Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!

[Sarisparis]

Det du skriver lâter ungefär som det jag hade i mitt lilla huvud veckorna innan jul. Nu i efterhand (vi är tillbaka i goda glada vanor [-o< ) sâ undrar jag om det inte var lite allmän frustration eftersom Nils nu blivit mycket mera rörlig och verkligen gillar att ligga själv pâ golvet och undersöka saker och gymma lite. Jag borde nog ha läst favorittrâdarna om sexmânadersbarnet ännu en gâng och särskilt den fantastiska trâden om Herr Vällingsson.

Vi hade strul med maten. Vissa gânger slog han bakut direkt skeden kom fram. Riktiga vrâl och helt omöjligt att mata. Det slutade ibland med att jag gick och bar honom och matade sâ stâendes (inte mânga gânger som tur var för lille Nils är en stadig och rätt sâ tung klump ). Men han ât alltid upp allt till slut, med god aptit, även om det blev bâde en och tvâ pauser för att lugna.

Men vi kan ju inte gärna gå in och kolla om hon behöver hjälp när hon inte ber om det!?

Nej, men ni kan gâ in och kolla i förebyggande syfte t ex när ni gâr och lägger er. Jag gâr alltid in och kollar att täcken och annat ligger rätt pâ alla tre innan jag gâr och lägger mig. Oftast hittar jag dâ Nils ovanpâ sitt täcke nere vid fotändan eller nât sânt. Dâ vänder jag honom rätt, mjukt och lugnt och stadigt, och lägger pâ täcket ordentligt. Vaknar han till sâ fâr han en liten kort solfjäder, sen gâr jag med ramsan. Undvik att gâ in när hon är vaken och strular runt, precis som du säger, ber hon inte om hjälp sâ ska hon fâ vara i fred.

Hâll ut! Hos oss vände det pâ en dag (pâ julafton dessutom, underbaraste julklappen till hela familjen O:) )

[SaraMilana]

Tack söta Sara! Så praktiskt att Nils ligger två veckor före Stella!

På eftermiddagen och kvällen idag har det gått bättre med maten igen. Vi har varit supernoga med att vänta på att hon gapar innan vi stoppar in mat och haft fullt upp med någon just då väldigt viktig tidning eller liknande. Och med mer mat i magen igen har hon varit sitt vanliga jag, så jag hoppas att det är på väg åt rätt håll igen. [-o<

Visst blir Stella frustrerad när hon inte når dit hon vill. Hennes taskiga föräldrar lägger ju alltid skojiga saker precis utom räckhåll! Men hon är faktiskt riktigt nöjd med att ligga långa stunder själv på golvet. Efter att bla ha läst om herr Vällingson så har jag suttit/legat bredvid henne och varit riktigt tråkig (läs surfat forum ).

Vi går alltid in och kollar till henne på kvällen innan vi går och lägger oss och då är allt i sin ordning. Jag tror det är frampå småtimmarna gympandet börjar, så var det i alla fall när vi sov i samma rum över nyår. Trött är hon i alla fall på dagarna och det är ju frestande att bjuda på lite extra sömn, men det känns inte vidare klyftigt heller. :-k

[Tetz]

Sovpåse... Jag säger bara sovpåse. De är grymma! Då handlar "omsomnandet" endast om att hitta rätt sovposition, inte att den lilla är utan täcke

Trött är hon i alla fall på dagarna och det är ju frestande att bjuda på lite extra sömn, men det känns inte vidare klyftigt heller. :-k

Håller med, det är bättre att hålla på schemat så hon har bra förutsättningar att sova på natten.

Vi har precis haft en hel del nattlig frustration innan ålningen kom igång, så det kan ju vara så att Stella är på g hon med De har en hel del för sig, de där halvåringarna

[SaraMilana]

Nu Tetz har du gjort så mycket reklam för dessa sovpåsar så det får helt enkelt bli en utflykt till Ikea i veckan för att inhandla en sådan!

De har en hel del för sig, de där halvåringarna

Ja jösses! Håller tummarna för att ålningen är på G, vore ju himla skoj! Nu backar hon eller snurrar runt som en kompassnål...

[SaraMilana]

Jag sitter här och pustar ut efter gårdagen då Stella döptes. Vilken dag!

Vi hade lånat största salen för doplunch och -fika och bjöd in alla som kunde tänkas vilja komma - och vilken uppslutning! Tänk att så många ville komma och fira vår lilla dotter. Prästen gissade att det blev så många för att några kanske trodde att vi skulle ha överraskningsbröllop, tji fick de i så fall.

Dagen fick börja tidigt hemma hos oss, för att Stella skulle hinna få lunch och en kort lur innan det var dags att tåga in i kyrkan. Allt gick enligt plan och Stella var nöjd och glad trots att prästen hällde vatten på henne och höll henne i horisontalläge längre än vad jag trodde skulle accepteras. Prästen valde att kalla henne för ett "litet barn" istället för en bebis och tyckte nog det var lite tungt att hålla upp henne i luften. Hon vägde över 9 kilo på halvårskontrollen, så det är inte så lätt att hålla henne längre stunder. Faddrarna kroknade under tyngden ganska snabbt, tur att jag åtminstone har fått starka armar även om resten av kroppen inte riktigt hängt med.

