Nu under julen har allt däremot spårat ur. Det började med att vi bodde en vecka hos min mamma. Det är inte det bästa med småbarn, hon bor i en liten tvåa i ett MYCKET lyhört hyreshus och vi sov alla i samma rum. Han blev så klart paff när han vaknar första morgonen och upptäcker att vi är fler i rummet och börjar gorma för fullt om att komma upp. Ramsan bet inte alls så det blev ju några tidiga morgnar för att min mamma inte skulle få alltför många klagomål från grannarna. När vi sedan kom hem bestämde vi oss direkt för att nu ska vi tillbaka till vanliga rutiner ögonaböj. Dock höll det bara en natt sedan kom en natt då han vaknade och inte kunde somna om (i torsdags).
Vi ramsade i vanlig ordning men lillmannen vägrade helt sonika att somna om. Vår vanligaste teknik har alltid varit att göra så lite som möjligt eftersom han oftast somnar om snabbt men nu skrek han till den milda grad att vi gick in, lade tillrätta, solfjädrade och ramsade ut.
Efter 2 timmars skrik (där vi noga lyssnat av, ramsat och gått in när vi bedömt att han behövde lugnas) så började hönsmamman fundera på om öroninflammationen han hade innan jul kommit tillbaka och om han var hungrig (han har ätit dåligt efter div sjukdomar i dec). Det slutade med att jag gav välling och alvedon (jag vet, dumt!) och tänkte att med mätt mage och lite attityd kommer han att somna fint...
Ha... Det gav honom bara mer energi så efter totalt 4 timmars vakentid (läs: ilsket vrålande) gav jag upp och lade mig med honom varpå han somnar omedelbart 
. Nu i mitt gravida tillstånd är både tålamodet och piggheten på bottennivå...Som ni förstår kändes det INTE bra i det ömma mammahjärtat och resultatet har nu blivit att han vägrar somna själv. Nu, efter ett par nätter somnar han om han vet att vi är i närheten så han har legat och somnat medan någon av oss har grejat med tvätten utanför hans rum. Dock vaknar han på natten och somnar inte om man inte är i rummet (dock behöver man bara sitta där tyst). Jag kan erkänna att vi fegat ur på natten för nu är man ju livrädd för att det ska bli ett nytt 4-timmars pass
.Jag vet att vi troligtvis själva satt oss i situationen men hur vänder vi på steken? Han är ju envis som tusan, jag menar 4 timmar!!! Det kan ju få vem som helst att förlora attityden och tvivla på vad man sysslar med. Trots att vi försäkrade honom om att allt var bra med ramsning osv och vi är ju inga gröngölingar på kuren. Vi kämpade rätt länge med vargtimmen när vi kurade första gången mm.
Hur bär vi oss åt för att kura om? Buffa går inte, då får han spader. Solfjädern har faktiskt funkat rätt ok. Vi har aldrig behövt använda det tidigare men det är så vi lyckats få honom att somna de här dagarna. Dock börjar han vråla så fort man slutar så vi har solfjädrat tills han somnat. När jag skriver vrålar så menar jag att han skriker så att han nästan klöks och han jobbar omedelbart upp sig när han inser att man är på väg ut ur rummet.Snälla, jag behöver massor av pepp och handfasta råd!!!
Eftersom hon sov ytligare då hon var sjuk tycktes hon tryggare om de yttre omständigheterna var exakt desamma mitt i natten som på kvällen. Kanske detta kan hjälpa er? 
Och det här är vad jag hade gjort/tänkt. Jag hoppas att fler kommer med råd, ska bli intressant att läsa hur andra tänker.
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån 
. En fråga bara, hade du lampan på hela natten 
. Nåja, jag busade som vanligt, försökte få till det extra mycket och fick till några kiknande skratt trots att han var ganska trött.
