Hej!
Vi lånade Sovahelanatten-boken på bibblan och kurade vår halvårgamla son för ca fyra veckor sedan och jag tycker det har gått ganska bra. Han somnar bäst på kvällen, ca 5 min, (och några gånger utan minsta ljud) och sover sedan som regel hela natten. På dagen har han dock svårt att komma till ro.
Skrattet till gonattet har varit - och är fortfarande - ett problem. Han tycker inte om bus. Då stoppar han händrena i munnen och tittar bort. Han är inte kittlig. Lugn och trivsam samvaro verkar vara det han gillar mest. När vi lyckas som bäst ler han vid läggning. Men jag tror själv det är skrattet som fattas för att han ska somna lättare på dagen. Som det nu är tar det tid, ca en kvart, och han är verkligen upprörd/ledsen!! Det är mycket plågsamt att höra på och efter en månad tycker jag att det borde fungera bättre.
Vi lägger tillrätta, solfjädrar kort och går ut med dagramsan. Vi har lite ljusare i rummet och mer ljud utanför. Sedan ramsar vi sparsamt, solfjädrar kort och går ut igen med ramsan. Vi bekräftar alltid. (Ska man fortsätta med det alltid?) Han älskar solfjädern och avskyr ramsan. Jag börjar nästan hålla med. I mina mörka stunder vill jag bara skrota hela metoden.
Hur får man en försiktig och känslig liten kille som vår att verkligen skratta?
Mycket tacksam för hjälp.
Victorine
Svårt med skrattet till gonattet
-
Lua
Hej Victorine!
Det är svårt att svara på skrattet-till-godnattetfrågan utan att veta åldern, tycker jag, så:Hur gammal är han? Skriv gärna i din signatur när han är född så har man det klart för sig. Hur ser schemat ut? Det låter som att han skriker er till sig på dagarna eftersom ni går in igen och solfjädrar. Det är nog dags att backa: minska på trafiken och ramsorna.
Bekräftelsen använder man inte separat efter de första nätterna utan lägger den liksom sist i vanliga ramsan. Överge inte ramsan utan läs på och ställ fler frågor så att du får den att funka! Den kommer att vara ditt bästa verktyg framöver.
Kram Lua.
Det är svårt att svara på skrattet-till-godnattetfrågan utan att veta åldern, tycker jag, så:Hur gammal är han? Skriv gärna i din signatur när han är född så har man det klart för sig. Hur ser schemat ut? Det låter som att han skriker er till sig på dagarna eftersom ni går in igen och solfjädrar. Det är nog dags att backa: minska på trafiken och ramsorna. Bekräftelsen använder man inte separat efter de första nätterna utan lägger den liksom sist i vanliga ramsan. Överge inte ramsan utan läs på och ställ fler frågor så att du får den att funka! Den kommer att vara ditt bästa verktyg framöver. Kram Lua.
Hej och tack för ditt svar!
Jo, han är ett halvår och som sagt en mycket försiktig liten kille. Nog kan han vara glad han också men han är svår att få glad på beställning, om du förstår hur jag menar. Och att få honom att skratta så han kiknar..???
Jag tror det kan vara som du säger att vi är för aktiva och försöker hjälpa för mycket. Nu gör vi inte om solfjädern varenda gång, bara när det känns verkligt nödvändigt. Han blir lugn direkt man kommer in i rummet bara. Inte sällan har han vänt sig på rygg då, eller ligger med huvudet åt motsatt väderstreck. Och när jag vänder mig med ramsan och går ut så bryter han ihop. Förfärligt.
Men ändå, vi borde kanske dra ned på hjälpandet .. samtidigt har ju ändå A.W. skrivit att barn får visst regera, vara arga osv men inte ledsna! Inget barn får känna sig ledsen och övergiven. Han låter tamme den inte bara ledsen utan förtvivlad. Så alltså, om vi ska dra ned på våra försök att hjälpa - och det lutar väl åt det - blir det inte en skrikmetod då i alla fall? Han får skrika sig till sömns helt enkelt? Gissa hur lite roligt det känns..
Tack igen.
Victorine (hur sjutton fixar man barnålder i signaturen?)
Jo, han är ett halvår och som sagt en mycket försiktig liten kille. Nog kan han vara glad han också men han är svår att få glad på beställning, om du förstår hur jag menar. Och att få honom att skratta så han kiknar..???
