Hej! Har ett stort problem. Vårt hus ligger vi en ganska tätt trafikerad 50-väg, många tätortsbussar och bilar går där. Vår dtr som är 4 år är en förståndig tjej och går inte ut i gatan (hittills...) men däremot kan hon helt plötsligt springa iväg och korsar korsningar utan att se sig för. Vi ropar "stanna" så högt och bestämt vi bara kan, springer vi efter blir följden att hon lubbar på ännu fortare. Efteråt blir vi alltid väldigt arga (av oro: vad kunde ha hänt?) på henne och talar om att vi blir arga för att hon inte stannar när vi ropar, vi berättar hur ont det kan göra att få en bil över sig osv. Nu har det hänt så många ggr, och idag blev konsekvensen indraget Boilbompa. Lillan fick titta, så att storan verkligen skulle känna på vad hon gick miste om. Behöver jag säga att hon var otröstlig när hon hörde signaturmelodin? Vi vill ju så gärna lita på henne och ge henne ansvar i trafiken, men hon är bevisligen inte mogen för det. Idag skulle hon bara gå ut på trottoaren och vinka åt någon, och så pep hon iväg. Hur ska jag "straffa" när hon gör såhär? (hårt ord men ni förstår vad jag menar) Hur ska vi få henne att förstå att det är farligt att korsa en väg, jag försöker undvika ordet farlig i vanliga fall... Det verkar som vi måste hålla henne stenhårt i handen när vi är ute, man tar ju inga risker, men samtidigt är hon ju 4 år och behöver känna att hon får lite frihet! Snälla, ge mig er åsikt, särskilt vill jag ha tips på bra konsekvenser vid detta beteende.Vilken konsekvens ska jag ge?
-
Linnéa med två barn
- Inlägg: 60
- Blev medlem: mån 09 apr 2007, 13:25
Vilken konsekvens ska jag ge?
Hej! Har ett stort problem. Vårt hus ligger vi en ganska tätt trafikerad 50-väg, många tätortsbussar och bilar går där. Vår dtr som är 4 år är en förståndig tjej och går inte ut i gatan (hittills...) men däremot kan hon helt plötsligt springa iväg och korsar korsningar utan att se sig för. Vi ropar "stanna" så högt och bestämt vi bara kan, springer vi efter blir följden att hon lubbar på ännu fortare. Efteråt blir vi alltid väldigt arga (av oro: vad kunde ha hänt?) på henne och talar om att vi blir arga för att hon inte stannar när vi ropar, vi berättar hur ont det kan göra att få en bil över sig osv. Nu har det hänt så många ggr, och idag blev konsekvensen indraget Boilbompa. Lillan fick titta, så att storan verkligen skulle känna på vad hon gick miste om. Behöver jag säga att hon var otröstlig när hon hörde signaturmelodin? Vi vill ju så gärna lita på henne och ge henne ansvar i trafiken, men hon är bevisligen inte mogen för det. Idag skulle hon bara gå ut på trottoaren och vinka åt någon, och så pep hon iväg. Hur ska jag "straffa" när hon gör såhär? (hårt ord men ni förstår vad jag menar) Hur ska vi få henne att förstå att det är farligt att korsa en väg, jag försöker undvika ordet farlig i vanliga fall... Det verkar som vi måste hålla henne stenhårt i handen när vi är ute, man tar ju inga risker, men samtidigt är hon ju 4 år och behöver känna att hon får lite frihet! Snälla, ge mig er åsikt, särskilt vill jag ha tips på bra konsekvenser vid detta beteende.Kramar!
Hej Linnéa med två
Jag håller med solglimt, en fyraåring är INTE att lita på i trafiken, och är inte mogen att själv vistas ute bland bilar! Jag har själv en fyraårig tös, mycket lugn och försiktig, men jag skulle aldrig drömma om att låta henne gå ut itrafiken själv! När vi är ute och går, går hon på insidan och håller i vagnen, att låta henne gå framför eller bakom mig skulle vara alltför riskfyllt! Helt plötsligt ser de nåt kul - en pinne, en katt eller så går de bara och filosoferar och.... HU
Vi bor jättenära vägen vi med, med rätt mycket trafik, vi har helt enkelt hägnat in tomten med högt staket, annars skulle jag få sitta på pass jämt härute! En rejäl grind med lås har vi också.
Vi pratar ofta trafikvett när vi är ute, tittar oss för ordentligt, pratar om trafikskyltar osv. och hon lyssnar och tar till sig, men det går för den del inte att släppa henne själv ännu på nåt år!
Och att straffa henne tror jag var helt verkningslöst
Barn som straffas så här lär sig bara att bli bättre på att smyga och smussla, ett straff när det behövs (fast jag säger hellre konsekvens 
) ska höra ihop med vad barnet gjort: har man gjort någon illa kramar man om, slår man sönder något städar man upp osv...
Jag tycker du och tjejen går på en "trafikpromenad" i morgon, då du visar hur man gör när man korsar en väg, tittar på lite skyltar, du låter HON visa DIG osv... Bra mycket mer lärorikt än ilska och förvisning från bolibompa...
