Kan någon person tipsa oss om hur vi ska göra? Jag vill att det ska bli så bra som möjligt för hela familjen:
INFO: Min man ska tävla på VM i Kanada. Det är första gången han åker på VM och jag vill oerhört gärna finnas vid hans sida som stöd. Han kommer att vara borta i drygt 2 veckor. Hur länge jag blir borta väljer jag själv, OM jag åker. Alternativen för mig och sonen Adrian (då kommer han att vara 9 månader) är följande:
1) Jag och Adrian stannar hemma i Stockholm
2) Jag och Adrian åker till Kanada båda två och hejar och blir borta i 10-12 dagar
3) Adrian stannar i Sverige med sin mormor och jag åker dit 1 vecka
Hur skulle ni ha gjort?
Hur reagerar småbarn på att vara borta från sina föräldrar 1 vecka?
Jag VILL väldigt gärna åka. Men inte till vilket pris som helst. Har läst en del om att ställa om tiden så det verkar ju inte vara så superkomplicerat, men det är ju en lång resa för en ganska kort tid. Usch jag vet varken ut eller in!!!
Resa med son, utan son eller stanna hemma?
Resa med son, utan son eller stanna hemma?
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
Jag skulle antingen åkt MED barnet, eller stannat hemma. Skulle själv inte klara av att vara ifrån ett så litet barn en-två veckor. Men han kanske inte "bryr" sig eftersom han är så liten, jag vet inte... För många år sedan åkte jag och min man på semester en vecka. Yngsta dottern var 1 1/2 år. Hon hade gråtit efter oss flera gånger, speciellt då hon såg ett flygplan 
Sen när vi kom hem var hon nästan blyg, ville hellre vara hos mormor... Då ångrade jag att vi åkt!
Sen när vi kom hem var hon nästan blyg, ville hellre vara hos mormor... Då ångrade jag att vi åkt!Mamma till sju underbara barn och ett barnbarn 
Jag hade också absolut åkt tillsammans med barnet eller stannat hemma med barnet. I synnerhet om barnet närmade sig 8-månadersgränsen, då världen behöver vara sig lik och som vanlig, dvs inga stora förändringar. Och inte skiljas från mamma...
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken. Matte till minilejon som ramsas i spinn. Det är inte för att det är svårt, som du inte vågar. Det är för att du inte vågar, som det är svårt.Spännande för er alla 
Jag har enbart positiva erfarenheter av att ha rest ifrån barn - ur barnets perspektiv alltså - ej mitt. Saknaden från min sida är enorm. Men som Anna säger så tillskriver vi oss ibland kanske lite förstor vikt. När stora flickan var 1 år var jag & maken borta fem dagar. Ingen reaktion alls. När minstingen var 13 månader var jag och storasyster borta 8 dagar (pappa hemma). Ingen reaktion där heller. 14 dagar skille jag dock aldrig vara borta i så liten ålder. Kan tillägga att det är först vid 4-5 år som reaktioner kommit vid resande, tillsammans med tidsperspektiv.
Vad som dock är mycket viktigt, rent avgörande, är att de är med någon person som de känner sig MYCKET trygg och van vid samt är i sin hemmiljö alt. miljö man vistas ofta i.
Det är fullständigt UNDERBART att resa med barn men det är klart att arbetsmässigt är det inte som att resa ensam.
Lite klurigt blir det onekligen med så stor tidsskillnad men inte mindre roligt.
En aspekt jag ser är din makes tävlig, som också är anledningen till att han reser. Behöver han kanske all kraft och koncentation till tävlingen eller är det en styrka för honom att ni är med
Även om det blir lite ramsning till natten
Fundera över olika aspekter, samla all erfarenhet du kan och lyssna sedan på dig själv. När beslutet är taget så skall attityden sitta där. Då bir det också självklart för alla.