Jag tror det kan vara som du säger att vi är för aktiva och försöker hjälpa för mycket. Nu gör vi inte om solfjädern varenda gång, bara när det känns verkligt nödvändigt. Han blir lugn direkt man kommer in i rummet bara. Inte sällan har han vänt sig på rygg då, eller ligger med huvudet åt motsatt väderstreck. Och när jag vänder mig med ramsan och går ut så bryter han ihop. Förfärligt.
Men ändå, vi borde kanske dra ned på hjälpandet .. samtidigt har ju ändå A.W. skrivit att barn får visst regera, vara arga osv men inte ledsna! Inget barn får känna sig ledsen och övergiven. Han låter tamme den inte bara ledsen utan förtvivlad. Så alltså, om vi ska dra ned på våra försök att hjälpa - och det lutar väl åt det - blir det inte en skrikmetod då i alla fall? Han får skrika sig till sömns helt enkelt? Gissa hur lite roligt det känns..
Tack igen.
Victorine (hur sjutton fixar man barnålder i signaturen?)
Hej Victorine!
Vad härligt att du fått nätterna att fungera, tycker jag. Han är, vad jag förstår, inte lika "ledsen" då. Och det är ju härligt. Så skippa verkligen inte ramsan. Tror som Lua att du kommer att ha väldig användning av den även fortsättningsvis då det kommer perioder av frågor (som t.ex. under förtrots och trots-perioder). Jag har vänner som varit så nöjda med att de fått till sömnen efter kuren att de släppt på både tider och ramsor och efter några månader med sena kvällar och ostrukturerade läggningar varit tillbaka på ruta 1. Inte snällt mot någon. Framför allt inte mot barnet!
Hur ser schemat på dagarna ut? Kan vara bra att få lite mer bakgrund för att ge bra råd om hur du ska hantera strulet vid daglurarna. Min lillfisa kan absolut stöka och även gråta om dagarna, men jag har lärt mig att det tar 10-15 minuter för henne att komma till ro ibland och jag ser det inte som att hon är FÖRTVIVLAD. Mer arg och förbannad i skriket - och det beror väl helt enkelt på att det ibland inte går att somna på stört - och det kan man ju bli lite sur på själv också ibland.
Är hon RIKTIGT förtvivlad påminner jag henne med ramsa eller skakar till i vagnen (hon sover sina daglurar i vagn) med åtföljande ramsa. Men ingenting utöver det. Ju mer trafik det blir, ju mer oroligt blir barnet är min erfarenhet. Och det är en VÄLDIG skillnad på att vara närvarande i så måtto att man finns där för att mota bort vargar och bevaka barnets intressen (ramsa) och att inte göra ett dyft mer än låta en unge skrika utan att ha givit några som helst förutsättningar för en god dag- och nattsömn (läs Skrikmetoden). Det är en process det ni går igenom och du måste vara klar över vad du ger för svar för att din lille älskling ska kunna lita på det du säger (dvs ramsar). Förstår du hur jag menar?
Signaturen lägger du in under din "Profil" (i fältet för "Signatur").
Vad härligt att du fått nätterna att fungera, tycker jag. Han är, vad jag förstår, inte lika "ledsen" då. Och det är ju härligt. Så skippa verkligen inte ramsan. Tror som Lua att du kommer att ha väldig användning av den även fortsättningsvis då det kommer perioder av frågor (som t.ex. under förtrots och trots-perioder). Jag har vänner som varit så nöjda med att de fått till sömnen efter kuren att de släppt på både tider och ramsor och efter några månader med sena kvällar och ostrukturerade läggningar varit tillbaka på ruta 1. Inte snällt mot någon. Framför allt inte mot barnet!
Hur ser schemat på dagarna ut? Kan vara bra att få lite mer bakgrund för att ge bra råd om hur du ska hantera strulet vid daglurarna. Min lillfisa kan absolut stöka och även gråta om dagarna, men jag har lärt mig att det tar 10-15 minuter för henne att komma till ro ibland och jag ser det inte som att hon är FÖRTVIVLAD. Mer arg och förbannad i skriket - och det beror väl helt enkelt på att det ibland inte går att somna på stört - och det kan man ju bli lite sur på själv också ibland.
