En liten pepp från mig. Har en säker sovare som hade ballat ur lite. Förkylningar, vinter kräksjuka, inflensa och öroninflamationer blev helt enkelt för mycket för TT och nätterna blev kortare och kortare.
Maken och jag blev grinigare och grinigare mot varandra. Sonen verkade normalt på dagarna, vaknade som sol och gick och lade sig med sol. Men det var bara på ytan. -Vi var alla trötta och griniga.
Han började att fråga på nätterna och vi, dumma föräldrar, vi trodde att "oh, han är hungrig" och gav flaska, eller medicin mot tät näsa eller mys eller BARA FEL! Vi hade glömt vår Barnabok!!
Vi behövde alla vår sömn tillbaka! Och det snabbt!
Redan innan TT var född så fick vi Barnaboken från bästa väninnan som sa "Gör inte samma misstag som oss, läs och lär". -Hon har nu styrt in hela familjen, vår, samt sin egna på Barnaboken, något som vi är SÅÅÅÅ tacksamma för.
Från dag ett när TT var född, så sa vi samma sak när vi lade honom för natten: God natt sov så gott. Om och om igen. Inte visste vi att vi ramsade, men det vet vi nu.
18 månader senare så tog vi tag i detta igen. Och nu pratar vi bara om en familj som haft fnurra i ett par veckor!!! Och vi var redan körda i botten tyckte vi...
3 nätter sa maken och jag att vi ska köra 100%! Vi ville ha sömn och tyst i huset om nätterna!
Första natten så gick vi in till honom och drog ner honom platt på mage, armarna upp och benen raka. Buffade den lilla rumpan och VIPS så gick andningen ner till lungt och fint. Ramsade och gick ut. -Han frågade och vi svarade. I två timmar...
Morgonen där på. STOR hallaballo på morgon. Toppen dag och sedan natti natti. Han gick och lade sig som normalt. Inga problem där.
Klockan 03, natt 2, när jag ammade lilleman så hoppade TT upp och frågade med gråt och tandagnissel. -Visst, det låter hjärtskriande när de gråter om natten, men vi hade mål för ögonen och svarade hurtgit (ååååhhhh vad trötta vi var) med ramsa.
Två timmar senare så slutade han helt. Sammanlagt så hade han hojtat i "bara" 30 minuter. Vi hade klockan som vän, vi ville verkligen veta om han hojtade i 2 timmar eller om det var till och från. Något som vi varmt kan rekomendera.
Natten därefter så frågade han vid 23-tiden en gång, ca 1 minut. Vi svarade och sedan sov han efter att ha sagt "Oh, no. Booooring. Sova sova sova".
(Vi är en tvåspråkig familj, svenska och engelska)
Till alla ni där ute som har barnens väl och ve för ögonen, SAMT er egna sköna sömn. Det går på ett nafs. Det känns inte så men det går och vilken skillnad!
Maken och jag kände efter att vi läst upp oss igen, att vi visste vad vi sysslade med och då blev att så mycket lättare. Nu ligger Barnaboken på nattduksbordet och vi regelbundet surfar runt på hemsidan.
-Anna, Tusen Tack för allt!
-Föräldrar, spika en dag och KÖR PÅ!
\:D/
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån 