Lycka till!
Kram Mia
Jag håller med solglimt, en fyraåring är INTE att lita på i trafiken, och är inte mogen att själv vistas ute bland bilar! Jag har själv en fyraårig tös, mycket lugn och försiktig, men jag skulle aldrig drömma om att låta henne gå ut itrafiken själv! När vi är ute och går, går hon på insidan och håller i vagnen, att låta henne gå framför eller bakom mig skulle vara alltför riskfyllt! Helt plötsligt ser de nåt kul - en pinne, en katt eller så går de bara och filosoferar och.... HU
Vi bor jättenära vägen vi med, med rätt mycket trafik, vi har helt enkelt hägnat in tomten med högt staket, annars skulle jag få sitta på pass jämt härute! En rejäl grind med lås har vi också.
Vi pratar ofta trafikvett när vi är ute, tittar oss för ordentligt, pratar om trafikskyltar osv. och hon lyssnar och tar till sig, men det går för den del inte att släppa henne själv ännu på nåt år!
Och att straffa henne tror jag var helt verkningslöst
Barn som straffas så här lär sig bara att bli bättre på att smyga och smussla, ett straff när det behövs (fast jag säger hellre konsekvens ) ska höra ihop med vad barnet gjort: har man gjort någon illa kramar man om, slår man sönder något städar man upp osv... Jag tycker du och tjejen går på en "trafikpromenad" i morgon, då du visar hur man gör när man korsar en väg, tittar på lite skyltar, du låter HON visa DIG osv... Bra mycket mer lärorikt än ilska och förvisning från bolibompa...
Lycka till!
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)
Moi 
Enkla regler
Jag tror på att sätta upp vissa enkla regler som måste åtföljas. Vi har tex regeln att är man bland bilar då måste man hålla en vuxens hand. Ibland frågar barnen 3 och 6 år, om dom är "bland bilar" för att veta om dom måste hålla handen. Dom vet lite vagt att bilar är farliga och så men det är inte det som gör att dom håller handen, regeln är helt enkelt sån att man håller handen bland bilar, det är ointressant varför man gör det. När man är i trafiken så är det ALLTID en vuxen som styr och man får aldrig gå själv (ens om man lovar att gå snällt på trottaren).
Om jag skulle ha en konsekvens så skulle jag ta det omedelbart. Om du bestämmer dig för att hon måste hålla handen (eller vagnen) i trafiken och hon släpper ändå, då skulle jag helt enkelt gå hem och avbryta den roliga utflykten. Ni får försöka igen någon annan dag och se om hon kan klara det då. Till slut så inser hon nog att det är roligare att hålla handen än att sitta hemma och uggla.
Om jag skulle ha en konsekvens så skulle jag ta det omedelbart. Om du bestämmer dig för att hon måste hålla handen (eller vagnen) i trafiken och hon släpper ändå, då skulle jag helt enkelt gå hem och avbryta den roliga utflykten. Ni får försöka igen någon annan dag och se om hon kan klara det då. Till slut så inser hon nog att det är roligare att hålla handen än att sitta hemma och uggla.
-
Gäst
Och jag tjatar helt frälst på om det där med att jobba förebyggande: tror att det skulle funka fin fint i ett sådan här läge:"Vad BRA att du vet att man håller handen när man går bland bilar"
"En sån tjej!" "Så bra du kunde!"
25 gånger om dagen, alldeles oavsett om ni har idag varit ute bland bilar eller inte...
Grejen är, att hon börjar själv tro på det du säger, och det blir en självuppfyllande profetia...
Sedan har du Annas pålitliga; att spela teater:
"Nu skall vi strax gå ut (du förvarnar), och hur var det nu man gjorde ute i trafiken?"
"Kan du visa?" "Så bra du kan!"
Göd hennes självförtroende och jobba på med detta minst en vecka - jag tippar på att du kommer att se en Förändring...
-
Linnéa med två barn
- Inlägg: 60
- Blev medlem: mån 09 apr 2007, 13:25
Hallå! Tack för era svar. 
Precis som ni skriver så är det viktigt med en direkt konsekvens, ex att avbryta det man håller på med.Men när man inte håller på med något, när det inte finns ngt att avbryta om ni förstår mig, vad ska man då ge för konsekvens? Det här med indraget bolibompa var faktiskt en direkt konsekvens igår för kl var fem i sex när det hände och vi skulle precis mysa ner i soffan då hon bara skulle vinka hejdå till ett besök vi hade. Ville bara förtydliga det. Bra att få era åsikter om barn i trafiken, för vi har några grannar som släpper sina 3-åringar att vandra fritt på vad de föräldrarna tror är lugna gator, så vi började undra om vi var överbeskyddande! 
Tack.
Precis som ni skriver så är det viktigt med en direkt konsekvens, ex att avbryta det man håller på med.Men när man inte håller på med något, när det inte finns ngt att avbryta om ni förstår mig, vad ska man då ge för konsekvens? Det här med indraget bolibompa var faktiskt en direkt konsekvens igår för kl var fem i sex när det hände och vi skulle precis mysa ner i soffan då hon bara skulle vinka hejdå till ett besök vi hade. Ville bara förtydliga det. Bra att få era åsikter om barn i trafiken, för vi har några grannar som släpper sina 3-åringar att vandra fritt på vad de föräldrarna tror är lugna gator, så vi började undra om vi var överbeskyddande! Tack.Kramar!
