Formsvacka med fyraåring.

[kissemjao]

Kära go vänner.

Min flicka är otroligt svår att nå. Det går liksom inte att få tillträde till hennes värld. Hon är för det mesta helt inkapslad eller tvärt utagerande. Liksom inget mellanting.
Intelligensmässigt är hon (läskigt) långt framme. Har knäckt läskoden, kan alfabetet, lättare huvudräkning osv. Hon ritar figurer med kroppar, lemmar, fingrar, och allehanda detaljer. Kan namn, adress, telefonnummer till alla nära och kära. Verkar få en "kick" av att lära sig. Motoriskt är hon också helt ok (ja enligt bvc:s alla mätstockar). Däremot känslomässigt och socialt verkar hon vara ett virrvar och kaos.
Hon "vet" de sociala koderna, men det verkar sällan om om de är av nån betydelse för henne.

Det börjar bli en del gliringar från omgivningen. T o m dagmamma har lite försiktigt försökt framföra att vår dotter inte är som de andra fyraåringarna... Vilket jag förvisso inte bryr mig så mycket om. Hon är ju faktiskt unik!! Men jag vill ju inte att hon ska bli illa sedd av andra.
Ska försöka illustrera med några exempel:

Flickan kan redan när hon vaknar på morgonen vara helt speedad, börja rabbla mantran typ "joddelijoddelijoddelijoddeli" (maxat tempo här), och då går resten avdagen i samma tecken. Med konstant ljudbild omkring sig (raspar och skramlar med leksaker eller sig själv i golv, möbler etc). Rastlöst vankande, och myyyycket tjuvnyp på lillebror. Dessa dagar är det nästan lögn att få henne i social delaktighet, kommunikation är svårt då det är lite "numret har ingen abonnent" över det hela. Det tenderar att bli heldagar i bubblan.

Flickan går på plask och lek. En fröken instruerar min dotter och två fröknar instruerar de andra tolv barnen... Hon är en liten snurresprätta som plaskar och leker som hon vill (vilket inte gör mig så mycket...) och tar ingen notis om fröknarna. Stänker gärna ner de andra barnen också. Trots att hon själv är ganska rädd för vatten. Hur ska jag göra?

När vi är i parken och leker kan hon gå fram till barn hon inte känner och slänga sten eller grus på dem? Vad ska jag göra? GÖR en fyraåring så?

[ulrikaj]

Hej Kissemjao
Jag är ingen läkare eller något liknande men jag kan dela med mig lite av mina egna erfarenheter eftersom våran son(5år) är lite likadan som är väldigt"aktiv och gillar fart och fläkt"
Det är en kille som har kort stubin men sekunden efteråt är lika glad och uppåt igen som ingenting hadde hänt Han har alltid haft lite svårt att sitta still men älskar att sitta och läsa böcker,lego tex eller med sin tågbana.Då kan han sitta länge.Han tycker om "riktiga" saker som ut och snickra skruva isär saker mm.Däremot är inte leksaker speciellt intressanta lång stund.
Vad tycker eran tjej om att göra Kan du berätta för dagispersonalen och dom låter henne göra det hon vill
Jag märker att kosten är viktig för våran kille.Det ska vara RIKTIG mat med lite socker då han blir speedad lätt.Att vara hans bästa vän i världen är enormt viktigt.Att prata ihop sig med honom.Det är en KÄNSLIG kille som man tror är tuff men under ytan är såååå känslig.(och avreagerade sig tror jag på sina kamrater)
Vi hadde problem innan oxå med att inte kasta sand utan att knuffa och slå dom andra barnen.Jag hadde honom hemma i ett halvår och SÅG honom som han var helt enkelt.Det blev bättre och nu går han på Montessori tre dar i veckan/4timmar.Det går bra där nu efter att jag pratat med personalen.Han tycker det verkligen är kul att vara där.Berättar vad dom gjort under dagen osv.Är dom inne i arbetsrummet och han springer omkring och "stör" så får han gå ut och göra något han vill göra och det är bra.
Det är en drömmare som lätt går in i sin egen värld och då inte svarar på tilltal osv.Säger jag då tex-titta en rosa elefant flyger han upp.Så han hör alla gånger vad jag säger.Jag tror bara att han fantiserar och tänker på något.(och tycker morsan tjatar)
Han HAR blivit lugnare än förrut även om han är intensiv.Men jag kan bara se på tex far sin.Kort stubin som tänder lätt men som i nästa sekund är glad igen Envis och gillar fart och fläkt.Samtidigt är han oerhört generös,omtänksam,har humor och är lätt till skratt men lika lätt till tårar om man säger.Så mitt råd är först och främst:
-kosten
-vara bästa vännen
-se henne för den hon är
-alla ÄR INTE lika
-försök se saker med hennes ögon
Vi har oxå haft pedagoger,psykologer mm inblandade men det förvärrade saker och ting då man nästan började tro att det var någor FEL på Jacob.(adhd mm)
Jag skrev hit då för första gången och fick svar av Anna.Vi tog ur honom från dagiset då och jag började se honom som den han är.

