Inskolningstankar

[marie-d]

Det är inte 4år per barn utan det beror på hur tätt man får dem. Har man 4år emellan barnen får man 4år per barn oavsett hur många barn man har.
I mitt fall har jag knappt 2år mellan barnen. Då får jag 2år för etten och sedan 4år för tvåan.
Vet inte exakt vilka regler som gäller kring studier.

[Gäst]

Om studier gäller att du måste studer MED studiemedel (alltså en studiemedelsberättigad utbildning/kurs.

Det finns sätt att skydda SGI:n Du kan bland annat behålla din SGI när ditt barn fyller ett år om du:

inte alls arbetar och tar ut hel föräldrapenning
minst fem dagar per vecka
arbetar mindre än före barnets födelse och
tar ut föräldrapenning som motsvarar
minskningen i arbetstid
studerar med studiestöd.

från www.fk.se

Alltså måste man ha studiemedelsterminer kvar...

[Fjällfolket]

Ack, SGI och pensionsgrundandande hemarbete - det är grekiska och utopi för mig.

SGI - den allsmäktige...
eller så inte

Jag har tidigare varit utanför alla system, som ensamstående, precis som Anna. Och snart är jag där igen, utan tvekan...

Oavsett rådande samhällssystem eller regler är mina barn värda den prioriteringen,
always

/Fjällmor

[mammamu71]

Vi började med inskolningen hos dagmamman när Ida var 18 månader!!!! Jag skäms otroligt mycket över att hon var så liten då, hon tvär protesterade med gallskrik och förtvivlan varenda gång i 2-3 timmar!!!! Denna inskolning skulle ta ca 2veckor enligt våran DM. Jaha!!??? detta gick ju inte och hon såg det till slut men efter att jag gråtandes och helt knäckt ringt till en jättebra barnpsykolog och fått tips så vände det. Men ju mer jag tänker efter så kanske hon bara gav upp och tänkte att min mamma vill inte ha mig!!
Jag hade haft råd att vara hemma längre men vill gärna ut och arb igen, doch 75 %. Nu är Ida 2 1/2 år och det går bra nu, men aldrig att hon själv säger att hon vill dit. snarare att hon INTE vill. Jag försöker ha henne där så lite som möjligt och inte så långa dagar. Hon har alltid varit en pigg och aktiv tjej så jag tror och inbillar mig att när hon väl är där så får hon leka hela tiden och det tycker hon ju om.
Men jag har alltid tyckt att våra små barn skall vara hemma så länge som möjligt. Dagmamma anser jag vara bäst för de allra minsta då det är mckt mindre grupper där. hos våran DM är det max 5 barn.
Kram till alla

[ms Sophie]

Vi började med inskolningen hos dagmamman när Ida var 18 månader!!!! Jag skäms otroligt mycket över att hon var så liten då, hon tvär protesterade med gallskrik och förtvivlan varenda gång i 2-3 timmar!!!! Denna inskolning skulle ta ca 2veckor enligt våran DM. Jaha!!??? detta gick ju inte och hon såg det till slut men efter att jag gråtandes och helt knäckt ringt till en jättebra barnpsykolog och fått tips så vände det. Men ju mer jag tänker efter så kanske hon bara gav upp och tänkte att min mamma vill inte ha mig!!
Jag hade haft råd att vara hemma längre men vill gärna ut och arb igen, doch 75 %. Nu är Ida 2 1/2 år och det går bra nu, men aldrig att hon själv säger att hon vill dit. snarare att hon INTE vill. Jag försöker ha henne där så lite som möjligt och inte så långa dagar. Hon har alltid varit en pigg och aktiv tjej så jag tror och inbillar mig att när hon väl är där så får hon leka hela tiden och det tycker hon ju om.
Men jag har alltid tyckt att våra små barn skall vara hemma så länge som möjligt. Dagmamma anser jag vara bäst för de allra minsta då det är mckt mindre grupper där. hos våran DM är det max 5 barn.
Kram till alla

Jag får inte ihop din logik där du skriver att du skolade in Ida vid 18 månaders ålder fastän du inte behövt och sedan fortsätter inskolningen trots sådana otroliga protester. Och sedan avslutar du med att skriva att barnen ska vara hemma så länge som möjligt. Du går ju emot dig själv eftersom du började skola in din dotter så tidigt fast du inte behövde.

Jag håller för övrigt med dig om att barn bör vara hemma så länge som möjligt.

[LisaB]

Jag kom nu att tänka på vad en väninna frågade mig häromdagen.

Vi har både två barn och är båda mammalediga. Hon har sin äldsta på dagis (40 tim/vecka) fast att hon går hemma med den senast anlända. Jag har båda barnen hemma vilket känns väldigt naturligt för mig. Hon frågade mig varför min stora tjej inte går på dagis och jag svarade att det känns bäst att vara med båda mina barn när jag nu inte går till något arbete. Det känns mer dynamiskt och naturligt att umgås med båda två- svarade jag typ. (jag sa inte att det känns helt befängt att lämna bort ett barn när jag är hemma med den andra)

Då frågade hon om jag fick någon form av ersättning - lön för att jag tog hand om min stora tjej och inte lät dagiset göra det...

Jag blev helt häpen. Samhället har verkligen fått en konstig syn på barn. Nu ska vi få betalt för att vi inte lämnar bort dem.. Visserligen tycker jag att vårdnadsbidrag, eller vad det nu heter, är bra men nog 17 har vi väl "skaffat" oss barnen för att själva vara med dem.. och inte för att lämna dem till instans. Dessutom skulle jag vara avundsjuk på dagispersonalen som fick äran att umgås med min fantastiska lilla tjej mer än jag själv fick.. Av rent egosyfte alltså .

Hej hej,
Lisa

[LisaB]

Oj, mitt inlägg skulle vara i en annan tråd som handlade om just detta.. Sorry!

[Ewa]

Hur som helst:

Då frågade hon om jag fick någon form av ersättning - lön för att jag tog hand om min stora tjej och inte lät dagiset göra det...