Ramsa i boken VS ramsa på dvd:n som följde med boken

[ÅsaB]

Hej!

Ny här! Planerar för fullt att kura sonen Waldemar nästa helg (Kristi Flax - många lediga dagar!!!) och läser boken för tredje gången. Igår såg jag dvd:n för första gången och reagerade på en sak när det gäller ramsningen:

I boken står det att man ALLTID skall gå ut när man ramsar, man skall hinna ut under första "versen".
I filmen står både Anna och föräldrarna och ramsar när de håller solfjädern! Utgår naturligtvis från att detta är ok, men skulle gärna vilja höra lite tankar kring hur det fungerar. Antar att man i så fall främst ramsar under solfjädern under natt nummer ett, eller?

Jag är så laddad! Jag studerar för fullt, till och med drömmer om det. Här skall kuras och det skall bli BRA! Napp-jäkeln skall bli ett minne blott och sonen skall lära sig att sova ordentligt!

Med hopp om liv, nätter och framtid!

// Åsa

[Lua]

Hej och -ligt välkommen!

Vilket klokt beslut du har fattat och vilken beslutsamhet! Härligt

Anna ramsar vid sängen av inspelningstekniska skäl, det ska INTE vara så! (I min bok står det förklarat på insidan av pärmen, längst bak.) Du ska ramsa ut ur rummet, som det står i boken.

Snart ligger ni och trynar som smågrisar och undrar varför ni inte gjort detta förut !

Kram Lua.

[Lua]

PS! Skriv gärna i din signatur hur gammalt lilla barnet är! DS!

[annawahlgren]

Tack, Lua

Väkommen är du, ÅsaB

Det borde ha varit med antingen en lös lapp i din bok (första upplagan) eller tillskrivet som Lua säger på sidan mot DVD:n (andra upplagan), att man INTE ska ramsa över sängen och verkligen inte heller ha ljuset tänt (filmaren hade ingen mörkerkamera ) utan göra som det står i boken.

Jag var tvungen att försöka "överrösta ljuset" och kunde dessutom inte gå ut ur rummet och in i nästa eftersom det låg en kurbebis där också

Så håll dig till boken och Lathunden och tro inget annat \:D/

[ÅsaB]

Tack för snabba svar, både Lua och Anna (kan inte låta bli att känna mig hedrad!)

Och typiskt mig att ha lite bråttom. Slängde mig över boken och naturligtvis stod det där precis som ni sade. Där ser man!

En annan fråga då, också "ramsrelaterad":

Ramsar man alltid x4? Naturligtvis ramsar man x6 och x8 (och kanske ändå fler gånger ibland?), men ramsar man någonsin färre gånger än 4? När barnet lärt sig det hela, är det ändå alltid 4 ggr (med bekräftelse som sista vers) som gäller? Om man måste ramsa längre fram, om barnet vaknar och inte verkar vilja somna om, är det fortfarande x4 eller kan det räcka med en eller två gånger? Jag menar vid situationer då jag själv kanske ligger i sängen och ropar till honom.
Har också förstått att man inte skall slänga ur sig ramsan till höger och vänster, utan, även om den väger tungt i kuren, så skall man ändå ligga lite lågt, när barnet väl är kurat. Jag förstår att jag måste våga lita på att han klarar av att somna själv, när han väl förstår att det inte blir någon action att vänta. Ramsan tar jag väl då mest till om han jobbar upp sig och inte verkar komma till ro, eller hur?

Just nu kan inte tiden gå fort nog... Har varit uppe och tryckt i nappjäXXXeln jag vet inte hur många gånger. Riktigt längtar till nästa vecka! Och det är så suveränt att kunna bolla tankar, frågor och idéer och få så snabba svar!

[Lua]

Ramsan är gånger 4, som ett fyrfaligt leve. När du väl får kläm på det skulle det kännas konstigt att säga den kortare, rumphugget, typ. Vad har du tänkt dig för ramsa, förresten Vi har "Godnatt, godnatt å sov så gott"... *4, då förstås

Det är rätt uppfattat att man inte bör gödsla med ramsan i onödan. Man säger den vid läggning och vid kris. Undantaget kan vara om den lilla vaknar upp i vargtimmen, då kan man slänga iväg en "pangramsa" för att informera om att det fortfarande är natt och på så sätt mota Olle i grind.