Kram ulrika

[ulrikaj]

Hej igen
Jag tänkte på en till sak det här med den sociala delaktigheten:
När Jacob tex inte vill hjälpa till och laga mat så sätter jag mig ner på en stol jag oxå och ser bedrövad ut:-Men vad tråkigt och jag som ville ha mat idag,då blir det inget idag då?
Då brukar han hjälpa till med ett-Okey då.Sen placerar jag snabbt honom vid bänken med att tex skkiva gurka till sallad eller panera fisk eller vad vi ska äta.Det brukar nästan alltid gå hem.Lika om han inte vill hjälpa till med tvätten.-Men vad tråkigt!Då får vi ju inga rena kläder att sätta på oss.Hur ska vi då göra?
Jacob får även vara ute MYCKET och springa av sig Vill han se en film får han "köpa" sig filmtid genom utetid.Då gör han av med spring i benen.Han älskar att vara ute där han leker med våran hund,med pinnar,hamrar och snickrarHjälper mormor och morfar i trädgård(dom bor granne med oss).Vi har sån tur att vi bor ute på landet där inte så mycket bilar åker så jag kan "släppa lös" honom själv.Är han inne mycket blir han oxå rastlös och det blir mest bara springa omkring och inte göra någonting.
/ulrika

[Gäst]

Hej där,

ditt inlägg berörde mig verkligen och jag har funderat på det idag. "Vad skall jag göra?" frågar du. Jag har inga svar till dig, men undrar: vad VILL du göra? Vad KÄNNER DU? Innerst inne. Vad hoppas du på för svar här? För svaret på vad du skall göra tror jag faktiskt att du bär inom dig och du bara känner efter! Söka hjälp/utredning? Eller avvakta och se?

Möjligen kan du hitta lite svar i nedanstående trådar (och söka dig vidare på de länkar som finns där).

http://www.tryggabarn.nu/barn/Page13503.html
http://www.hlk.hj.se/doc/3551

Lycka till!

Pea

[ulrikaj]

Jag håller med Pea fullt och fast.Man VET om det är något annorlunda med ens barn.Det känner man i magen, om man bara tillåter det.
Kram ulrika

[Gäst]

http://www.mensa.se/content/view/45/94/

En länk till.

/P

[kissemjao]

Detta har jag ältat om och om igen. Men jag ÄR inte säker på om det är något fel, eller om vi (dvs jag och min dotter) bara har en del att ta igen.
Jag hade en lång förlossningsdepression när jag fått henne och det tog tid innan jag fattade det och sökte hjälp. Därefter följde en besvärlig tid med förtrots, då jag stod relativt handfallen inför hur man hanterar sitt barn. Därefter jag verktygen och kraften och då hände det saker ska ni veta. Vi har gjort många framsteg! Mer än vad jag trodde var möjligt. Och emellanåt är hon helt närvarande och då glimmar det verkligen till. Men ganska ofta så är hon inte nåbar. Varken i kommunikation med ord eller kroppsspråk. (Den ljudlösa kommunikationen funkar nästan bättre).

Det känns alltså som om jag inte når fram till henne. Är rädd att det är jag som "sabbat" hennes möjligheter. Jag och min man satt en kväll och kom fram till att vi liksom inte känner henne. Förstår ni?
Detta har blivit så uppenbart nu när lillebror ett och ett halvt nästan springer om henne i "social kompentens".

