Jag är så ledsen för det du går igenom just nu. Det är tungt och jobbigt och man ska igenom det hela. Man glömmer aldrig men man lär sig leva med det. Fick missfall i sep 05 och jag är så säker på att det var en Molly..nu har vi en Alfred 9 månader men min lilla ängel kommer alltid att finnas i mitt hjärta
Mina tankar finns hos dej och massor av kramar!!
Mia
Skräpet kom och vände...
Tänker på er
Stolt mamma till Snodden Maj -98 och
lillsnodd Dec -05
lillsnodd Dec -05
-
- Inlägg: 362
- Blev medlem: ons 06 jul 2005, 19:42
Tänker på er
Säg inte, att ingenting
blir kvar
av den vackraste fjärilen
livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg
bleknar bort
och försvinner i vinden
som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp
måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar!
- Bo Setterlind –
Säg inte, att ingenting
blir kvar
av den vackraste fjärilen
livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg
bleknar bort
och försvinner i vinden
som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp
måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar!
- Bo Setterlind –
Mamma till tre herremän födda -03, -05 och -07
och moster till en lady född -09.
och moster till en lady född -09.
Hej alla snälla och varma vänner.
Tilda - Mm, tom och besviken är nog de rätta orden. Känner med dig men hoppas att även du kan se framåt med tillförsikt. Kram Susan
Missemurr - tack för att du delar med dig och det känns skönt att höra om Alfred, ett mirakel efter en sorg. Kram Susan
Fjällmor - du är ständigt i mitt hjärta. God som få och en förebild. Tack för att du finns, även lite för mig. Kram Susan
Pia Pojkmamma - Tack för dikten, så fin. Pussa pojkarna på de små näsorna från mig. Kram Susan
Tilda - Mm, tom och besviken är nog de rätta orden. Känner med dig men hoppas att även du kan se framåt med tillförsikt. Kram Susan
Missemurr - tack för att du delar med dig och det känns skönt att höra om Alfred, ett mirakel efter en sorg. Kram Susan
Fjällmor - du är ständigt i mitt hjärta. God som få och en förebild. Tack för att du finns, även lite för mig. Kram Susan
Pia Pojkmamma - Tack för dikten, så fin. Pussa pojkarna på de små näsorna från mig. Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Jag har råkat få två missfall i år. Jag har ju två döttrar och aldrig haft missfall förut, så jag blev lite förvånad.
Jag har alltid trott att jag skulle bli helt utom mig. Vad som hände var dock att jag testade aldrig om jag verkligen var gravid, utan jag bara misstänkte (jag har förskräckligt sällan mens så det säger mig ingenting om den fattas) att det var så.
Sen började det båda gångerna med en svag blödning som höll på några dagar, och sen "tjoff". Första gången fick jag värkar, andra gången gled bebisen bara ur, eller det kanske kom värkar, men jag var ute på promenad när det började. Helt plötsligt sprutade det blod, som tur var ösregnade det, annars skulle folk nog undrat. Och som tur var hade jag kjol. Men jag fick ju brått hem, och precis utanför porten "föddes" den lilla krabaten.
Sen blev det begravning under en tall... och det var lite sorgligt. Men för min del kom jag över sorgen väldigt snabbt båda gångerna. Och jag tror att det beror på att jag inte testat mig, och därför inte varit säker, och därmed inte planerat, drömt, räknat ut födelsedatum etc.
Nu är jag bara rädd att det händer igen. Ska faktiskt ta och kolla sköldskörteln, den har jag haft trubbel med, och blev påmind i en annan tråd.
Båda gångerna hände det i ca vecka 12, det var små varelser med armar och ben och början till ögon. Lite alien som i Lennart Nilssons böcker.
Jag har alltid trott att jag skulle bli helt utom mig. Vad som hände var dock att jag testade aldrig om jag verkligen var gravid, utan jag bara misstänkte (jag har förskräckligt sällan mens så det säger mig ingenting om den fattas) att det var så.
Sen började det båda gångerna med en svag blödning som höll på några dagar, och sen "tjoff". Första gången fick jag värkar, andra gången gled bebisen bara ur, eller det kanske kom värkar, men jag var ute på promenad när det började. Helt plötsligt sprutade det blod, som tur var ösregnade det, annars skulle folk nog undrat. Och som tur var hade jag kjol. Men jag fick ju brått hem, och precis utanför porten "föddes" den lilla krabaten.
Sen blev det begravning under en tall... och det var lite sorgligt. Men för min del kom jag över sorgen väldigt snabbt båda gångerna. Och jag tror att det beror på att jag inte testat mig, och därför inte varit säker, och därmed inte planerat, drömt, räknat ut födelsedatum etc.
Nu är jag bara rädd att det händer igen. Ska faktiskt ta och kolla sköldskörteln, den har jag haft trubbel med, och blev påmind i en annan tråd.
Båda gångerna hände det i ca vecka 12, det var små varelser med armar och ben och början till ögon. Lite alien som i Lennart Nilssons böcker.
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09
There´s a place in heaven for women who help other women...
There´s a place in heaven for women who help other women...
Kära Mata, ingen kan veta varför det blir så här eller varför just du ska behöva ha gått igenom det här. Jag tror nog att det är en bra idé att kolla sköldskörteln - den kan trassla just i samband med graviditeter. Det är inte alltid som sturman syns utanpå - man kan behöva medicinering ändå.
Berätta för läkaren detta som du berättat för oss. Och så önskar jag dig all lycka till i världen med både struma (?)behandling och allt annat!
Berätta för läkaren detta som du berättat för oss. Och så önskar jag dig all lycka till i världen med både struma (?)behandling och allt annat!
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön