Min tjej började sin "trotsigaste" period (hittills) strax efter det att hon blivit två år och det var som jobbigast
vid två och ett halvt. Hela året mellan två och tre har varit mycket påfrestande. Många gånger var dagarna nästan outhärdliga för oss 
Jag fasade också för "treårstrotset" men vid tre så blev hon plötsligt hur underbar som helst. Mindre trots, mera gó, mjuk och kramig. Nu lyssnar hon mer på oss och hon går att "resonera" med. Hon har naturligtvis trotsigare dagar ibland, men det verkar mera hänga ihop med på vilket humör hon vaknar med. ”Trotset” började ungefär då hon fick en lillasyster och jag var trött och slut utan någon som helst stubin vilket resulterade i en hel del bråk och skrik 
precis som du också skriver om. Men när orken började komma tillbaka då lillasyster blev några månader så orkade jag också ta tag i mig själv och bestämde mig för att INTE tillåta mig att tappa behärskningen och INTE skrika vilket gjorde konflikterna lättare att gå igenom och nu funkar dagarna hur bra som helst. 
(oftast 
)Försök se framåt, det kan ju inte bli värre? Eller hur?