Har samtalat med min egen mamma om detta och hon har ju berättat att jag också var lite "udda" när jag var liten, och se, det blev ju folk av mig med . Det tror jag handlar om att min mamma alltid har trott på mig.
Därför vill och tänker jag också tro på min dotter (för hon är ju en skatt med potential). Men å andra sidan inte missa något som är avvikande (det som nu då omgivningen glirar lite om), om det nu kan hjälpa henne till en gynnsam utveckling i livet. Så att jag kan guida och leda henne rätt.
E ni med?

[kissemjao]

Glömde tacka er för era engagerade svar!

Kom just att tänka på att om jag fick jämföra min dotter med någon så är hon lite som "Rainman" , ni vet... filmen med Dusin Hoffman.

Återigen. Tack!

[ulrikaj]

Det du skriver berör mig så otroligt mycket Jag blir så ledsen Det ÄR inte kul att få kommentarer från omgivningen om att ens barn beter sig annorlunda än andra.Herregud....man har ju haft dom i magen i 9månader och gett dom livet Man vill självklart att allt ska vara bra Jag har varit där själv som jag skrev tidigare.När psykologer och pedagoger blir inblandade och vill gå vidare.Vi sa stop till detta så han fick vara hemma ett tag som jag skrev.Jag kanske oxå ska berätta att han var allvarligt sjuk med två operationer och inte kunde på på över ett halvår när han var runt tre år.Hans utveckling i bla talet stod helt stilla vilket inte alls är konstigt.Men varken pedagogen eller psykologen såg till detta utan trodde det var något "fel" på honom.Dom fattade inte hur sjuk han varit.Jag tog kontakt med en barnläkare och med detta forum och Anna och fick till svar av bägge att när kroppen varit så pass sjuk så stannar utvecklingen av ett tag för att konsentrera sig på att höften skulle läka först.Nu har saker och ting förändrats och Jacob har "kommit ikapp".Han går sällan eller aldrig på andra barn längre,sitter mer still,han har ett utmärkt ordförrård mm.Men han ÄR fortfarande en drömmare från och till.Jag har pratat med samme läkare om detta och han sa att kan man "avbryta" honom är det ingen ting.Han har enormt livlig fantasi och jag tror han går in i sig själv på det viset.
Finns det någon möjlighet att ni har eran tjej hemma ett tag så ni får chans att lära känna varandra mer och backa bandet som AnnaW säger :?:För som sagt,-du VET om det är något med er dotter jag tror man känner det i hela kroppen.
När hon går in i sig själv som du beskriver kan du nå henne och hur länge håller det på?Vad gör hon?Sitter hon bara eller är det att hon hoppar och springer och inte går att nå på så vis?
Samtidigt om man går och grubblar på något är det värsta att inte veta säkert.Det är som du skriver är att man naturligtvis vill det bästa för barnen.Man vill ju att dom ska må bra och få ett bra liv.Jag säger det igen -det är BARA NI som vet hur ni ska göra.Ville dock dela med mig av våran situation för som det är i vårat fall att det behöver inte vara något heller.
Jag tänker mycket på er
Snälla,du kan väll berätta hur det går.

Många kramar från ulrika

[kissemjao]

Men Guuud! Nu har jag läst lite i länkarna. Blev genast lite gladare!

Måste berätta en sak. Strax innan N skulle fylla fyra satt jag och en vän och fikade. Då kom N och satte sig med oss och började "A B C D E X K L T...".
-Njaee... sa jag, och instruerade henne från A till G, i korrekt ordning.
Sedan försvann hon in på sitt rum. Kom tillbaka efter tio minuter och rabblade hela alfabetet .
Hon hade varit inne och lagt sitt Alfabetspussel.

Detta var likadant när hon lärde sig skriva. Helt själv klurade hon ut hur. Likaså med att lära sig klockan, månaderna, veckodagarna...

Jag ska nog lägga mina tveksamheter åt sidan ett tag, och tro på det hon kan istället!

[ulrikaj]

Vad bra att du bestämt dig Det känns så mycket bättre då -för alla parter.
Kram ulrika