Under dopet hann Stella med att utforska psalmboken, prästens kläder, prästens ansikte och glasögon samt bandet hon hade kring magen. Och så fanns det ju så mycket spännande att titta på, särskilt när prästen tog en runda med henne för att visa upp henne för alla.

Alla tyckte att Stella var SÅ SNÄLL! Jag kan inte låta bli att haka upp mig lite på den formuleringen. Vad då snäll? Klart hon inte är ute efter att sabotera sitt dop! Däremot hade hon fått de bästa förutsättningarna. Nåja, jag höll god min.

Det blev lite knasiga sovtider under dagen, Stella blev trött ganska snabbt av alla intryck och fick nog totalt fem kortlurar under dagen. Jag trodde att kvällen skulle bli katastrofal, vilket ju inte hade spelat någon roll. Men när vi kom hem var Stella på sitt allra soligaste humör, så jag tror att hon tyckte dagen var lika rolig som vi.

[Sarisparis]

Vilken härlig dag ni fick!

Alla tyckte att Stella var SÅ SNÄLL! Jag kan inte låta bli att haka upp mig lite på den formuleringen. Vad då snäll? Klart hon inte är ute efter att sabotera sitt dop! Däremot hade hon fått de bästa förutsättningarna. Nåja, jag höll god min.

Ja, för att inte tala om vilken TUR ni har som fâtt ett sâ SNÄLLT barn

[SaraMilana]

Vad är det som händer? Är första tanden på gång? Är det vändningscirkusen som tar ut sin rätt? Är det åttamånadersångest på gång (känns tidigt)? :-k

Rätt svar var första tanden! Hittade en pyttelitet risgyn i underkäken idag. Aptiten är tillbaka och humöret är åter på topp. Lycka!

[SaraMilana]

Här går det undan i svängarna! Från en dag till en annan var de där lugna, tysta, snabba läggningarna som bortblåsta. Stella vänder sig ett par gånger till rygg och hon verkar inte komma till ro utan assistans att komma tillbaka. Hon kan ju vända sig plättlätt, men just för att sova verkar hon välja att inte göra det. En hel del protester har dykt upp också. Jag försöker undvika onödigt spring i rummet, men det är verkligen inte lätt just nu...

Skarvarna i långluren är tillbaka också. Och kortlurarna på 45 minuter blir ofta bara 30 minuter.

Men kanske är det nu den där ålningen som är på gång? Hon har börjat komma framåt med hjälp av att dra med armarna, nu försöker vi "bara" få ordning på benen också. Vi över massor och hoppas att det hela vänder snart. [-o<

[Irmasmamma]

Alla tyckte att Stella var SÅ SNÄLL! Jag kan inte låta bli att haka upp mig lite på den formuleringen. Vad då snäll? Klart hon inte är ute efter att sabotera sitt dop! Däremot hade hon fått de bästa förutsättningarna. Nåja, jag höll god min.

Ja, för att inte tala om vilken TUR ni har som fâtt ett sâ SNÄLLT barn

Visst blir man smått galen?? Har tagit diskussionen några gånger men pallar inte längre...så nuförtiden blir det mest ett falskleende "mmmm....."

Kan tyvärr inte hjälpa dig med sovproblemen! Är ju du som hjälper mej ju Ser fram emot att ses nästa vecka!

[Tetz]

Hur går det för er Det är jobbigt när det känns som om alla goda rutiner rämnar Det kan ju vara så att det är åttamånadersångesten som börjat spöka :-k

[SaraMilana]

Hur går det för er Det är jobbigt när det känns som om alla goda rutiner rämnar Det kan ju vara så att det är åttamånadersångesten som börjat spöka :-k

Tack för omtanken Tetz! Rätt svar var även denna gång en tand! Upptäckte det andra lilla risgrynet idag. Jag ska sluta överanalysera allt och ta det som det kommer istället, lättare sagt än gjort kanske.

Läggningarna är lugna igen och skarvarna är borta, så skönt att vara tillbaka på banan igen! \:D/ Däremot har jag hört henne prata lite på morgonkvisten ett par dagar nu. Hon har somnat om igen utan några krusiduller, men jag funderar på om jag ska dra ner på den där extratimmen (eller 1,5 är det ju nu) med sömn som hon behövt tidigare... 16 timmar för en 7-månaders kanske är lite väl mycket i överkant. Jag hänger inte med!

Jag har även börjat inse att de där snabba, kladdfria måltiderna är ett minne blott. Det var så bekvämt att kunna lassa in sked på sked på sked i en ständigt gapande mun och så var det överstökat på fem minuter. Numera ska det kännas på maten, hållas lite i skeden, tittas lite i taket, grejas lite med en majskrok eller potatisbit eller vad som nu finns på bordet och pillas lite med stolsdynan. Nånstans däremellan gapas det lite då och då. Har maten minsta lilla bit i sig tuggas den väääldigt omsorgsfullt. Som någon sorts kompromiss tänkte jag servera helt slät puré tillsammans med plockmat, så kanske vi slipper sitta och traggla lika länge.

