn som ger sköna nätter för alla! Det handlar alltså om att ge barnet möjligheten att hitta ett sätt att somna själv vid nattningen och att kunna somna om vid uppvak på natten - vilken tillgång! En tillgång som gör många sömnlösa vuxna avundsjuka...

Läs gärna "tips på vägen" http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=20 KAnske har du gjort det innan - gör det nu igen ändå. För det som står där är värdefullt att ta in just precis nu - när du känner dig så positiv! Om du tar in det nu så kommer du ha användning av tankegångarna där om du råkar bli negativ igen

. Lätt hänt! Men med lite reflektion och insikt kring "tips på vägen" så är det lättare att hålla sig saklig - vilket är sinnesstämningen som får saker att hända

!

Lycka nu till!

Nikki · Inlägg av **Nikki** » sön 14 jan 2007, 15:55

Gick strålande även denna natt

Somnade 19.30 sov till 07.00! Men vi är beredda på fler bakslagsnätter/mornar, känns ändå som att det går åt rätt håll, äntligen

Nikki · Inlägg av **Nikki** » mån 15 jan 2007, 04:38

När han går ingång på ramsan det är DÅ man ska ramsa som den värsta ramsningstoka . Här har du sluat = blivit lite uppgiven eller skraj för du tror inte att du kan lugna. Och då tror inte barnet på det heller . För det är just här som du ska bränna allt krut med en lugnande och beskedgivande ramsa - kryddad av lite "basta" -som du har. Du liksom hänger med honom i hans ljudnivå. När han toppar så toppar du. När han dalar så dalar du. När han tystnar så tystnar du. När han går igång igen så hänger du med där uppe på toppen (två grader högre dessutom). "Släpp" honom inte utan bara gå på. Backe upp och backe ner - liksom . Då får man ramsan att ta.

Då var vi i full gång igen då, men nu är det absolut värre än någonsin

Han vaknade 00.28 och har nu skrikit sen dess mer eller mindre, nu är klockan 3.20....som ni ser så går det inte nåt vidare med ramsandet.

När han vaknade fick han en pangramsa. Då var det tyst sen i nästan 20 min,då fick han en till ramsa. Tyst i ca 10 min sen en ny pangramsa direkt. Efter det så kom han igång mer och mer och det var då jag jag tänkte på citatet ovan, så jag ramsade som värsta tokan backe upp o backe ner...men inte blev det bättre. Då var jag tyst ett tag för att ge honom en chans att lugna ner sig på egen hand men det blev inget bättre. Till slut var han så desperat (och då hade jag verkligen väntat in i det längsta) så då var jag tvungen att gå in. La tillrätta och han blev lugn snabbt. Ut och samma visa igen...ramsade med i uppgångarna med hög röst och följde med ner men utan resultat. Kl 3.10 väckte jag pappan som då fick ta över. Han gick då in och buffade igen för då hade han gallskrikit i över en timme, knappt med nån lugn paus, hemskt!

Jag lyckades åter igen inte lugna honom med ramsan TROTS alla superbra råd jag får. Kände mig lugn ända tills på slutet då jag insåg att han varit vaken i över två timmar och varit tolkedsen större delen av tiden. DÅ väckte jag pappan som nu är uppe och ramsar och väntar. Känns inte bra att ramsa så där mycket heller så därför tog jag en längre paus emellan för att ge honom en chans men det funkade inte heller. Nu när han varit vaken och ledsen så här länge vill jag helst bara ta upp honom och få honom lugn igen....fast det gör jag ju inte för jag TROR ju ändå på att det här ska funka till slut men varför får jag inte till det????

Det är ju inte meningen att han ska behöva ligga och tokskrika i 3 timmar.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 15 jan 2007, 10:15

Ja, då kom det berömda bakslaget i natt då

. Så "ska´" det vara. En sista djupdykning i "oroliga natt-träsket".

Tänk då på som jag skrev tidigare - att varje sådan här händelse ger resultat. Man får inte resultatet direkt - det låter vänta på sig. Till nästa natt. Då brukar det vara lugnt. Precis som du upplevt de två andra nätterna. Det är så med barn, människor och livet att erfarenheter måste få sjunka in innan de blir till egen visdom. För barnet i detta fallet så gäller det att själv tryggt kunna somna om. För dig gäller det att hitta ditt sätt att läsa av barnet och att lugna det med ramsan och i natt även buffning vid kris. Mycket bra erfarenheter!

Det du skriver vittnar om att du har använt ramsan, lyssnat av och verktygat efter det som har kännts rätt. Avgjort själv hur länge du ska ramsa och slutat när du känner att han ska få chansen att lugna sig själv osv. Mer än så kan verkligen inte begära.

Att följa det jag har skrivit är ju bra - men man måste tänka själv också

! Jag kan ju omöjligt beskriva exakt hur och när du ska ramsa. Jag kan ge grundreceptet - resten av ingredienserna fixar du själv efter personlig smak

. Precis som du gjorde i natt

Ingen människa i världen kan kliva in i shn-kuren och göra "rätt" på en gång. Inte ens jag - som coachat många föräldrar igenom shn-kuren - kan pang så där direkt avgöra vad som ska göras, när det ska göras och hur länge det ska göras. Nej, jag ägnar stor tid åt att lyssna av, verktyga lite hej vilt för att se vad just detta barn behöver (läsa av reaktionerna) så där lite nyfiket och undersökande. Sedan har jag en bild och känsla för det hela och därefter tutar och kör jag med mitt coachande av föräldrarna. Så som du beskriver nattens förlopp - ja, så ser det ofta ut första dagen (jag kurar på dagarna oftast). Då har jag och föräldrarna lyssnat av och skaffat oss erfarenheter av just detta barn. Så som du har gjort i natt

. Det kommer att ge dig den erfarenhet som du behöver för att gå vidare - om du bara väljer att se det sakligt. Och se det som den viktiga erfarenhet det är!

Lycka nu till - igen!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 15 jan 2007, 10:20

Och nej, han ska inte ligga där och tokskrika i tre timmar

. Han ska bli lugnad av er känsla och ert verktygande. Och det är jag rätt säker på att han blev mellan varven. Det verkar så på det du beskriver. Kanske blev det dock för mycket ramsande i natt - ja, lägg det till erfarenhetsbanken. Utvärdera natten och se vad du kan finslipa till natten som kommer. Du kan - jag märker att du resonerar klokt! Snart är du ett shn-proffs

!

Nikki · Inlägg av **Nikki** » mån 15 jan 2007, 15:54

Bakslaget höll i sig till kl 5 men mellan 4-5 var det ganska lugnt mellan varven...Det är bara så skönt att få gå och skriva av sig lite så där mitt i natten när man tycker att ingenting funkar men visst funkar det till viss del men kanske inte fullt ut här än. Självklart förstår jag att ingen kan säga till mig EXAKT hur och när jag ska ramsa, det är väl mest att man vill ha lite bekräftelse på att man är rätt ute och mer hjälp än vad jag redan fått kan man ju inte få, är så tacksam!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 15 jan 2007, 17:23

Bra, bra!

Det finns ett ordspråk som jag kommer att tänka på när jag har med otåliga och misströstande "kurföräldrar"

att göra:

"Sjömannnen ber inte om medvind. Han lär sig segla."

/Gustaf Lindborg