Kram
Jag har enbart positiva erfarenheter av att ha rest ifrån barn - ur barnets perspektiv alltså - ej mitt. Saknaden från min sida är enorm. Men som Anna säger så tillskriver vi oss ibland kanske lite förstor vikt. När stora flickan var 1 år var jag & maken borta fem dagar. Ingen reaktion alls. När minstingen var 13 månader var jag och storasyster borta 8 dagar (pappa hemma). Ingen reaktion där heller. 14 dagar skille jag dock aldrig vara borta i så liten ålder. Kan tillägga att det är först vid 4-5 år som reaktioner kommit vid resande, tillsammans med tidsperspektiv.
Vad som dock är mycket viktigt, rent avgörande, är att de är med någon person som de känner sig MYCKET trygg och van vid samt är i sin hemmiljö alt. miljö man vistas ofta i.
Det är fullständigt UNDERBART att resa med barn men det är klart att arbetsmässigt är det inte som att resa ensam.
Lite klurigt blir det onekligen med så stor tidsskillnad men inte mindre roligt.En aspekt jag ser är din makes tävlig, som också är anledningen till att han reser. Behöver han kanske all kraft och koncentation till tävlingen eller är det en styrka för honom att ni är med
Även om det blir lite ramsning till natten Fundera över olika aspekter, samla all erfarenhet du kan och lyssna sedan på dig själv. När beslutet är taget så skall attityden sitta där. Då bir det också självklart för alla.
Kram
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Mormor bor drygt 40 mil från Adrian. Han har varit ganska mycket med henne ändå, inte dagligen utan helgvis, och då alltid med mig. Om han ska vara där kommer jag att åka dit med honom och vara där 1 vecka tillsammans med honom och mormor innan jag åker bort. Och då blir jag borta ungefär en vecka, troligtvis blir jag inte borta lika länge som min make, det skulle jag aldrig klara.
Rent spontant sa min man att han ville att vi skulle vara med båda två, på plats i Kanada. I så fall bor vi nog inte på samma hotellrum: tror inte att det vore så bra för prestationen (i och för sig tog han elitserieguld med oss boende i samma hotellrum, han är en sån som stänger av öronen på nåt magiskt sätt ). Men nu när han har fått alternativet med Adrian hos mormor så tycker han väl om man ser det ur Adrians perspektiv att det också är en bra lösning.
Jag har varit borta från Adrian 5 dagar i sträck alldeles nyligen, men då var han hemma med pappa och jag var borta och tävlade. Både jag och min man är aktiva inom idrotten så det blir ganska mycket resande.
Tack för att ni delar med er av era erfarenheter och åsikter, jag behöver mer!!!
Rent spontant sa min man att han ville att vi skulle vara med båda två, på plats i Kanada. I så fall bor vi nog inte på samma hotellrum: tror inte att det vore så bra för prestationen (i och för sig tog han elitserieguld med oss boende i samma hotellrum, han är en sån som stänger av öronen på nåt magiskt sätt
). Men nu när han har fått alternativet med Adrian hos mormor så tycker han väl om man ser det ur Adrians perspektiv att det också är en bra lösning. Jag har varit borta från Adrian 5 dagar i sträck alldeles nyligen, men då var han hemma med pappa och jag var borta och tävlade. Både jag och min man är aktiva inom idrotten så det blir ganska mycket resande.
Tack för att ni delar med er av era erfarenheter och åsikter, jag behöver mer!!!
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
Hej!
Min kompis reste med sin dotter när hon var ca 1/2-aret till Kanada (var borta i 2 veckor) Allt gick jätte bra pa ditresan och semestern men det knölade pa hemresan. (pga tidsförskjutningen) Sen tog det nagra dagar innan allt blev som vanligt igen.
Flyger ni direkt eller maste ni byta?
Om ni flyger direkt skulle jag nog aka och vara borta i 2 veckor (1 vecka känns lite kort när man reser sa langt)
Lycka till!
Anki
Min kompis reste med sin dotter när hon var ca 1/2-aret till Kanada (var borta i 2 veckor) Allt gick jätte bra pa ditresan och semestern men det knölade pa hemresan. (pga tidsförskjutningen) Sen tog det nagra dagar innan allt blev som vanligt igen.
