Snart en månad har gått sedan vi började kura och nu har lillkillen sovit sina hela nätter i mer än tre veckor! Det känns förstås underbart! Dock undrar jag lite över vissa delar i kurfilosofin (ja, jag HAR läst på, men tycker faktiskt inte att jag finner svar på precis allt ändå...)
1. Som jag har skrivit tidigare så vaknar han ofta lite tidigare på morgnarna än vad vi har bestämt. Detta har gått bättre och bättre och nu kan han ofta ligga och jollra ett bra tag innan vi med hjälp av marginalkvarten tycker att vi kan ta upp honom. Min fråga är: är det nödvändigt att få honom att somna om på morgonen om han ligger och jollrar, eller räcker det att ta upp honom i ett läge när han är lugn och glad? Min andra fråga på samma tema gäller hur vi ska få honom att somna om på morgonen när han uppenbarligen inte är det minsta trött? Ramsa? Då hör han ju att vi också är uppe och verkar ännu mer ivrig över att få komma upp. Gå in? Samma sak där, då blir han mycket förväntansfull då han tror att det är morgon och vi ska ta upp honom. Låta bli att göra något över huvud taget? Det gör vi för det mesta, till dess att han börjar komma igång och skrika för att han är trött på att ligga själv. Då ramsar vi till dess att det är dags att stiga upp ändå. Men somna om, det har han aldrig gjort om han vaknat själv 30-45 minuter innan det är dags att stiga upp.
2. Egentligen samma typ av fråga, men detta gäller dagslurarna: om han vaknar av sig själv innan luren är slut, är det då ok att ta upp honom om det bara är fem-tio minuter kvar av exempelvis en 1,5-timmeslur. Eller en 45-minuterslur? Hur viktigt är det egentligen att det är VI som väcker honom?
3. Jag har ju läst att man bara ska buffa i absoluta nödfall, men vi har märkt att liiite buffning vid läggdags är ett bra sätt att ge honom en signal om att nu är det dags att sova. Sen somnar han oftast av sig själv ganska snart, ibland efter lite protester men oftast mycket kort. Är det några nackdelar med att göra så här tycker ni?
4. Jag har också läst att kurade barn inte ska skrika när man lagt dem, men det gör vår son ändå. Inte mycket, men oftast en liten stund så vi får stå utanför och ramsa till dess att han somnar. Jag upplever inte att han skriker av rädsla för "vargen" utan snarare för att han blir sur över att bli lämnad ensam i sängen när han hade det så kul med oss
Framför allt gäller detta dagtid då det är jättesvårt att lägga honom och lämna åt honom att somna själv. Han vill helt enkelt inte, och då blir det ganska långa perioder av buffning, solfjädring och ramsning innan han äntligen somnar. Nån som har tips på hur man ska komma tillrätta även med detta så att han somnar snabbare på dagtid också?På det stora hela tycker jag ändå att kuren fungerat mycket bra för oss och vi har en underbart glad och pigg liten kille för det mesta
Vi har följt det nästan slaviskt, det är bara nu de senaste dagarna när lilla skrutt varit förkyld som vi "trixat" lite. 
. Jag har dock rent samvete da jag sager att jag ALDRIG fuskat, det ar inte alltid jag fatt dem att somna om men iallafall att sluta skrika, morgon e kl 8 aven om de vaknat 7. Det lustiga e att da jag gar in kl 8 sa ser jag att de ligger och jollrar halvsovande med slutna ogon. Hur som helst, igar verkar det som om polletten trillade ned for sedan dess har alla sovpass gatt som pa rals, somnat utan ett pip och sovit hela passen. Vad jag vill saga ar att det tar 3-4 veckor innan det funkar helt (antar att man raknar veckor utan fusk...) sa fortsatt bara som om inget hant, fast utan fusk aklart, sa fixar det till sig sjalvt