JAG blir GAAAALEN!

[Katarina-Mamma duracell]

nu är vi tillbaka på noll. Det är en evig kamp om sovandet på kvällen. Börjar vid 18.30 och det gråts skriks, han klättrar ur sängen springer undan och skrattar, allt han kan komma på för att slippa sova. Misstänkte mörkerrädsla och körde med lampa under några dagar, funkade sådar, men sen blev det som vanligt igen. Ska det verkligen behöva vara så här? Jag vet jag är så bestämd jag kan utan att bli vansinnigt jättearg, och flippa ur. Vi har testat att min man lägger honom, funkar precis lika dåligt, och då har min man funkat bra tidigare. Snälla hjälp, för nu känns det som om verktygen bara förvärrar det hela. VAd ska jag göra? Allt är en enda stor kamp just nu, inte bara sovandet utan även kläder på och av, blöjans vara eller inte vara, mat, ska den ätas eller inte, allt är bara ett evigt nej ifrån min son och jag börjar lösas upp i atomer

[liw]

Hej Katarina,

Nu vet jag inte hur gammal din son är men det låter ju misstänkt likt vad ska vi säga... typ 2,5 år
Jag har för mig att Anna har skrivit i sitt trotskapitel i barnaboken att ett effektivt knep vid ständiga protester är att förvägra barnet det som det inte vill. Typ... Jag vill inte sova! Svar: Nehej då får du inte sova. Sitt här på pallen bredvid mig medans jag diskar.

Har du barnaboken, så läs trotskapitlet. Har du läst det så läs igen, det skadar aldrig att bli påmind om dessa små knep Det har hjälpt mig genom många mer eller mindre spännande sittuationer

[Katarina-Mamma duracell]

Tack för svaret!
Jo min son är just två år, blir det i februari, och han är verkligen i trotsåldern, ingen tvekan om saken. Grejen är den att om han sov på natten så vore trotset ok, men somnar han 23, så vaknar han ändå oftast 5.30, suck, somnar han 19.00 så vaknar han också 5.30, men då har man ändå haft lite mer tid att vila på. Jag har försökt med allt för att få honom att sova längre på morgonen, men han är stenhård med sin vilja, och han klättrar ur spjälsängen med ett huj, ibland om jag har tur kryper han ned i vår säng och somnar om, men för det mesta sätter han sig i sitt rum och leker i tio minuter, hör honom komma upp i babyvakten, sen kommer han och försöker med våld att få upp en ur sängen. Vad sk man göra, stiga upp 5. och slita upp honom, och sedan göra så att man har morgon kl 5, men jag vill ju gärna sova till 7 på morgonen, hur får man honom att sova vidare utan att vara tvungen att ta till medicinsk hjälp?

[liw]

Vet faktiskt inte... kanske ta några dagar, ev vecka aller så lång tid det behövs och helt enkelt gå upp innan honom och placera dig i dörröppningen till hans rum. För varje gång han kliver upp så placerar du honom i sängen igen, solfjäder och ramsa ut. Sover han inte, så strunta i det så länge han ligger kvar i sängen. Fortsätt så tills klockan är sju och du bestämmer att det är morgon.
Min Emil hade också en (visserligen kort) period när han fick för sig att han var morgonpigg. För mig är det lättare eftersom han inte klättrar ur spjälsängen... men jag gjorde så att jag när han vaknade och låg och ropade gick in och sa att "det är fortfarande natt, mamma vill sova klart." Jag satte igång lite musik och gav honom ett pussel, en bok eller ngt att roa sig med tills jag sa att det var dags att kliva upp.

Hoppas att det löser sig.

[annawahlgren]

"Evig kamp". "Allt är bara ett evigt nej från min son och jag börjar lösas upp i atomer." "Han är stenhård med sin vilja." "Sen kommer han och försöker med våld att få upp en ur sängen." "Vad ska man göra, stiga upp kl 5 och slita upp honom? Hur får man honom att sova vifate utan att vara tvungen att ta till medicinsk hjälp?" "Allt är en enda stor kamp just nu, inte bara sovandet utan även kläder på och av, blöjans vara eller inte vara, mat, ska den ätas eller inte"...

Herre milde. Ser du vad det är du skriver?!

Det här är ditt hett efterlängtade lilla barn, som du födde lycklig för mindre än två år sedan. Honom utmålar du nu som ett illviligt monster (ett uttryck jag hämtat från ett annat föräldraforum, där folk beklagar sig över sina uuuurjobbiga små barn). Hur blev det så?!

Besinna dig För din egen skull och för ditt lilla barns. Han har inte levt på jorden, i just din plätt på orden, i ens två år. Hur ska han kunna veta Vad är du för "kontaktman"? Tänk dig själv om du hamnade i ett beduinläger, hux flux, med den enda vetskapen att det var där du skulle leva i fortsättningen - hur i fridens dar skulle du klara det? Om du inte fick kärleksfull hjälp och ledning?

Läs gärna Barnaboken, och jag skulle rekommendera dig: från pärm till pärm. För att få en annan syn på ditt barn.

