Jag funderar på när det är bäst för min store pojke att börja på dagis. Antingen nästa höst när han fyller tre i slutet av september eller ett år senare. Jag har möjlighet att ha honom hemma länge eftersom jag jobbar och pluggar hemifrån men funderingarna rör vad som är bäst för honom.
Han har inga större möjligheter att träffa andra barn. Vi har inga i närheten, lekplatserna är tämligen tomma och möjlighet till öppen förskola finns inte. Å andra sidan har han ju en uppskattad yngre bror intill sig.
Maken tycker att det är dags för honom att börja till hösten och helst skulle han nog vilja att lillebror också får gå några timmar per dag. Själv är jag kluven. Visst vill jag att barnen ska få leka med jämnåriga och defenitivt att de ska klara av att samspela med andra och i grupp. Vi är ute varje dag men det blir mest att de får följa med och uträtta ärenden eller bara gå på upptäcksfärd och sen leka på barntomma lekplatser. I och för sig har de roligt med varandra och sig själva- men det är väl inte tillräckligt så länge till?
Om storebror får börja dagis när jag helst vill kommer det att vara strax innan han fyller fyra. Hur hade ni andra gjort och tänkt? Är det bättre att han får börja utvidga sitt sociala liv nu till hösten när han fyller tre? Jag inser ju att han behöver det eftersom han i princip bara träffar vuxna människar förutom lillebror. Frågan är bara när det är dags...
Lisa
När är det dags?
När är det dags?
Hampus 0408, Adrian 0512
-
father of sons
- Inlägg: 1369
- Blev medlem: tis 07 dec 2004, 20:06
- Ort: Stockholm
Vi går i liknande tankar.
Flyttade för 3 veckor sen till ett radhusområde där i princip alla barn går på områdets förskola. Vi träffar barnen på lekplatsen, i skogen och i området så våra barn vet att det finns många barn här. Nu letar dock Sonen Den Äldre efter de andra barnen när vi går ut..
Vi står fast vid att ingen förskola förrän det blir nödvändigt..och det blir det inte förrän han blir 4 år (då han bör lämna flocken). Tredje barnet är på väg så jag kommer vara hemma ett bra tag till.
Ena dagen tänker vi att han kan få gå ett par timmar på f.m (kanske tre dagar i veckan) när han har fyllt 3 år, för att nästa dag få panik vid bara tanken
. Det är inte helt lätt det här. Vi skulle gärna ha alla barnen hemma! Jämt! Ja, när är det dags? Vad säger din inre röst?
/ Mamman till sönerna
Hej
Precis som mamman till sönerna skriver, så måste du själv känna efter vad som känns rätt för er
Men att det skulle vara nödvändigt, tror jag inte! Min ena flicka fyller fyra första januari, och för precis ett år sen, fick hon börja dagis, för jag trodde precis som du, att hon behövde det och skulle må bra av det! Hennes syster var då ett, och jag trodde hon skulle gilla att umgås med jämnåriga. Jag hade FEL! Hon kände sig bortknuffad, och personalen berättade att hon hela tiden pratade om sin syster, och funderade på vad hon gjorde hela tiden. Efter två månader fick hon sluta, överlycklig
Nu har vi pratat om dagis med henne, hon har ju de här 15 gratistimmarna, men hon vill verkligen inte just nu, så vi väntar ett tag till! Och nu har hon ju fått en till syster, så det känns inte rätt att skicka iväg henne än!
Var sak har sin tid, och jag tycker du kan vänta, om du känner tvekan! Men du känner såklart ditt barn bäst
Kram Mia
Precis som mamman till sönerna skriver, så måste du själv känna efter vad som känns rätt för er
Men att det skulle vara nödvändigt, tror jag inte! Min ena flicka fyller fyra första januari, och för precis ett år sen, fick hon börja dagis, för jag trodde precis som du, att hon behövde det och skulle må bra av det! Hennes syster var då ett, och jag trodde hon skulle gilla att umgås med jämnåriga. Jag hade FEL! Hon kände sig bortknuffad, och personalen berättade att hon hela tiden pratade om sin syster, och funderade på vad hon gjorde hela tiden. Efter två månader fick hon sluta, överlycklig
Nu har vi pratat om dagis med henne, hon har ju de här 15 gratistimmarna, men hon vill verkligen inte just nu, så vi väntar ett tag till! Och nu har hon ju fått en till syster, så det känns inte rätt att skicka iväg henne än!
