Men man hinner ändå skapa så många bilder av det nya syskonet. Vi var på nupp-ultraljud i förra veckan och fick se det lilla sprattlet och allt verkade så bra. Barnmorskan sa att hon var så gott som stensäker på att det var en flicka därinne. En liten syster till mina pojkar, en önskning om de tre små som helt oplanerat såg ut att bli verklighet.
Egentligen skulle vi inte försöka få fler barn. Jag har reumatism och ska egentligen börja med rätt medicinering så fort som möjligt. Det lilla sprattlet var plötsligt bara ett faktum, ett varmt välkommet, och vi tänkte att då kör vi på bara. Nu är jag tvåbarnsmamma och fler kommer vi antagligen inte att försöka få. Det känns tomt men lugnt i både kropp och själ just nu.
Mina pojkar sover middag. Om en timme sitter de sömnvarma i min famn och sen vi gör mellanmål tillsammans medan den äldste pratar på om fåglar och grävmaskiner på sina egna språk. Hans yngre bror är alldeles upptagen med att lära sig gå. De är så verkliga, så mjuka i sina blickar och händer
/E
