Tusen tack för ditt utförliga svar, fullt av förnuftiga synpunkter! Vi är så glada att ditt forum finns och att du skrivit så bra böcker om barnafostran! Utan sova-hela-natten-kuren skulle vår familj ha varit en våt liten pöl. Nu har vi glada och utsövda barn och vi har vuxenkvällar och säkra sömnnätter.
Angående ditt trevliga svar: Jag skrattade högt när du skrev "jag tror inte att det är lillasyster som blir skitsur utan du". Så sant när man tänker efter. Lillasyster kan ju avledas enkelt. Storasyster är faktiskt väldigt artig och brukar säga tack när hon tar saker från lillasyster (eller vem det nu är för stunden). Jag trodde bara att det är olämpligt för henne att lära sig att hon kan ta vad hon vill men det lär hon sig säkert så småningom utan min hjälp.
när det gäller vagn så fick jag många bra tips. Storasyster älskar att dra vagnen själv. Hon petar bort mina händer och SKA dra helt själv. Detta gör vi ibland men jag ska börja göra det som huvudregel nu när jag tänker efter. Mina barn har aldrig velat sitta i vagn utan föredragit selar eller gå själv men jag har tänkt att de måste kunna sitta i vagn för att livet blir komplicerat annars. Nu tänker jag låta deras behov styra och inrätta mig mer därefter.
Imorgon ska vi diska hela dagen
Social delaktighet ska vi bli ännu bättre på, särskilt för lilltjejen, men även för stora. STora tas i bruk väldigt mycket men kanske inte på det koncentrerade sättet som du säger (2 * 20 minuters pass).
Idag har jag, utifrån tidigare tips jag läst här, i förebyggande syfte ofta berömt storasyster för att hon är så snäll och gullig mot sin syster. Och hon har varit extra kärvänlig faktiskt.
Tack igen!
Tänk på att du faktiskt lär henne en massa i den situationen! Att bete sig trevligt, ge något intressant till sin lillasyster och att tacka för sig är kunskaper väl värda att ha med sig! 
"Förr", när folk LEVDE med sina små barn och inte bara träffades när alla var "lediga" (utom husmor, peståss, som fortfarande tar på sig merparten av hem- och hullshållsarbetet, men det är ju en annan historia) bedrevs förvisso mycket mera fostran genom just det (förhoppningsvis) goda exemplet, förebilderiet 
som mamma tror också att jag tänker för mkt på vad andra ska tänka om jag ryter i åt honom men det är kanske det som behövs??? Är jag för mesig?