Var sak har sin tid, och jag tycker du kan vänta, om du känner tvekan! Men du känner såklart ditt barn bäst
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Tack för tankar och erfarenheter
Jag vet inte riktigt vad jag känner. Precis som Mamman till sönerna skriver så tycker jag att det skiftar hela tiden. En sak är att om lillebror ska vara hemma ett tag till så känns det så fel att den store ska iväg. Fast ibland känns det å andra sidan rätt att de ska få komma ifrån varandra lite också...
Vi önskar oss också ett tredje barn. Om det blir så blir det ju ännu underligare att vara hemma med två och skicka bort det en.
Miar: skönt att höra att det funkar så bra att ha din fyraåring hemma. Man kan ju faktiskt göra så att man provar med dagis och så får barnets reaktion avgöra.
Men det finns ju lite tid kvar att tänka på
Lisa
Jag vet inte riktigt vad jag känner. Precis som Mamman till sönerna skriver så tycker jag att det skiftar hela tiden. En sak är att om lillebror ska vara hemma ett tag till så känns det så fel att den store ska iväg. Fast ibland känns det å andra sidan rätt att de ska få komma ifrån varandra lite också...
Vi önskar oss också ett tredje barn. Om det blir så blir det ju ännu underligare att vara hemma med två och skicka bort det en.
Miar: skönt att höra att det funkar så bra att ha din fyraåring hemma. Man kan ju faktiskt göra så att man provar med dagis och så får barnets reaktion avgöra.
Men det finns ju lite tid kvar att tänka på
Lisa
Hampus 0408, Adrian 0512
Hej!
Vi hade Clara hemma tills hon var 4 år och 3 månader.
Det funkade fint, och jag ångrar inte en sekund att vi kunde ge henne denna trygga start!
Vi såg till att hon fick träffa andra barn 2 ggr/vecka. Ibland blev det bara en gång, men hon led inte av det.
Jag tror absolut att det inte är någon som helst panik!
kram anna
Vi hade Clara hemma tills hon var 4 år och 3 månader.
Det funkade fint, och jag ångrar inte en sekund att vi kunde ge henne denna trygga start!
Vi såg till att hon fick träffa andra barn 2 ggr/vecka. Ibland blev det bara en gång, men hon led inte av det.
Jag tror absolut att det inte är någon som helst panik!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Tack anna!
Hur regerade er flicka när lillasyster blev kvar hemma? Om hon nu blev det, alltså.
Jag får helt enkelt sätta mig ned och försöka sortera ut vad jag själv egentligen tycker och hur mycket påverkade vi egentligen är av att alla andra går på dagis och vad omgivningen tycker.
Om det bara funnes andra barn på lekplatser och gårdar så skulle ju situationen vara helt annorlunda.
/L
Hur regerade er flicka när lillasyster blev kvar hemma? Om hon nu blev det, alltså.
Jag får helt enkelt sätta mig ned och försöka sortera ut vad jag själv egentligen tycker och hur mycket påverkade vi egentligen är av att alla andra går på dagis och vad omgivningen tycker.
Om det bara funnes andra barn på lekplatser och gårdar så skulle ju situationen vara helt annorlunda.
/L
Hampus 0408, Adrian 0512
-
Therese
Hej på er!
Jag hoppar in här.
Vi har 3 tjejer 7mån, 2,5år, o 4,5år. Den stora har gått hos dagmamma två perioder halvtid, o mellantjejen har gått en period halvtid, då vi båda behövt jobba.
