Som våra dagar ser ut nu så är vi ute i skog och mark väldigt mycket. Varje dag och ofta både förmiddag och eftermiddag när säsongen tillåter. Han har stort utebehov och blir lätt lite rastlös när vi är inne för länge.
Kyrkisfröken som har lång erfarenhet av dagisfrökenjobb tyckte att Erik som är så fysisk och aktiv av sig kommer att ha behov av dagis när bebisen kommer, för jag kommer inte att kunna möta hans behov av action med en liten i vagnen. Jag har ju redan börjat oroa mig över att Eriks liv kommer att bli så förändrat, ja, tråkigt och enahanda, när bebisen gjort entré. Att höra kyrkisfröken säga detta lämnade mig djupt grubblande den dagen (grubblar än
) Tänkte faktiskt springa hem och ringa dagiset som vi tackat nej till två år på raken att ha oss i åtanke vid eventuella återbud eller avhopp.Ni som är hemma med syskon, hur löste ni detta? Vad tror ni, anpassar sig det stora barnet efter omständigheterna eller skulle han ha det bättre på dagis på förmiddagarna? Jag har ju alltid velat ha honom hemma tills han blir 3,5 men jag blir så tveksam när en erfaren fröken bedömer just mitt barn på det sättet.
Vad jag egentligen vill är att få lite stöd för mitt val att ha honom hemma, och lite försäkran från er som har liknande situation.
.
Tack snälla alla för era stödjande svar. Jag tar åt mig tipset att försöka ha mannen hemma så mycket som möjligt i början och ta hjälp särskilt de två första månaderna. Planerar självklart att köra sm från start, det funkade ju så bra på 1:an. Kräver lite mer flexibilitet och planering när det finns ytterligare barn att ta hänsyn till, förstår jag. Jag kanske återkommer om det när det är dags. Hoppas att få till det också 
.