Året har faktiskt varit ganska lugnt. Trots visst, men reglerna är ganska glasklara här hemma. Sedan någon månad tillbaka trotsas det dock på en ny subtil och spännande nivå som provocerar framför allt storasystern och pappan - hur kul som helst förstås. Är som att hon söker trotsa vår mentala kapacitet snarare än regler m.m. Rysligt intressant.
Dessutom har det blivit väldigt tydligt att hon som personlighetstyp är "den starke" vilket leder till svar med "STORA BOKSTÄVER" från oss ibland. Helt olik sin storasyster som är "den känslige" och helt bröt/bryter samman vid så bestämda uttryck. Precis som Anna skriver så är hon först nöjd när vi säger "nu är det såhär inget snack om saken" efter att ha pressats lugnt länge nog. OK, säger hon då och går nöjt vidare.
Mitt största problem är att inte skratta. Förra veckan hittade jag henne sittandes på pottan med händerna nerkörda i blomkrukan bredvid.
Säger då att det där inte är ok och att hon får sluta med det. Upprepning senare samma dag och då säger jag att då kan tyvärr inte hennes potta stå där utan får stå i tvättstugan bredvid. Händer inget vidare förrän igår. Hittar henne igen med händerna nerkörda i blomkrukan och jord på hela golvet och känner att de stora boksträverna kommer fram. Flyttar in allt i tvättstugan. Hon blir inte ens upprörd utan går glatt iväg. Sedan när hon ska kissa igen och vi alla finns i området så säger hon glatt och med en finurlig blick "nu ska jag gå på min egna toalett - fin den är". Ridå - vadå konsekvens.... 8)