Och inte behöver du känna dig hedrad av närvaron av lilla mig...

Kram Lua.

[ÅsaB]

Så även mitt i natten slänger man iväg ramsan x4? Tänkte att man riskerar mindre att väcka maken om man säger den x1 eller 2, men han får väl överleva... Han pratar förresten i sömnen och väcker mig (trots öronproppar), så då får jag väl ge igen lite grann!

Ramsan, ja. Vi har kört ramsa sedan han föddes ("Godnatt godnatt mitt älskade barn" - som dessutom från början följdes av "nu skall vi sova" - men det blev alldeles för långt!), men nu tänker jag byta. Känns bra, eftersom vi börjar helt på nytt. Preliminärt (jag går och känner på det just nu) blir det "Godnatt godnatt grabben min" (lätt att byta till flickan/tösen/gumman eller annat, om nu en sådan skulle dyka upp i familjen i framtiden). Känns klämmigt och bra, till skillnad från "älskde barn" som kändes lite för "kletigt" efter ett tag. Spelar ju egentligen ingen större roll, men man skall ju trivas med ramsan och kanske dessutom "låna ut den" till ex svärmor (mer skeptisk kvinna kan man leta efter, så där blir det INTE några egna ramsor, inte...)

Kram // Åsa med Walle i knäet, grymt imponerad av det här med datorer

[ÅsaB]

Kom ju på en fundering till, som känns lite fånig. Hur viktigt är det att ha huvudet åt höger? Det känns som om sonen trivs mer åt vänster... Han vänder huvudet så fort jag lagt honom med huvudet åt höger. Skall jag kämpa för att lägga tillbaka honom, eller är det ok att han byter själv? Så länge han inte kämpar med att ta upp huvudet och se sig omkring, så klart.

Jösses, vad mycket funderingar man har ändå! Tur att ni finns här och kan svara! Annars är ju risken överhängande att man gör fel och det vill vi INTE!!!

// Åsa

[Lua]

Den nya ramsan är bättre, även rent rytmiskt. Den ska gå att stampa takten till! Fundera en gång till på "grabben". Om ni får fler barn brukar man ramsa dem över samma kam och då kan det kännas lite konstigt om det är en tjej... Har du koll på att du ska ha en dagramsa som inte innehåller godnatt? Våran lyder: Sov så gott en liten stund.

Huvudet ska vara bortvänt medan du buffar, för att eliminera alla synintryck. Hur han sedan väljer att sova är helt upp till honom!

Fråga på Det är supersmart

Kram Lua.

[ÅsaB]

Dagramsa: Lugn och fin, nu skall vi sova. Skall ta ditt råd i beaktande och fundera över "grabben".

Har precis "tränat" lite. Sonen var vansinnigt trött efter strulig natt och inte mer än 20 minuters sömn i vagnen (under en 2 timmar lång prommis, suck). Jag buffade på för fullt och trots otroliga protester först, så kommer så småningom reaktionen: "Åh, morsan, det där ÄR inte dumt!" Solfjädern däremot... Ojojoj. Kan en kille spjärna mer? Och så får man börja om från början. Men jag bestämde mig för att det är dumt att tjuvstarta och dessutom ha nappen till hands, så jag stack till slut in den (somnade som en sten sekunden efter, så klart) och gick slokörad därifrån (med ramsa). Nu lämnar jag allt praktiserade åt sidan ett tag och läser och studerar vidare.

Måste dock erkänna att jag är lite imponerad av sonens svordomar. Var har han lärt sig dessa grova uttryck? Kan det vara för att hans pappa är norrlänning???
Det är nästan så att jag ser fram emot att höra dem igen nästa vecka. Tur att man kan ha lite humor i sammanhanget! För samtidigt förstår jag att nätterna nästa vecka kommer att bli fruktansvärt jobbiga i vissa avseenden. När man normalt har en son som somnar lätt (med napp), så skall man plötsligt krånga till allt och då kan man ju förstå att killen blir förbannad! Men samtidigt planerar jag att få en massa datorjobb gjort, när jag ändå måste hålla mig vaken! För jag får väl ändå hoppas att han skall sova åtminstone lite...

