Jag vet inte vad jag skall skriva. Är så ledsen för allas skull, för lilla Engla, hennes familj, alla som engagerat sig och hjälpt till.
Är mitt i det hemska fylld av enorm tacksamhet över mina töser som sover gott i sina sängar och samtidigt så rädd inför allt ont som finns i världen.
Det skall inte vara såhär, livet skall inte ta slut på det här sättet
Skickar även en jättestor kram till dig Jannika.
Nancy