Flyger ni direkt eller maste ni byta?
Om ni flyger direkt skulle jag nog aka och vara borta i 2 veckor (1 vecka känns lite kort när man reser sa langt)
Lycka till!
Anki
Bor i Wien och ?r mamma till Annelie (juli-03) som kurades vid 9 manader och
Erik (juni-05) som fick en mjuk kurning vid dryga 5 manader!
Erik (juni-05) som fick en mjuk kurning vid dryga 5 manader!
Hej!
Lille Adrian är ju "van" att resa!
Det verkar som ni är runt en del och bor på hotell och så, och att det har funkat bra?
Det som är självklart och nödvändigt för familjen och genomförs i en akt av självklarhet, du vet
köper han också.
Sedan är det ju en annan aspekt på det också, att "vara själva" som vuxna. Man får inte glömma bort varandra, bara för att man är småbarnsföräldrar. Men, har maken "tid" så mycket för dig, under tävlandet? Det kanske är skönt att ha lille Adrian som sällskap?
Slutligen får du gå till dig själv - klarar DU av att vara ifrån Adrian?
Du har gjort det i 5 dagar innan, gick det bra, eller kändes det jobbigt?
Ja, lite tankar från mig!
kram anna
Lille Adrian är ju "van" att resa!
Det verkar som ni är runt en del och bor på hotell och så, och att det har funkat bra?
Det som är självklart och nödvändigt för familjen och genomförs i en akt av självklarhet, du vet
köper han också.Sedan är det ju en annan aspekt på det också, att "vara själva" som vuxna. Man får inte glömma bort varandra, bara för att man är småbarnsföräldrar. Men, har maken "tid" så mycket för dig, under tävlandet? Det kanske är skönt att ha lille Adrian som sällskap?
Slutligen får du gå till dig själv - klarar DU av att vara ifrån Adrian?
Du har gjort det i 5 dagar innan, gick det bra, eller kändes det jobbigt?
Ja, lite tankar från mig!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Vi ska till Victoria/Vancover så då måste man byta i Köpenhamn eller Frankfurt men sen är det väl raka spåret om jag fattat allt rätt. Ja, om jag tar med Adrian så bör jag nog vara där i 2 veckor.
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
Hej kokos!
Häftigt att få åka till Vancover! Den chansen hade inte jag missat!
För mig känns det som om du VILL åka men du vet inte om du vågar, stämmer det? Du verkar oroa dig en del för hur allt kring Adrian ska funka, men jag tror att allt kommer lösa sig bättre än du tror!
Jag undrar om du inte kommer att ångra dig om du väljer att inte vara vid din mans sida vid detta stora som han ska få vara med om?!
Adrian har det nog bäst hos dig så låt honom följa med. Sovtider i alla ära, men de ska ju kanske inte styra hela livet?! Lite gnissel blir det kanske när ni ska ställa om tider, men å andra sidan är det ju lite gnissel då och då hemma också helt utan "anledning"...
Ett tips är att bjuda med någon som kan vara lite barnvakt medan du hejar på din man. Kanske vill mormor eller någon kompis åka med och shoppa lite i Vancover?
Avlslutningsvis vill jag bara säga: Sortera ut vad DU vill göra och låt Adrian följa med på det. Han kommer klara det jättebra om du har den rätta attityden!
Hoppas det var till lite hjälp!
Kram J
Häftigt att få åka till Vancover! Den chansen hade inte jag missat!
För mig känns det som om du VILL åka men du vet inte om du vågar, stämmer det? Du verkar oroa dig en del för hur allt kring Adrian ska funka, men jag tror att allt kommer lösa sig bättre än du tror!
Jag undrar om du inte kommer att ångra dig om du väljer att inte vara vid din mans sida vid detta stora som han ska få vara med om?!