När mellantjejen föddes var stora tjejen hemma hela f-ledigheten o när lilla tjejen föddes var de alla 3 hemma i 4 mån, sen började stora tjejen på förskola för första gången, 3fm/v.
Jag känner att stora tjejen utan problem hade kunnat vara hemma helt ända tills i höstas om vi hade haft möjlighet till det. Hon är väldigt hemmakär o har många kompisar på olika håll, så det har inte varit så stora problem med leken.
Mellantjejen som alltså är hemma fortfarande är mer utåtriktad, (beror ju mkt på att hon har storasyster som förebild) o tanken är att hon ska få börja (förhoppningsvis) samma förskola som den stora till hösten-07 när hon är 3,5år. Med henne har vi inte haft samma tillgång på kompisar, o det kliar lite i henne ibland, men å andra sidan har hon storasyster som gärna leker med henne.
Stora tjejen vet att förskolan är för lite större barn o det är hennes grej, men ofta vill hon att jag o systrarna ska stanna o leka när vi lämnar, det tycker jag är vackert!
När de är igenom trotset är de liksom flygfärdiga, o det märks på dom.
Jag ångrar INTE att vi haft tjejerna hemma så mkt det bara gått/går. Det här är en tid som inte kommer åter, o det gäller att börja livet lugnt o tryggt tror jag!
Men som sagt det är ju ett tag till för er, o man kan ju alltid tacka nej, eller sluta om det inte passar.
Lycka till!
Jag hoppar in här.
Vi har 3 tjejer 7mån, 2,5år, o 4,5år. Den stora har gått hos dagmamma två perioder halvtid, o mellantjejen har gått en period halvtid, då vi båda behövt jobba.
När mellantjejen föddes var stora tjejen hemma hela f-ledigheten o när lilla tjejen föddes var de alla 3 hemma i 4 mån, sen började stora tjejen på förskola för första gången, 3fm/v.
Jag känner att stora tjejen utan problem hade kunnat vara hemma helt ända tills i höstas om vi hade haft möjlighet till det. Hon är väldigt hemmakär o har många kompisar på olika håll, så det har inte varit så stora problem med leken.
Mellantjejen som alltså är hemma fortfarande är mer utåtriktad, (beror ju mkt på att hon har storasyster som förebild) o tanken är att hon ska få börja (förhoppningsvis) samma förskola som den stora till hösten-07 när hon är 3,5år. Med henne har vi inte haft samma tillgång på kompisar, o det kliar lite i henne ibland, men å andra sidan har hon storasyster som gärna leker med henne.
Stora tjejen vet att förskolan är för lite större barn o det är hennes grej, men ofta vill hon att jag o systrarna ska stanna o leka när vi lämnar, det tycker jag är vackert!
När de är igenom trotset är de liksom flygfärdiga, o det märks på dom.
Jag ångrar INTE att vi haft tjejerna hemma så mkt det bara gått/går. Det här är en tid som inte kommer åter, o det gäller att börja livet lugnt o tryggt tror jag!
Men som sagt det är ju ett tag till för er, o man kan ju alltid tacka nej, eller sluta om det inte passar.
Lycka till!
Oj, ursäkta, jag har missat att du frågade mer! 
Vi mjukstartade verkligen med Clara. Hon började dagis i augusti, och under hela det året fick hon (och jag och Ida) vara med på en utflykt i skogen/vecka. Hon lärde då känna sina nya kompisar under lång tid.
När hon sedan började själv, hade vi 2,5-3 tim 2 dagar i veckan.
Jag berättade det för henne i god tid, och många gånger.
"Nu ska du snart få gå själv på dagis" 
Men en verkligt positiv attityd. Hon såg det som spännande.
Första dagens lämning gick hur bra som helst.
Andra dagen blev det ett trauma. Hon skrek som besatt! Med enorm viljestyrka gick jag bara, upprepandes "Vi ses sen, Clara" Ingen tvekan i steget. Sedan satte jag mig i bilen och grät...Det var så hemskt!