[Tetz]

Rätt svar var även denna gång en tand! Upptäckte det andra lilla risgrynet idag. Jag ska sluta överanalysera allt och ta det som det kommer istället, lättare sagt än gjort kanske.

Tandsebissingarna ställer till det ibland Min moster säger alltid att när det trasslar med små barn är det bara att köra på som vanligt, så kommer kvittot om några dagar. Och det stämmer ju, man får hantera det som dyker upp även om man inte fattar anledningen just då. Tids nog hajar man

Läggningarna är lugna igen och skarvarna är borta, så skönt att vara tillbaka på banan igen! \:D/ Däremot har jag hört henne prata lite på morgonkvisten ett par dagar nu. Hon har somnat om igen utan några krusiduller, men jag funderar på om jag ska dra ner på den där extratimmen (eller 1,5 är det ju nu) med sömn som hon behövt tidigare... 16 timmar för en 7-månaders kanske är lite väl mycket i överkant. Jag hänger inte med!

Skööööööönt för henne (och dig!) att det funkar igen! Och visst kan det vara så att hon växer ikapp sig med antalet sömntimmar Jag tycker oftast att saker och ting ändrar sig i etapper. Det kommer sällan steglöst, utan rätt som det är så ska det bort en massa sömn eller så går det i en massa mat

Har maten minsta lilla bit i sig tuggas den väääldigt omsorgsfullt. Som någon sorts kompromiss tänkte jag servera helt slät puré tillsammans med plockmat, så kanske vi slipper sitta och traggla lika länge.

Samma här, ska köpa vaxduk imorgon... Vårt nya köksbord lever farligt

[SaraMilana]

Jag ska sluta överanalysera allt och ta det som det kommer istället, lättare sagt än gjort kanske.

Jag har försökt leva efter det här jag skrev för ett tag sedan, att inte analysera allt, och det har ju tydligen gått lite FÖR bra... för när jag läste Heurens senaste inlägg inser jag ju att jag hade kunnat skriva exakt samma sak:

Min lilla kille har sen några veckor blivit ledsen när vi försunnit ur synhåll och det förstår jag hör samman med åtta månaders ångesten. Men nu har han börjat visa mer frustration. Han vet inte riktigt vad han vill utan gråter och vill upp i famnen men sen vill han ner lika snabbt. Men när man setter ner honom så gråter han igen. Han har även börjat slänga sig bakåt i gåstolen. Han slår också rytmiskt med handen mot bordet eller mot oss. Han är ledsen vid påklädning. Känns som han aldrig är riktigt nöjd längre. Kan detta också höra samman med åttamånaders ångesten?

Stella börjar vråla så fort jag lämnar rummet. Vrålar vid påklädning. Vrålar när nåt inte riktigt går som hon vill och ibland känns det som att hon inte riktigt vet vad hon vill och blir förtvivlad därför. Vill komma upp i famnen men vill inte sitta i knä. Bäst trivs hon när det händer saker; social delaktighet, folk på besök, ute på äventyr, promenad i vagnen eller plask i badbaljan. Det här har ju pågått ett par veckor, så jag hoppas att det är på övergående snart...

Håhåjaja... tänk att man kan vara så blind...

[SaraMilana]

Arrrgh, denna åttamånadersångest... ](*,)

Stella har alltid varit en tröttis, sovit alla lurar och nätter i princip fläckfritt fram tills ca två veckor sen. 16 sömntimmar per dag har det varit, 12,5-45-2-45. Sedan börjades det skarvas i långluren, men hon somnade ändå om.

Jag tänkte att det var dags att dra ner på sömntimmarna, så intentionen är 12-45-1,5-20, men sen i onsdags har hon sovit 12-30-45-30. Det GÅR inte att somna om i skarven på långluren och det är SVÅRT att somna. Inatt vaknade hon vid 5 och höll låda av och till i en halvtimme. Det har inte hänt sedan hon var typ 3,5 månad!!

Trots att hon sover mycket mindre är hon oftast nöjd. Gnälls gör det ju och ibland bryter hon ihop av till synes ingen anledning alls, men jag upplever inte att det är på grund av trötthet. I mitt huvud har jag börjat skissa på ett schema med två lurar, men samtidigt undrar jag hur mycket av detta som beror på åttamånadersångesten och tvivlar på om hon verkligen skulle klara av att vara vaken så pass länge i sträck...

Är det någon som har några kloka tankar?

[Tetz]

Vet du, jag tror att din intention med 12-45-1,5-20 är lite väl tuff med tanke på hur mycket sömn hon brukar ha. Att låta sista luren vara 45 min eller förlänga långluren till 2 h, är nog vad jag hade gjort.

Prova att ge henne utevistelse innan lunchen, det brukar hjälpa här hemma när långluren bråkar. Alternativt kan du förlänga dagens andra vakenpass (genom att antingen korta ner morgonluren eller skjuta på lunchluren).

Vad tror du om det?