
Tack, lilltjejen
Målet att ha för ögonen är ju att lilla älsklingen ska kunna sova gott. I rörelse som i stillhet. I tystnad som i ljud.
När man genomför shn-kuren på ett litet barn som man låtit dra på sig sömnproblem, i all sin missriktade välvilja, är syftet att lilla ungen ska lära sig (våga) somna själv och somna om själv. Då kan man alltså inte vagna eller buffa till sömns. Då ska man bara LUGNA barnet där det ligger, och sedan tilltro barnet förmågan att kunna/våga somna själv, alltmer trygg i sig själv.
Därför är det ganska logiskt att man stannar under promenaden, om och när barnet vaknar och bryter samman, och vagnar/lugnar - och låter barnet somna om med vagnen stilla. Annars blir det "vagnande" till sömns. Ofta kan då lilla älsklingen behöva läggas tillrätta först, och många hänger för ett mörkläggningsskynke av något slag för att utestänga synintryck. När den lilla sovit några minuter, kan man fortsätta gå.
Men när sömnen sitter? Kuren är genomförd och klar? Barnet sover som en liten klocka (i regel)? Inga problem! Då behöver man inte stanna. Då vet man - och vet barnet - att man både kan gå och plötsligt parkera vagnen någonstans. Allt är lugnt i vilket fall. Och den lilla sover tryggt vidare tiden ut.