-
Gäst
Hej Linnea,
även om klockan var fem i sex så var Bolibompaindragningen ingen konsekvens. Den var ett straff! Konsekvenser hör ihop med förseelsen på ett för barnet tydligt sätt! Om man vägrar sänka volymen på tv när man tittar på Bolibompa, trots att den är alldeles för hög, DÅ är avstängning en logisk konsekvens. För att ta ett exempel.
Ett problemet med straff är att om vi ger våra barn sådana så tenderar de att anse att de kan straffa oss tillbaka. (Varför inte?!) Och deras straff är oftast mycket värre för oss, tex. att de matvägrar.
/Pea
även om klockan var fem i sex så var Bolibompaindragningen ingen konsekvens. Den var ett straff! Konsekvenser hör ihop med förseelsen på ett för barnet tydligt sätt! Om man vägrar sänka volymen på tv när man tittar på Bolibompa, trots att den är alldeles för hög, DÅ är avstängning en logisk konsekvens. För att ta ett exempel.
Ett problemet med straff är att om vi ger våra barn sådana så tenderar de att anse att de kan straffa oss tillbaka. (Varför inte?!) Och deras straff är oftast mycket värre för oss, tex. att de matvägrar.
/Pea
Pea skrev:
Ett problemet med straff är att om vi ger våra barn sådana så tenderar de att anse att de kan straffa oss tillbaka. (Varför inte?!) Och deras straff är oftast mycket värre för oss, tex. att de matvägrar.
Det tror jag inte många tänker på...
Jag köpte, efter tips här, en jättebra bok som handlar om fostran, att lära barnen välja att göra rätt och att ta konsekvenserna av sitt handlande - den heter "växa med ansvar" och är skriven av Barbara Coloroso, finns bl a på www.adlibris.com och den är VÄL värd sina pengar!
/Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)underbar tråd! Jag har precis funderat i liknande banor efter att vi haft besök av några amerikanska vänner med barn mellan 4 och 12. Den minsta pojken hade precis lärt sig öppna dörrar och grindar och försvann således ett par gånger. När de väl hittade honom fick han "smisk" (en dask på rumpan). Jag blev ganska upprörd och vi diskuterade lite om det. De undrade förståss "men vad gör ni annars??"
Självklart kunde jag min vana trogen inte komma på vad vi gör annars... (urdålig på att argumentera) Nu när de åkt hem kan jag ju komma på massor med argument, typ "där språket tar slut tar nävarna vid!", och allt möjligt. men den här tråden ger mig lite mer kött på benen om hur VI gör. Alltså att vi inte har "strafftänket" utan mera lösningsbetonat tänkande.
(obs, jag menar inte att aga och utebliven bolibompa är samma sak!!)
Självklart kunde jag min vana trogen inte komma på vad vi gör annars...
(urdålig på att argumentera) Nu när de åkt hem kan jag ju komma på massor med argument, typ "där språket tar slut tar nävarna vid!", och allt möjligt. men den här tråden ger mig lite mer kött på benen om hur VI gör. Alltså att vi inte har "strafftänket" utan mera lösningsbetonat tänkande.(obs, jag menar inte att aga och utebliven bolibompa är samma sak!!)
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
-
Linnéa med två barn
- Inlägg: 60
- Blev medlem: mån 09 apr 2007, 13:25
8) Hej igen!
Ja. du har rätt där Pea som skrev att det var för mycket straff över det hela (hemskt ord). Dagen efter vår incident så var vi ute och gick och innan promenaden började så sa jag "kommer du ihåg när du sprang ifrån mamma igår, och hur tråkigt och ledsamt det blev då" . Varpå hon nickar och säger: idag håller jag i vagnen mamma. Världens duktigast tös hela vägen! Så lite kanske det bet ändå även om det kanske inte var rätt metod från min sida. Men när man man blir sådär riktigt arg så är det svårt att veta vad man ska ta sig till ibland, eller hur? Tack för ert engegemang, har fått lite ny inspiration. 8) Ut i solen med er nu, om ni inte som jag har högfebrila barn
.
Ja. du har rätt där Pea som skrev att det var för mycket straff över det hela (hemskt ord). Dagen efter vår incident så var vi ute och gick och innan promenaden började så sa jag "kommer du ihåg när du sprang ifrån mamma igår, och hur tråkigt och ledsamt det blev då" . Varpå hon nickar och säger: idag håller jag i vagnen mamma. Världens duktigast tös hela vägen! Så lite kanske det bet ändå även om det kanske inte var rätt metod från min sida. Men när man man blir sådär riktigt arg så är det svårt att veta vad man ska ta sig till ibland, eller hur? Tack för ert engegemang, har fått lite ny inspiration. 8) Ut i solen med er nu, om ni inte som jag har högfebrila barn
.Kramar!
-
Gäst