Tack snälla för alla era svar! Jag tycker att det blivit mycket bättre här hemma men det känns fortfarande som att vi har en bit kvar tills att det ska kännas bra. Att krama om istället för att säga förlåt och tack har hittills funkat jättebra....
En sak som jag inte kommer på hur jag ska lösa är när hon hon blir nekad något och sedan vägrar lyssna.
Tex när vi häromdagen skulle åka hem från affären och Kevin 5,5 år och sanna båda ville sitta fram hem, men då hade hon suttit hela vägen dit och det var Kevins tur att sitta fram. Hon börjar skrika och gråta att "jag vill sitta fram" och slänger sig i en hög på marken. Jag försöker förklara genom gråtet och illvrålen att nästa gång vi åker får hon sitta fram och lyfter sedan in henne i bilen och bältar fast henne. Hon mantrar sedan hela vägen hem "jag vill sitta fram". Jag får verkligen anstränga mig för att inte bli tokig på henne i såna situationer. Oftast brukar det funka att de kör varannan gång men ibland så bara låser det sig för henne och inget går fram.
Likadant imorse när Kevin hittade sin yoggi i kylen han inte ätit ännu (det var bara hans kvar) och sanna vill naturligtvis också ha men hon har ju redan ätit sin för två dar sen och jag förklarar detta men även nu börjar mantrat "jag vill ha yoggi" ungefär 40 ggr. Hittade igen bra väg ut på detta och hon vägrade lyssna. Så det slutar med att jag säger att hon får vara på sitt rum (leder dit henne) och komma ut när hon var glad igen.
Ett till exempel, vi har en grannflicka som är 12 år som lilla tjejen alltid vill vara med och ibland har hon fått det när hon frågar henne. Deras tomt vetter mot vår och de har kanin och hund vilket förstås är jättespännande. Men ibland vill jag inte att hon ska leka med henne, hon är ju trots allt bara 3,5 år och jag vill ha koll på vad hon gör när hon är med 12-åringen. Hon blir så arg och ledsen om vi säger att det inte går att leka med henne, men kanske en annan dag osv.
Det funkar inte med ett du får en annan dag osv, det är som hon bara stänger av. Ibland funkar det att avleda henne men inte alltid. Även om jag tycker att jag hittar bra vägar ut ur situationen så kan hon ändå fortsätta mantra i en halvtimme!!! Hur gör jag i såna situationer
Och när tar trotsperioden slut egentligen...tar den nånsin slut när man har ett så viljestarkt barn
Det var någon mamma i en annan tråd (minns tyvärr inte vilken) som fick jobba hårt med sin egen korta stubin. Så fort hon kände att hon höll på att koka över sa hon till barnet att hon bara skulle gå ut och andas lite och så gick hon in i ett annat rum en liten stund för att lugna sig. 
och behöver verkligen hjälp att kolla upp det!
Sluta se ditt barn som en motkombatant; Gå i pakt med barnet istället.
Nell född jan-03 och Jakob född -05 
Det är de två övre tipsen som är direkt från Anna. Den tredje pilen, är mer en salig blandning av hela innebörden 
.