Är hon RIKTIGT förtvivlad påminner jag henne med ramsa eller skakar till i vagnen (hon sover sina daglurar i vagn) med åtföljande ramsa. Men ingenting utöver det. Ju mer trafik det blir, ju mer oroligt blir barnet är min erfarenhet. Och det är en VÄLDIG skillnad på att vara närvarande i så måtto att man finns där för att mota bort vargar och bevaka barnets intressen (ramsa) och att inte göra ett dyft mer än låta en unge skrika utan att ha givit några som helst förutsättningar för en god dag- och nattsömn (läs Skrikmetoden). Det är en process det ni går igenom och du måste vara klar över vad du ger för svar för att din lille älskling ska kunna lita på det du säger (dvs ramsar). Förstår du hur jag menar?Signaturen lägger du in under din "Profil" (i fältet för "Signatur").
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hej igen!
Så bra det känns att få så snabb respons. Nu tänkte jag ta schemat, det ser ut såhär:
19.00-7.00: Natt
7.00: Mat (ammas + gröt)
9.30-10.15: Tupplur
10.30: Mat (a. + barnmat)
12.00-13.30: Långlur
13.45: Mat (a. + b.m.)
15.45-16.30: Tupplur
17.00: Mat med familjen (b.m.)
18.15: Nattaslurk (a.)
Ja, kom gärna med synpunkter, det kan vara nåt vi inte tänkt på. Eftermiddagsluren kunde kanske komma ngt senare och middagen är lite tidig men det är trevligt att sitta alla tillsammans och äta middag, det är det. Välling skulle ha varit smidigt som slutkläm och vi jobbar på det men han har inte riktigt förstått det där med flaska. Han vill inte ens ha napp. Vi har även storasysters dagistider att ta hänsyn till (tisd & torsd 9-15) även om de går att ändra om det skulle behövas.
Till Ewa: Ja, du har absolut rätt i att detta inte är nån skrikmetod, och det tycker inte jag heller egentligen. Förutsatt att man lyckas besvara frågorna på ett bra sätt. Men om det misslyckas (som jag nu tycker vi har) och barnet fastnar i ett läge där det känns otryggt och faktiskt låter ledset, förtvivlat, övergivet (som jag upplever att sonen gör) och man ändå måste minska sin närvaro .. ja, frågan ställer sig själv; om han ska ligga själv och gråta, är det inte då..?
Men det är svårt att tolka gråt och det kan väl vara så att han är argare än jag tror. Framför allt kan det vara så att jag släpper in nån orosvarg eller två för att jag försöker hjälpa med ramsa och solfjäder kanske någon gång för mycket.
Jag kan nämna att lillgossen sover nu och somnade så som jag skulle önska att han alltid gjorde; ett par protestgnäll och tyst sedan på mindre än en minut. Såå skönt det känns. Nej, jag tänker nog fortsätta att hålla på tiderna, ramsa och greja tills det sitter, för inte har jag gett upp på allvar. Det är bara när det strular som det där småirriterade tvivlet börjar gnaga, är detta rätt, verkligen?
Till Lua: Så bekräftelsen går bort? Okej, jag köper det. Det har faktiskt kännts fel ibland att ta den, och nog har den stört. Jag tycker jag har lusläst boken men inte hittat nåt om hur man gör med bekräftelsen, särskilt när han varit ordentligt upprörd. Men nu struntar vi i den, alltså.
Och vad häftigt att du ska ha barn igen i december! Ooo så spännande! Jag blir nästan lite avunds. Hur känns det? Mår du bra?
Tack ska ni ha båda två för att ni tar er tid, det känns mycket bättre redan. Det är välgörande att få lite input såhär. Bli stärkt. Tusen tack.
Kram/Victorine
Så bra det känns att få så snabb respons. Nu tänkte jag ta schemat, det ser ut såhär:
19.00-7.00: Natt
7.00: Mat (ammas + gröt)
9.30-10.15: Tupplur
10.30: Mat (a. + barnmat)
12.00-13.30: Långlur
13.45: Mat (a. + b.m.)
15.45-16.30: Tupplur
17.00: Mat med familjen (b.m.)
18.15: Nattaslurk (a.)
Ja, kom gärna med synpunkter, det kan vara nåt vi inte tänkt på. Eftermiddagsluren kunde kanske komma ngt senare och middagen är lite tidig men det är trevligt att sitta alla tillsammans och äta middag, det är det. Välling skulle ha varit smidigt som slutkläm och vi jobbar på det men han har inte riktigt förstått det där med flaska. Han vill inte ens ha napp. Vi har även storasysters dagistider att ta hänsyn till (tisd & torsd 9-15) även om de går att ändra om det skulle behövas.