// Åsa

[Lua]

Så även mitt i natten slänger man iväg ramsan x4? Tänkte att man riskerar mindre att väcka maken om man säger den x1 eller 2, men han får väl överleva...

Om lilla prinsen gnölar så kanske maken redan är vaken... Dessutom ska ramsan vara ordentlig, inget viskande här inte, så han vaknar nog även om du gör *1

Måste dock erkänna att jag är lite imponerad av sonens svordomar. Var har han lärt sig dessa grova uttryck? Kan det vara för att hans pappa är norrlänning???

Det norrländska temperamentet är väl tystlåtet och lite kärvt Bra att du avslutade "träningen". När du väl börjar ska du GENOMFÖRA, inga blickar bakåt eller åt sidorna utan framåt, mot målet.

Kram Lua.

[annawahlgren]

Tänkte att man riskerar mindre att väcka maken om man säger den x1 eller 2 .

"Godnatt godnatt grabben min"

Vem är det som inte ska vakna, maken eller barnet Vet du vad Hur har maken det med sina bekymmer över att möjligen väcka dig =;



Skippa både "grabben" och "min", tycker jag helt brutalt. Sömnen handlar inte om ert underbara kärleksförhållande - som bör odlas på dagarna. Sömnen, lilla barnets sömn, är och ska vara hans egen. Koppla den inte till känslor och kärlek och dig, lilla mamma O:) överhuvudtaget

Med "grabben min" gör du dessutom ett tilltal, som påkallar hans uppmärksamhet. Det är inte meningen. Du ska dra dig tillbaka - avpersonifiera - och överlämna honom åt den goda sömnen, som du inte har med att göra.

Du kan trots allt inte, om du tänker efter, sova åt honom. Så ramsan (x4 se Verktygslådan ) ska handla om sömnen, inte om dig eller er.

Betänk att jag kurat bortåt ettusen barn genom trettio års tid. En vilt främmande människa, som de (oftast) aldrig träffat förut, och en komplett främmande miljö, där de aldig befunnit sig förut - och så PANG, är det meningen att de ska sova så gott.

Och det gör de. Det har de gjort.

Varför För att jag älskade dem och de mig Knappast. Men de kände tämligen direkt att jag bevakade deras intressen, jag ville dem väl - jag ville och kunde hjälpa dem att komma i ro så att de fick sova så gott. Äntligen och till slut.

Det tog de emot med lättnad.

Så du förstår att det hade och har väldigt lite med känslor att göra - ingenting alls, faktiskt. Lika lite som man tröstar och duttar med ett barn som ju måste äta. Man förhåller sig saklig. Likadant när man byter blöja och klär på.

Nappen - han glömmer den på en natt. Om du gör det. Inga problem

[ÅsaB]

Tusen tack för alla råd! Jag skall se över ramsan direkt - har ju ett par dagar på mig. Och eventuell väckning av mannen vid min sida är ju ganska oviktig i sammanhanget, naturligtvis.

Låt i natt - när sonen sov riktigt bra, för en gångs skull - och funderade över kuren och kom på två nya frågor:

* Ramsan igen. Om jag hör honom småvakna bör jag väl i största möjliga mån ge honom chansen att somna om själv. MEN - om det är vargtimmen, skall jag slänga ur mig en hög magstöds-ramsa x4 så fort jag hör honom göra ljud, oavsett hur litet? Vill ju inte få honom att vakna till för mycket! Eller skall jag även där ge honom chansen att somna om själv? Har läst en del andra inlägg och förstår att vargtimmen kan vara SVÅR! Och då vill man ju inte göra det krångligare än nödvändigt, naturligtvis!

