Gråter när mamma och pappa går

[AnnaK]

Hej!
Vi har sen många månader tillbaka övat på att "lämna" Ivar ensam. Vi vinkar glatt och säger hej då och det har gått jättebra. Han ensamleker varje dag och det är inga problem med hej då där. Men när någon annan är i rummet och jag eller min man ska gå ut så blir han direkt ledsen och börjar gråta och ropar på oss .Det kom bara över en natt. Jag inser ju att vi gjort något galet men hur rättar vi till det Han fyller snart 1 år - är det en period att jämföra med 8 månaders trasslet Tycker han blivit extra klängig i största allmänhet. Eller har jag bara (miss)lyckats göra honom mammig
/AnnaK

[pia-lotta]

Hej!

När ni lämnar rummet - vem lämnar ni honom hos då? För mig och min sambo är det aldrig problem att lämna Caisa med någon som hon känner väl. Om det dock är någon som hon känner halvbra så räcker det med att jag ska gå på toa så kryper hon efter mig på en gång vilket jag inte tycker är så konstigt - jag är ju hennes trygghet och den hon känner bäst av de som är i rummet (lång mening blev det)

Pia-Lotta

[AnnaK]

det har varit mormor,morfar och moster som han älskat att vara med förut... absolut inga främlingar eller halvkändisar.

[liw]

Se det inte som ngt misslyckande från dig och heller inget konstigt. Vissa barn reagerar starkare på detta än andra. Men gör heller inget konstigt av det, det bekräftar bara hans oro. Vinka hejdå glatt och gå. Kommer han efter och ropar så vänd dig bara om igen och vinka glatt och säga hej då mamma kommer snart, puss puss, och gå. Till en början kanske det är bra om du bara är borta en liten stund och kom sen tillbaka med buller och bong och glädje och bara räkna med att han har haft hur kul som helst.
Är mamma lugn och glad så har heller inte han ngt att vara orolig för men börjar du oroa dig för hur han kommer att ha det så smittar det strax av sig och han kommer att tro att det är självaste vargen du lämnar honom hos.

[AnnaK]

det låter klokt som du säger. man undrar bara när det blir sån stor skillnad över en natt.

[/LO]

Han kanske bara upplever att ni faktiskt skulle kunna lämna honom - vem skulle inte bli nervös av det.

Visa glatt att det inte är några konstigheter. Ni går och kommer tillbaka. Tyck inte synd om honom - det bekräftar bara hans oro.

/LO

[AnnaK]

ok! ni är kloka ni!
Tack

[Karin2]

Hej!
Det är nog inget konstigt med er för min son hade en exakt likadan period när han blev ett år! Från att älskat alla blev han otroligt ledsen bara någon främmande person var i samma rum som han.. En gång skrek han en timme i sträck när farmor o farfar kom och hälsade på. Han blev också mycket ledsnare när någon av oss gick, vi hade mycket uppslitande scener när pappa skulle gå till jobbet på morgonen! Det tog några månader sen gick det över och nu vinkar han glatt hejdå och låter sig passas med glädje av farmor och farfar!!

Karin med 18 månaders pojke!!