Trotsålder och mardrömmar?

[Sus]

Hej! Vår son Julius, snart 2,5 år, har sovit makalöst bra sedan vi kurade honom vid tre månaders ålder. Han sover fortfarande bra, men har börjat vakna då och då på nätterna (ibland upp till tre ggr på en natt, men oftare vaknar han inte alls - det har även hänt att han vaknat under middagsluren), uppenbarligen pga någon mardröm.
Vakna och vakna, förresten... Han gråter nästan hysteriskt, är helt svettig, men det går inte att få ett vettigt ord ur honom, så det är mer som att han fortfarande sover.
Jag går in, frågar vad det är, får ibland lite osammanhängande babbel till svar, säger att nu vänder vi på kudden och täcket så det blir svalt och så får du sova lite till så kommer jag och väcker dig sedan. Han lägger sig tillrätta, jag går ut och ramsar ett par gånger och så är det klart. Han somnar om på stört.
Han har aldrig nämnt det här när han vaknat och vi tar inte upp det heller.

Någon som känner igen detta? Har det med trotsåldern/åldern att göra, tro? Gör jag rätt?
Han sover i spjälsäng.

[Humlan]

det går över, en stor utvecklingsfas eller t ex dagisdebut eller annat som hänt/händer kan ligga bokom. Vår son och dotter har haft varsinn kortare period av mardrömmar, varit otröstliga och ieg inte hört oss. Jag har bara vjyssat och klappat dem lungt och sagt att allt är bra nu allt är bra nu mamma är här.... Det går över, våra barn har inte heller kommit ihåg detta eller iaf inte tagit upp det dagtid. -Humlan

[Vivan]

Här hos oss drömmer 2åringen också mardrömmar, ibland varje natt (flera gånger) ibland lite mer sällan. Jag tror att det hänger ihop med att barnen vid den här åldern kan fantisera så "bra" så att de drömmer om monster o.dyl. Personligen så tror jag (jag tror att Anna skrivit det någonstans) att ju lyckligare dag-ju fler mardrömmar och tvärtom, som för att få balans i livet.
Visst är det mycket som händer med barn i 2 1/2-årsåldern, det gäller att spänna fast säkerhetsbältena och åka med! OCH inte glömma att njuta, oftast går jag in och stoppar om, precis som ni, men ibland när hon kommer smygandes på natten och slingrar armen om min hals (som Annas Aron) då får hon ligga kvar :-$ (mest för min skull) och nästa natt vet jag att hon sover gott i sin egen...en gång är ingen gång.... Hur ofta kan man utnyttja den där gången för att det ska vara ingen gång måntro?

[annawahlgren]

Tack, Vivan (Tårarna började omedelbart trilla.)

Små barn har ett rikt inre liv som förmärks redan hos nyfödda. Vi kan inte alltid begripa allting och vi kan inte ta bort det, vad det nu är. Men vi kan lugna. Och lugnande förutsätter lugn. Frågor är inte på sin plats. Oro heller inte, verkligen inte. Du gör så rätt, men fråga inte. "Svara" bara - att du går vakt, att vargen inte kommer, att allt är bra. Man kan enkelt tänka på hur man själv skulle vilja bli bemött om man vaknat med ett ryck efter en hiskelig mardröm