Hon hade ju kunnat vara hemma ett halvår till med mig och lillasyster, mycket tankar rann genom huvudet. Ändå var jag övertygad om att jag gjorde rätt, hon var ju ändå över 4 år. Men detta utbrott hände bara denna enda gång. Det var nog ett test av mig och vad jag stod för.
Hon frågade någon gång varför Ida var hemma, och hon skulle gå på dagis, men jag sa bara att "Du är ju stor tjej nu, Ida behöver vara hemma lite till" Svaret accepterades.
kram anna
Vi mjukstartade verkligen med Clara. Hon började dagis i augusti, och under hela det året fick hon (och jag och Ida) vara med på en utflykt i skogen/vecka. Hon lärde då känna sina nya kompisar under lång tid.
När hon sedan började själv, hade vi 2,5-3 tim 2 dagar i veckan.
Jag berättade det för henne i god tid, och många gånger.
"Nu ska du snart få gå själv på dagis"
Men en verkligt positiv attityd. Hon såg det som spännande.Första dagens lämning gick hur bra som helst.
Andra dagen blev det ett trauma.
Hon skrek som besatt! Med enorm viljestyrka gick jag bara, upprepandes "Vi ses sen, Clara" Ingen tvekan i steget. Sedan satte jag mig i bilen och grät...Det var så hemskt!Hon hade ju kunnat vara hemma ett halvår till med mig och lillasyster, mycket tankar rann genom huvudet. Ändå var jag övertygad om att jag gjorde rätt, hon var ju ändå över 4 år. Men detta utbrott hände bara denna enda gång. Det var nog ett test av mig och vad jag stod för.
Hon frågade någon gång varför Ida var hemma, och hon skulle gå på dagis, men jag sa bara att "Du är ju stor tjej nu, Ida behöver vara hemma lite till" Svaret accepterades.
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Hej LisaLiten
jag har haft samma funderingar som du. Ska storasyster få börja till hösten när hon är 3 år och 3 månader eller nästa höst då hon är 4 år och 3 månader. Lillebror kommer ju att vara hemma så det känns konstigt att lämna henne när jag ändå är hemma.
Jag hade ett jättebra samtal med en släkting till mig under julen som gjort att jag nu beslutat att ha storasyster är hemma tills det att hon blir 4 år och 3 månader med gott samvete
. Hon har jobbat med barn i 40 år. Både med små spädbarn, dagis/förskolebarn och skolbarn. Hon är ingen dagis motståndare men hon tycker att man ska vänta så länge som möjligt med att sätta barnen på dagis. Hon har sett båda senarierna och de som fått vänta längre är de som har den tryggaste grunden att stå på, den bästa självkänslan och bäst självförtroende. Alla som hon jobbat med genom åren har sett samma sak och tycker samma sak. Det hon däremot sa, att eftersom att samhället ser ut som det gör och att storasyster så småningom ska in på dagis (vilket jag också kan känna att varför?! men det är en annan sak) så vore det bra att låta henne få möjlighet att vara i grupp lite innan hon kommer till dagis så det inte behöver bli en sådan chock! Antingen i en grupp själv typ dans, sång eller liknande där föräldrarna sitter och tittar på men där de sköter sig själva med fröken alt. där man själv är delaktigt.
Jag går nu med storasyster på "plask och lek" 45min på lördagsmorgnar och jag kan förstå vad min släkting pratar om. För trots att jag är med hela tiden så märker man att storasyster växer enormt genom att bara få vara del av något annat en liten stund och hon verkligen älskar att gå dit! Men från det till att lämna henne helt själv några timmar/dag är ett ganska stort steg.
Ev. kommer kanske lillebror att få börja samtidigt som storasyster (han är då 2,5 år). Det skulle kännas bra att de tog de steget tillsammans. Men lillebror är ju då inte så gammal ännu, han är som storasyster nu så det kanske blir senare ändå men det är det jag brottas med nu; Börja tillsammans eller låta lillebror vara hemma själv (här blir det tyvärr inte en tredje
) ett tag till.......