Till Ewa: Ja, du har absolut rätt i att detta inte är nån skrikmetod, och det tycker inte jag heller egentligen. Förutsatt att man lyckas besvara frågorna på ett bra sätt. Men om det misslyckas (som jag nu tycker vi har) och barnet fastnar i ett läge där det känns otryggt och faktiskt låter ledset, förtvivlat, övergivet (som jag upplever att sonen gör) och man ändå måste minska sin närvaro .. ja, frågan ställer sig själv; om han ska ligga själv och gråta, är det inte då..?
Men det är svårt att tolka gråt och det kan väl vara så att han är argare än jag tror. Framför allt kan det vara så att jag släpper in nån orosvarg eller två för att jag försöker hjälpa med ramsa och solfjäder kanske någon gång för mycket.
Jag kan nämna att lillgossen sover nu och somnade så som jag skulle önska att han alltid gjorde; ett par protestgnäll och tyst sedan på mindre än en minut. Såå skönt det känns. Nej, jag tänker nog fortsätta att hålla på tiderna, ramsa och greja tills det sitter, för inte har jag gett upp på allvar. Det är bara när det strular som det där småirriterade tvivlet börjar gnaga, är detta rätt, verkligen?
Till Lua: Så bekräftelsen går bort? Okej, jag köper det. Det har faktiskt kännts fel ibland att ta den, och nog har den stört. Jag tycker jag har lusläst boken men inte hittat nåt om hur man gör med bekräftelsen, särskilt när han varit ordentligt upprörd. Men nu struntar vi i den, alltså.
Och vad häftigt att du ska ha barn igen i december! Ooo så spännande! Jag blir nästan lite avunds. Hur känns det? Mår du bra?
Tack ska ni ha båda två för att ni tar er tid, det känns mycket bättre redan. Det är välgörande att få lite input såhär. Bli stärkt. Tusen tack.
Kram/Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Schemat ser väl fint ut tycker jag. Min lillfisa orkade inte vara vaken så länge på förmiddagen men orkar din det är ju allt frid och fröjd.
Välling går ju också att servera i pipmugg! Behöver inte vara flaska, så kolla om det funkar bättre. Eller ge gröt. Det gör vi. En rejäl portion havregrynsgröt med fruktmos avslutar dagen innan badet här hemma och det går ju det också. Man behöver inte nödvändigtvis dricka just välling. Om det nu är svårt att få ner.
Glömde besvara din skrattfråga. Om han inte gillar kickel, kanske han är en pussis istället. Att pussas och gnosa näsa och göra roliga miner kan också få små sötnosar att dra på munnen. Och storskrattar han inte så kanske han åtminstone blir lite glad, så ni har något att jobba vidare på. Han ska bara förvissas om att det är ett trevligt liv han hamnat i - och att det är lika trevligt när han sen vaknar upp gäller det ju att se till. Så se till att få de små mungiporna uppåt när han vaknar också.
Välling går ju också att servera i pipmugg! Behöver inte vara flaska, så kolla om det funkar bättre. Eller ge gröt. Det gör vi. En rejäl portion havregrynsgröt med fruktmos avslutar dagen innan badet här hemma och det går ju det också. Man behöver inte nödvändigtvis dricka just välling. Om det nu är svårt att få ner.
Glömde besvara din skrattfråga. Om han inte gillar kickel, kanske han är en pussis istället. Att pussas och gnosa näsa och göra roliga miner kan också få små sötnosar att dra på munnen. Och storskrattar han inte så kanske han åtminstone blir lite glad, så ni har något att jobba vidare på. Han ska bara förvissas om att det är ett trevligt liv han hamnat i - och att det är lika trevligt när han sen vaknar upp gäller det ju att se till. Så se till att få de små mungiporna uppåt när han vaknar också.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hej!
Nu har det gått ett par dar. Jag har tänkt på vad ni sagt och verkligen försökt ta till mig era synpunkter. Jag har inte ändrat mycket, men dragit ned ordentligt på min närvaro och på allvar jobbat med min självsäkra attityd - och tänka sig, nu fungerar allt riktigt bra! Tusen tack ska ni ha kära ni.
Kram / Victorine
Nu har det gått ett par dar. Jag har tänkt på vad ni sagt och verkligen försökt ta till mig era synpunkter. Jag har inte ändrat mycket, men dragit ned ordentligt på min närvaro och på allvar jobbat med min självsäkra attityd - och tänka sig, nu fungerar allt riktigt bra! Tusen tack ska ni ha kära ni.
Kram / Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
=D>