Adrian har det nog bäst hos dig så låt honom följa med. Sovtider i alla ära, men de ska ju kanske inte styra hela livet?! Lite gnissel blir det kanske när ni ska ställa om tider, men å andra sidan är det ju lite gnissel då och då hemma också helt utan "anledning"...
Ett tips är att bjuda med någon som kan vara lite barnvakt medan du hejar på din man. Kanske vill mormor eller någon kompis åka med och shoppa lite i Vancover?
Avlslutningsvis vill jag bara säga: Sortera ut vad DU vill göra och låt Adrian följa med på det. Han kommer klara det jättebra om du har den rätta attityden!
Hoppas det var till lite hjälp!
Kram J
Stolt mamma till 2 s?ner:
Eskil 021001 och Alvin 040519.
Eskil 021001 och Alvin 040519.
Johanna: det där var faktiskt till en hel del hjälp. Ja, jag är rädd att göra nåt som inte är bra för lillkillen. Å andra sidan är väl största faran själva oron, så det kanske bara är att leva livet tillsammans med lillskrutten och inte fundera så mycket?
Men, jag har läst Barnaboken (för 17 gången eller nåt sånt) nu på morgonen om barn i 8-9-månadersåldern. Där står det en del om att det just då är sämsta möjliga tid för omflyttning och att träffa nya personer. Det bästa enligt Barnaboken skulle nog vara att stanna hemma med Adrian. Fast då måste han ju vara utan sin pappa i nästan 3 veckor, och det känns inte heller nåt bra.
Just nu lutar det åt att jag och Adrian åker med till Vancover och kanske till och med är där ett tag extra som nån sorts semester. Så blir det åtminstonen inte så ryckigt. Eventuellt åker hans farmor och farfar med också!
Men, jag har läst Barnaboken (för 17 gången eller nåt sånt) nu på morgonen om barn i 8-9-månadersåldern. Där står det en del om att det just då är sämsta möjliga tid för omflyttning och att träffa nya personer. Det bästa enligt Barnaboken skulle nog vara att stanna hemma med Adrian. Fast då måste han ju vara utan sin pappa i nästan 3 veckor, och det känns inte heller nåt bra.
Just nu lutar det åt att jag och Adrian åker med till Vancover och kanske till och med är där ett tag extra som nån sorts semester. Så blir det åtminstonen inte så ryckigt. Eventuellt åker hans farmor och farfar med också!
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
hej
Schemat fixas ju ( ngn här på forumet reste till MExic och fixade tidsomställningen på några dagar hemma och någr adagr på plats) Självklar att ni ska vara på plats när det blir guld ( och jag är så nyfiken i vilken sport det är men det märker jag väl när det blir dags att dela ut guldmedaljen )
Lycka till med både sovtider och medalj!
Schemat fixas ju ( ngn här på forumet reste till MExic och fixade tidsomställningen på några dagar hemma och någr adagr på plats) Självklar att ni ska vara på plats när det blir guld ( och jag är så nyfiken i vilken sport det är men det märker jag väl när det blir dags att dela ut guldmedaljen )
Lycka till med både sovtider och medalj!
Dotter född 11/12-00
Son född 9/12-03 ( "shn-kurad" i maj -04)
Son född 9/12-03 ( "shn-kurad" i maj -04)
Hej Kokos
vi reste ju med Vilma när hon var i slutet av 7 månader och början av 8 månader till Mexico. Hennes 8 månaders ångest var i full blom, det var ett dåligt tillfälle men jag skulle delvis jobba där å det var under julen så vi beslutade att åka tillsammans. Vilket jag inte ångrar en sekund!!! Vi visste ju i vilket skede Vilma var så vi anpassade oss efter det och försökte hålla omgivningen så liten det bara gick. Men det krävs god planering från er sida.
Gällande gnissel med tider så kommer det inte att ske om ni följer Annas schema tips. Vilma märkte inte att vi förflyttade oss 7 timmar i tiden. Vi valde att ta 1tim per dag å så kollade vi vilket schema som passade flygtiderna bäst och därefter avgjorde vi hur många timmar vi skulle ställa om hemma respektive på plats. Ni är ju vana med schema och attityden så det kommer att gå galant!!