[mammamy]

Katarina!
Jag uppfattar framförallt din förtvivlan och desperation, du låter helt slut!! Såvitt jag förstår väntar du barn igen? Alla mår vi ju inte världsbäst under graviditeten heller och tröttheten kan vara mördande. Finns det ingen du kan ta hjälp av några dagar, någon mor- eller farförälder typ? Någon som kan ta hand om din lille älskade underbara (eller hur?) vildbasare till frågvisa juvel någon dag, så att DU får vila och ladda batterierna, gärna liggande på soffan läsande lämpliga kapitel ur barnaboken?
När du så åter hämtat kraft, valt ut vilka delar du ska ta tag i först, tränat in lämplig metod och BESTÄMT dig, så tar du hem juvelen igen och visar lugnt och metodiskt hur livet levs. Bestäm dig för att du har tvåhundra gånger mer tålamod än du har, med den vuxnes intellekt kan du tvinga dig själv till det, det är jag övertygad om. Din son kan inte med sitt 2,5-års intellekt så du måste vara starkare än honom och det är du, men det är extra svårt om man är gråtfärdig av trötthet.
Våga stå för att du är utmattade och förtvivlad och TA HJÄLP nån dag, det är inget att skämmas för.
Dessutom är jag också övertygad om att du egentligen har en annan syn på ditt barn än din text ger uttryck för, annars skulle du inte vara på det är forumet alls.
kom igen, jag tror på dig!

[annawahlgren]

"Inget forum är tänkt som en klagomur", har jag skrivit i mina forumintroduktioner.

Vill man och behöver ha "styrkekramar", avlastning från det/de jobbiga barnet/barnen, barnledighet (som förr betydde ledigt från jobbet för att vara med barnet/barnen men som numera betyder att slippa dem) så finns det andra föräldraforum än detta, där man kan få förståelse för sina svårigheter, sin offerroll och sin klagan.

Här är parollen: SMÅ BARN SKA NJUTAS. Och njuta själva

[Katarina-Mamma duracell]

Nog njuter jag av min son alltid Men när man inte sovit på nästan tre dygn i sträck börjar man bli trött i huvudet. vilket var fallet när jag skrev mitt inlägg så kanske ordvalet inte alltid blir det bästa. Det känns som om inget fungerar, och att man börjar nå smärtgränsen för vad man orkar.
Jo Anna jag förstår precis vad du menar med att han bara levt en liten stund i min plätt på jorden och att vi inte ska använda din sida som klagomur, men jag var i desperat behov av råd. Kände att min värld rasade totalt. Vi har kört sova hela nattenkuren i flera månader, med varierande resultat, vissa nätter sover han faktiskt och är då världens goaste och raraste lilla kille, men när han sovit mindre än 7 timmar totalt på ett dygn och inte får ro, trots att man använder alla verktyg så känner man sig ganska misslyckad som guide i livet till den lille . Man ser på honom hur han lider av att inte få den vila han behöver, och han blir inte alls lika gullig och rar när han tar till våldsamheter för att slippa sova. Jag har t.om tagit tjänstledigt för att vara hemma med min son och jobbar hela dagarna med att ge trygghet, och visa att mamma ändå är den som bestämmer. Visst jag är gravid med nr 2, men det är ännu länge kvar till den dagen då lille 2an är ute, och jag sträckläser barnaboken varje kväll efter nya trådar att hitta hjälp i, men vissa dagar finns bara inte orken längre. Min sons sömnbekymmer sträcker sig från det att han var nyfödd till nu, 2 år gammal, och det var för ett halvår sedan som vi upptäckte shn-kuren och den har hjälpt lite, men vi har fortfarande låååååångt kvar innan vi har åtminstone 10-12 timmars sömn i vår familj igen. men vi kämpar, och vi hoppas att det även i fortsättningen finns visa kvinnor och män som kan hjälpa en att se ljuset när allt känns becksvart

[HelBoB]

JAg förstår att du är hemma med sonen, dvs han går inte på dagis eller så?

Kanske behöver du backa lite för att ge honom lite utrymme UTAN att behöva minska på tryggheten. Gå till öppna förskolan och andra aktiviteter där han får vara bland andra barn. Även om han kanske är för liten för att ta del i barns lek så kan han leka bredvid dom och i närheten av dig.

Vår dotter började på dagis när hon var knappt 2 år och det är underbart att se hur roligt hon har där och hur hon har utvecklats. Vi har nog funderat på om man inte skall vara hemma med barnen tills skolan börjar, men det finns inte samma unmgänge på det sättet som det fanns förr, då "alla" var hemma, och man gick ut till lekparken och träffade grannar och andras barn.

Ibland kan man ge barnet FÖR mycket trygghet så att de inte förstår att de klarar sig utan mamma och pappa en stund. Lagom trygghet, lagom bestämda regler och ett glatt humör verkar funka för oss.

Lycka till!! Ha kul!!

/Helena

[Katarina-Mamma duracell]

HelBoB!
Nej alltså så här är det, jag jobbar i vanliga fall, och min son går hos dagmamman som han trivs jättemycket med, [-o< vill knappt hem när han varit där, men eftersom han kan sova hur länge som helst när han är där så satt vi tillsammans och klurade, eftersom hon är insatt i att jag kör shn kuren, och vi bestämde att jag tar rjänstledigt under en period, nu en månad till att börja med, då jag försöker att få honom att svänga på dygnet, eftersom han gärna tar natt mitt på dagen och har dag på natten så att säga, därför är jag hemma just nu. vet inte om det är en lösning men vi provar iallafall Vi går till dagmamman och han får vara där själv varje fm för att inte tappa rutinen, men för att sätta att mamma bestämmer så hämtar jag honom lagom till vilan och låter honom sova i vagnen ungefär en timme, för att sen väcka honom och hitta på aktiviteter ute tillsammans med hundarna fram till middagen. Så aktivitet får han. Hur det går med att svänga dygnet får vi se, det som är värst är ju att se att han mår dåligt av att sova på "fel" tid gentemot resten av familjen.