Nu bor ju vi i stan och det finns andra barn i lekparkerna men vi letar febrilt efter något untanför stan och då lär det ju knappast vara så mycket andra barn i parken.....
Som alla andra sagt, du måste känna efter själv vad som är bra för er.
jag har haft samma funderingar som du. Ska storasyster få börja till hösten när hon är 3 år och 3 månader eller nästa höst då hon är 4 år och 3 månader. Lillebror kommer ju att vara hemma så det känns konstigt att lämna henne när jag ändå är hemma.
Jag hade ett jättebra samtal med en släkting till mig under julen som gjort att jag nu beslutat att ha storasyster är hemma tills det att hon blir 4 år och 3 månader med gott samvete
. Hon har jobbat med barn i 40 år. Både med små spädbarn, dagis/förskolebarn och skolbarn. Hon är ingen dagis motståndare men hon tycker att man ska vänta så länge som möjligt med att sätta barnen på dagis. Hon har sett båda senarierna och de som fått vänta längre är de som har den tryggaste grunden att stå på, den bästa självkänslan och bäst självförtroende. Alla som hon jobbat med genom åren har sett samma sak och tycker samma sak. Det hon däremot sa, att eftersom att samhället ser ut som det gör och att storasyster så småningom ska in på dagis (vilket jag också kan känna att varför?! men det är en annan sak) så vore det bra att låta henne få möjlighet att vara i grupp lite innan hon kommer till dagis så det inte behöver bli en sådan chock! Antingen i en grupp själv typ dans, sång eller liknande där föräldrarna sitter och tittar på men där de sköter sig själva med fröken alt. där man själv är delaktigt. Jag går nu med storasyster på "plask och lek" 45min på lördagsmorgnar och jag kan förstå vad min släkting pratar om. För trots att jag är med hela tiden så märker man att storasyster växer enormt genom att bara få vara del av något annat en liten stund och hon verkligen älskar att gå dit! Men från det till att lämna henne helt själv några timmar/dag är ett ganska stort steg.
Ev. kommer kanske lillebror att få börja samtidigt som storasyster (han är då 2,5 år). Det skulle kännas bra att de tog de steget tillsammans. Men lillebror är ju då inte så gammal ännu, han är som storasyster nu så det kanske blir senare ändå men det är det jag brottas med nu; Börja tillsammans eller låta lillebror vara hemma själv (här blir det tyvärr inte en tredje
) ett tag till.......Nu bor ju vi i stan och det finns andra barn i lekparkerna men vi letar febrilt efter något untanför stan och då lär det ju knappast vara så mycket andra barn i parken.....
Som alla andra sagt, du måste känna efter själv vad som är bra för er.
Vi brottas också med det här problemet.
Här är så svårt att få plats att man måste gardera sig för att ha en chans att få plats för första barnet andra är lättare att få in om första har en plats.
Vi har sökt plats till april-maj och storebror blir 3 i juli. Om han får plats kommer han inte hinna gå särskilt mkt innan sommaren.
Jag tycker det är supersvårt hur man ska göra. Vi vet ännu inte om vi kommer kunna ha lilla hemma till hösten 2008 och därför kan vi heller inte riskera att stå helt utan plats och tvingas ta det som blir över.
Svårt, svårt.
Jag tror de får en stark grund att stå på. Tycker mig se det på min son inte minst på hans enorma tilltro till andra människors välvilja medan andra barn ser trötta och misstänksamma ut när man träffas i parken på eftermiddagen.
Kanske en överdrift men det känns lite så.
Det ligger en förskola precis intill lekparken och sonen dras till den.
Kan man förstå med alla roliga, spännande saker. Kanske kan det ändå vara roligt att vara där ett par timmar några dagar i veckan vid 3år?
Är det 3 eller 4 Anna Wahlgren tycker är en bra ålder?
Här är så svårt att få plats att man måste gardera sig för att ha en chans att få plats för första barnet andra är lättare att få in om första har en plats.