Jag tycker ni alla 3 ska åka, vilken grej!!!!
Hälsa å gratta din kära man!
vi reste ju med Vilma när hon var i slutet av 7 månader och början av 8 månader till Mexico. Hennes 8 månaders ångest var i full blom, det var ett dåligt tillfälle men jag skulle delvis jobba där å det var under julen så vi beslutade att åka tillsammans. Vilket jag inte ångrar en sekund!!! Vi visste ju i vilket skede Vilma var så vi anpassade oss efter det och försökte hålla omgivningen så liten det bara gick. Men det krävs god planering från er sida.
Gällande gnissel med tider så kommer det inte att ske om ni följer Annas schema tips. Vilma märkte inte att vi förflyttade oss 7 timmar i tiden. Vi valde att ta 1tim per dag å så kollade vi vilket schema som passade flygtiderna bäst och därefter avgjorde vi hur många timmar vi skulle ställa om hemma respektive på plats. Ni är ju vana med schema och attityden så det kommer att gå galant!!
Jag tycker ni alla 3 ska åka, vilken grej!!!!
Hälsa å gratta din kära man!
Vi har nästan bestämt oss nu. Berättar mer när vi bokat resan!
Nu har jag slutat oroa mig 8-[ och börjat längta istället. =P~
Kommer kanske att återkomma för mer konkreta långresetips längre fram.
Sarika: har läst din reseberättelse i en annan tråd och blev jäkligt imponerad av hur ni hanterade allt. Klart att Vilma mådde bra med såna föräldrar. Givetvis ska vi se till att göra den största tidsomställningen här på hemmaplan. Det är nog inte helt superenkelt med vår superkvällströtte lille sömntuta men det ska gå! 8)
Nu har jag slutat oroa mig 8-[ och börjat längta istället. =P~
Kommer kanske att återkomma för mer konkreta långresetips längre fram.
Sarika: har läst din reseberättelse i en annan tråd och blev jäkligt imponerad av hur ni hanterade allt. Klart att Vilma mådde bra med såna föräldrar.
Givetvis ska vi se till att göra den största tidsomställningen här på hemmaplan. Det är nog inte helt superenkelt med vår superkvällströtte lille sömntuta men det ska gå! 8)Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
Bra att ni (nästan) bestämt er! Då är det bara detaljplaneringen kvar!
Visst är kanske 8-9 mån inte bästa tiden för omställningar, men råkar man ha en pappa som ska ta guld så har man - inte kan man missa det! Han kommer nog tycka det är kul när han blir äldre att kunna berätta att han var med när sin pappa tog guld i Vancover när han bara var 8 månader! \:D/
Ge honom bara närhet och trygghet och försök hitta rutiner i era lekar och aktiviteter väl på plats, så går det nog jättebra. Och efter att ha pumpat min man på vad för VM som ska gå av stapeln i Vancover så vill jag bara säga att några hemkära leksaker går nog lätt att gömma med i pappas stora väskor med borstar och klot... (Har jag rätt?? )
Kram J
Visst är kanske 8-9 mån inte bästa tiden för omställningar, men råkar man ha en pappa som ska ta guld så har man - inte kan man missa det!
Han kommer nog tycka det är kul när han blir äldre att kunna berätta att han var med när sin pappa tog guld i Vancover när han bara var 8 månader! \:D/ Ge honom bara närhet och trygghet och försök hitta rutiner i era lekar och aktiviteter väl på plats, så går det nog jättebra. Och efter att ha pumpat min man på vad för VM som ska gå av stapeln i Vancover så vill jag bara säga att några hemkära leksaker går nog lätt att gömma med i pappas stora väskor med borstar och klot...
(Har jag rätt?? )Kram J
Stolt mamma till 2 s?ner:
Eskil 021001 och Alvin 040519.
Eskil 021001 och Alvin 040519.