* Solfjädern. När jag testat lite svarar Walle jättebra på buffandet. Han kan skrika och gorma, häva ur sig de hemskaste löften om vad han skall göra med sin mor när han är stor, för att sedan ångra sig och lugna ner sig. Då går ju den ömma modern över till solfjädern och genast spjärnar sonen och börjar kalla sin mor för hemska ord igen. Skall jag hålla kvar då, tills han lugnar sig, eller återgå till buffandet? Jag kan solfjädra om jag gör det snabbast i universum, någon tiondels sekund, men håller jag längre är kriget igång igen. Jag känner att jag definitivt behöver lite solfjädringsråd innan vi sätter igång!

Det känns riktigt lyxigt att kunna posta minsta lilla fåniga fråga här och få svar - och fantastiskt bra sådana! Jag är så peppad inför kuren nästa vecka att jag nästa hoppar jämfota. Jag läser boken, ser filmen och surfar här - här skall kuras med framgång!

Tack för allt hjälp hittills!

Kramar// Åsa och Walle

[annawahlgren]

*Ramsan igen - läs på i Tips på vägen, i boken Tips och inspiration, om tidiga morgnar. Man ger en upplysningsramsa. Läs på

* Solfjädern är ett krisverktyg. Det kan krävas enklare våld. Det du talar om är bara ett avslutande tryck, och det ger man ju bara rakt av. Efter buffandet eller bara efter tillrättaläggandet, som markering att nu är det dags att ligga plafs och bara sova så gott. Läs på om solfjädern i Verktygslådan. Det är ingenting du behöver tillämpa nu alls. Bara som sagtlättare solfjäderstryck, avslutningsvis.

Vad du däremot ska se upp med är buffningsträsket - det låter som om du håller på att trampa ner dig där innan du ens börjat kura Sluta precis innan du tycker att det äntligen börjar fungera. Och tryck till och GÅ, med ramsan och ut med ramsan, utan att darra på rösten eller skicka orosvargar över tröskeln.

SHN-kuren är en process. Det går inte att säga att så här ska man göra alltid, så här länge, varje gång, alltid, i evighet likadant. Den stora konsten är att lyssna av, känna in och agera i enlighet med vad man hör, känner, förstår behövs - eller inte behövs. Och det kan vara, och är, högst olika från natt till natt, dag till dag, minut till minut

Gemensamt för hela klabbet är dock att man måste backa, med allt större förtroende för lilla barnet.

För att barnet ska kunna (fortsätta) göra fransteg, krävs att man själv gör "baksteg" - FÖRST, och kontinuerligt

UNderbart att du känner dig så hemma på detta välbefolkade forum där du aldrig någonsin ska känna dig ensam \:D/

[ÅsaB]

Anna, jag önskar att du kunde se hur jag står och gör vågen för dig precis just nu! =D>

Jag kan inte tala om hur stort det känns att få en sådan ovärdelig hjälp! Inte kunde jag väl någonsin ana att jag skulle bli så väl guidad i ämnet! Jag läste om SHN-kuren i samma veva som boken kom ut och bestämde mig på stört att det här var något jag skulle praktisera. Jag var gravid, men fick tyvärr missfall. Nästa graviditet kom och jag var inte sen med att inhandla boken och börja förbereda mig. Jag ser mina vänner slita med sina barn eller helt sonika finna sig i, i mina ögon, fasansfulla nätter. Jag är en sovare själv och sade redan under graviditeten att jag skulle göra ALLT jag kunde för att få mitt barn att sova. Jag hade SHN i bakhuvudet redan under förlossningen (nja, då tänkte jag kanske mer på annat ), men redan med en pytteliten son fanns kur-principen där. Och han sov! På egen hand sov han över det ena målet efter det andra (har inte nattmatat sedan han var två månader) och jag trodde länge att jag skulle slippa ta till själva kuren.

Men... Nu är jag där ändå och det är nappens fel. Men jag ser fram emot att kura! De frågetecken jag haft är numera utropstecken, attityden är tveklöst total och svaren är många.

Jag är redo!!! Redo att ge min son svar och UTRYMME att sova! Redo att strypa nappen och tala om för Walle att han KAN somna utan den! Något buffande blir det inte tal om förrän själva kuren tar sin början och då bara så absolut lite som möjligt - du vet vad jag menar. Jag skall definitivt akta mig för att över-buffa

Så tack, underbara Anna, tack för att du tar dig tid!