Vi har sökt plats till april-maj och storebror blir 3 i juli. Om han får plats kommer han inte hinna gå särskilt mkt innan sommaren.
Jag tycker det är supersvårt hur man ska göra. Vi vet ännu inte om vi kommer kunna ha lilla hemma till hösten 2008 och därför kan vi heller inte riskera att stå helt utan plats och tvingas ta det som blir över.
Svårt, svårt.
Jag tror de får en stark grund att stå på. Tycker mig se det på min son inte minst på hans enorma tilltro till andra människors välvilja medan andra barn ser trötta och misstänksamma ut när man träffas i parken på eftermiddagen.
Kanske en överdrift men det känns lite så.
Det ligger en förskola precis intill lekparken och sonen dras till den.
Kan man förstå med alla roliga, spännande saker. Kanske kan det ändå vara roligt att vara där ett par timmar några dagar i veckan vid 3år?
Är det 3 eller 4 Anna Wahlgren tycker är en bra ålder?
Son f?dd juli -04
Son nr 2 f?dd i april -06
Son nr 2 f?dd i april -06
Ja, AW är ju på semester, så jag svarar i hennes ställe
Hon tycker att ingen unge under 3 år behöver dagis.
Helst ska hela trotsåldern gås igenom hemifrån också (2,5-3,5 år flickor, och 3-4 år pojkar)
Men sedan, när man är 4 år, behöver man vidga sina vyer, då är tydligen ett dåligt dagis bättre än inget alls.
Det primära är egentligen inte dagis i sig själv, utan att barnet får vara utifrån hemmet med någon annan än förälder. Gärna med andra barn, men inte nödvändigtvis, bara barnet träffar andra barn då och då ändå.
Om barnet själv får välja max 3 timmar, sedan spelar det ingen roll om det är 3 eller 7 dagar i veckan
Hoppas det inte blev för rörigt, tror jag har feber, så jag ska hem och lägga mig i soffan och se om resten av familjen kan serva mig kanske...
kram anna
Hon tycker att ingen unge under 3 år behöver dagis.
Helst ska hela trotsåldern gås igenom hemifrån också (2,5-3,5 år flickor, och 3-4 år pojkar)
Men sedan, när man är 4 år, behöver man vidga sina vyer, då är tydligen ett dåligt dagis bättre än inget alls.
Det primära är egentligen inte dagis i sig själv, utan att barnet får vara utifrån hemmet med någon annan än förälder. Gärna med andra barn, men inte nödvändigtvis, bara barnet träffar andra barn då och då ändå.
Om barnet själv får välja max 3 timmar, sedan spelar det ingen roll om det är 3 eller 7 dagar i veckan
Hoppas det inte blev för rörigt, tror jag har feber, så jag ska hem och lägga mig i soffan och se om resten av familjen kan serva mig kanske...
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Tack alla! Jätteskönt att ha andras tankar som stöd när man letar efter sina egna.
Just nu lutar det åt att att han inte börjat förrän den hösten när han fyller fyra. Då är lillebror på väg att bli tre och kan börja samtidigt, vilket skulle kännas bra.
Sarika: jag har inte tänkt på innan att en aktivitet skulle ge gruppövning. Så bra! Ska genast börja kolla upp vad som kan finnas. Dessutom finns det ju en poäng i att han får göra något en gång i veckan som bara är hans eget tillsammans med mamma eller pappa.
/L
Just nu lutar det åt att att han inte börjat förrän den hösten när han fyller fyra. Då är lillebror på väg att bli tre och kan börja samtidigt, vilket skulle kännas bra.
Sarika: jag har inte tänkt på innan att en aktivitet skulle ge gruppövning. Så bra! Ska genast börja kolla upp vad som kan finnas. Dessutom finns det ju en poäng i att han får göra något en gång i veckan som bara är hans eget tillsammans med mamma eller pappa.
/L
Hampus 0408, Adrian 0512
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön