Vi får henne glad före vi lägger henne, hon ler, och skrattar lite ibland. (Jag skrev tidigare om att det är svårt att få henne att skratta) Sen önskar vi glada godnatt, pussar och lägger henne i sängen. Så fort vi släcker lampan, och går ut med ramsa blir hon jätte sur, eller ledsen, jag är inte alltid säker på vilket dera det är frågan om
. Det måste väl vara ramsan som jag inte har under kontroll? Jag tycker faktiskt att det är svårt, att hitta rätt tonfall och läge, och att vara övertygande nog utan att vara "skrämmande"... Tänk om ungen ligger och undrar varför mamma är så arg! Men jag, vi övar hela tiden och försöker få allt att funka bättre! Vi VILL LYCKAS!!! Vi vill ge dottern goda nätter och söta drömmar !Tror ni jag istället för att få henne att lita på att hon kan sova tryggt i sin egen säng, kommer att få henne att börja associera sängen till en obehaglig, tråkig känsla som sedan blir ett problem för all framtid?
Nu gråter/skriker hon en god stund alltid efter läggningen före hon somnar. 30 -60 min är det frågan om. Jag försöker avvakta och se vad som händer ända tills jag tycker hon låter förtvivlad och ledsen, då går jag in och solfjädrar. Det får henne sen att lugna sig om en stund.Hur fort har andras barn slutat vara ledsna vid läggning? Gäller det bara att vara envis, tror ni vi ännu en dag kommer att få höra joller istället för skrik när vi gått ut ur rummet? Jag är rädd för att jag aldrig kommer att få min lilla underbara älskling övertygad om att det är skönt att lägga sig och sova.
Och det vill jag ju sååååå gärna.
Skönt för er och lilla pyret! 
och det går så snabbt innan man känner "nä, men det var väl läääänge sen det var problem med läggning? Hon somnar ju alltid utan ett pip! Men när man tänker efter så har vi bara haft det så i ett par veckor!)
25 juli 2004 - SHN-kur vid 4 månader